V – vik den 4. 8 -44

Min egen käre Frid!

Åter hemkommen har jag just lyssnat till vår nye presidents tal. Du, det var väl en överraskning i denna överraskningarnas tid och frågar man sej genast vad det medför och innebär för vårt land. Dock tände det genast en gnista av hopp, tror jag i allas våra hjärtan och går man nu i spänning över vad den närmaste framtiden skall medföra för nya överraskningar. Man går i en så underlig förhoppningsfull förväntan och alla människor tala om fred. Ja, Gud give att så skulle ske. Ja vet du, Svea och jag har redan börjat fantisera och drömma om hur det skulle bli när våra äkta män skulle komma hem, men kunde vi knappast tänka oss in i den saken, vi som ingen erfarenhet har av att ständigt ha en äkta man, utan bara en som liksom kommit och hälsat på nån gång nu och då, och har dom hört till dom sämre lottade i det fallet. Man har drömt och fantiserat så många gånger redan, så man tycker att det vore för underbart för att vara sant. Tänk du käraste, om så vore. Har så många gånger tänkt, när jag tittat på vår lilla tös, att nog borde pappa få se dej lilla barn, se huru du växer och utvecklas, och blir hon kärare för varje dag som går. Hon ser och följer med så bra nu redan, lyssnar så när man pratar med henne, skrattar, och idag försökte hon sej på att jollra lite grand. Men så är man ju hela två månader idag på dagen, eller i morse rättare sagt. Lite grinig har hon varit idag sen vi kom hem. Men nu sover hon i väntan på badvattnet och är hon så söt där hon ligger.

Passar därför på här och skriver så länge, och får jag tacka så hjärtligt för brevena, två stycken skrivna 28-de och 29-de, som jag fick nu vid hemkomsten.  Vi har nog haft det så skönt dessa dagar, och tror jag riktigt sjöluften tog på lilla Christina, ty två dagar efter varann sov hon fem timmar i ett kör, när jag satte ut henne. Förresten är hon ju hela dagarna ute och har hon nog vuxit betydligt sen du for. Tänkte försöka väga henne ikväll, nu när hon är två månader, men har inte hela veckan gått sen hon senast blev vägd och var hon ju då  lite över fyra kilo, så inte är hon väl mera än ett par hundra gr över tänker jag.

Hade nog tänkt jag skulle få ihop ett paket till dej den här veckan. Men nu hinner jag knappast före måndan få det ordnat.

Nu har vi badat, ätit och sover igen på nytt, och vet du brukar hon numera sova från den här tiden halv tio och tio ända till tre och fyra på morron. Hon vägde nu fyra kilo och
150 g.  Så fick vi ju brev också ikväll, så innerligt tack ska du ha. Skall föröka om jag ändå inte hinner baka och få iväg ett paket i morgon, så du nu finge lite omväxling i dieten och en s.k soppa.

Skall sluta nu och gå i säng så man kommer sej upp någon gång i morgon. I väntan på paketet hoppas jag du ändå befinner dej någorlunda väl och inte svälter ihjäl. I hopp om fred och ett snart återseende, sända vi våra varmaste allra käraste hälsningar till vår egen lilla papps.

                                          
Dina två Christina och Alice

Söndagen den 5 . 8 -44
Kl halv 4.

Min egen älskade Matti                     

Frid!

Christina sover i sin vagn och sitter jag i soffan härute på gården och skriver. Det är varmt och soligt och börjar här bli en aning för torrt och blir vi snart utan vatten, om det inte snart kommer regn. Dock har det ju varit extra fint höbärgningsväder, när det varit så länge torrt och fick dom här de sista ladorna klart i början på veckan. Har annars grejat ihop paket åt dej idag, ty hann jag förstås inte igår, men skall du få två stycken på en gång nu i stället. Inte för att det nu blir så mycket ändå, men går det så lite på ett 2 kgs paket. Det var ju bra att du fick hamstrat lite smör åt dej och sänder jag nu också ett halvt kg. Blev riktigt orolig för dej här när du skrev om den dåliga maten och jag inte varit hem och ordnat om att du skulle få paket redan tidigare i veckan.  Hoppas ändå du klarat dej, men gissar jag trotts att du inte direkt skrev därom, att du kanske fått gå och vara hungrig där emellanåt. Käraste min Matti!

Hör att jag själv också skall få paket och är det inte fritt att man är en aning nyfiken på innehållet. Vad i all världen kan det vara som du hittat på att sända därifrån. Kanske kommer du själv? Men nej det vågar man väl knappast hoppas på ännu, efter vad du skrev i gårdagens brev. Om det möjligen inte blir fred annars---------------

Här blev det plötsligt avbrott och har jag haft främmande här i flera upplagor och repriser, tanter från Sion och kusiner m.fl. så nu måste jag nog sätta punkt och slut igen. Hoppas bara att det nu inte dröjer så allt för länge med paketena och må väl.

Puss och kram sänder vi båda två
Din Egen Alice!

V – vik 8 . 8  -44


Älskade Matti!
Frid!

Det här är nog en ovanlig tid för brevskrivning och ser det nästan ut som om jag också skulle ha vakttjänstgöring.  Solen håller nämligen just på att gå opp.  Har just gett lillan mat, och eftersom jag fick två brev igår på en gång, men var för sömnig att besvara dem igår kväll, skall jag nu istället göra det nu med en några rader.

Så många blir det väl ej, ty är jag knappast riktigt vaken så här dags, men så mycket orkar jag väl nog blinka så du får en hälsning ifrån oss, ett uppmuntrande tack för alla brevena som du underhåller oss med. Du ser det går nog i mest i pluralis här numera, och må du tro har du en duktig pia. Sovit hela natten ända tills nu, eller från kl. tio var det visst och till kl. fyra. Och sover hon nu igen på ny fart. Själv tänker jag nog också krypa i säng tillbaka, ty är ju inte alla så morgonpigga som fader Otto, som jag såg just vandra nedför gården. Det är ruter i gubben trotts de sjuttio, och måste man riktigt beundra honom såsom han håller på. Vi hade annars tänkt fara ut till skären nu igen, ty har ju Granqvistskan namnsdag idag, och skulle det kanske vankas lite kaka och lite extra gott. Men blåser det ganska friskt och ser det ut att börja mulna också idag, så Christina funderar att hon kanske inte kan fara. Skönt vore det nog om det kom lite regn, ty börjar det här bli alltför torrt.

Nej nu tror jag nog jag säjer god morron och slutar. Du sover nog alltfort din sötaste sömn misstänker jag, ifall du inte sitter och lurpassar i gropen på utsiktsberget. Sköt om dej och ta väl vara på dej. Nu skall jag gå och sticka brevet på ratten i Bertels bil så det säkert kommer iväg och du får en hälsning igen, nej många från dina två
                                                                                       
Christina o Alice

V – vik den 11. 8 . -44.

Älskade Matti!                              
Frid!

Sent omsider som vanligt skall jag börja min brevskrivning och fick jag ikväll tre st. brev
på en gång, så tack ska du ha. De har visst legat av nånstans, ty har det gått en par dagar som det inget kommit. Ser bl.a. att du varit på stadsresa och också att du spekulerar på permission. Ja, ja, du om det bara ginge att ordna--- men--- du minns hur det såg ut i Georgs fähus. Alldeles överfullt med djur och så trångt där var, så jag tror nog att det är omöjligt att tänka på att ha någon annans ännu till. Förresten hur har han det annars ordnat med inackorderingen? Han betalar förstås ( om? ) för helinackordering för dem och huru mycket. Hur månne är det ordnat där han har dem nu med den saken?

