Matti & Alice  
en kärlekshistoria
i  krigets skugga
  • Förord
  • Brev
    • Hemlandssånger med Matti och Alice
  • Om Matti & Alice
    • Foton
  • Lite finsk historia
    • Artiklar
  • Kontakt
    • Redaktörer

Brev 153 - 157 1943

24/11/2014

0 Comments

 
Vad som skrevs i breven under de första månaderna 1943 får vi aldrig veta. Här har Alice gjort ett eget urval av vad hon ansåg vara värt att spara för eftervärlden, eller har brev förkommit?
Men som vi kan läsa av första brevet så har Matti varit hemma på permission. Hur länge framgår inte och han har åkt tillbaka till fronten på morgonen samma dag som hon skriver sitt brev!
Kriget pågår och för dem verkar det ändlöst!

 Hon har skrivit så här på ett kuvert: Några plock ur 1943 års brevväxling




Vestervik den 25/4 -43

 Älskade, älskade Matti!

 Så viskar det om och om igen i mitt inre när jag nu åter allena, ensam och övergiven sitter i vårt kära lilla bo och låter tankarna löpa. Det är kväll och kan jag knappast fatta att det var i dag morse som du ännu var här hemma. Sitter här och längtar efter dej med hela mitt hjärtas åtrå medan minnet av dina kyssar, dina smekningar bränner mitt inre och i min längtan, och i min längtan känner jag det så som om jag ville ge mig åt dej på ett ännu mera fullkomligt sätt än någonsin. Hur, ja det vet jag inte, känner bara att jag hör dej till, att min kärlek rotat sej ännu djupare, fastare än någonsin. Kände det i din bedrövelse över Ruth, all din sorg var min sorg, och kände jag dessa dagar du var borta hur jag hade velat stå vid din sida och dela bördan av din, och allas er sorg.

 Annars kan jag berätta för dej att jag är riktigt tapper, en äkta krigares tappra hustru hela dagen, men Matti älskade, du förstår väl att så här på kvällen i ensamheten ter sej nog allting mer än lovligt hopplöst igen, och förefaller det omöjligt igen att få den här första tiden att gå, med alla minnen, allting så levande etsat i hjärte – känslovärlden. Tror du att vi någonsin ska få börja leva ett någorlunda normalt liv vi människobarn på denna syndafördärvade jord, ska vi någon gång mera få fred och frid och ordnade förhållanden och vi få uppleva den dagen att du inte efter så och så många dagar igen får packa och resa, denna ständigt återkommande skilsmässa och sönderslitande av ens innersta väsen.

Men ändå, mitt i saknaden och min svidande längtan efter dej, tänk så underbart, så mycket rikare våra liv ändå äro, i vissheten om att äga varandra, och trotts avstånd som skilja oss åt känna och förnimma att vår kärlek den sträcker sej över alla avstånd, och kanske just på grund av denna skilsmässa växer sej starkare än någonsin.

 Var så där två-tiden i dag och ringde till J: stad och talade med mamma om att hon hade ringt till Brändö och bett dem att försöka få tag på dej med hälsningar förrän du reste, och hörde du ju i så fall redan om att dom haft en lugn natt, och att Ruth sovit då hela natten i ett kör från klockan 10 på kvällen till åtta på morgonen, och går hon nu här och tossar i bara nattpaiton, sa mamma.

Hon verkade så trosviss och lugn, mamma sa, säkert skall Gud höra den mångfald av böner som uppsändes till honom just i denna sak och åter göra henne fullkomligt frisk. Jag tycker det är så omöjligt att tro någonting annat så visst som att Jesus är den samme i dag som han varit förut och skall väl hans avsikt så småningom också uppenbaras mitt i denna prövning. Han kanske här nu vill avslöja sej såsom den som är underbar i nåd för att ännu mycket mer uppenbara sin makt och härlighet.

Dom ville att jag skulle kommit dit med bussen nu på e.m. men lovade jag i stället fara nu till första maj ty får jag ju liksom två dagar lediga då lördag som är första maj och sen söndagen. Får ju resa lördag morgon då, så har jag lite bättre tid på mej. Efter vad jag kunde förstå var hon säkert så mycket bättre då, att dom knappast reflekterade på något sjukhus, eller så ville hon inte nämna därom då i telefon. Matti käraste, det är ju inte ett tomt ord detta att Gud är trofast, säkert skall han bevisa det också nu såvitt som vi vill tro på desamma.

Vet du vad jag sedan gjorde. Jo, för att skingra och hålla alla tankar, all brännande längtan på avstånd tog jag blommorna från vasen, skeden som vi köpte, och med paraplyet till skydd mot det hällande regnet vandrade jag iväg för att gratulera de nyförlovade. Och där har jag nu varit hela eftermiddagen, fått både mat och kaffe och var det riktigt trevligt, och ”enstöringen” avslöjade sej som en riktigt humoristisk intelligent ung man, kanske en aning tyst och sluten nog i början, men inte förvånar det mej mera alls, Fridas val. Han kanske skiljer sej från mängden i mångt och mycket, lite vanför är han ju till utseendet och att bedöma någon efter det som för synen är, det kan nog mången gång ge en fel uppfattning om föremålet ifråga. En präktig ung man det tror jag nog han är alltigenom om än en aning egendomlig till sin natur, men tror jag han passar Frida. Får nu se hur församlingen ställer sej till saken.

Måste nog sluta nu och försöka sova. Skönt att det är söndag i morgon igen så man inte behöver göra sej någon brådska med uppstigningen. Och jag som hade glatt mej åt dessa dagar som jag trodde du skulle få vara hemma. Nu får jag ensam krypa i säng för att lika ensam vakna igen. Hoppas att det ändå inte dröjer så hemskt länge till härnäst.

God natt käraste

Din egen Alice

 

Jakobstad den 1/5 -43

 Matti käraste!

Frid

Så är jag nu här hemma hos Englunds. Det är kväll, klockan är något över åtta och äro dom andra på mötet. Mamma, Ruth och jag är hem allena. Ruth sitter som bäst i gungstolen och stickar på sin jumper, gnolar och sjunger och lovade också hon skriva några rader åt dej. Vi har annars haft det riktigt skönt idag, d.v.s. sen jag kom fram hit och fick krypa ur bussen, ty var jag ju som vanligt bilsjuk så klart.

 Det har varit strålande vackert solsken hela dagen och gick vi hela fam. ut på en riktig solskenspromenad på e.m. Hoppas det gjorde Ruth gott, och voro vi riktigt slöa och trötta alla när vi kommit hem, så du må tro det ”äkta” smakade, som pappa Englund kokade och bestod på vid hemkomsten. Nu sitta vi här, mamma vid köksbordet och jag här i kammarn, ty som sagt kommo vi överens om att skicka gemensam hälsning när vi sutto här och pratade och undrade hur månne det gått för dej.

Käraste, förstår att dina tankar kanske just nu också går hit upp till hemmet, också du undrande, frågande. Hörde att mamma skrivit så gott som varje dag och kan väl hon som mor också ge den klaraste redogörelsen över utvecklingen. Annars måste jag säga att jag för min del har god tro på ett ingripande, och efter vad jag kan förstå måste det ha förbättrats betydligt, och skulle man inte ha märkt något fel någonstans när vi, Ruth och jag promenerade. Gud hör ju bön och månne han inte skall svara också nu. Säkert!

Har lite svårt att kunna skriva någonting nu ty är hon nog i kväll en aning livligare, och är det svårt för mej att kunna hålla tankarna samlade när jag allt emellanåt skall höra och ta del av hennes tankar och utläggningar, och är hon förstås trött ty märker man nog att tankarna inte är så klara mera i kväll. Förstår nog att det måste bli tröttsamt för mamma, men beundrar jag hennes styrka och förstår jag att ingen ändå är som mor i tålamod och outtröttlig kärlek. Bäst är det väl nog ändå för henne att få vara hemma på ett sätt, jag menar bara när hon har så klara begrepp om allting, så vore det kanske inte så roligt för henne, både nu och efteråt, med en sådan sjukhusvistelse trotts att det nog kanske på ett sätt vore nödvändigt med riktig sakkunnig skötsel.

Jag kanske skall sluta nu. Ruth är i säng och tänkte vi, mamma och jag, gå på en stund till Haldins. Pappa har just kommit hem. Undrar riktigt hur du har det nu? Har du månne hunnit få något brev ännu? Kanske du rentav ringer ett, tu, tre, under nattens lopp, och sover jag kanske här i fall om. Hade nog annars också meningen att göra det.

 

Nej nu slutar jag med de

käraste hälsningar från
Din egen  Alice

Vestervik den 15/5 -43
lördag kväll kl.9.45

 

Min egen, allra käraste lilla gubbe.

