Kriget är slut och Matti kommer äntligen att få åka hem efter alla dessa år ute vid krigsfronten! Här kommer de tre sista breven från deras brevväxling. Ett nytt liv väntar och längtan är stor för dem båda att äntligen få leva tillsammans!
Käraste Lisen min
Det är söndagsmorgon. Nyheterna kommer just som bäst. Hela sektionen skall till kyrkan kl 13. Skulle jag ha haft några noter och häften med så skulle jag ha erbjudit mej att sjunga en sång. Annars så sker det ingenting av vikt här. Tiden blir lång då vi ingenting annat har att gör än att vänta.--------- Det ser nog ut som om jag skulle hinna en gång på permis ännu innan det är färdigt. Om allt går efter beräkning så borde jag slippa hem efter en par veckor. Men det kan ju hända att vi gett oss iväg härifrån innan dess.
Igår igen åt vi tuppstek. Jag var och fick köpa tre stycken stora kycklingar som jag snodde ihop och tillredde. Så var vi igår spatserande tre km efter mjölk . I en gård var jag in och försökte tala lös några bullalängder, och då jag nu en stund talat som Runeberg, så låssa det två stycken stora längder. Fem liter mjölk fick vi, så som du ser så går det ingen nöd på oss i matväg. Tidigt går jag och lägger mej om kvällarna och vaknar jag redan sådär fem-tiden. Det är nog ovanligt för mej. Hade brev av pappa igen, vari han bl.a. nämner om att min kusin Helmers fru Tarja skall fara till Sweden med ungarna. De äro inbjudna av någon metodistorganisation. Underligt tycker jag, då Helmer kommer hem snart. Men man vet nu inte vad de har för funderingar. Slutar nu för denna gång mina rader med de käraste hälsningar från
din Egen Matti
Käraste Lisen min
Det är söndagsmorgon. Nyheterna kommer just som bäst. Hela sektionen skall till kyrkan kl 13. Skulle jag ha haft några noter och häften med så skulle jag ha erbjudit mej att sjunga en sång. Annars så sker det ingenting av vikt här. Tiden blir lång då vi ingenting annat har att gör än att vänta.--------- Det ser nog ut som om jag skulle hinna en gång på permis ännu innan det är färdigt. Om allt går efter beräkning så borde jag slippa hem efter en par veckor. Men det kan ju hända att vi gett oss iväg härifrån innan dess.
Igår igen åt vi tuppstek. Jag var och fick köpa tre stycken stora kycklingar som jag snodde ihop och tillredde. Så var vi igår spatserande tre km efter mjölk . I en gård var jag in och försökte tala lös några bullalängder, och då jag nu en stund talat som Runeberg, så låssa det två stycken stora längder. Fem liter mjölk fick vi, så som du ser så går det ingen nöd på oss i matväg. Tidigt går jag och lägger mej om kvällarna och vaknar jag redan sådär fem-tiden. Det är nog ovanligt för mej. Hade brev av pappa igen, vari han bl.a. nämner om att min kusin Helmers fru Tarja skall fara till Sweden med ungarna. De äro inbjudna av någon metodistorganisation. Underligt tycker jag, då Helmer kommer hem snart. Men man vet nu inte vad de har för funderingar. Slutar nu för denna gång mina rader med de käraste hälsningar från
din Egen Matti
V – vik den 17 . 10 -44
Käraste!
tisdag fm.
Skulle fara till stan idag men ser det så hopplöst regnigt ut , så om det inte slutar, tror jag att jag låter det vara. Det är ju lönedag så därför så. Ids inte i onödan fara och laga mej våt, utan får det i så fall bli till nästa utdelning . ”Vi klarar oss nog ändå”.
Tack älskade du för brevet jag väntade och fick igår kväll. Känner och förstår så väl hur du går där och väntar på ”Dagen” och längtar efter hemmet och oss. Också vi längtar efter att få välkomna dej med ett riktigt jättefamntag. Du Matti, jag känner alldeles som du hur detta hopplöshetens moln vill hölja en i mörker och svårmod, vid tanken på vårt lands framtid och kommande öde. Det är som om man skulle känna huru Guds hand vilar tungt över oss. Undrar om du fått eller sett KB senaste nummer, och där läst det budskap Gud genom en 14-årig flicka skriver till Finlands folk. Det har också varit infört i Vasabl. Senare och om det finns i behåll ska jag sända det meddetsamma, så får du läsa det. Men rinner mej just i minnet orden vi läsa : ” Såsom det var på Noas tid osv” ……
Tänk så Noa stod i och predikade bättring i många långa år, men vem aktade därpå.