Härhemma är det ju återigen foderfrågan som är besvärlig varje vinter, när det inte räcker ens åt egna, och för övrigt tror jag knappast de är så värst pigga på att åtaga sej besväret med skötseln och ansvaret därav. Bertel är borta för tillfället, så jag har ju inte träffat och talat med honom, men är jag nog rädd för att det är samma sak med hönorna.

Förresten var det nog lite knepigt att ha dem alla tillsammans. Ty vore de ju lite svårt att hålla reda på vilka som värper sen, om han skaffar sej så här många. Bertel, nu förstår jag nästan, han säjer att dom har för trångt redan nu på vintern inne i fähuset. Såsom du hör så har jag ingen tro på mina diplomatiska talanger för saken, hur jag än försöker fundera ut någon möjlighet att få gubben hem. Det skulle nog vara att försöka på något annat håll, men var?

Så skrev du redan tidigare och begärde primus. Har inte varit till stan sen dess, men funderar jag här för mej själv, att du kanske inte behöver den mer sen du flyttat.
Skall jag alls köpa?

Ja, sen kanske om det inte lyckas med nån permis så skall jag trösta dej med, att du kanske möjligen ändå en vacker dag åtminstone kan få höra din efterlängtade gummas ”kultiverade” röst. (Ingen fara, spjället är upp så det drar nog ut meddetsamma.)

Jo ser du lektor Olin har i dagarna ringt och undrat om vi inte kunde få ihop ett tjugo-minuters program duetter till någon gång i sept. Och skulle detsamma vara klart nu till måndagen, varför Lulle varit här ikväll sen vi försökt få ordnat ett litet sångprogram. Möjligen blir det en solosång också av undertecknad. Fast sade jag just, att jag tycker riktigt jag legat av mej med allt sjungande nu när man inte varit med på så lång tid, ej heller egentligen haft någon tid för privat övning. Nåja, det är ju inte till egen ära och berömmelse vi vill sjunga, utan om möjligt till Jesu namns förhärligande.

Det blir nog ett övande förstås då igen, fast de flesta har vi ju sjungit förut nog, så det kanske inte blir så mycket rännande, men har ju mamma lovat ta hand om Christina så länge.                       
Nej vet du, nu måste jag nog sluta för ikväll.
      
God natt käraste och dröm om
                      
Din egen Alice



Mattis brev lyser med sin frånvaro som jag skrev tidigare! Vet ej varför de inte är sparade!

V – vik den 13 . 8 . -44
                      
Älskade Matti min!
                                    
Frid!

Skall passa tillfället igen och skriva så länge pipsan sover. Annars är hon en sådan liten dam numera, som börjar fodra allt större uppmärksamhet och är långa stunder vaken.

Igår vet jag inte vad som gick åt henne, ty var hon så grinig mest hela dagen. Men somnade hon tidigt igår kväll i stället och sover hon så bra nu om nätterna sen, det är ju ändå det bästa av allt, att man åtminstone får ha nattro. På mornarna när hon vaknar är hon vanligtvis så snäll och söt och rar, och snart ska du se börjar hon så smått jollra och prata. Vi har liksom vår pratstund sådär allra först på morron när vi vaknar, och då skrattar hon och tittar så förståndigt på en. 

Här mojar vi oss och tar det vanligtvis så makligt de första morrontimmarna till åtta och nio ibland, förrän vi alls börjar röra på oss. Däremellan vi stiger upp redan sex eller sju understundom. Idag var den nog närmare tio, men så är det ju också söndag. Nu är Christina ute på gården och satte jag ut henne en liten stund, trotts att det nog blåser och är höstlikt, kallt och kusligt idag. Tänkte om möjligt trottsa vädrets makter och försöka med att ha ut henne åtminstone en stund varje dag. Du skulle se hur brun hon blivit, trotts att hon egentligen inte fått så mycket solbad, bara någon kortare stund. Men var det visst skäriluften som tog på henne, och ser hon riktigt frisk och duktig ut. Pappa skulle säkert tycka att hon håller på att bli för fet.

Idag har jag skördat min första röda tomat i eget land och ser det nog ut att börja komma sådär en och en. Jordgubbsskörden har varit rätt så riklig i Ragnhilds land nu i år, och har jag hållit på och rexat den här veckan.

Har så tänkt på dej när vi mumsat och ätit jordgubbar här, och visste jag bara hur jag skulle få burken att hålla skulle jag sända dej. Det här pikulilla landet här utanför brukar jag länsa mest varje morgon, men försvarar jag mej mot alla anklagelser inför höga vederböranden, att jag måste ju äta för Christinas räkning.

Skogsbär blir det nog dåligt med i år. Hjortron har inte kommit just alls här i trakten så dem blir jag nog utan, fast jag annars hade tänkt hassa och köpa nu när man inte slipper till skogen, ty som du vet är ju hjortron min förtjusning.

Ja, så vet jag just ingenting mera för idag. Ja det var ju sant, nämnde sådär i förbigående om de där hönsena och fårskråttarna åt Georg igår när han var in här. Fårena sku möjligen gå funderade han, men hur många var dom? Hönsena visste han inte var han skulle placera och såg han nog lite fundersam ut, så något löfte blev det ju ej tills vidare åtminstone.
Nu skall jag sluta ty far pappa kanske till stan ikväll, så får jag sända brevet med honom.

Må så gott och sköt om dej väl. Puss och kram sänder
                                                                                       
Din egen Alice

25.7.-44
                   
Min Egen älskade

Frid!

Eftersom du är så flitig och snäll och gullig och rar så du skriver brev varje dag nu,så jag ibland t.o.m fått två styckna på en gång, känner jag det nästan som om jag också borde bjuda till och skriva en några rader igen ikväll, trotts att jag nu inte presist har någonting skilt och nytt på hjärtat.

Härhemma är det ju inga nämvärda frontförändringar heller, utan är den ena dagen mest den andra lik. Dock trotts att du nu inte får svar på varje ditt brev, hoppas jag du så vitt som möjligt fortsätter i samma fart och taktik, så god tid som du nu tycks ha. Det är ju inte allom förunnat, allra minst att sova till kl elva. Den saken sköter nog Christina om, att vi vaknar i tid om mornarna, likaså att det finns arbete för dagen. Därför är det ju inte mer än rätt att du underhåller oss med dubbelt så många brev. Vi äro väl överens som vanligt eller hur, ty är jag ju nog ändå ganska flitig jag också för min del.

Paket har jag nog tänkt på att skicka igen så fort som möjligt, bara jag nu får någonting hopskramlat. Smör har jag nog inte nu förrän nästa mån, ty fick du ju vad jag hade att ta ut då när du for, så du måste försöka klara dej till dess. Grönsaker har det varit svårt  att få nu, men får jag kanske om jag far ner till Seppäläs.  Nåja nånting sku de väl vanks i alla fall, så du måste väl leva på hoppet så länge, trotts att det är magert i längden. Men den som väntar på någonting gott väntar inte förgäves. Fast förstås är det ju bara i undantagsfall, som det fås någonting så extra som senast. Hoppas du fått det paketet?

Någon längre epistel får du nog inte ikväll heller, ty är klockan elva snart och börjar jag så småningom nicka. En hjärtekram förrän jag somnar, Christina mår bra
                                                                
Hälsn. Din Lisen


Breven från Matti som skriver så flitigt verkar inte vara sparade!