 
Skall under tiden brasan brinner här passa på och göra början på brevet jag lovade fortsätta med i morgon. Trotts solsken och vackert väder tycks det nog inte vara något allvar med den riktiga sommarvärmen och kändes det riktigt kallt när jag sent omsider kom in och hem till oss.

Det är ju meningen att min man skall få ett paket och har jag smått brytt mina geniknölar för att få någonting att sätta i desamma. Har hållit på sedan jag kom hem och skulle jag försöka mej på att baka någonting ätbart åt min bakelse-snåla äkta hälft. Det är nog bara i misstag som det vankas sådant fredstida gott och går du väl inte och hoppas därpå, ty är jag nu helt och hållet i avsaknad av material. Tyvärr håller mjölet i ”skäppan” också på att tryta, så rent ut sagt så är det bara någon kornmjölsblandning du nu får och blev det inte något så vidare gott men får vi vara glada och tacksamma att vi hela vintern haft det så bra. Kanske det nog ändå lämnar något litet kvar för malning ännu en gång sedan han tagit allt han skall ha, såningsmannen, och är det nog pappa som alltfort sköter ruljangsen. Han håller annars på och förvandlas till en riktig ärevördig gammaldags patriark. (Se foton)Skägget lär ska växa igen, och har han för den skull gett sej själv söndagsledigt nu, och menar han inte visa sej före pingsten, och kan man inte precist kalla honom vacker nu.

Det var annars roligt att höra att du efter förhållandena ”trivs” och mår ni ju riktigt civilt efter vad det hörs, äter lika fint som vi här hemma, med stekt gädda som söndagsmiddag. Och med den fina vackra omgivningen tycker jag nästan det vore som att vara på sommarängen.  Enligt din målning skulle man nästa ha lust att komma och dela nöjet, men om jag minns rätt lär man visst vara portförbjuden av sin egen herre och man t.o.m. nu. Och jag som trodde det var vi skulle dela allt, både ljuvt och lett, den dagen jag hörde dej svara ja på frågan om du vill taga mej och älska mej i lust och nöd till livets slut. Du Matti,  och så får man inte ens så mycket som skall kallas ens äkta hälft, är inte det bra orättvist?

Inte har du väl händelsevis hört att din fru lär ha fått en ny Deutsch-beundrare igen, som så där någon gång nu och då kommer och hälsar på om dagarna. Trevlig och sympatisk dom de flesta av ”axelns” män undrade han härom sistens om vi inte kunde gå ut och promenera när jag möjligen slipper.

Retsticka, tänker du, men vet du det är riktigt sant. Men som den sedesamma, dygdiga, trogna äkta hustru hon är, din fru, visade jag bara min ringprydda vänstra hand men om än ”djupt besviken” nickade han förståelsefullt och frågte han förstås om du också var vid fronten. Det riktigt syntes på honom hur trött han var på hela kriget, hade hemlängtan och menade han att ni hade det bra som ändå slipper hem  efter tre fyra månader, själv hade han inte varit hem på ett år. Få se vilken vändning det tar det hela nu efter det Afrikanska nederlaget?

En annan nyhet har jag också att förtälja, men det är bäst att du sätter dej först och för  säkerhets skull håller i dej ordentligt så att du inte i den första häpenheten ramlar av idel förvåning. Möblerna äro betalda, alltsammans på en gång, så nu är den sorgen ur världen. Fick ju min krigslön i går, plus min egen lön av vilken jag också betalt bort min resterande skuld åt Ruth och mamma varför jag när jag i går betalade möblerna själv lämnade med femti mark kvar på fickan, men klarar jag mej nog till nästa avlöningsdag när man som vi, alla bor endräktigt tillsammans och äter av gårdens kost.

Ja, så var det visst radiofrågan? Käraste, tror du inte att det hela tiden varit min mening att hjälpas åt också därmed som den nu en gång blev köpt och det ändå inte blev någon konkurrens av andra äventuella högtalare. Tänkte nästan inte tala om denna min tanke och mening, men är det möjligt att för dej ha några som helst hemligheter i bakfickan. Tyvärr kommer jag nog att få  en annan utgift och det är mina tänder. Skulle nödvändigt måsta börja hos tandläkaren och är jag rädd för att han slukar någon tusenlapp när jag en gång börjar. Och för det andra, vilket borde vara det första och viktigaste ligger jag efter med tionde-givandet nu en par månader. Så av allt att döma kan jag nog knappast lova någonting för de närmaste månaderna. I alla händelser är det ju ändå inte så brått, tyckte  jag, men när han ändå så gerna ville ha den, din pappa, tog Arvid den dit i söndags kväll när de voro här.

Kan hälsa från din mamma ty talade jag med henne i dag i telefon. Hon ringde nämligen därifrån Terjärv och stannar de antagligen någon dag. Läste om din misströstan och bristande tro när det gäller Ruth, men vet du, i det fallet tvivlar jag alls på ett Guds ingripande. Jag, som när det gäller våra timliga jordiska omsorger har så svårt att i tro kunna lämna allt bekymmer i Guds hand, tycker inte alls det är svårt att tro på Honom, hans hjälp och ingripande i detta avseende, och förefaller det för mej lättare att tro för andra än för en själv. Dock ser jag nog och tackar Gud för Hans underbara godhet mot oss.

Sänder här några kort som blev tagna då när jag var i J: stad. Dom andra har jag inte fått filmerna till ännu.

De käraste varmaste hälsningar medföljer

Från Din egen längtande hustru

 

P.S.  Min hälsning också till pastorn Karl-Erik. Roligt att höra att du också där funnit någon själsfrände som du allvarligare kan utbyta tankar och åsikter med och är det kanske också nån mening däri

från Lisen
 

18.5.1943

Älskade efterlängtade


Fick tidigt undan posten ikväll varför jag känner mej något mera ledig. Dessutom överraskade du mej med ett brev, helt oväntat också varför jag finner för gott att svara genast.

Tusen tack ska du ha för brevet, var lugn för att det känns lika roligt för mej att få brev, om inte roligare. Kom just att tänka på då jag for efter posten, att brevena är nästan lika viktiga som maten för det allmänna välbefinnandet, för nog vill jag bli på misshumör om jag måste vänta alltför länge på brev av dej. Inte har jag ännu gjort något längre uppehåll, högst två dagar emellan. Kan helt enkelt inte göra några längre uppehåll utan att få samvetsbetänkligheter. Men i sådana fall, om jag måste vänta onaturligt länge, över tre dagar, då vill jag nog ibland få ont i sinnet och för mej själv hota om strejk. Men har du nog skött dej ganska skapligt och bara du nu kommer igång och börjar skriva varannan dag så blir det inte så illa i fortsättningen. En sak som du inte skall skriva är om de ofta tänkta uppehållen, för protesterar det genast inom mej och säjer som så ”håller hon upp gör jag detsamma”. Allt vad I viljen ... . .

Jag förstår nu också att inte har du så gott om tid heller, och har du det rätt ansträngande om dagarna. Dessutom den långa vägen att trampa i ur och skur. Har så tyckt synd om dej raring då du berättat om hur du får cykla i regnväder och blivit genomblöt, stackars liten. Utan att smickra tycker jag att det är duktigt gjort av dej att cykla den långa vägen vinter och sommar. En prima liten tapper fru har jag som inte går av för hackor. Skulle hon bara skänka mej en son så skulle hon få vitsordet 10+.  Tillsvidare är det nog 10.

En sak som jag vill att du skall skriva och berätta om är huru det går med avbetalningarna på möblerna. Kanske tycker du att det är för mycket begärt att be dej om detta. Skriv det i så fall. Pengarna äro ju dina för all del och har du dem ärligt förtjänat men tycker jag att det lika som hör något till att också jag i någon mån blir invigd i de ekonomiska transaktionerna hemma i vårt lilla kära hem. Ta inte illa upp, gumman lilla, menar inte alls på något sätt kontrollera dina göranden och låtanden, men intresserar också sådana saker mej som berör dessa saker.

Har fått tag i ”Tänk om jag gifter mej med prästen” och skall jag nu försöka stjäla tid för att läsa den. Du tyckte inte om den om jag inte minns orätt. Har bara tittat i den ännu något men verkar den ju rätt intressant men något ”fränt” ironiskt på en del ställen.

Jag har ju nu också ett tidsfördriv på lediga stunder, Kaninerna. Vi håller på och bygger en stor bur nu för nio st. En poike är nämligen hem för att hämta en 4-5 st nu och kommer han på fredagen. Toivonen for på loma och kommer han först i början på nästa mån. så jag får i praktiken sköta hans jobb nu också. Annars är det inte farligt men slutet på mån. blir nog jobbig, men en dag ett ögonblick i sänder!

