20. 7. -1944
Älskade Lisen min och lilla pian
Guds Frid.
Jag har sökt mej hit in i sjukbussen och skriva för att få vara ifred för flugor och andra flygfän. Så får jag tacka för brevet av den 15 som jag fick idag. Ser att du ännu inte då fått brevena som jag skrivit. Men vid detta laget har de nog säkert anlänt. En hel del efter vad jag kan förstå, då jag skrivit mest varje dag. Här har vi det ännu lugnt och fredligt. De första dagarna jag kom hit var det litet buller. Men det ser ut som om ryssen fått sej ordentligt och får han så lov att slicka sina blodiga naglar. Om vi haft förluster så har de haft mångdubbelt mera. Flyget har också hållit sej lugnt. Undantag var det igår då de voro och bombade här i närheten med sex plan. Jag stod och såg på när bomberna föllo, en blev sårad annars föllo de lite hit och dit. Så hade jag igår brev av Ruth, där hon berättade en hel del om sina bekymmer. Hon är ju inkallad nu som nån slags hjälpsyster, men trodde hon sej slippa fri. Så nämnde hon om Gunnars skrivande. Efter vad jag förstår, så är hon nog en aning intresserad, men vill hon ju inte godkänna det. Jag skrev ett långt brev till henne, och försökte nog så gott jag kunde, klargöra och ge råd huru hon skulle handla. Sade bl.a. att vi inte alls skulle ha något emot att få honom till svåger, och att hon nu skulle vara snäll åt honom och svara med några rader på hans brev. Men att inte skulle hon nu göra någonting för att jag säjer det, utan som hon själv känner det.
Tror inte alls att det skulle skada henne om hon skulle få nån att intressera sej för.
Vad Gunnar beträffar, så ser det nog ut som om han skulle tycka om Ruth och ha allvarligare avsikter.
Jag ligger nu ännu här nu långt bakom och har det fint så länge de nu varar. Jag vet inte annars vad som går åt mej, då jag alltid känner mej så hungrig. Ovanligt bra mat har vi här, för har vi Pistes gamla kock Rosenberg. Men mellanmålen blir lite för ofta. Smöret jag hade med mej har minskat i oroväckande grad och här är det omöjligt att få något nytt. Nog skulle det vara bra om du kunde sända mej ett paket. Det är ju inte så mycket man får sända i gången, men det går att sända flere i stället, om det nu finns att sända. Skorpor står sej nog hur länge som helst. Smör kunde du sända i någon bunke som håller tätt, om du bara kan. Sex sju dagar lär det räcka ungefär med paketena nu. Men gör dem starka och väl adresserade. Så en sak ännu, prenumerera på Vasabladet åt mej för en månad. Så var det inte mera för denna gång. Sköt om lillan så att hon inte behöver ha sjuk mage. Sköt om dej själv också och oroa dej inte för mej, det är ingen fara på taket mera. Så är det som jag skulle ha det men framtiden visar om jag har fel. De käraste hälsningar från
Din Egen Matti
Ps. Ser vid genomläsningen av brevet att det står, sköt om lillan så att hon inte behöver ha sjuk mage. Nog förstår jag att du gör vad du kan, så missförstå mej inte.
Puss, puss med min finska mun.Ds
Älskade Lisen min och lilla pian
Guds Frid.
Jag har sökt mej hit in i sjukbussen och skriva för att få vara ifred för flugor och andra flygfän. Så får jag tacka för brevet av den 15 som jag fick idag. Ser att du ännu inte då fått brevena som jag skrivit. Men vid detta laget har de nog säkert anlänt. En hel del efter vad jag kan förstå, då jag skrivit mest varje dag. Här har vi det ännu lugnt och fredligt. De första dagarna jag kom hit var det litet buller. Men det ser ut som om ryssen fått sej ordentligt och får han så lov att slicka sina blodiga naglar. Om vi haft förluster så har de haft mångdubbelt mera. Flyget har också hållit sej lugnt. Undantag var det igår då de voro och bombade här i närheten med sex plan. Jag stod och såg på när bomberna föllo, en blev sårad annars föllo de lite hit och dit. Så hade jag igår brev av Ruth, där hon berättade en hel del om sina bekymmer. Hon är ju inkallad nu som nån slags hjälpsyster, men trodde hon sej slippa fri. Så nämnde hon om Gunnars skrivande. Efter vad jag förstår, så är hon nog en aning intresserad, men vill hon ju inte godkänna det. Jag skrev ett långt brev till henne, och försökte nog så gott jag kunde, klargöra och ge råd huru hon skulle handla. Sade bl.a. att vi inte alls skulle ha något emot att få honom till svåger, och att hon nu skulle vara snäll åt honom och svara med några rader på hans brev. Men att inte skulle hon nu göra någonting för att jag säjer det, utan som hon själv känner det.