V-vik den 28.7 -44
                     
Älskade Matti
Frid!

Måste försöka om jag får ihop en några rader ikväll, annars börjar du väl snart gruffa att det dröjer för länge mellan raderna. Här är höbärgningsbrådska och har t.o.m Christina och jag varit en stund på ängen idag. Annars räcker det mer än väl till att hjälpa mamma med arbetet inne, nu när vi äro så stort hushåll och många som skall ha mat.

Så har Haldins varit här en par dagar, och vet du har jag varit så trött om kvällarna nu sen jag äntligen fått tösen att sova, så du blivit utan brev. Vissa kvällar somnar hon så snällt, andra åter ska det knärras och skrikas innan hon behagar somna. Måste riktigt skratta här just nu, ty ligger hon som bäst här på schäslongen och saluterar värrigare och lassar i byxorna förstås. Trevligt göra för mamma! Sände annars paketet åt dej igår, vilket jag hoppas så småningom når dej, likaså ett brev av Ingemar.

Tänk att jag ändå kunde hålla stånd mot den kvinnliga nyfikenheten, så jag inte tog och öppnade min mans brev. Vad skulle du sagt därom? Nej du, om än jag förstår att du skulle sagt att jag kanske sku fått göra det, tycker jag av princip ändå att var och en behöver få öppna och själv läsa sina brev. Ja och vem vet vilka hemligheter som kunde avslöjas i så fall ------- hoppas jag------ vi aldrig ska behöva ha några hemligheter för varandra. Så har jag ju fått en del kort som du ser, den sista filmen är tyvärr nog i kameran ännu, men så småningom skall väl den också anlända.

De där som blev tagna av våra pappor och mammor ids jag inte sända, likaså är det ett,  det bästa i högen åtminstone för mej, som jag tills vidare vill ha att titta på tills vi får fler.

Om än du är nyfiken, hoppas jag du inte har någonting emot det. Du och lillan du minns. Det blev så väldigt lyckat av en förälskad och nybakad pappa och måste jag nog få hålla det, ty är också jag förälskad i kortet åtminstone, eller vad tror du? Från minkgården hade du visst knäppt något mer som misslyckats av filmen att döma.

Får tacka för brevet jag just fått. Det är nog allt bra när jag får höra utav dej. Om du fått Vasabladet, så såg du väl att Harald Sippus stupat och skall begravas i Vörå nu om söndag. Och Kurt Sahlström, Lulles bror som ju hört till församlingen en kortare tid är försvunnen, död eller levande vet man ej. Skall det då aldrig ta slut och bli nån ände på allt detta hemska. Måste nu sluta nu igen. Har varit uppehåll här emellan när jag lagt tösen i säng, och somnade hon som en stock ikväll. En snäll liten pia. Vet inte men tycker jag snart börjar vänta hem dej igen, trotts omöjligheterna.
                                                                
Hej och hå                                                                      
Din Egen mammi

Vestervik den 30.7. – 44
                     
Matti käraste
Frid!

Klockan närmar sej elva eller tjugotvå rättare sagt.  Därav förstår du börjar man nog bli en aning sömnig, och låg jag nog och dååsa med Christina på chäslongen här tidigare ikväll redan ett tag, nu sover hon sin allra sötaste sömn. Men känner jag på mej att jag är tvungen skriva en några sömniga rader, så det inte blir för länge mellan gångerna, och lilla pappsen får vänta förgäves på brev. Hade annars tänkt ta mej riktigt god tid såhär på söndagen för att skriva åt dej idag, men kom här främmande. Ethel med sin Kerstin kom ut och en stund senare kom Ingrid, Fridas svägerska med sina två tvillingar, så här har varit riktig barnkrubba nästan idag. Rodney han lär nog befinna sej där vid Näset  någonstans och trånar och har ”leidun” och längtar hem. Annars har vi haft så fint och varmt och vackert idag, och kommer kanhända Christina och jag att fara till Granqvistens nu instundande vecka.  Henrik får nämligen ledigt då, och funderar dom på att fara till Sundomskären och plocka hjortron, och ville Svea ha sällskap under tiden, ty är hon där alltfort.

Måndag kväll
                     
Du Matti käraste vad tänker du nu riktigt som fått vänta så länge på brev. Blev så oerhört sömnig igår kväll så jag blev tvungen sluta, ty somnade jag formligen över skrivbordet.  Nu har jag just talat med din mamma, så jag kan hälsa därifrån. Hon började bli så orolig när dom inte fått brev på så länge, så hon måste ringa hit och höra.

Och lugnade jag henne med att jag får väl jag i stället varje dag – nästan. Tack käre älskade du för dem alla, så innerligt efterlängtade och välkomna. Tycker riktigt du borde få en puss här mitt i alltsammans, ty börjar det visst bli ganska länge sen sist, en som riktigt skulle låta dej känna hur innerligt vi längtar efter vår käre älskade lilla pappsen och saknar honom här. Allting vore ju dubbelt så roligt, när vi gemensamt finge dela glädjen över lilla Christina och du också kunde se hur hon växer och trivs. Du, vi har ju gjort vår första stadsresa idag må du tro. Har varit med henne upp till folkhälsan, och var dom riktigt förvånade över så duktig hon blivit, när jag sade hur liten hon var när hon blev född. ” Det var en duktig pia och en duktig mamma”, sa syster Mary, så du kan förstå att jag pöste. Hon är nu lite över fyra kilo fröken vår, två hakor har man redan så jag sa just åt farmor, att hon snart blir lika fet som farfar, och håller hon nog på att bli en riktig liten Englundare.  Första barnet lär ju alltid ska likna pappa påstås det, och är det ju inte så underligt om hon ska likna dej, ty är det ju ändå du dom varit i mina tankar när jag gått med henne. Hon har just ätit här allt medan jag skrivit, men nu sover hon så gott, trött efter dagens mångahanda upplevelser, fast har hon nog sovit så gott som hela dagen.

Just nu sent omsider när jag tänkt sätta punkt och slut kom mamma in med två stycken brev. Det var ju söndag igår så därför, men tusen tack ska du ha. Har du extra hundralappen där, så vet du att alla bidrag mottas med tacksamhet. Jag kan ju spara för
kommande behov, ty ett tu tre så dyker det ju upp någonting som man skulle vilja ha eller behöva ----------- dammsugaren du minns, fast gissar jag att dom nog kryper i andra ”småhål” dessförinnan. I alla händelse ska jag nog försöka spara om du sänder hem, ty för tillfället är jag nog inte så överhövan rik, när jag glömt att ta ut sista måns krigslön.

Men som sagt, går det ju bra när jag lever och äter fritt i hemgården, men försöker jag ju i stället hjälpa mamma det lilla jag hinner och borde vi ju därför kunna spara lite grann nu då båda två tycker jag. Allting förändras ju så snabbt nu, likaså kan ju penningens värde inte vara mera än plus minus noll en vacker dag, men vi som inga kapital har, har ju inget att förlora. Hur som helst skadar det inte att spara det man kan undvara, ty alltid är det någonting som behövs och man vill ha, trotts att man för tillfället inte presist planerar så mycket.

Nej nu måste jag nog sluta. Sylvi och Henrik var här ikväll, men ville ha dit mej. Men hade jag så mycket ogjort då, bl. a. brevskrivningen, så jag lovade komma i morgon bitti. Så nu får du nog bereda dej på att bli utan brev en några dagar, ty bli vi väl ganska isolerade där några dagar. Var nu inte ledsen för de pappa lilla, ty ämnar vi för vår del riktigt njuta av tillvaron dessa dagar. Sköt om dej och må så gott och en hjärtekram sänder vi båda.