Hoppas och väntar jag paket i morgon med Wester får nu se om jag blir besviken. Det var jag som skötte om så han slapp på loma för hade han an­nars fått vänta en vecka. Skall bli intressant att se när man skall bli i tur nu andra gången härifrån. Sista ”schakket” i första turen far den 26. Varefter en ny tur börjar . . .  kanske i mitten på juli.

 

Slutar mina rader för denna gång med de käraste sötaste
varmaste hälsningar från din Egen Matti

20.5 1943


Älskade efterlängtade Lisen min,

 
Skall nu så här innan jag far med posten passa på och skriva några rader så blir det tre dagar i rad som du får brev. Tusen tack för paketet som kom mej tillhanda, samt det digra innehållet. Skrattade för mej själv då jag läste om att du betalat möblerna, för tror jag att du skrev samma kväll som jag skrev och frågade om saken huru det blivit med dem. Detta är ju allt gott och väl då vi nu ha dem undan. Tänderna du skrev om är nog också viktigt att få lagade och är det väl bäst att börja i tid. Bra vore det dock om du nu den 30.5. kunde sända farsan 200: - mk eller åtminstone 100: -  för kan jag inte den 25. då jag får pengar sända någonting. Jag har ju köpt kaniner och kostade dom 475: -  Kapten Forsell skall nog komma i bolag med mej, men har de sänt en karl på kommendering för att köpa en 4-5 st om han får. Så jag har det något knappt nu just. Men som du skrev så kostar det inte, för har han nu nytta av den själv. Jag har väntat på att få höra nånting ifrån honom nu en veckas tid för skrev jag två brev efter varandra åt honom, men låter det vänta på sej. Kan nog förstå orsaken då han fått radion hem, så har han inte tid naturligtvis.

 Jaså, man har haft en tysk sim medintressent i sin kära fru. Bäst att hålla sej på mattan och akta sej för onda tungor. Synd om dessa poikar som i åratal måste vara borta från sina nära och kära. Men nog är det också synd med våra kvinnor. Tänk så många ha kommit i olycka och så många unga flickor som kommit i olycka i förtid. Det retar nog den finske krigaren allmänt, att höra om huru vårt lands kvinnor, under det de själva med livet som insats ligger vid fronten, erbjuder sin kropp som marknadsvara till första bästa, för all del stiliga, utländska soldat. Jag förstår tysken och tror jag finnen gjorde på samma sätt i hans ställe, säkert.Jag måste sluta nu så småningom och börja göra posten klar, för blir det att fara med häst nu och hämta den.

Jasså fader Pellas skall låta skägget växa. En ide inte alls olik honom. Skall bli roligt att se honom huru han kommer att se ut då man någon gång kommer hem. Håller nu på och läser ”Tänk om jag gifter mej med prästen”. Du den är inte alls illa. Något orginellt skriven men lättläst.

 Tack skall du ha också för kortena, frun lilla är rigtigt söt och ler hon så intagande. Höll på att glömma och berätta att K-Erik har varit här i natt på genomresa till sitt batteri. Han fick sej naturligtvis en släng ur paketet och bad han om  sina varmaste hälsningar till dej och släkten. Talade också med Rodney i telef.  igår kväll och verkade han något harmad över att det roliga var över. Slutar nu för denna gång med de käraste hälsningar från din Egen

Matti

 

 

 

 

 

 

 

0 Comments

Brev 25/11 - 11/12 1942

17/11/2014

0 Comments

 
sid 149

Villa Gnistan 25.11. 1942
                                        
Käraste lilla Kis                                                             

Frid.                                   

För att det inte skall bli något avbrott i brevenas rad så är det bara att börja på. Tack skall du ha för brevet som kom igår. Vi voro borta hela dagen igår,  till sågen för att skaffa bräder. En traktor hade vi med oss, det är förunderligt hur vidunderligt starka de äro att dra. Vi hade nämligen 10-11 st. stockar, inga små sådana utan 16 tum i toppen och 8 m i långa. Det räckte hela långa dagen för oss och var det nermörkt då vi lassade bräderna på för att köra hem, vilket vi fick göra i det värsta yrväder man kan tänka sej. Det kändes nog rigtigt skönt att få komma in i den här lilla trånga korsun, till ännu då man hade maten som väntade på sej.

Vet inte, men vill inte pennan löpa som den brukar, vad det nu sedan beror på, så jag får väl sluta för ikväll. Kanske i morron är det bättre så kanske får du ett brev i morron också. Men nu säjer jag gokväll. Annars mår jag bra, det tredje paketet har inte anlänt ännu, men väntar jag det när som helst. Försökte få tag på Lindroos i telef. men hade han inte kommit ännu. Få se bara om jag om jag får börja på ett ark till. Det brukar vara så då man skall till att avsluta så får man en massa saker att skriva om.

Nu kommer en av poikarna härifrån Gnistan att fara på loma. Sven Pettersson heter han, släkt med P-son från Esse, en ung trevlig poike. Han sänder jag böckerna med, och lovade han ta med ett paket åt mej, försök nu vispa till en kaka om möjligt för sockret.

Nej tusen varma hälsningar                   

Puss och kram.  Din Egen Matti

                                                     

Sid 150

Brändö 27.11 -42

Min egen Matti !                                               

Frid
          
Skall i all hast rita en några rader så du vet att jag ändå lever och mår någorlunda. Skriver någorlunda, ty i dag har jag varit sådär ”halv-lata” hela dagen så jag  till och med strejkat från arbetet. Klockan är snart fyra e.m. men är jag just uppstigen och börjar vi så smått fundera på att förflytta oss till V: viken. Så som du hör så är sjukan inte så allvarlig, och funderade Rode om jag möjligen låtsades vara sjuk för att få vara hemma. Lisa och hon kom ju i går sent omsider med förmiddagsbussen, men var det så halt och kallt och långt att börja traska dit ut, då man inte riktigt vill riskera livhanken på cykeln.

Skall försöka göra om det nu när man just rätteligen borde börja vara utvilad. Dom fick annars pröva på dikeskörning i går, varför bussen kom först kl.3. Annars roade också vi oss, Henrik och jag, en kväll när jag följde med  honom, roade oss med en bättre sortens dikeskörning. Orkade nämligen inte bilen upp för en backe i halkan utan rutschade ner igen med fart, och la vi oss så vackert med Fargo på sidan i diket. Nästan så det var spännande och kunde det ha gått tokigt, men måste vi, väl utklivna skratta åt hela eländet.

Känner på mej att det borde kommit brev till fru Englund i dag, så jag skall kanske tacka på förhand. Roligt att veta att man har någonting som väntar på en i morgon bitti när man kommer till jobbet. Kanske tycker du, och vet jag nog, att du blivit, och tänker jag, blir en aning förfördelad nu dessa dagar, men hoppas jag du har överseende och förlåter din allra käraste lilla gumma som nog trots det alltid, många, många gånger om dagen, kvällen, natten också ibland, sänder dej många, många kära tankar, och alltid förblir

Din egen väntande Lisen


P.S. Skrivet i väntan på systrarna som varit ut och tittat på staden. Hinner inte mera nu och sänder vi alla våra varmaste hälsningar, Rode, Lisa, alla Granqvist-arna, och inte minst, från Din Lisen.                                           
Sid 151

Hemma i viken 7.12. -42

Älskade efterlängtade!


Det förefaller nästan som om det vore samma fel här, som där, sådär tiotiden. Sömnig, men känns det ändå som om jag inte riktikt kunde gå och lägga mej förrän jag skrivit en några rader som tack  för brevet som ju ändå kom i dag, trotts att jag höll på att bli besviken i min väntan. Väntade det med morgonposten så du kan tro jag blev glad när jag kom hem i kväll och fann att det ändå hade kommit, adresserat till Vesterviken och ofrivilligt sjunger det därinne. Tack för de brev som du  skrivit och fortsätter jag och gnolar: ”Varenda rad, jag läst dem många gånger (två gånger redan) de gjort mej glad, och därför nu jag sjunger. . .”

Varenda rad, ja, det var mångahanda, och undrade du om jag möjligen tycker de var för mycket av innehåll, vis a vis det intimaste i vårt förhållande, raderna du skrivit och skrev därom. Tankarna från ditt innersta, din känsla, din längtan, läste därom utan förbehåll, tankar och känslor ur ditt innersta väsen. Vad jag tänkte därom? Jo du, det kom mej likasom att stanna och reflektera, och jag tänkte på mej själv, jämförde mej själv nu, och ska vi säga en par år tillbaka, och tycker jag ibland att jag inte känner mej själv. Tycker det är två skilda personer, och hade jag nog reagerat på ett helt annat sätt då, vid läsningen om sådana saker. Då skulle man helt enkelt ha känt sej pryd, och kanske rentav förvånas jag över hur helt annorlunda hur allt sådant ter sej nu. Måste säga att jag i min erfarenhet inte vetat eller anat vad ordet äktenskap innebär. Det är en värld, på sätt och vis ännu outforskad, men som öppnat sej mer och mer,  och som man ändå aldrig riktigt skall kunna komma underfund med.