Antagligen höllo de honom för att vara en halvt fnoskig gubbe vars ord ingen betydelse hade. Tänker vi då på allt som predikas i våra dagar. Och sedan detta budskap som nu kommer att läsas av en stor del av vårt lands befolkning. Och reagerar kanske med en undran och kanske en axelryckning: Vem förstår sej på sånt och vad är detta för tal.
Ty såsom det var på Noas tid så skall det också vara vid människosonens tillkommelse.
Dock ville vi hoppas att kanske ännu någon aktar därpå, ty verkar det ju ändå som om det vore mera öppet och mottagligt för Guds ord på sina ställen, så Gud i sin nåd kunde förbarma sej över oss.
Du Matti, mitt inre är i strid över vad jag i fortsättningen kommer att skriva. Tänkte när jag började, att jag skulle skriva om huru vi tillsammans nu skall glömma allt mörkt och skrämmande och riktigt glädjas över livet och den tid som beskäres oss att få vara tillsammans, när äntligen den efterlängtade dagen randas, efter en som vi tycker lång väntan. Och glädjas det skall vi också göra, men fann jag var den så egoistisk denna min tanke. Tanken var ungefär den, att man efter denna tid av ständiga avsked och skils-mässor önska få leva ett s. k eget liv, med andra ord, att vi finge inrätta oss efter vårt eget tycke, vilket i mitt tycke är att få behålla dej hemma. Det är där striden står och stått dessa dagar vid tanken på ”Pinnebergs ” blivande i det civila, och är det kanske därför jag kanske inte heller alls rört därvid i mina brev. Förstår att jag på nytt i detta avseende måste komma därhän att säga, ske din vilja! Du vet det och har jag sagt det förut, och önskar jag fortsättningsvis, att jag inte må bli något hinder för dej, när det gäller den kallelse du tror dej äga. Är det så att du känner elden, glöden och kärleken för själars frälsning i ditt innersta. Då gäller det att ta upp manteln i Jesu namn, och vill jag och önskar jag också då stå vid din sida, om det kanske inte alltid blir så lätt och min hjälp blir ringa. Vad allt detta innebär, det vet jag nu inte, önskan har jag, men kraften saknar jag. Detta är kanske också problem du borde brottas med nu för att få klarhet över hur det skall bli. I synnerhet nu som hemmet mer än annars hägrar för dej. Och är det inte så lätt att säga ett villigt ja, Gud hjälpe oss.
Skall sluta nu. Tänkte ju sända det här med det andra du redan fått när det ingen stadsresa blev av, men fick jag det skickat. I stället får du nu brev två dar å rad, vilket inte hänt sej på länge, och blev du väl riktigt häpen kan jag förstå.
Det är kväll nu. Christina har legat här och tittat på brasan en stund. Nu sover hon i väntan på kvällsmålet och badvattnet. Hon tycker så om att få ligga där på schäslongs-
ändan och se när det brinner i kakelugnen. Nytt och intressangt.
Kärleksfulla, varma tankar följer dej
Din egen Alice
Käraste!
tisdag fm.
Skulle fara till stan idag men ser det så hopplöst regnigt ut , så om det inte slutar, tror jag att jag låter det vara. Det är ju lönedag så därför så. Ids inte i onödan fara och laga mej våt, utan får det i så fall bli till nästa utdelning . ”Vi klarar oss nog ändå”.
Tack älskade du för brevet jag väntade och fick igår kväll. Känner och förstår så väl hur du går där och väntar på ”Dagen” och längtar efter hemmet och oss. Också vi längtar efter att få välkomna dej med ett riktigt jättefamntag. Du Matti, jag känner alldeles som du hur detta hopplöshetens moln vill hölja en i mörker och svårmod, vid tanken på vårt lands framtid och kommande öde. Det är som om man skulle känna huru Guds hand vilar tungt över oss. Undrar om du fått eller sett KB senaste nummer, och där läst det budskap Gud genom en 14-årig flicka skriver till Finlands folk. Det har också varit infört i Vasabl. Senare och om det finns i behåll ska jag sända det meddetsamma, så får du läsa det. Men rinner mej just i minnet orden vi läsa : ” Såsom det var på Noas tid osv” ……
Tänk så Noa stod i och predikade bättring i många långa år, men vem aktade därpå.