                                                                
Din Egen Alice

Den 23 juli, Alices 30 årsdag  som firas med släkt och vänner!




V- vik den 24.7, -44

Vår älskade lilla papps

Frid!

Skall skriva såhär mitt på blanka måndan nu eftersom söndagen gått utan en enda rad.

Vi ”firade” liksom här igår så smått så dan for iväg så hastigt.  Firade? Ja du, nästan så man hade jubileum, tredje decenniet avverkat, men det har man väl knappast reda på hur gammal ”käringen” blivit. En sak som hon själv också har lätt för att glömma, eller kanske svårt att minnas och sin tjugofemte födelsedag. Naturligtvis, ty slutar ju vanligen damerna att fylla år då, enligt männens utsago. Nu vet du det i alla fall, men är det ju ingen fara att du skall minnas det heller, (åldern kanske men inte dagen.)

Ty i det fallet är man ju inte bortskämd. Jaha, där fick du dej en gliring, inte för att jag nu tycker att det är någonting att uppvakta, men måste jag nu skämta lite grann med dej, eftersom du hittills knappast haft reda på gummans födelsedatum. Herrskapena Nedermo och Eriksson äro ju hemma hos sin far och svärfar och höbergar, och hade jag hela konkarongen här på kaffe igår kväll. Plus eget folk Christina medräknad voro vi hela tretton stycken. Fast hon brydde sej ju inte mera om kalaset än att hon sov. Idag är hon lite knärrig då i stället, fast hon har namnsdag och just fått ett helt fat med jordgubbar av moster Ragnhild. Första skörden, men tyvärr är det mamma som allena mumsar och njuter därav. Hade pappa varit hemma, tror jag nog vi festat upp dem allesammans, men nu tror jag vi stoppar dem i en rexburk i stället, så kanske Christina själv hinner äta upp dem, ty är det ju också hennes socker som går åt. Här är annars riktigt höstlikt ute, regnigt och kusligt kallt som det stormar och blåser, så jag var tvungen att kliva upp och promenera efter ved tidigt i morse, för att här skulle bli lite varmare för att Christina skulle klädas. Drömde annars inatt att jag fick tre st. brev från dej på en gång. Så få se hur det går ikväll när posten kommer. Hoppas du mår bra.
                                                                                                           
Din Lisen

Grundet i Fladan 1.8 -44 kl 23

Käraste pappsen  vår !
Frid!

Lovade ju mej själv semester från brevskrivningen igår när jag skrev, men nu kan jag inte riktigt gå och lägga mej förrän jag fått prata med dej. Ser du jag blev på ett tag så svärmisk när jag var ner till stranden nyss, och skulle du sett vilka färger.

Måste riktigt sitta en lång stund och njuta av solnedgången med all dess färg från ena sidan och sen månen stor och grann från andra sidan. Blev som sagt lite sisådär svärmisk och känner det nästan som om du bort varit här hos ett kärlekshungrigt och längtande flickhjärta. Ja ja du, men skyller vi det nog på månen alltsammans och är det nog så ljuvligt vackert där jag nu sitter och tittar ut genom fönstret. Nattstämning, (ja det är inte utan att man känner sej en aning poetisk), men undra på det när månen blänker en rakt i ögonen och speglar sej så vackert i sjön här alldeles nedanför bryggan.

Annars är det ganska mörkt nu också här. I övrigt mår vi bra här som du kan förstå, fast lilla nåden var lite onådig här ikväll innan hon behagade somna. Nu sover dom nog alla här, förutom jag som sitter här, väckt och vaken av längtan efter dej älskade, men blir jag nog tvungen att krypa i säng jag nu också och spara på oljan. Värdfolket själva snusar väl i någon fiskarbastu i Sundom som bäst. Själv sover du väl också gott hoppas jag och mår för övrigt bra?
                      
Puss och kram från
Din Egen Mammi

P.S. Christina hälsar väl också förstås fast hon sover.

En bild från Fladan på senare år!

20. 7. -1944

                         
Älskade Lisen min och lilla pian                                

Guds Frid.

Jag har sökt mej hit in i sjukbussen och skriva för att få vara ifred för flugor och andra flygfän. Så får jag tacka för brevet av den 15 som jag fick idag. Ser att du ännu inte då fått brevena som jag skrivit. Men vid detta laget har de nog säkert anlänt. En hel del efter vad jag kan förstå, då jag skrivit mest varje dag. Här har vi det ännu lugnt och fredligt. De första dagarna jag kom hit var det litet buller. Men det ser ut som om ryssen fått sej ordentligt och får han så lov att slicka sina blodiga naglar.  Om vi haft förluster så har de haft mångdubbelt mera. Flyget har också hållit sej lugnt.  Undantag var det igår då de voro och bombade här i närheten med sex plan. Jag stod och såg på när bomberna föllo, en blev sårad annars föllo de lite hit och dit.  Så hade jag igår brev av Ruth, där hon berättade en hel del om sina bekymmer. Hon är ju inkallad nu som nån slags hjälpsyster, men trodde hon sej slippa fri. Så nämnde hon om Gunnars skrivande. Efter vad jag förstår, så är hon nog en aning intresserad, men vill hon ju inte godkänna det. Jag skrev ett långt brev till henne, och försökte nog så gott jag kunde, klargöra och ge råd huru hon skulle handla. Sade bl.a. att vi inte alls skulle ha något emot att få honom till svåger, och att hon nu skulle vara snäll åt honom och svara med några rader på hans brev. Men att inte skulle hon nu göra någonting för att jag säjer det, utan som hon själv känner det.
Tror inte alls att det skulle skada henne om hon skulle få nån att intressera sej för.
Vad Gunnar beträffar, så ser det nog ut som om han skulle tycka om Ruth och ha allvarligare avsikter.

Jag ligger nu ännu här nu långt bakom och har det fint så länge de nu varar. Jag vet inte annars vad som går åt mej, då jag alltid känner mej så hungrig. Ovanligt bra mat har vi här, för har vi Pistes gamla kock Rosenberg. Men mellanmålen blir lite för ofta. Smöret jag hade med mej har minskat i oroväckande grad och här är det omöjligt att få något nytt. Nog skulle det vara bra om du kunde sända mej ett paket. Det är ju inte så mycket man får sända i gången, men det går att sända flere i stället, om det nu finns att sända. Skorpor står sej nog hur länge som helst. Smör kunde du sända i någon bunke som håller tätt, om du bara kan. Sex sju dagar lär det räcka ungefär med paketena nu. Men gör dem starka och väl adresserade.  Så en sak ännu, prenumerera på Vasabladet åt mej för en månad. Så var det inte mera för denna gång. Sköt om lillan så att hon inte behöver ha sjuk mage. Sköt om dej själv också och oroa dej inte för mej, det är ingen fara på taket mera. Så är det som jag skulle ha det men framtiden visar om jag har fel. De käraste hälsningar från

Din Egen Matti                                 

Ps. Ser vid genomläsningen av brevet att det står, sköt om lillan så att hon inte behöver ha sjuk mage. Nog förstår jag att du gör vad du kan, så missförstå mej inte.

Puss, puss med min finska mun.Ds

V – vik den 21.7 -44

Käraste!

Mina tankar äro återigen därute hos dej som så ofta ofta här mellan sysslorna, och frågar man sej alltid var månne finns du, vad gör du och hur har du det just nu.