Tror inte alls att det skulle skada henne om hon skulle få nån att intressera sej för.
Vad Gunnar beträffar, så ser det nog ut som om han skulle tycka om Ruth och ha allvarligare avsikter.
Jag ligger nu ännu här nu långt bakom och har det fint så länge de nu varar. Jag vet inte annars vad som går åt mej, då jag alltid känner mej så hungrig. Ovanligt bra mat har vi här, för har vi Pistes gamla kock Rosenberg. Men mellanmålen blir lite för ofta. Smöret jag hade med mej har minskat i oroväckande grad och här är det omöjligt att få något nytt. Nog skulle det vara bra om du kunde sända mej ett paket. Det är ju inte så mycket man får sända i gången, men det går att sända flere i stället, om det nu finns att sända. Skorpor står sej nog hur länge som helst. Smör kunde du sända i någon bunke som håller tätt, om du bara kan. Sex sju dagar lär det räcka ungefär med paketena nu. Men gör dem starka och väl adresserade. Så en sak ännu, prenumerera på Vasabladet åt mej för en månad. Så var det inte mera för denna gång. Sköt om lillan så att hon inte behöver ha sjuk mage. Sköt om dej själv också och oroa dej inte för mej, det är ingen fara på taket mera. Så är det som jag skulle ha det men framtiden visar om jag har fel. De käraste hälsningar från
Din Egen Matti
Ps. Ser vid genomläsningen av brevet att det står, sköt om lillan så att hon inte behöver ha sjuk mage. Nog förstår jag att du gör vad du kan, så missförstå mej inte.
Puss, puss med min finska mun.Ds
V – vik den 21.7 -44
Käraste!
Mina tankar äro återigen därute hos dej som så ofta ofta här mellan sysslorna, och frågar man sej alltid var månne finns du, vad gör du och hur har du det just nu.
Det har väl blivit förstår jag mera omväxlande för dej i och med den nya befattningen, och förstås jag trivs du också bättre med ett sådant jobb----------- bara det nu inte blir så farligt och riskfyllt.
Ja du, givetvis är det ju ens första tanke alltid, ty naturligtvis hoppas ju var och en som har någon älskad därute att just han måtte bli skonad och bevarad, och känns det ju tryggare och förhoppningsfullare att veta dej mera bakom. Men glömmer jag igen att där är du ju ständigt gömd bakom Guds hand, och hur jag under allt ändå tror på och har en förvissning om att han skall beskydda och bevara dej, och på något sätt ändå föra dej igenom det hela. Den tron äger vi visst också gemensamt och tror jag nästan den stärkts och smittat av sej från dej.
Annars går ju dagarna som vanligt härhemma. Höbärgningen är ju i full gång, fast idag hade vi lite åska och något regn, så det åstadkom visst lite avbräck i brådskan. För tillfället håller dom på hos Georgs, och blir det väl att börja här någon gång nästa vecka.
Bertel får ju vara hemma och höbärga, annars hade det blivit ganska skralt med arbetskraften, nu när det går så mycket av pappas tid åt att sköta minkarna. Hilding fick ju så lov att resa här också en dag i veckan. Ja, så vet jag ej om det var någonting mera här för denna gång. Christina har just ätit och trodde jag hon aldrig skulle bli mätt. Satte henne i säng redan med en gång, och menade att det skulle få räcka, men si det var hon inte med om. Nu har hon väl nog fått sitt lystmäte ändå, ty ligger hon nu så nöjd och belåten och somnar nu så småningom.