Och tänker jag på allt du skrev, det är numera någonting helt naturligt, vanligt, menar jag, att skriva därom, sådär oförblommerat tolka det innersta, det pulserande livet, denna levande varma åtrå som kärleken föder. I en annans ögon skulle det förefalla underligt, för oss däremot helt naturligt, och är det väl därför att vi äro man och hustru, du min och jag din, och äro de tu andarna ett.  Du käraste, alla sådana tankar kom till mej inför det vad jag sen i fortsättningen läste, och som du undrande uttryckte:” Säg bara till så nog skall jag tystna”. Tystna!? Du Matti, det får du aldrig göra, och kan jag inte skriva huru det kändes när jag läste det lilla ordet ”tystna”. Tänkte på vad allt det innebär, och nej hör du, det får aldrig ske, särskilt de där tre sista orden du uttryckte i slutet av brevet. Dem längtar jag få höra om och om igen, och få uppleva, verkligheten av dem, och känner jag mej just nu så där ensam, liten och kärlekshungrig.                                                  

 

 8/7   Det blev stagnation, tankar utan ord, min brevskrivning i fortsättningen i går kväll, och eftersom det inte blev avsänt och färdigskrivet fortsätter jag nu i kväll. Vet du, måste berätta för dej en så underlig känsla när jag satt här i min ordlösa längtan. Satt och såg på ditt fotografi, och med ens fick jag en så oförklarligt stark förnimmelse av din närhet.Tyckte jag för ett ögonblick, så levande och så oförklarligt men verkligt, kände jag huru du likasom kom mej till mötes. Nu ringde Sissi i dag och undrade hon om du möjligen försökt dej på att ringa, ty väcktes de någongång så där ett-tiden i natt av att telefonen ringde, men just som Henrik kom för att svara tystnade den. Är det månne förklaringen till min känsla och oroliga nattsömn?

 

Matti, älskade raring,….. (sen är sista halvan av sidan bortklippt och halva början på nästa sida, man blir ju otroligt nyfiken på vad det var som Alice ville censurera)

.........mej nu genast och skriva allt vad kärlek och ömhet möjligen kan diktera. Det har känts så underbart varmt och ljuvligt därinne i hjärtevärlden hela dagen,och tyckte jag, om det ändå snart vore kväll, så jag finge fortsätta och skriva och riktigt tolka den kärlek jag känner, tycker jag starkare än någonsin. Men som vanligt när känslan griper mej blir jag stum, och tycker jag att det inte finns ord för allt vad jag känner. Jag tror jag bäst kunde säga det med armarna om din hals, med en blick, en smekning, få ge dej mina läppar till en kyss, lång och andlös som du lovade. Läste sedan i ditt brev, och förvånas jag över hur våra tankar, och har jag många gånger lagt märke till det, hur de ofta rör sej om samma sak. Vad jag skrev om i föregående, och drömde i medvetet tillstånd, det tycks du drömma om, vaken och vid full sans.

Har du återfått ditt radio-dille? Förlåt om jag skämtar så smått, men allvaret och svaret på din fråga kanske du kan läsa ut mellan raderna i mitt föregående, och förstås därav att jag nog också understundom längtar efter den lilla. Fast vet du vad jag tänkte när du skrev om papporna därute och undrade jag sen, få se hur det blir hos oss?. Min första tanke, vill du höra så egoistisk, så stygg, vilken självisk mor?  Jag tänkte att blir det så då, ja då vet jag inte om jag vill ha någon. Tycker du kanske nu, svartsjuk på vår egen lilla unge? Nej då, det var en hastigt övergående tanke och tror jag att i stället skall vår samhörighet stärkas i kärleken till den lilla, och kanske är det rentav du som kommer att bli svartsjuk.

Trotts sådana tankar födda ur en undermedveten längtan, och moders-instinkten som säkert mer eller mindre utvecklad finns i varje kvinnobröst, säjer jag vid nyktert, klart påseende alltfort, först när kriget tar slut. Vid tanken på kriget, och världen sådan den nu ter sej, framtiden mörk och oviss för ett kommande släkte, tycker jag att jag hellre skulle undvara den lilla än att den skall födas till en värld full av lidanden, krig och elände, och tycker jag jag ville skona våra barn från ett sådant öde.

En annan orsak som också bidrar till att skjuta tanken på barn  från nuet till någon gång i en ändå icke avlägsen framtid något år framöver. Det är frugans nya tjänst vilken hon tillträder den 21-a inevarande månad kl. 8 på morgonen. Du förstår, jag ville nog inte bli tvungen att så snart vandra upp till Dir. och säga upp mej av en sådan orsak efter någon månad, i all synnerhet som dom kunnat försäkra sej om någon fröken i stället för en fru, och tror jag, och har jag den föreställningen att jag skall komma att trivas där. Slutar hos Ahlbecks den 12-e  och blir det att hoppa in direkt i värsta julbrådskan, måndagen den 21-sta.

Måste nog sluta nu igen, förresten är det ju mer än tillräckligt många rader, sen undrar jag om det är någonting oskrivet som du ännu saknar.

Paketet börjar jag nog anse förlorat eftersom du ännu inte fått det, och var det i måndags två veckor sen jag sände det. Undrar, ty det har ju inte hänt tidigare.

En hjärtekram till min egen efterlängtade kära älskade Papi sänder                                                      lilla Mami !

                                                                                                          
Sid 152

Villa Gnistan 11. 12.1942

Käraste gulle gumman

Skall så här på morgon kvisten försöka få ihop några rader. Skulle skriva redan igår men sömnaktigheten blev mej övermäktig, så jag fick så lov att gå och lägga mej. Förfärligt kallt har det varit några dagar utomhus, men trotts att vår villa är rätt ny så har vi haft det varmt och skönt härinne. Nu har vi blidväder igen och varmare, känner mej något skrovlig i halsen i morse, men är det nog övergående, skall vi hoppas.

Här har dagarna börjat rulla i jämn takt igen, och är det inte alltför långt till julen. Inte trodde vi senaste jul att vi skulle sitta här ännu i år, och ser det ut som om vi ännu finge vara här i nästa år också. Gud allena vet när detta elände tar slut. Men alla krig har ju slutat med fred så varför inte också detta. Allt har sin tid, står det i Predikaren, huvudsaken är att man ger sej till tåls med förhållandena och inte morrar i onödan.

Idag är det också den 11.12. och den 3:dje födelsedagen jag firar i i fält, och den 4:de som jag varit i kronans tjänst. 
Mycket är det man hunnit uppleva under denna tid, många olika skeden kan man likasom uppdela mitt liv i. Men tror jag att allt har syftat åt ett håll, och är det på den grunden som jag nu står. Jag har, kommer jag ihåg, under mitt irrande och sökande, ”efter en hägring” blivit påmind mer än en gång, ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall allt annat därjämte tillfalla dej.”  ------   Tacksam till Gud över denna fasta förvissning jag äger i mitt hjärta, då jag har förbindelse med honom att jag ingenting har att frukta, intet skall fattas mig ----  oss. Det är denna tillfredsställelse världen söker efter förgäves, ”utan Gud ej glädje finnes”.

Så har jag också nånting som är människans lust, en hustru. En kär rar rar hustru som jag älskar över allt annat jag äger. Du är den enda rikedom jag har. Nångång måste ju den stunden komma då vi skall  få leva vårt liv gemensamt utan begränsning.

Sätter mej i en magnifik korsu-länstol för att fortsätta brevet jag började på i förmiddags. Tänkte nog att matlusten skulle förära mej med ett brev, men nej, får hoppas på bättre lycka i morgon, men får man ju vara rädd för obehagliga överraskningar. Men som sagt så får man ju hoppas det allra bästa. Vi har för en liten stund sedan avnjutit det äkta kaffet, och kan man med ett ord eller två säja att ”he bättrar int”, tre ord blev det. Sanningen att säga så har jag kaffepannan i kakelugnen med ännu en skvätt vatten i, för att få mej en påtår. Vi sitter i allsköns ro som sagt, och avprovar våra nya möbler. Rigtigt fina för att vara i dessa förhållanden. Nu kokade kaffeskvätten. Radion har vi påvriden, och kommer det som bäst en pjäs från Sverige. Vet inte om jag blivit en ”Radiot” men nog vore livet trist om man inte hade radio härute.

Ja, kanske jag måste skrida till avslutning, för har jag ingenting mera i fataburen nu just.

Med käraste hälsningar från Din egen Matti

Och så till kaffet!!!                

                                                                                                                                                                     
Sid 153

Brändö 11.12. -42

Matti, älskade hjärtevännen! 