Det har väl blivit förstår jag mera omväxlande för dej i och med den nya befattningen, och förstås jag trivs du också bättre med ett sådant jobb----------- bara det nu inte blir så farligt och riskfyllt.

Ja du, givetvis är det ju ens första tanke alltid, ty naturligtvis hoppas ju var och en som har någon älskad därute att just han måtte bli skonad och bevarad, och känns det ju tryggare och förhoppningsfullare att veta dej mera bakom. Men glömmer jag igen att där är du ju ständigt gömd bakom Guds hand, och hur jag under allt ändå tror på och har en förvissning om att han skall beskydda och bevara dej, och på något sätt ändå föra dej igenom det hela. Den tron äger vi visst också gemensamt och tror jag nästan den stärkts och smittat av sej från dej.

Annars går ju dagarna som vanligt härhemma. Höbärgningen är ju i full gång, fast idag hade vi lite åska och något regn, så det åstadkom visst lite avbräck i brådskan. För tillfället håller dom på hos Georgs, och blir det väl att börja här någon gång nästa vecka.
Bertel får ju vara hemma och höbärga, annars hade det blivit ganska skralt med arbetskraften, nu när det går så mycket av pappas tid åt att sköta minkarna. Hilding fick ju så lov att resa här också en dag i veckan. Ja, så vet jag ej om det var någonting mera här för denna gång. Christina har just ätit och trodde jag hon aldrig skulle bli mätt. Satte henne i säng redan med en gång, och menade att det skulle få räcka, men si det var hon inte med om. Nu har hon väl nog fått sitt lystmäte ändå, ty ligger hon nu så nöjd och belåten och somnar nu så småningom.

Puss och kram från oss båda                                                                                

Din Alice

21.7. 1944

Käraste Lisen min                                 

Guds Frid!

Skall igen skriva några rader. Inte för att jag nu vet någonting nytt, men för att du nu skall få höra någonting från mej. Ligger allt fortfarande på samma ställe. Hela veckan har vi fått ligga och ingenting göra. Men det är inte bra det heller för tiden vill bli en aning lång. Idag för exempel sov jag till klockan 11 då vi fick mat. Inte räcker det så allt för länge förrän de hittar på nånting åt oss att göra .----------

Här har några civila återvänt och börjat höbärga, det kanhända att vi får hjälpa till med detta. Därhemma är väl arbetet i full gång kan jag förstå. Undrar om Henrik har sluppit hem ännu? Det skulle nog vara på tiden för annars så slipper han nog aldrig därifrån.

På ett sätt känns det tryggare för oss nu när vi äro innanför landets gränser. Vi voro ju förut så hopplöst långt ifrån hemtrakterna. Det skall bli intressangt att se om fronten stelnar här nu till en linje, eller om det blir för oss att ännu röra på oss bakåt, framtiden utvisar ju detta. Flyget har idag varit något livligare än annars. Men glädjande nog så är det för det mesta våra maskiner som äro i rörelse. Det skulle nog smaka med någonting läsbart, Gerda lovade mej Veckojournalen för länge sedan. Men då det blev så osäkert så har hon inte brytt sej om att sända. Jag har skrivit till mamma och bett henne stöta på, så att jag får en laddning hitsänd. Så var det inte mera denna gång, annat än den längtan som du vet jag varje dag känner efter er därhemma.

Käraste hälsningar från     

Din Egen Matti

22.7. 1944

Käraste Lisen min                 

Guds Frid!

Skall igen så här på kvällskvisten komma med några rader. Fick idag annars tre brev.
Det ena var av dej, hjärtligt tack för detsamma. Nu hade jag brev av kusin Helmer också från Näset, samt av pappa. Det är alltid uppiggande att få brev, nu i all synnerhet. Så fick jag också julinumret av ”Den kristne”. Har just suttit och läst densamma. Jag är så utan någonting läsbart, så jag vet inte vad jag skall ta mej före. Det finns inte en svensk bok här, så det är nog en aning torrt. Jag skulle läsa vad som helst nu höll jag på att skriva. Ja faktiskt. Hoppas att jag nu i sinom tid får ”Veckjournalen” av Gerda. Jag skrev till Alfons, att han skulle försöka prenumerera på ”Svenska morgonbladet” åt mej, om det nu går för sej, få nu se. Det glunkas om att vi ska komma ut och höbärga häromkring. Det sku nog inte vara så illa, för det är synd att såhär fint hö ska stå här och växa till ingen nytta. För övrigt är allting här som förut. Litet mera har det bullrat här nog, men så avlägset så man nu just kan urskilja det.  Annars så har jag gjort samma arbete som tidigare här om dagarna, nämligen sovit. Så du förstår, inte går det någon nöd på en precis inte tills vidare. Slutar så idag med de käraste hälsningar. Glöm inte sedan att sända ett paket om dan med plättar i, hi hi hi. Puss puss på dej, nu har jag frisk mun. Din Egen

                                                                                           
Matti och pyrets pappa

22.7. 1944




Käraste Lisen min och Christina
Guds nåd och Frid

Sitter igen i samma sjukbuss ensam och skriver. Tack skall du ha för raderna den 19
Det hade ju gått fort denna gång , såg också med glädje att du samtidigt avsänt paketet.
Hoppas att det nu inte dröjer så länge förrän det kommer fram. Det har ju varit söndag och vilodag hela dagen idag. Det har det nu varit hela veckan, så det har nu varit ett vilande hela tiden. Men inatt skall vi ut och jobba lite på ett korsutak åt majoren. Vi far en hel billass så inte räcker de så länge. Arbetet måste göras på natten för att inte flyget skall se oss. Annars är de lugnt allt fortfarande här. Man hör inte ett skall. Det kan nu endast vara lugnet före stormen, men vem vet.-------

Karl-Erik har farit norrut nu med sitt gäng. Så nu finns inte det gamla gänget här mera. Inte är det nu så lång bit de har farit.  Spåres staffett Andersson uppenbarade sej här idag. Han kom för att hämta Spåres hund, Spåre lär inte ligga så allt för långt härifrån han heller. Får nu se huru länge vi kommer att ligga här på detta ställe. Det börjar bli en aning enformigt igen med detta stillestånd. Jag vet inte huru man är funtad, men man vill antingen framåt eller bakåt. Inget stillestånd mera, det tar på nerverna, detta att ligga och vänta år ut och år in utan avgörande. Visst vore de ju bra om vi finge stanna här nu,och inte behöva gå längre bakåt. Nåja, framtiden utvisar huru det blir med den saken.----

För övrigt molnas de nu, så det ser ut som om vi skulle få regn till natten. Inte vidare trevligt att vara ute i så fall. Jag instämmer till fullo det du skrev i brevet. Min plats är nu här så länge tills annorlunda bestämmes. Det har nu gått över tre år sedan vi började, knappast kan det nu räcka tre år till. Slutar så med de käraste hälsningar

Din Egen

Matti

Hemmet den 15 . 7. -44

Älskade lilla pappsen!

Frid!

Har nästan gått och väntat få höra något utav dej ikväll, men har du väl inte hunnit ännu sända något framkomstmeddelande. Hoppas annars resan gick lyckligt och mottagandet för övrigt inte blev allt för hett, jag menar vad striderna beträffar. Sköt väl om dej älskade, och låt mej ofta få höra hur du har det och hurudant jobb du riktigt har nu sist och slutligen. Dock på vilka platser och vilken situation du än befinner dej, så låt ditt hjärta ständigt påminna dej och ständigt vila i löftena, ty ” han vid sida går, han vid din sida går”.------------

Härhemma går livet och dagarna annars som vanligt och mesta tiden går ju i omsorgen om lilla Christina. Hon mår bra, är ute hela dagarna som vanligt, och sover och äter och växer så det syns och skriker så det hörs, får jag väl också tillägga, sin vana trogen den här tiden av dygnet. Inte så farligt, men har hon någo´ knip i magen igen av allt att döma.