Puss och kram från oss båda
Din Alice
Käraste!
Mina tankar äro återigen därute hos dej som så ofta ofta här mellan sysslorna, och frågar man sej alltid var månne finns du, vad gör du och hur har du det just nu.
Det har väl blivit förstår jag mera omväxlande för dej i och med den nya befattningen, och förstås jag trivs du också bättre med ett sådant jobb----------- bara det nu inte blir så farligt och riskfyllt.
Ja du, givetvis är det ju ens första tanke alltid, ty naturligtvis hoppas ju var och en som har någon älskad därute att just han måtte bli skonad och bevarad, och känns det ju tryggare och förhoppningsfullare att veta dej mera bakom. Men glömmer jag igen att där är du ju ständigt gömd bakom Guds hand, och hur jag under allt ändå tror på och har en förvissning om att han skall beskydda och bevara dej, och på något sätt ändå föra dej igenom det hela. Den tron äger vi visst också gemensamt och tror jag nästan den stärkts och smittat av sej från dej.
Annars går ju dagarna som vanligt härhemma. Höbärgningen är ju i full gång, fast idag hade vi lite åska och något regn, så det åstadkom visst lite avbräck i brådskan. För tillfället håller dom på hos Georgs, och blir det väl att börja här någon gång nästa vecka.
Bertel får ju vara hemma och höbärga, annars hade det blivit ganska skralt med arbetskraften, nu när det går så mycket av pappas tid åt att sköta minkarna. Hilding fick ju så lov att resa här också en dag i veckan. Ja, så vet jag ej om det var någonting mera här för denna gång. Christina har just ätit och trodde jag hon aldrig skulle bli mätt. Satte henne i säng redan med en gång, och menade att det skulle få räcka, men si det var hon inte med om. Nu har hon väl nog fått sitt lystmäte ändå, ty ligger hon nu så nöjd och belåten och somnar nu så småningom.
Puss och kram från oss båda
Din Alice
21.7. 1944
Käraste Lisen min
Guds Frid!
Skall igen skriva några rader. Inte för att jag nu vet någonting nytt, men för att du nu skall få höra någonting från mej. Ligger allt fortfarande på samma ställe. Hela veckan har vi fått ligga och ingenting göra. Men det är inte bra det heller för tiden vill bli en aning lång. Idag för exempel sov jag till klockan 11 då vi fick mat. Inte räcker det så allt för länge förrän de hittar på nånting åt oss att göra .----------
Här har några civila återvänt och börjat höbärga, det kanhända att vi får hjälpa till med detta. Därhemma är väl arbetet i full gång kan jag förstå. Undrar om Henrik har sluppit hem ännu? Det skulle nog vara på tiden för annars så slipper han nog aldrig därifrån.
På ett sätt känns det tryggare för oss nu när vi äro innanför landets gränser. Vi voro ju förut så hopplöst långt ifrån hemtrakterna. Det skall bli intressangt att se om fronten stelnar här nu till en linje, eller om det blir för oss att ännu röra på oss bakåt, framtiden utvisar ju detta. Flyget har idag varit något livligare än annars. Men glädjande nog så är det för det mesta våra maskiner som äro i rörelse. Det skulle nog smaka med någonting läsbart, Gerda lovade mej Veckojournalen för länge sedan. Men då det blev så osäkert så har hon inte brytt sej om att sända. Jag har skrivit till mamma och bett henne stöta på, så att jag får en laddning hitsänd. Så var det inte mera denna gång, annat än den längtan som du vet jag varje dag känner efter er därhemma.
Käraste hälsningar från
Din Egen Matti
Käraste Lisen min
Guds Frid!
Skall igen skriva några rader. Inte för att jag nu vet någonting nytt, men för att du nu skall få höra någonting från mej. Ligger allt fortfarande på samma ställe. Hela veckan har vi fått ligga och ingenting göra. Men det är inte bra det heller för tiden vill bli en aning lång. Idag för exempel sov jag till klockan 11 då vi fick mat. Inte räcker det så allt för länge förrän de hittar på nånting åt oss att göra .----------
Här har några civila återvänt och börjat höbärga, det kanhända att vi får hjälpa till med detta. Därhemma är väl arbetet i full gång kan jag förstå. Undrar om Henrik har sluppit hem ännu? Det skulle nog vara på tiden för annars så slipper han nog aldrig därifrån.