Har den äran, har den äran att gratulera!            

Sent omsider skall väl också jag komma på födelsedagskalas, och hoppas jag det ännu finns något kvar av det äkta i kannan. Fast du kanske blev frestad fira den elfte på förhand redan så det är väl föga hopp för en sådan här sen  nattvandrare att hinna få något med av kalaset. Har nog under dagens lopp i tanken rört mej där, och undrar jag hur du firat dagen. Tänkte inte på att det kanske var en aning väl stort att besvära någon med paketet jag sände med tanke på den här dagen. Reflekterade inte på det förrän jag kom till stationen och såg poiken ifråga som jag skulle besvära med detsamma, och tror jag inte han var vidare glad däråt. Han har väl dock, gissar jag, fått också han sin beskärda del av innehållet under dagens lopp, så det får kanske gå under namn av förmildrande omständigheter, hoppas jag. Kakan var jag tvungen att i brådskan sätta varm i paketet så den kanske inte  var så bra som den kunnat vara, annars tycker jag att den hade bort bli god, förresten lär den väl nog krypa ner ändå förutan Lundqvistens alla mästerliga smörkristyrer i det förgångna.

Var nog tvungen att ta det säkra före det osäkra varför jag suttit och druckit ”surro” så jag åtminstone sku´ få nånting av kalaset också jag dagen till ära. Tack vare  den där sången ”Och när ljusen skall tändas därhemma” fick jag ett tag i kväll så obeskrivligt lessamt. Den sjöngs i försvarsmaktens utsändning här i kväll och kan den alltid för någon spela på de känsligaste strängarna i ens innersta.

Om du visste hur det under veckans lopp riktigt värkt av längtan efter dej, och försöker jag så lite som möjligt tänka på julen, ty förstår jag att då mer än någonsin kommer saknaden att svida därinne. Det blev med ens så levande för mej under det att jag lyssnade till sången, minnet av en kväll från senaste gång när vi båda lågo på schäslongen och du sakta knäppte  på gitarren och sjöng den ena sången efter den andra. Det var en sådan still harmonisk frid, jag minns så lycklig jag kände mej sen stunden, men minns jag också hur jag plötsligt bleev medveten om hur oerhört tomt det åter skulle bli sen du åter rest, och var det något av denna känsla som i kväll åter gör sej påmind och förnimbar därinne.

Vintern är åter förgången och ha vi igen regn och rusk med åtföljande käringhalka (?) och är det för att skona liv och lem som jag åter är här för en natt. Har nog annars troget brukat cykla hem om kvällarna, och har det gått rätt så bra trots vinterkölden som följde på snöfallet här förliden.

Tänk om du visste så nära jag sitter en telefonapparat, men hur jag än tittar på den är och förblir den obönhörligt tyst. Så roligt det varit att för en några ögonblick höra din röst där långt avlägset ifrån men ändå levande verkligt nära.

God fortsättning, om möjligt bättre, det nya året ditt, önskar och hoppas

Din egen Lisen


Här slutar breven från 1942.  Ingen av dem har någon aning om  att kriget skall pågå ytterligare 2 år. Ingen av dem skriver heller något om  permission över julen och vad jag kan förstå av brevväxlingen så har han haft endast 2 veckors permission deras första halvår som nygifta!  Fortsättning följer på det nya året 1943!


 

                                                
0 Comments

Brev 28/10 - 23/11 1942

9/11/2014

0 Comments

 

Den här bilden hade Matti uppsatt i våningssängens botten ovanför sin säng som han skrev om i ett tidigare brev.
En av hans korsukamrater hade med sin pistol skjutit ett skott i hennes hjärta!? (Vad han nu kunde ha menat med det!) Men bilden blev till tröst för Matti under den långa väntan efter permissionerna!

Picture
Äntligen har han fått vara hemma på permission, men är nu tillbaka vid fronten igen!



Karelska Näset 28.10.42
                            

Älskade Mami                                      

Frid i all strid,                  

Trotts att det är långt lidet på kvällen skall jag i alla fall rita ned några rader åt dej. Egentligen borde jag nog i detta laget redan ligga och snarka, men som sagt, jag skall försöka hålla korpgluggarna öppna  ännu en liten stund. Nerresan gick utan något mankemang, sova fick jag en smula varför jag  inte är så alldeles utschasad. Här är de flesta på permis, Biskop, Lygdman, Nygård, och ha vi tillfälliga gäster här, såsom Nisse H. från 2.btri som är här och hyvlar pärtor* tillsammans med några andra.                            * pärtor= takspån

Väl hitkommen möts jag av budet att jag är transporterad till 2. Batteri per den 26.10.42. Orsaken vet jag bara delvis, adjutanten Ivars och Knappen har kommit överens om att byta med Björk fr. 2. batteri och mej. Vad för vakans jag får där vet jag ännu inte men tids nog hinner jag få reda på det. Kanske du är orolig varför jag blir flyttad, men vet jag ingenting annat än att adjutanten Ivars haft ett ont öga till mej ända sedan han kom hit. Vad jag gjort honom vet jag inte, men det är nu en gång så. Å ena sidan är jag glad att få komma bort härifrån, för skulle det nog börja bli för nervöst här. Men å andra sidan så är det ledsamt att lämna kamraterna man varit tillsammans med så här länge. Men nya finns ju där, bl.a. Nisse. Spåre visste inte av nånting han heller förän det var klart, och sade han att lugnare får jag det där. Bara jag nu kommer i gängorna så gå går det nog.

Mera vet jag inte berätta för denna gång nu, men skrev jag nu i all hast ett livstecken så du får höra att jag lever och har hälsan. I all hast.

Tusen hälsningar, din Egen Matti

                                                                                 
31.10. 1942

                                       
Käraste Lisen min                                                        

Frid              

Det har varit så ovisst med mitt varande eller farande till 2. batteri så jag har inte fått någon ro med brevskrivningen. Är ännu på gamla stället men idag lördag skall jag flytta. Lyckan tänkte vara och sparka mej, men bara ”tänkte”. Kapt. Spåre hade näml. föreslagit mej som skolnings-und.off. till en rekrytutbildningscentral i civila trakter, men antagligen var jag något för ung, så de blev inte av. Det hade varit något det, men nu är det ingen annan råd än att som sagt kuska iväg till 2. batteri.

Det har varit på ett sätt roligt men på samma gång lessamt att lämna poikarna här då de sagt att nog är det på tok att du skall lämna batteri, vi kommer nog att sakna dej o.s.v. Inte vet jag någon orsak till transporten men har jag intet ont gjort, så jag far med rent samvete. Har försökt att göra här vad som blivit mej ålagt och ingenting mera heller. Ivars han svär sej fri från att ha nånting  att göra med saken, och jag tror honom. Förstår ingenting annat än att det är en av Knappens många nycker och infall. Nog kommer det att gå bra där också bara man kommer igång, början är värst, sedan går det nog.

Har du möjlighet så sänd mej mjukbröd eller limpa, det lär vara knappt med bröd i 2. batteri säger Nisse, knäckebröd behöver du inte sända, annat har jag. Vår adress är nu ändrad till 2 Kpk och 2. batteri är 7257.

Slutar härmed och sänder dej massor med varma hälsningar
och kära tankar
                                  
din Egen Matti

P.S Ficklampan glömde jag, får du tag i batteri så sänd mej så fort som möjligt. 

 

4.11. 1942   
                         
Älskade Lisen Frid                                             

Efter brevet jag skrev igår så måste du nog få den uppfattningen att din herre och mans humör är på nollpunkten, eller några grader under. Men så farligt är det nog inte, trotts att det växlar understundom. Är ännu kvar här på Tussari, för har jag inte sluppit med någon bil, men i morron går en s.k. tobaksbil ut till batteri, vilken jag skall fara med.

Kom i samspråk med Julle idag, hade han fått höra om att han blivit beskylld för att ska ha ätit ut mej från batteri, men sade han huru rätta sammanhanget förhåller sej, och tror jag honom efter det han sade. Jag sa till honom att jag blev mycket lessen att höra att han skulle ha nånting att göra med saken, men är jag glad att höra att det inte är så. Vi ordnade upp saken rigtigt ordentligt och togo varandra i hand på att vi skulle vara kamrater såsom förut. Det om detta, bäst att inte skriva om dessa saker mera nu, för nog blir det bra så småningom som det nu är också.

Ringde och talade med Bäckman idag, och sade jag att alla såna slöfockar som han och jag blir förvisade, och skrattade han och sade sej ha märkt det, först stritta han, och sen jag, få se nu vem som är näst i tur. Det hörs redan som om pastorn skulle ha fallit i onåd, så få se huru det går. Tråkigt är det att det skall vara så, och då det dessutom tillstöter dylika saker saker gör det sitt till att man börjar vantrivas med förhållandena mera än lovligt.