Antagligen höllo de honom för att vara en halvt fnoskig gubbe vars ord ingen betydelse hade. Tänker vi då på allt som predikas i våra dagar. Och sedan detta budskap som nu kommer att läsas av en stor del av vårt lands befolkning. Och reagerar kanske med en undran och kanske en axelryckning: Vem förstår sej på sånt och vad är detta för tal.
Ty såsom det var på Noas tid så skall det också vara vid människosonens tillkommelse.
Dock ville vi hoppas att kanske ännu någon aktar därpå, ty verkar det ju ändå som om det vore mera öppet och mottagligt för Guds ord på sina ställen, så Gud i sin nåd kunde förbarma sej över oss.
Du Matti, mitt inre är i strid över vad jag i fortsättningen kommer att skriva. Tänkte när jag började, att jag skulle skriva om huru vi tillsammans nu skall glömma allt mörkt och skrämmande och riktigt glädjas över livet och den tid som beskäres oss att få vara tillsammans, när äntligen den efterlängtade dagen randas, efter en som vi tycker lång väntan. Och glädjas det skall vi också göra, men fann jag var den så egoistisk denna min tanke. Tanken var ungefär den, att man efter denna tid av ständiga avsked och skils-mässor önska få leva ett s. k eget liv, med andra ord, att vi finge inrätta oss efter vårt eget tycke, vilket i mitt tycke är att få behålla dej hemma. Det är där striden står och stått dessa dagar vid tanken på ”Pinnebergs ” blivande i det civila, och är det kanske därför jag kanske inte heller alls rört därvid i mina brev. Förstår att jag på nytt i detta avseende måste komma därhän att säga, ske din vilja! Du vet det och har jag sagt det förut, och önskar jag fortsättningsvis, att jag inte må bli något hinder för dej, när det gäller den kallelse du tror dej äga. Är det så att du känner elden, glöden och kärleken för själars frälsning i ditt innersta. Då gäller det att ta upp manteln i Jesu namn, och vill jag och önskar jag också då stå vid din sida, om det kanske inte alltid blir så lätt och min hjälp blir ringa. Vad allt detta innebär, det vet jag nu inte, önskan har jag, men kraften saknar jag. Detta är kanske också problem du borde brottas med nu för att få klarhet över hur det skall bli. I synnerhet nu som hemmet mer än annars hägrar för dej. Och är det inte så lätt att säga ett villigt ja, Gud hjälpe oss.
Skall sluta nu. Tänkte ju sända det här med det andra du redan fått när det ingen stadsresa blev av, men fick jag det skickat. I stället får du nu brev två dar å rad, vilket inte hänt sej på länge, och blev du väl riktigt häpen kan jag förstå.
Det är kväll nu. Christina har legat här och tittat på brasan en stund. Nu sover hon i väntan på kvällsmålet och badvattnet. Hon tycker så om att få ligga där på schäslongs-
ändan och se när det brinner i kakelugnen. Nytt och intressangt.
Kärleksfulla, varma tankar följer dej
Din egen Alice
19. 10. 1944
Älskade efterlängtade.
Tack skall du ha för brevet jag fick igår med fotona i. Jag har inte just gjort annat än titt som tätt tittat på dej på kortena. De äro riktigt lyckade herr och fru Englund på dem. Jag har varit borta härifrån ett par dagar nu. Vi voro nämligen och hälsade på Pedersöre-pojkarna, som ligger 60 km härifrån. Det var riktigt uppiggande att vara dit. Jag kände ju så gott som alla pojkar där. En kusin som jag inte visste att skulle vara där var en av de första som jag råkade. Det skall nog bli roligt att nån gång få komma till J-stad då alla äro hemma, alla som nu har legat ute i ödemarken under dessa långa år. Nu kommer ju pojkarna att samlas från alla olika frontavsnitt och olika front förhållanden, samt med en massa historier och minnen och kan man säkert med gamle Hurtig säja då, ”Ej träta ord vid bivacken”.