På ett sätt känns det tryggare för oss nu när vi äro innanför landets gränser. Vi voro ju förut så hopplöst långt ifrån hemtrakterna. Det skall bli intressangt att se om fronten stelnar här nu till en linje, eller om det blir för oss att ännu röra på oss bakåt, framtiden utvisar ju detta. Flyget har idag varit något livligare än annars. Men glädjande nog så är det för det mesta våra maskiner som äro i rörelse. Det skulle nog smaka med någonting läsbart, Gerda lovade mej Veckojournalen för länge sedan. Men då det blev så osäkert så har hon inte brytt sej om att sända. Jag har skrivit till mamma och bett henne stöta på, så att jag får en laddning hitsänd. Så var det inte mera denna gång, annat än den längtan som du vet jag varje dag känner efter er därhemma.
Käraste hälsningar från
Din Egen Matti
22.7. 1944
Käraste Lisen min
Guds Frid!
Skall igen så här på kvällskvisten komma med några rader. Fick idag annars tre brev.
Det ena var av dej, hjärtligt tack för detsamma. Nu hade jag brev av kusin Helmer också från Näset, samt av pappa. Det är alltid uppiggande att få brev, nu i all synnerhet. Så fick jag också julinumret av ”Den kristne”. Har just suttit och läst densamma. Jag är så utan någonting läsbart, så jag vet inte vad jag skall ta mej före. Det finns inte en svensk bok här, så det är nog en aning torrt. Jag skulle läsa vad som helst nu höll jag på att skriva. Ja faktiskt. Hoppas att jag nu i sinom tid får ”Veckjournalen” av Gerda. Jag skrev till Alfons, att han skulle försöka prenumerera på ”Svenska morgonbladet” åt mej, om det nu går för sej, få nu se. Det glunkas om att vi ska komma ut och höbärga häromkring. Det sku nog inte vara så illa, för det är synd att såhär fint hö ska stå här och växa till ingen nytta. För övrigt är allting här som förut. Litet mera har det bullrat här nog, men så avlägset så man nu just kan urskilja det. Annars så har jag gjort samma arbete som tidigare här om dagarna, nämligen sovit. Så du förstår, inte går det någon nöd på en precis inte tills vidare. Slutar så idag med de käraste hälsningar. Glöm inte sedan att sända ett paket om dan med plättar i, hi hi hi. Puss puss på dej, nu har jag frisk mun. Din Egen
Matti och pyrets pappa
Käraste Lisen min
Guds Frid!
Skall igen så här på kvällskvisten komma med några rader. Fick idag annars tre brev.
Det ena var av dej, hjärtligt tack för detsamma. Nu hade jag brev av kusin Helmer också från Näset, samt av pappa. Det är alltid uppiggande att få brev, nu i all synnerhet. Så fick jag också julinumret av ”Den kristne”. Har just suttit och läst densamma. Jag är så utan någonting läsbart, så jag vet inte vad jag skall ta mej före. Det finns inte en svensk bok här, så det är nog en aning torrt. Jag skulle läsa vad som helst nu höll jag på att skriva. Ja faktiskt. Hoppas att jag nu i sinom tid får ”Veckjournalen” av Gerda. Jag skrev till Alfons, att han skulle försöka prenumerera på ”Svenska morgonbladet” åt mej, om det nu går för sej, få nu se. Det glunkas om att vi ska komma ut och höbärga häromkring. Det sku nog inte vara så illa, för det är synd att såhär fint hö ska stå här och växa till ingen nytta. För övrigt är allting här som förut. Litet mera har det bullrat här nog, men så avlägset så man nu just kan urskilja det. Annars så har jag gjort samma arbete som tidigare här om dagarna, nämligen sovit. Så du förstår, inte går det någon nöd på en precis inte tills vidare. Slutar så idag med de käraste hälsningar. Glöm inte sedan att sända ett paket om dan med plättar i, hi hi hi. Puss puss på dej, nu har jag frisk mun. Din Egen
Matti och pyrets pappa
22.7. 1944
Käraste Lisen min och Christina
Guds nåd och Frid
Sitter igen i samma sjukbuss ensam och skriver. Tack skall du ha för raderna den 19
Det hade ju gått fort denna gång , såg också med glädje att du samtidigt avsänt paketet.