------------------   ”Blott för dej jag sjunger min sång, ty jag älskar dej” spelar dom i radion nu. Det är en vecka sedan jag kom hit. En Evighet tycker jag sedan jag var hemma. Skall bli intressant att se huru det blir med permissionerna här i 2 batteri, tror nog att det nästan är bättre än i Stabsbtri.  Få nu se när det blir, men långt är det härifrån och dit, så det är för tidigt att börja tänka på saken. Hade jag haft tur så hade jag vid detta laget varit nånstans i Rihimäki på en rekrytreringsanstalt, och rätt så nära hem hade jag haft därifrån, men är det nån mening med att jag inte kom mej dit.

Kanske har du allaredan fått möblerna hem, det vore nog roligt att se huru det tar sej ut därhemma med de fina möblerna. Undrar om du fått lamp-skivan ännu, men kanske den inte finns att få. Du måste nog vänta med att få några pengar av mej nu härifrån, då jag har en del saker att klarera, bl.a. köpa del i radion som poikarna köpt, den gick lös på en par tusen, och går det närmare 300:- bagare till det.Inte blev det något vidare uppbyggligt brev detta heller, men alltid är det roligt att få brev. Väntar nog idag, men nej, kanske bättre lycka i morron

Till dess, käraste hälsningar, puss och kram  Din egen Matti                                                                                                                                                                                                                  

V: vik den 16/11 -42

Du allra käraste lilla gubben min!                                                          

Frid o. fröjd

                 
Får väl skriva fortsättningen nu på början jag gjorde i morse. Sände ett paket i dag och tänkte jag skriva en några hälsningar och innesluta i detsamma, men blev det som sagt bara början på en lapp och tror jag densamma lappen blev kvar därinne. Alltså kommer fortsättningen nu, och kanske hinner den till och med före den s.k. början ty har jag ingen aning om hur länge det räcker för ett paket nu för tiden. Har sänt två paket tidigare, tredje alltså i dag, men har du ingenting nämt därom om du alls fått dem. Skulle annars vara intresserad att veta huru fort eller långsamt posten arbetar, och i vilket tillstånd det frambefordras, med tanke på innehållet. Och vet man bättre vad man skall sända ifall vissa saker äventuellt skulle hinna torka på färden. Hur är där annars med matfrågan, brödfrågan, och huru ordnar sej smörfrågan i det privata hushållet?

Hur går byteshandeln på den fronten? Bra, hoppas jag!

Om ej, så finns det nog vissa möjligheter, du veit, om jag bara hade ”köpeskillingen” inom räckhåll, ty mitt förråd har sinat tyvärr. Den sista den har visst allaredan gått upp i rök, ty kom brodern hem, söndagen över, och för att få något så när frid och ro i huset var jag tvungen att gräva fram den ur gömman. Retades nog och höll honom på sträckbänken, vilket är ett av mina favoritnöjen i olika situationer, och påstod jag nu att det ges bara i utbyte, vilket han borde veta av gammalt. Ett kg. så må det vara hänt, sa jag och kom fram med min ------ låda. Men tyckte han nog att det ville börja göra sej dyrt när han kom underfund med det rätta  sakförhållandet, och kom han fram med trasig femtilapp och försökte lura den på mej i gengäld, men då var det jag som tyckte att det började göra sej dyrt för den skuldbelastade hemmansägaren.

Nå, int bryr vi oss om pengar, vi, sa jag, och kom han fram med en annan papperslapp, smörkortet, och fick jag ändå mera smör, men blev det ju inte mer än hälften av det först framkastade förslaget, vilket jag ändå tycker var en rätt så givande och god affär. Och  åker den nu som bäst iväg dit ut och hoppas jag den kommer väl till pass och smakar min herre och man. Det hoppas också din svåger och min bror, vilken allmänt går under namnet ”Pellas-poitjin”. Dom har kört sönder ringarna redan och var det därför dom var tvungna att komma hem, men far dom i morron bitti igen, och av förtjänsten att döma så snart betalar han hemmanet, tänker jag. Dom arbetar ju alla dagar lika, söndag och vardag, dock med den skillnaden att  för söndagen ges 150 procent, vilket det blir till  pengar.

Väntade så intensivt brev i lördags vilket jag visst redan nämnde. Men blev jag besviken vilket gav anledning till att jag nästan lika intensivt började så smått välva planer på att sända något preparat för att utrota upphovet till förseningen, de legioner av fruntimmer ni lagt er till med . Fy sånt kvinnfolk, som inte ens tillåter er ha nattro, och skulle jag råda er att fly dåligt sällskap, ty ”dåligt sällskap fördärvar goda seder”, vet du väl. Dock tror nästan det var postens fel den här gången, av datumet att döma.

Drömde sen på natten hur jag gick och sökte dej, sökte och sökte bland massor av människor och var det alldeles omöjligt. Jag kunde inte finna dej. ” Du den käraste lilla gubbe som nånsin funnits, tra-la-la-laa! Ja han e min han, och han e blåögd, och tänk jag tycker ----------- ” så oändligt mycket om honom, och sen tycker jag det är en evighet sen jag senast så där riktigt verkligt hörde och lyssnade, och längtar jag åter få höra värmen, ömheten i rösten, orden: ” Älskade Mami” och få slutas och åter få känna tryggheten av din närhet och din kärlek.

Tror i alla händelser jag får så lov att börja skrida till avslutning nu. Klockan är elva och har jag hållit på så länge nu om kvällarna. Du förstår, ”nyordningen”, men börjar det så småningom bli färdigt nu. Skåparna på sina platser och alla sakerna ordnade i hyllorna, och har det varit ett trevligt arbete och skulle du se så smakfullt, stiligt, alltsammans ter sej. Skrivbordet står nog här fortsättningsvis, och vet jag inte när det skall bli lämpligt för Henrik att föra det. Det har också det fått flytta över i andra rummet, och står det nu där varest bordet stod, sen är det riktigt nätt också, det här rummet, sängkammaren, ty hetekan har också numera sin plats här. Och i våran sal vet jag knappt var vi skulle placera någon fler möbel. I den hörnan du reserverade för din del där har jag tillsvidare placerat den där lilla hjälpbyffén, motsatta, där skrivbordet stod står det stora bordet mitt på golvet med fyra stolar omkring, två extra dessutom,och schäslongen i sin knut, så det börjar som sagt nästan bli fullt. Här är så nätt så jag riktigt trivs, med ett ord sagt, om --- ja, om du bara vore hemma.        

Några hjärtevarma hälsningar sänder  Din egen lilla Lis.

 

Villa Gnistan 23.11. 1942

Min kära lilla Lis                                         

Frid.

Eftersom jag skall sitta här vid centralen och sköta den, så passar det bra att samtidigt börja på ett brev åt dej. Steg upp i morse lagom tidigt och promenerade vi hit tillbaka från Tussari, Korin och jag. Det var härligt solsken och friskt så där på förmiddags-kvisten att komma gående. Han är en trevlig prick , han Korin, tar sin Gudsfruktan allvarligt. Stiger upp 4-tiden regelbundet varje morgon, tar sin bibel under armen och vandrar iväg till bastun och ber till Gud. Nästan så man avundas energin. Han menade nog fara gåendes redan 5-tiden i morse, men fick jag honom övertalad att stanna någon timme längre.

I går, söndags, var det Gudstjänst med nattvardsgång på kantinen. Jag var nog med på Gudstjänsten men deltog inte i nattvarden. Inte för att tala illa  om nånting  men nog är det invecklat med Gudstjänsten inom vår Lutherska kyrka. Allt detta mässande och långrandiga utläggande, vad månde det ha för evighetsvärde för lyssnarna. Nog kan det finnas något vackert i allt detta, nånting estetiskt tilltalande, men välsignelsen, var finns den i allt detta. Som sagt ingenting illa vill jag säga men nog vilar det nånting  av katolsk kvarlåtenskap över alltsammans. Men trotts detta så var det ju rätt så många med, ovanligt mycke, och sutto de andäktig lyssnande. Satt mycket intresserad själv och iakttog alltsammans, dock utan kritiklusta. Nästan mangrant togo de del i nattvarden, och fanns det nog nånting av andaktsstämning över det hela. Men inte vet jag om man kan säga att en god ande var rådande, som vi brukar säga.

På kvällen voro vi samlade, vi som brukar samlas, och sutto vi och läste Guds ord, och sjöngo, och samtalade vi även om förhållanden som berör oss här ute, och tyckte vi det var rigtigt givande.

Brev 28/10Du frågade huru det står till på bytesfronten, och kan jag lugna dej med att det ordnats ganska bra för mej nu då det gäller ”de-som-gör-et”.Träffade min gamla leverantör och lovade han hålla mej med smör om jag höll honom med rökverk.