För tillfället sover hon nog nu igen. Annars vägdes hon ju ikväll igen och är hon nu 3,5 kg. Duktigt va, men syns de nog på henne från dag till dag, och påstod mommo ikväll att snart blir hon lika fet som farfar.  Man har ju redan en riktigt välutbildad dubbelhaka och är så rund i kinderna så, men klär det ju bara tills vidare. Och gläder det mamma, att hon växer, pappa likaså förstås.

Nu håller jag också på att börja nicka, så jag får väl sätta punkt för idag och säja Gonatt.

Skall sända brevet med farsan när han far till mötet i morgon, så får du det fortare.
Gustafsson reser ju måndag till Sweden. Får se hur det blir med hans kommande åter.
Margareta hon lär ha lessamt till Finland igen.

Många kära hälsningar från mammi och en hjärtekram från Christina

13.7. 1944

Älskade Lisen och lilla pian min

Guds nåd och frid

Vi anlände äntligen hit i natt efter en lång resa. Annars gick det rätt bra, Kock träffade jag ju som jag skrev på Seinäjoki. Första delen av resan var det rätt så fullt på tåget, men senare fick vi bättre rum, så vi kunde t.o.m sträcka ut oss och sova. Då vi kommo till Matkaselkä var där en känd chaufför som  fick följa med hit. Här på vägen sågo vi en skylt med 6120, varför vi stannade kröpo in i ett tält och sovo till frukost. Den nya sektionen var också här i närheten, varför vi promenerade dit och anmälde oss. Adjutanten såg rätt bister ut och frågade hur vi kommo så sent. Jag sade åt honom, att de  tar så länge att resa nu, nå inte sade han nånting åt det. Lagerros har jag inte träffat ännu, men lär han komma hit ikväll. Inte tror jag nu att det blir nåt vidare av saken, och skulle det nu bli, så kan det inte uppväga de underbara dagar jag fick vara hemma med dej och lillan.----------

Nu är den stora frågan för mej, hur och vart jag kommer bli placerad. Det är ju alltid så när man kommer till något nytt ställe i början, då man inte känner dem man kommer ha att göra med, så känns det lite visset. Jag kommer nu att bo i Jsp tältet tills nu Lagerros kommer, så får jag nu höra mitt öde. Jag har bedit till Gud om saken och hoppas att han som alltid skall ordna saken, detta tror och hoppas jag. Just då jag sitter och skriver detta far en bombplansformation häröver, nu just säjer en av pojkarna, att ett plan kom ner av dem. Jag är ännu rätt långt från linjen, men litet buller hörs det. Karl-Erik har jag inte råkat ännu men lever han och mår efter förhållandena.

Nio st brev hade jag som väntade på mej  Bl. a av John Fredrickson från Sverige.

Här verkar det nu annars vara det stora lugnet före stormen. Här har de nog försökt komma igenom, men ännu tills vidare med blodiga pannor blivit tillbakaslagna. Av 5 plan sköts 3 st. ner igår. Försök att sända ett paket med skrivpapper, samt den lilla träasken med piller, som jag glömde hemma. Det skulle vara bra om du sände detta p. omg. Slå in det väl samt tydlig adr. 5 kpk. 3376.

Käraste hälsningar från Din Egen Matti
Gud med oss

17.7. 1944

Käraste Lisen min

Guds Frid.

Fick just ditt brev av den 12.7. Tack skall du ha för raderna, det är så kärt att höra ifrån dej, huru ni mår pian och du därhemma. Jag fick också brev från Pethrus, som svar på ett brev jag skrev från fronten senaste mån. Han ber om sina hälsningar. Jag kan ju sända dej det, så får du läsa hela sammanhanget. Gjorde ett uppehåll här, sitter nu i tältet och skriver. En av de bästa uppfinningar armen har är dessa tält som vi bo i. Här ryms i mästa fall 20 man. Inte är det ju skottsäkra, men det går att gräva ner så har man skydd mot splitter. Dit framme bor de i korsu.  På tre fyra dar smällde ihop säkra korsur med fönster och dörrar och fyra stockvarv på taket. Alltid ger det ett visst moraliskt stöd, säkra för fullträffar äro de ju inte.

Idag har vi fått vara lediga hela dagen. Jag passade på och var och hälsade på i en grannenhet här, där det finns flere Jakobstadspojkar. De har haft rätt stora förluster där, med många stupade och sårade. Här är det annars rätt lugnt nu igen. Inatt bullra det nästan hela natten, men var det de våra som gav ryssen lite att tänka på. Nog har dom försökt här igen, men hitintills har dom inte lyckats. Inte har dom så lätt att komma fram här numera, om än i det långa loppet vi måste släppa efter en bit. Slutar så mina rader för denna gång med de käraste hälsningar till er båda.

 Din Egen Matti

Matti lärde känna Levi Pethrus när han var i Sverige 1941 innan kriget bröt ut igen!
Han fick bo i Pethrus hem på Bredden utanför Stockholm där han fick lära känna familjen Pethrus! Han medverkade i gudstjänster med sång och berättade även om krigets fasor! ( Se artikeln i Hemmets Härold under rubr. artiklar!) Tillsammans med Levis son,Ingemar Pethrus cyklade han till Pingströrelsens konferens i Nyhem där han också medverkade ! 
Fotot är från ett tillfälle när Levi Pethrus besökte Sionförsamlingen i Vasa!

V – vik  18.7 -44

Älskade hjärtevännen!

Frid!

Tack käraste för dina båda brev jag fick för en stund sen, och vilka jag väntat flera dagar redan, men så har det ju också räckt ganska länge, eftersom de äro skrivna den 13-de, och kommer nu först den 18-de. Själv borde jag också ha skrivit igår kväll, ty förstår jag du väntat. Men ville det liksom inte bita på och fick jag inte tag på den löpande röda tråden, då när jag inte hört varken ett eller annat från dej. Och kan du en aning förstå vad tankarna kretsar omkring, när man läser tidningarna och brevena låter vänta på sej. Det låter ju inte så allt för uppmuntrande därifrån nu, och tror jag, hade jag inte fått brev idag hade nog oron ansatt mej. Han var ju hygglig L:roos med anledning av förseningen, men har dom väl annat att tänka på nu än att fästa sej vid bagateller och struntsaker. Annat hade det väl varit om det varit lugnt som förr. Lugnare är det ju nog för mej att veta, att du ändå är mera bakom. Så resonerar förnuftet, när jag för en stund glömmer, att Gud är lika mäktig att bevara i främsta linjerna som bakom, i synnerhet som vi äro överlämnade i hans hand, och är det som om jag innerst inne ändå skulle bära på en förvissning om, att Gud ändå i sin kärlek skall spara och bevara dej åt oss. Kanske därför att man så innerligt önskar det, har man så lätt att tro detsamma, fast drömde jag så märkvärdigt här en natt så jag höll nästan på att börja tvivla.