Hoppas att det nu inte dröjer så länge förrän det kommer fram. Det har ju varit söndag och vilodag hela dagen idag. Det har det nu varit hela veckan, så det har nu varit ett vilande hela tiden. Men inatt skall vi ut och jobba lite på ett korsutak åt majoren. Vi far en hel billass så inte räcker de så länge. Arbetet måste göras på natten för att inte flyget skall se oss. Annars är de lugnt allt fortfarande här. Man hör inte ett skall. Det kan nu endast vara lugnet före stormen, men vem vet.-------
Karl-Erik har farit norrut nu med sitt gäng. Så nu finns inte det gamla gänget här mera. Inte är det nu så lång bit de har farit. Spåres staffett Andersson uppenbarade sej här idag. Han kom för att hämta Spåres hund, Spåre lär inte ligga så allt för långt härifrån han heller. Får nu se huru länge vi kommer att ligga här på detta ställe. Det börjar bli en aning enformigt igen med detta stillestånd. Jag vet inte huru man är funtad, men man vill antingen framåt eller bakåt. Inget stillestånd mera, det tar på nerverna, detta att ligga och vänta år ut och år in utan avgörande. Visst vore de ju bra om vi finge stanna här nu,och inte behöva gå längre bakåt. Nåja, framtiden utvisar huru det blir med den saken.----
För övrigt molnas de nu, så det ser ut som om vi skulle få regn till natten. Inte vidare trevligt att vara ute i så fall. Jag instämmer till fullo det du skrev i brevet. Min plats är nu här så länge tills annorlunda bestämmes. Det har nu gått över tre år sedan vi började, knappast kan det nu räcka tre år till. Slutar så med de käraste hälsningar
Din Egen
Matti
Käraste Lisen min och Christina
Guds nåd och Frid
Sitter igen i samma sjukbuss ensam och skriver. Tack skall du ha för raderna den 19
Det hade ju gått fort denna gång , såg också med glädje att du samtidigt avsänt paketet.
Hoppas att det nu inte dröjer så länge förrän det kommer fram. Det har ju varit söndag och vilodag hela dagen idag. Det har det nu varit hela veckan, så det har nu varit ett vilande hela tiden. Men inatt skall vi ut och jobba lite på ett korsutak åt majoren. Vi far en hel billass så inte räcker de så länge. Arbetet måste göras på natten för att inte flyget skall se oss. Annars är de lugnt allt fortfarande här. Man hör inte ett skall. Det kan nu endast vara lugnet före stormen, men vem vet.-------
Karl-Erik har farit norrut nu med sitt gäng. Så nu finns inte det gamla gänget här mera. Inte är det nu så lång bit de har farit. Spåres staffett Andersson uppenbarade sej här idag. Han kom för att hämta Spåres hund, Spåre lär inte ligga så allt för långt härifrån han heller. Får nu se huru länge vi kommer att ligga här på detta ställe. Det börjar bli en aning enformigt igen med detta stillestånd. Jag vet inte huru man är funtad, men man vill antingen framåt eller bakåt. Inget stillestånd mera, det tar på nerverna, detta att ligga och vänta år ut och år in utan avgörande. Visst vore de ju bra om vi finge stanna här nu,och inte behöva gå längre bakåt. Nåja, framtiden utvisar huru det blir med den saken.----
För övrigt molnas de nu, så det ser ut som om vi skulle få regn till natten. Inte vidare trevligt att vara ute i så fall. Jag instämmer till fullo det du skrev i brevet. Min plats är nu här så länge tills annorlunda bestämmes. Det har nu gått över tre år sedan vi började, knappast kan det nu räcka tre år till. Slutar så med de käraste hälsningar
Din Egen
Matti
RSS Feed