Slutade igår på e.m. och menade jag fortsätta på kvällen, men glömde jag bort det då jag var så sömnig. Klockan är nu tie över sju tisdag morron. Vi skall idag till sågen så vi får sågat virke till vårt bygge. Vi skulle starta kl. 7 men är traktorn något i olag så det räcker en stund förän den blir färdig. Tur var det ju för annars hade du blivit utan det obligatoriska brevet, men nu hinner det lika snabbt. Men har jag ingenting mera att skriva denna gång, så jag slutar nu med de allra käraste hälsningar från

din Egen Matti

 

                                                                                                                                          

0 Comments

Brev 20/9 - 14/10 1942. 

3/11/2014

0 Comments

 

Breven handlar mest om den efterlängtade permissionen som inte ges förrän om en månad. Väntan och längtan efter varandra blir lång!


Karjalan Kannas 20.9.1942


Älskade efterlängtade

Började redan ett tag tidigare på ett brev men blev det inte något brev varför jag slutade. Jag har varit sjuk i magen och rigtigt duktigt igår, så jag visste inte vart jag skulle taga vägen, frös så tänderna skallrade. I dag är det betydligt bättre . Tack för det långa brevet jag fick igår, roligt att höra att det ser ut att finnas jobb åt dej fast ett tar slut. Men du, försök nu allt du kan så att vi får vara tillsammans då jag nån gång slipper hem härifrån på en åtta dar. Som jag engång tidigare skrev, så skulle jag önska att få vara hemma med dej utan att röra på oss nånting. Svårt blir det nog att låta bli att resa till J: stad tll ännu om du är nånstans på jobb. Jag hoppas nog att du inte är nånstans då jag kommer hem. Jag rigtigt njuter i tanken på att få vara hemma med dej och inte göra nånting annat än -------   ------     -     ----

Började brevet igår men var belysningen så dålig och hade jag så ont i huvudet så jag måste avbryta och gå och lägga mej

Alltså, den 21-a  -------   måndag kväll kl 10, har just avlöst Julle och sitter jag här på staben med ”Knappen” i ett av rummena. Fören jag går vidare i texten så skall du ha ha tack för paketena och brevet som kom ikväll. Det kom som en balsam på såren, för ser man allt så mörkt för tillfället. Var näml. på ett sammanträde idag hos kapt. Spåre och kunde jag inte hålla mej utan frågade jag när jag möiligen skulle slippa på loma, och tog han fram ett papper och fick jag höra att först den 20.10. Du kan förstå att det var som att solen skulle ha gått ned, men vad kan man. Här får man så lov att tiga och lida. Han lovade att möjligen om jag hade nån orsak han då skulle släppa mej mellan turerna, men var tar man nu en sån orsak som skulle duga. Men nog är jag mera säker i min åsikt att jag helst skulle se att du vore hemma då jag kommer, för då skall vi nog i stället rigtigt njuta av de fattiga dagarna vi får vara tillsammans och rigtigt fira smekmånad, eller rättare sagt vecka. Som sagt, stämningen var nog på noll idag, men lättade det upp då jag idag fick ditt brev samt paketena, och sjunger jag med Kruus(?) ”Tack för de brev som du skrivit, utan de brev skulle tiden lång ha blivit, varenda rad jag läst dem många gånger, de gjort mej glad och därför jag sjunger…”

Var just ut ett tag och har vi tindrande månsken, och då man står här utanför dörren och tittar mot skyn och ser hur  månen färgar molnena silvervita, vet du då känns det så besynnerligt tungt och ledsamt inombords, de är nästan som man skulle att ge sej, men nej. ”Ge inte dej, viskar det inom mej”

Vår kantin börjar bli färdig nu och skall den högtidligen invigas lörd. den 3.10. Det har varit ett väldans ståhej om saken. Programmet göras, och skall det vara allt möjligt skräp som skall utföras, revy m.m. , få nu sedan se om det blir till nånting. Vi har fått flytta ut nu igen ett tag, för rökes vår stuga nu för 3-dje och sista gången. Bor nu tillsammans med Vinberg m.fl. Vinberg skulle vara i tur också omkr. den 6.10. och lovade han mej resa i sitt ställe, så om lyckan är god så kanske det ordnar sej. Inte lönar ju det sej att kasta yxan i sjön för ett fati år.

Slutar nu mina rader med innerliga kära hälsningar till dej min kära lilla fru

Din Egen Matti                                   

PS Hälsa och tacka Frida för paketena. Kortet skall få en hedersplats ovanför britsen. D.s.

              

26.9.1942                       

Käraste gumman min.                                             
Frid .

                         
För att nu börja med nånting så kan jag skriva att dagen har varit solig och rätt så varm. Posten kom här i vanlig ordning på kvällskvisten och hade den brevet med sej. Tack min kära, du har nog skött dej till belåtenhet den sista tiden, och är du nog idealisk för mej då det gäller denna sak, mera kan jag just inte fordra. Sluta nu inte för all del upp nu fast jag en smula risar dej.

Skulle skriva redan igår men fick jag inget tillfälle då här var så jobbigt och stökigt, men försöker jag i stället ikväll.

Den ena dagen avlöser den andra och ser det ut som om man skulle ha permissionen i sikte så småningom. På måndan for ett gäng, och då de återvänder efter 8 – 10 dar så borde jag småningom vara i tur. Jag har nu fått byta med Vinberg så jag får resa i hans ställe, har ännu inte talat med kapt. Spåre, men tror jag nog att det skall lyckas. I annat fall slipper jag inte som sagt inte före den 18. ungefär. Ibland då man börjar tänka,­­          vilket man inte borde göra (enl. Spåre) så tycker man att det är så trist , detta evinnerliga väntande på dessa fattiga 8 d. man får vara hemma, och blir man så på dåligt humör ibland. Man lever ju inte för nånting annat för hoppas man ju bara på den dagen då man skall slippa härifrån, men ser det så hopplöst ut. Vintern står för dörren och vet man ju ingenting vad den bär i sitt sköte. Jag fruktar nog för att vi kommer att få det kallt i vår stuga, då väggarna äro rätt så dåligt drevade. Vi kommer nog att mura den nu inkommande veckan så att vi nu åtminstone får hällan i skick.

I vår nya invigda Lotta-kantin håller poikarna som bäst på och övar, eller sjunger. Strängbandet näml. men sitter jag här på stolen och vaktar telef.      Offarna håller på och pratar här i rummet bredvid, och börjar jag bli så surro snål så jag måste ta och smita och få mej en…. Åter kommer nu efter att ha inmundigat några muggar, och känner man sej mättare och belåtnare.

Kom just att tänka på att om allt går efter beräkning så är jag hemma samtidigt som Rodney. Han borde vara i Vasa omkr.den 10.10 och d borde jag också vara hemma. Det skulle vara roligt att få träffa honom också  efter så lång tid, vi skulle nog ha mycket att resonera om. 

Möblerna har jag inte hört nånting om ännu. Ravall har visst fått förlängning på sin permission, och torde han vara i Vasa vid det här laget. Ringde just och försökte få tag på hans adr. i Vasa, men var det upptaget, skall försöka igen efter en stund så kan du ju om du vill, söka  upp honom där. Han håller på med något snickras där åt en löjtnant.

Jasså, du tyckte att jag haft en vidlyftig korrespondens, det ser nog nästan så utav brevena att döma. Men nog har det minskat betydligt nu, efter det jag gifte mej. Vet inte sedan om det beror på giftermålet, eller vad, men inte får jag just någo brev annanstans ifrån nu än ifrån Vasa. Inte är jag så intresserad av att skriva nån annanstans just heller, Rodney, han är den enda som sköter sej, skriver man till honom får man nog svar. Nu räknar jag inte dej, du är ju min ordinarie  ”brevvän”, skyhögt över alla andra. David har jag inte skrivit åt sedan jag kom hit, för de lönar sej inte, man får inget svar. Ingemar har jag inte heller hört nånting ifrån på länge.

Nu ringde jag just till Tigerns 0ch frågade efter Ravalls adr. i Vasa. Han skall jobba på Vasa Wood i Vasklot, nära Vikströms motorfabrik. Om du har lust och tid kan du ju försöka söka upp honom, men tycker du att de är för svårt att hitta honom så gör du som du vill. Han är annars trevlig och språksam, så bara det vore ju orsak att träffa honom.

Nej skämt åsido, det vore ju bra att få reda på vad dom har, priser m.m. Jag borde ju hinna resa härifrån innan han kommer tillbaka, varför jag inte hinner få del av det jag gjort förfrågan om. Men som sagt, om du tycker det är mödan värt så sförsöker du få tag i honom, i annat fall låter du det vara. Han är sergeant och heter Åke Ravall, från Terjärv, och arbetar åt en Löjtn. Strandberg i snickeriet på Vasa Wood. Kanske du kunde få tag på honom per telefon, omkring den 2.10 borde han vara i Vasa.