Vi mår annars bra båda två. Christina har badat och sover nu så gott utan att skrika och utan napp, vilken hon inte alls behövt sen dess, vilket jag också sa åt mamma din, att hon kommer nog inte att ha den sen. Visserligen har hon nog skrikit någon gång sen dess också, men lite måste de väl ge luft åt sina känslor, och är det bara en odygd den där nappsugningen, och måste man väl ändå orka höra dem lite skrika.

Fast såsom hon skrek då har hon inte gjort sedan, men nu var det kanske lite för oroligt omkring henne, då när hon varit van att ha det så lugnt. Nu har hon igen en några kvällar somnat redan nio-tiden, och sover hon då till halv två tiden ungefär i ett kör, och sen igen till fem halv sex, så hon artar sej. Idag höll hon nästan på att sova bort ett mål, och vet du börjar hon så titta och lyssna när man pratar med henne nu, och t.o.m  drog  hon lite på mun när jag pratade med henne.

Börjar bli så sömnig så jag blir nog tvungen att sluta nu. Ja, Henrik har ju äntligen sluppit hem, så var det inget mer förutom massor av hälsningar och puss och kram från oss båda

 Christina och Alice

                      

V-vik den 25.6. 44

Min egen älskade!

Frid!

Det påstås att det inte lönar sej att skriva brev nu, att dom aldrig når adressaten, men skall jag i all fall göra ett försök. Tycker bara att det blir så tröstlöst att inte få en rad eller ett brev som uppmuntran. Själv har jag inte fått eller väntat få något brev nu, ty förstår jag, har ni allt  annat att tänka på nu än brevskrivning.  Skriv i alla händelser sen när du hinner och det blir möjligt, om inte mer än några rader så jag ser att du lever och finns till.

Ja, det förstår jag att du gör utan uppmaning, men skriv i så fall också om du fått detta brev och det gått fram.  Älskade, hur har du det och var finns du nu frågar jag mej oupphörligt. Det är en ständig bön i mitt inre för dej käraste, att Gud ville stå dej bi med kraft, både till kropp och själ och vara en skyddsmur omkring dej.

Förstår att det kroppsligen också säkert känns ganska påfrestande nu, ansträngande när det givetvis nu blir dåligt med någon vila och sömn. Men Gud skall styrka och uppehålla dej och bevara dej, tills du snart en dag, ska vi hoppas får komma hem till oss som här går och väntar och längtar därefter. Såg just att vår postiljon kom efter mjölken, och måste jag kila in och titta ifall det kommit brev. Och fick jag två stycken + ett kort skrivna 17-de, 18-de och 19-de. Hjärtevarmt tack för dem alla, och kan du förstå dom gjorde mej glad. Men kan jag inte begripa, att du inget fått , fast kanske vill jag hoppas att du nu senare också fått, om dom inte kommit bort på vägen.

Kanske gör adressombytet också sitt till. Grejorna du sände hem har jag fått, och var det roligt att höra, att ni ännu har det jämförelsevis lugnt, då när du skrev. Men är det nu allaredan flera dagar sedan och förändras det ju mycket på en dag. Men Gud är densamma och mäktig att bevara, tack och lov! Stundvis har oron förstås velat ta överhanden, men har jag funnit ro och tröst i bönen och har jag sluppit gå och ängslas, trotts att jag ju inte haft brev av dej på flera dagar.

Du skulle höra en sån röst flickungen har, när hon riktigt sätter den sidan till. Det började ju bli hennes mattid, och var jag tvungen att ge henne här emellan. Det är väl sångrösten som skall övas, fast så allt för ofta låter hon ändå inte höra av sej tillsvidare, och nätterna sover hon riktigt bra mellan det hon får mat. Växer gör hon och tycker jag inte mera hon är så förskräckligt liten. Tycker nästan det är som om hon redan skulle börja höra och se lite grand, ty tittar hon så förståndigt ibland när man jollrar med henne. Fast jag kanske inbillar mej bara, ty påstås det ju att dom varken ser eller hör förrän vid sex veckor.

Ögonen är så stora och klara redan när hon är riktigt vaken och riktigt mörkblåa tills vidare, om dom inte ändras senare. Annars går livet som vanligt här på hemgården.

Du kanske fått brevet jag skrev att Bertel tills vidare får stanna hemma. Rodney måste resa i morgon.

Skall sluta så för denna gång med de käraste hälsningar från oss alla, men mest dina två

Christina och Alice

27.6 -44

Käraste Lisen min och Lilla Christina.

Guds Frid!

Äntligen i natt efter två veckors lång väntan fick jag äntligen ett livstecken från dej.

En av chaufförerna har nämligen fått tag i vår post, och hade jag hela tre brev, två av dej skrivet 14 och 17 samt ett av mamma. Det blev genast lite lättare att leva då jag fick brev. Så roligt att höra att ni mår bra därhemma och att lillan växer och tar sej.

Själv mår jag också efter förhållandena bra på allt sätt. Lider ingen brist på någonting,  och vilar jag i skuggan av hans namn. Det har nog varit en tid av oro dessa senaste dagar. Alla frågar sej, vad skall det bli av oss. Underligt nog äro vi nästan alla samlade igen. Ovanligt små förluster har vi haft. Pojkarna förundrar sig över huru de klarat sej och tala om att de haft god tur. Men erkänner de nog att det är en högre makt som hjälpt dem. Karl-Erik har länge varit borta härifrån, men kom han i natt välbehållen men trött.

Detta kan du hälsa Maja, för är han visst dålig att skriva hem. Han har bett mej hälsa i varje brev jag skriver. En krigare är han i stora mått orädd och modig.

Vad mej själv beträffar, så har jag de senaste dagarna mycket tänkt på hur underbart jag sluppit undan. Dagen innan det stora anfallet började på vårt avsnitt, for jag med några lådor av de viktigaste pappren ca 40 km bakom fronten. Sedan då det blev att fortsätta, kom jag som en av de sista att följa med de första bilarna. Vi höllo på att komma mitt i ryssarnas brohuvud vid Tuulos, men hunno vi förbi nån timme innan vägen blev avstängd. Vi hade slagit läger endast några hundra meter ifrån där ryssen steg iland.

Jag vaknade av granaternas ylande och bombarnas bombfällning i närheten av den plats där vi voro. Någon ropade att ryssen är iland och du kan tro att vi stack litet hastigt.

Nu äro vi som sagt alla samlade igen. Lugnt och fridfullt har vi det här, men det är väl bara lugnet före stormen, ja Gud vet det.

Det har regnat de senaste dagarna och varit kallt. Idag är det däremot solsken och varmare. Här har vi haft rätt bra med maten. Mjölk har vi också fått då det funnits massor med kor efter vägarna. Nog är det synd med Karelarna som igen måste lämna allt de äger. Men man vet ju inte om det också denna gång kommer att behöva andra befolkningsgrupper i vårt land. Vi får nu hoppas att så nu inte är. Nu måste jag sluta för denna gång för posten går om en liten stund.De käraste hälsningar till dej och lillan för övrigt släkt och vänner

Din Egen Matti

V – vik den 27, 6 -44

Älskade Matti! Frid!

Har en lång stund suttit och tittat på vår lilla Christina, ty kan du knappast ana dej till hur söt hon blivit sen du sist såg henne och önskade jag bara att jag hade haft en kamera och kunnat knäppa henne där hon ligger. Skall nog med det snaraste få det gjort, så att lilla pappa som inte får se och på nära håll följa utvecklingen åtminstone få ett kort att titta på. Vi har just badat igen och sover hon nu så gott, len och fin och välmående ligger hon med armarna sträckta över huvudet. Hon är nog inte mera det där rödhyllta lilla knytet du minns, utan lovar hon bli en riktig liten skönhet tills pappa kommer hem.