Vi kommo hem inatt och fick höra att vi kommer att i nästa vecka ge oss av till den plats varifrån pojkarna äro hemma. Sluta nu inte upp att skriva brev förrän jag meddelar mamma hur det blir med saken. Paket skall du inte skicka mera. Väntar idag det paket du nämnde om att du sänt, ber att få tacka på förhand för detsamma.
Måste vi nu stanna nån vecka i B, så skulle det inte vara så illa att få stövelbyxorna och stövlarna dit. Men detta är nu en senare fråga som jag skriver om då jag får se huru det börjar ordna sej med alltsammans. Sluta nu för denna gång mina rader, med de käraste hälsningar från din Egen
Matti
Epilog
Hur livet blev för dem båda när Matti kom hem finns det inget skrivet och inte heller så många berättelser om! Men det blir inte alltid som man tänkt sig! Mattis far Vilhelm dog hastigt i november 1944 av en stroke utanför församlingskyrkan Elim. Han blev bara 56 år! Det var en stor chock för familjen och vännerna i församlingen!
Osäkert om Matti hann hem innan dess!
Mor Hilma blev ensam med sina 3 vuxna döttrar och yngsta dottern Rode som bara var 11 år.
Matti fick ta över verksamheten i skomakeriet och den lilla familjen flyttade till Jakobstad och bosatte sig i ett litet hus på Fårholmen strax utanför staden.
Där föddes Håkan i mars 1946 och Monica i juni 1947
Men drömmen om Sverige och ett liv som predikant var stark för Matti.
Våren 1949 får han möjlighet att följa med sin svärfar Otto på en predikoresa till Sverige! Under resan skapar han kontakter och får sedan möjlighet under året att förverkliga sin dröm!
Älskade efterlängtade.
Tack skall du ha för brevet jag fick igår med fotona i. Jag har inte just gjort annat än titt som tätt tittat på dej på kortena. De äro riktigt lyckade herr och fru Englund på dem. Jag har varit borta härifrån ett par dagar nu. Vi voro nämligen och hälsade på Pedersöre-pojkarna, som ligger 60 km härifrån. Det var riktigt uppiggande att vara dit. Jag kände ju så gott som alla pojkar där. En kusin som jag inte visste att skulle vara där var en av de första som jag råkade. Det skall nog bli roligt att nån gång få komma till J-stad då alla äro hemma, alla som nu har legat ute i ödemarken under dessa långa år. Nu kommer ju pojkarna att samlas från alla olika frontavsnitt och olika front förhållanden, samt med en massa historier och minnen och kan man säkert med gamle Hurtig säja då, ”Ej träta ord vid bivacken”.
Vi kommo hem inatt och fick höra att vi kommer att i nästa vecka ge oss av till den plats varifrån pojkarna äro hemma. Sluta nu inte upp att skriva brev förrän jag meddelar mamma hur det blir med saken. Paket skall du inte skicka mera. Väntar idag det paket du nämnde om att du sänt, ber att få tacka på förhand för detsamma.
Måste vi nu stanna nån vecka i B, så skulle det inte vara så illa att få stövelbyxorna och stövlarna dit. Men detta är nu en senare fråga som jag skriver om då jag får se huru det börjar ordna sej med alltsammans. Sluta nu för denna gång mina rader, med de käraste hälsningar från din Egen
Matti
Epilog
Hur livet blev för dem båda när Matti kom hem finns det inget skrivet och inte heller så många berättelser om! Men det blir inte alltid som man tänkt sig! Mattis far Vilhelm dog hastigt i november 1944 av en stroke utanför församlingskyrkan Elim. Han blev bara 56 år! Det var en stor chock för familjen och vännerna i församlingen!
Osäkert om Matti hann hem innan dess!
Mor Hilma blev ensam med sina 3 vuxna döttrar och yngsta dottern Rode som bara var 11 år.
Matti fick ta över verksamheten i skomakeriet och den lilla familjen flyttade till Jakobstad och bosatte sig i ett litet hus på Fårholmen strax utanför staden.
Där föddes Håkan i mars 1946 och Monica i juni 1947
Men drömmen om Sverige och ett liv som predikant var stark för Matti.
Våren 1949 får han möjlighet att följa med sin svärfar Otto på en predikoresa till Sverige! Under resan skapar han kontakter och får sedan möjlighet under året att förverkliga sin dröm!
RSS Feed