Slutar nu för denna gång. Hoppas du får något sammanhang ur allt detta, i värsta fall kan du ju sjunga raderna.               

Puss, puss och kram. Din Egen Matti

                                                                                  
30.9. 1942

                                
Käraste Lisen min                                                 
Frid.                                    

Tänk vad tiden går, nu ha vi sista dagen denna månad just slut. Vädret har annars varit rigtigt strålande och rätt varmt. Vi hade annars en tråkig början i morse i det att Knappen kom och granskade om vi voro uppstigna, vilket vi lyckligtvis voro, men hölls vi på och drucko kaffe. Jag anmälde kom. gr. bostad, och ropade ”huomi” värrigare. ”Ni är sent uppstigna här. – Jaa, herr kapten. – Tjänsten börjar kl.½ 8, Eriksson, de finns nog putsningsområden förän stabsarbetet börjar”, sade och gick han i en annan stuga och skällde, for sedan till t.f. batterichefen och skällde på honom, och hotade med permissionsförbud m.m. om inte arbetet skulle börja löpa bättre.

Nå ja, man börjar vänja sej nu så småningom, på mej verkar skällor av detta slag som då man skopar vatten på en gås. Julle, stackarn, däremot tog illa upp. Han fick sej en skopa till då han kom på staben, och sade Knappen att de ä han som har ansvaret över kom. gr. Julle sade att han inte vetat de förut utan trott att de var jag som gruppchef som skulle ha ansvaret, men Knappen sade att J. hade den högre graden, och därför hör det till honom att hålla ordning, så de så.

Nog är det löjligt, man vet inte om man skall skratta eller gråta. Nu är det tredje året man är i kriget och tycker man att man skulle bli humanare behandlade och inte bli enerverad  med alla möjliga småaktigheter. Man får bara minnas forna lyckliga dagar då vi hade Kraemer, aldrig skulle det fallit  honom in att vara småaktig, men det har stundat andra tider. Vintern vågar man inte tänka på engång, då det blir kallt och ruskigt, men blott en dag var det.

Nu går jag och väntar på att de skall ordna sej med permissionen, ifall att de knycker, så borde jag få resa nästa torsdag kväll, och vara i Vasa  fredagen den 7/10 på kvällen, men vågar man ju inte göra sej alltför stora förhoppningar.

Nu höll jag på att glömma att tacka för brevet och paketet som kom igår, de var så välkommet så. Jag fick så långsamt efter dej då jag läste om huru du väntar på att jag skall komma hem, men ge dej inte Lisen min, snart kommer jag och då skall du få krypa ihop i mina armar, då skall vi glömma alla förtretligheter, glömma de korta dagarna, men rigtigt njuta i fulla drag av att få vara tillsammans.

Biskop sitter här mitt emot och skriver till sin Margit, han ber om sina hälsningar. Kl. är nu tio och kommer kvällsnyheterna som bäst. En timme har man kvar, så får man krypa i snarkelådan igen, och drömma om dej, käraste.

Kära hälsningar din egen Matti

                                                                                     

6.10.1942                                 

Älskade Mami

Så har en tung dag gått tillända igen och är man färdig att gå och lägga sej. Du kanske förstår varför dagen varit tung, om du allaredan fått mitt telegram som jag sände. Inte för jag hade stort hopp om att slippa hem denna gång, men något hoppades jag ändå, men fick höra att inte Spåre gått med på att vi skulle byta, småaktigt nog av honom, jag har trott bättre om honom än detta, , men ser det ut som om man kunde skära alla våra fiskaler över en kam. Här finns det ingen rättvisa, men kan man ingenting göra åt saken utan får man bara tiga och lida och låta svida.

Nog var det så ledsamt då jag fick höra domen, och tänkte jag genast på dej som väntar och väntar och blir besviken. Det har nu så många gånger uppskjutits, så börjar man få en viss vana så småningom. Allt detta gör att man ser mörkt på förhållandena här. Men inte hjälper det nånting annat än att ha tålamod och inte ge sej, på något sätt måste ju dessa 14 dar gå också.

Jag var och provianterade ikväll, fick smör och fläsk, så nog reder jag mej vad den saken anbelangar. I går nackade vi två tuppar och hade vi en rigtig festmiddag igår. Lygdman han är en rigtig mästerkock, och lagade han en rigtig läcker sås som jag inte förut ätit, med grädde, lite citronsaft, nog var det läckert.

Detta senaste hör ju till dom ljusare sidorna härute, men äro de så få. Jag väntade nog att få brev av dej ikväll för att höra huru det gått med tjänsten, men kommer det kanske i morgon i stället. Jag har ingenting mera att skriva nu, så jag slutar nu för denna gång. Det var ju inte vidare uppmuntrande det här, men älskade vännen min, den som väntar på nånting gott väntar aldrig förgäves.

Med hälsningar puss och kram                          

Din Egen Matti
 

Karjalan kannas 14.10.1942

                                
Älskade efterlängtade

Tänkte nog inte skriva mera brev nu förän jag kommer hem, men räknade jag ut att du med god tur kanske hinner få ännu ett, kanske två innan jag kommer så skall jag nu i alla fall rita ned några rader. Lygdman ville ha mej och sitta på staben under tiden som han är till Spåre på middag. Klockan är nog äver 22 nu, men sköt de 3 st. harar idag och är det dem som de festar på i kväll, så jag har ju lämpligt att fördriva tiden med att skriva till dej.

Tack skall du ha för brevet som kom idag av den 9.10, de var ju det jag väntade igår, men var det något försenat. Med god tur kanske man får söndagsbrevet i morgon kväll. Var nyfiken att få höra om du börjat på jobbet, men inte stod det en rad om det varför jag  antar att du då ännu inte hunnit inställa dej till tjänstgöring. Helst såge jag ju att du inte alls började förän jag hunnit vara hemma först, men den förhoppningen är väl nog alltför ljusblå. Nå, huru som helst så skall det vara så innerligen roligt att få komma hem så jag kan inte ens skriva om det. Hela ens varelse längtar efter dagen och stunden, och måste jag mer än en gång slå bort tankarna ur hågen och försöka tänka på nånting annat. Svårt är det nog, och huru jag än försöker så förirrar de sej jämt och ständigt upp till den lilla röda stugan däruppe, långt, långt borta. Långt borta i km räknat, men i tankarna är du mej så oändligt nära. Jag får sjunga med sångaren, Om dagen i mitt arbete är du i mitt sinn, om natten när jag sover är du uti min dröm, om morgonen när jag vaknar, vem saknar jag väl då, jag saknar lilla gumman som är så långt härifrån…

Ja, ja, no ä he ödit, men int ska man klaga, nog har man loman på bästa ändan nu i alla fall då den är framför, värre är det nog sedan då man har den förbi och sitter och skumpar tillbaka hitut. Men före det skall vi nog ha det underbart och ta ut vad man kan få ut av 8 dar tillsammans. Vet inte bara hur vi skall hinna med att fara till J: stad tillännu om du är i arbete, men det blir ju en senare fråga.

Nu tog det slut, varför jag skrider till avslutning med käraste hälsningar

Puss och kram från din Egen Matti

 

 



0 Comments

    Archives

    April 2015
    March 2015
    February 2015
    January 2015
    December 2014
    November 2014
    October 2014
    September 2014
    August 2014
    July 2014
    June 2014
    May 2014
    April 2014

    Categories

    All
    104-108 1942
    109 -113 1942
    114-117 1942
    138 - 142 1942
    143-147 1942
    148-152 1942
    153-157 1943
    158 - 162 1943
    163-166 1943
    167-172 1943
    173 -176 1943
    177-179 1943
    180 - 185 1944
    186-190 1944
    191-195 1944
    196 - 200 1944
    201 -204 1944
    205-209 1944
    210-214 1944
    215-219 1944
    220 -225 1944
    226-229 1944
    230-233 1944
    234-236 1944
    Brev 011-015 1941
    Brev 1-10
    Brev 118-122
    Brev 123-126 1942
    Brev 127 -131 1942
    Brev 132-137
    Brev 16-20 1941
    Brev 21-25 1941
    Brev 26-33 1941
    Brev 34-35
    Brev 36 - 40
    Brev 41-45 1941
    Brev 46 - 51 1941
    Brev 52-56 1941
    Brev 57-62 1942
    Brev 63 -68 1942
    Brev 69-73 1942
    Brev 74-78 1942
    Brev 79 - 83 1942
    Brev 84-88 1942
    Brev 89 - 93 1942
    Brev 94 - 98 1942
    Brev 99-103 1942

    RSS Feed

Powered by Create your own unique website with customizable templates.