Hon har redan fått så ljus och vacker hy, om hon annars inte börjar få en äkta solbränna så småningom. Ty har hon varit ute hela eftermiddagen idag.

Första dagen egentligen som vi haft ordentlig sommarvärme och man riktigt kunnat njuta därav. Tyckte jag hade riktigt svårt att tänka mej in i att det skall råda krig och förödelse runt om i världen, när det annars vore så ljuvligt nu i vår sommarfagra tid.

Men detta sätter liksom sordin på all ens glädje nu. Också glädjen och lyckan över lillan dämpas därav, när jag tänker på att hon kanske kommer att möta endast nöd och lidande i denna vår hopplöst mörka tid. Men är det bäst att också lämna hennes framtid i vår frälsares händer, och är min bön den att vi ska kunna fostra henne för himlen.

Fick just ditt kort skrivet i P-ranta den 23.6. och ser jag därav att det inte lönar sej att skicka det här brevet. Stackars min Matti som inte på så länge fått en rad eller brev.

Skall du alls månne få dem någonsin, ty har jag nog skrivit min vana trogen mest varannan dag.  Och brevet jag sänder idag på adressen 6124 ska du inte heller få det ens.

Och jag som skrivit mest om lilla Christina, så du åtminstone på avstånd lite sku få det och följa med utvecklingen.

Matti älskade, mitt hjärta läser där mellan raderna där du skriver,  trött och smutsig förstår jag därav att ni måst ha det ganska ansträngande. Älskade, älskade Matti min, må Gud styrka och uppehålla dej både till kropp och själ och vara en skyddsmur omkring dej. Är ständigt hos dej i tanken och bönen.

30.6

Åter och åter på nytt är tankarna hos dej älskade, och är jag riktigt bedrövad över att du inte skall komma få något brev. Matti käraste, igen frågar jag mej, hur månne har du det nu? Så trötta ni skall bli och modfällda tycker jag, men i allt mörker är det gott att få rikta blicken uppåt, och har jag ändå kännt mej så förunderligt trygg för dej käraste, när jag på kvällarna här krypit på knä. Och har det ofta kommit för mej när jag tänkt på hur slö man många gånger varit, hur det visst står någonstans, att hur skulle man kunna lära sej bedja om inte genom nöd. Givetvis kommer ju oron över en understundom, men har jag då gått med den i bön till Gud.  Dock lider man i sitt innersta med eder, som skall kämpa därute, och förstår jag att också ni haft edra duster. Förstår det av raderna jag fick igår kväll skrivet 25-te.  Tack för de efterlängtade livstecknen och är mitt inre en ständig

bön . ”Gud beskydda och bevara älskade Matti i fortsättningen som du hittills gjort!”

Du var bekymrad om lilla Christina. Vet du hon växer och mår så bra så det är en riktig fröjd. Var så nyfiken att se huru mycket hon möjligen kunde väga, nu när hon om söndag blir en hel månad gammal, så jag måste ta och väga henne nu ikväll fast det är fredag. Och vet du blev jag riktigt häpen och hade svårt att tro mina ögon. Sen dom börjar öka skall dom ju normalt gå upp 150 – 200 gr i veckan och vägde hon nu 3050 gr. Alltså har hon på två veckor ökat 450 gr, så du må tro jag blev glad, när jag i allmänhet tycker att det velat vara så sakta med ätande hennes. Men har hon ju ändå fått så ofta så hon har väl inte orkat så mycket i gången.

Käraste just nu fick jag två brev, ena skrivet midsommarafton, andra 27-de och steg det ofrivilligt ur mitt innersta ett ” tack gode Gud”.

Nu skall jag försöka sända iväg det här igen, hoppas bara du får det nån gång och det sen inte dröjer så förfärligt länge innan du får komma hem till dina två längtande

Christina och Alice

Ps. Hälsa Karl-Erik att han nog är ihågkommen!

27. 6.1944

Käraste Lisen min

Guds Frid!

Jag fick ditt brev idag av den 19.6.44 så nog börjar det gå nu igen. Så roligt att läsa dina brev nu om er båda. Tänk så roligt det vore att vara hemma och följa med utvecklingen då lillan växer till sej. Det gläder mej och så att du vilar i Gud då det gäller mej. Det har du alla skäl att göra, då Gud hjälpt mej så underbart hittills. Nu för tillfället så har jag det så bra så jag knappast haft det förut så bra i detta krig. Jag bor nu nämligen för tillfället i en civil byggning i ett eget rum  med pastor Hedman. Detta har jag inte till fullo fattat, men tar jag också detta som en Guds ledning. Något krig har vi inte nu, men vi äro nog beredda på batalj, fast det kan väl nog räcka ännu innan vi får beröring med ryssen igen.

Inte för att vi nu äro så trakterade därav heller. För tillfället ligger jag nog så långt ifrån händelsernas brännpunkt, för att nu i nämvärd mån störas av kriget.

Men här ser vi lugnet från en annan sorglig sida. De som måste evakuera. Nog måste man beundra dessa karelare, som de flesta åtminstone lämnar allt vad de äger och ger sej iväg till okända trakter. ---------

Värdinnan här i vars hus vi för tillfället bo är så gästvänlig och snäll och trevlig.----

Slutade här igår för måste jag ut på vakt. Idag har jag just kokat och ätit potatis och fläsk, så jag är för tillfället så stockmätt.  Mjölk har vi också haft god tillgång till så inte går det någon nöd på oss här, i all synnerhet då vi har förrådena med oss. Något mera blir det inte nu denna gång då posten nu ska avgå.

Puss puss på er båda

Din Egen Matti

V – vik  3.7 -44

Min egen älskade

Guds nåd och frid, Mitt i striden

Käraste, skall igen försöka igen med några rader, hoppas du så småningom nås av dem. Det är en solig och varm måndagseftermiddag, så varmt och skönt och sover lilla Christina så gott ute på gården. Fast för er förstår jag är det mindre skönt att hålla på i denna värme, så tröttsamt det måste bli älskade min Matti, hoppas och tror du ännu efter förhållandena mår jämförelsevis skapligt och är frisk och välbevarad, ty är mitt innersta en ständig bön för dej att Gud skall bevara och uppehålla dej, så du om möjligt snart får komma åter till oss.

Längtar därefter och förstår jag att för dej hägrar hemmet nu mer än någonsin, när ni trötta och utschasade säkert många gånger har det mera primitivt än någonsin , dåligt som det förstås blir, om det alls blir någon vila. Vi två härhemma mår nog bra, det är bara oron och saknaden efter pappa som gör sej gällande, och de här mörka krigsmolnen som förmörkar vår himmel. Just nu verkar det nog lite hopplöst att sjunga om ”den ljusnande framtid  är vår.” Men ändå ville man så gärna tro att Gud på något sätt skall bereda en utväg för oss och skona oss ifrån hopande molnen som vill förta allt ens livsmod.

Måste ta in Christina och vill det bli så dåligt med skrivningen min ty äter hon nu samtidigt. Vi lekte ju annars lite födelsedag igår när hon var hela 1 månad och kläddes hon dagen till ära i byxor och kolt. En riktig liten dam må du tro, och tycker mamma inte alls hon är så liten mera. Du må tro hon är vorden söt, men har jag visst skrivit  därom i varje brev.

Med de käraste hälsn.

Från oss båda Christina och Alice