10. 9 . 1944

Käraste efterlängtade Lisen min

Det är söndagsmorgon och sitter jag här och har ingenting särskilt att göra.

Vi skall just sätta upp f.m. potatisen. Skall därför under tiden skriva några rader åt dej. Vi sitter ännu kvar här i vår korsu och håller på att evakuera åt andra. Lagerros far väl idag, men kommer jag troligtvis med Lönnholm, tills vi får allting klart här. Helst är jag här så länge, tills jag får höra huru det blir för oss, om vi kommer att få fara hem, eller om vi ska stanna under vapen. Men detta får man nu höra så fort fredsvillkoren bliva klara.

Det hörs nog på de flesta man talar med att den gängse uppfattningen är den, att vi kommer att slippa hem. För min egen del så är jag nog ganska skeptisk till saken.  Tror i detta fall ingenting mera än jag ser. Så har man ingenting att gräma sej över ifall att det börjar smälla igen. Vilket skulle vara så typiskt för våra östra grannar. Jag kommer såväl ihåg gumman här i Koirinaja, som sade som tillägg till mitt resignerade svar på hennes undran, då vi under återtåget  anlände till K och inte orkat hålla stånd mot övermakten.

De äro för många sade jag henne. ” Ja sitten viela piru nilta auttaa”. Och det verkar nog som om dom givits makt och välde åtminstone till en tid. Nu verkar det ju som om hela norra Finland skulle gå åt också. Så vi har dem alldeles inpå knutarna.  Tänker man sej något närmare över saken så öppnar sej sorgliga perspektiv. Men man behöver ju inte hänge sej åt spekulationer, utan taga en dag i sänder.-------

Helst av allt vill vi hem nu, bara det på något sätt låter sej göras! Någon permis ser jag inte ut att slippa på förrän det klarnat läget något. Blir det så att vi slipper hem, så är det ju onödigt att komma hem emellan. Det är ju bara så retfullt att återigen resa tillbaka.

Allt detta avgörs nog i dessa dagar. Kanske är det klart då du fått detta brev.--------

Idag var det du skulle sjunga. Sorgligt nog så har vi så dålig radio här så vi hör nog inte Vasa på dagarna. Dessutom så måste jag till posten just den tiden. Jag vet ännu inte huru på sätt jag skulle kunna arrangera saken.-----------

Karl-Erik har jag träffat. De ligger igen några km härifrån. Var en dag dit för att träffa honom. Han har en rätt så bra radio, skall ringa och fråga om han hör Vasa.---------

Namnet på blomman du fick hörde jag nog namnet på, men det har jag naturligtvis glömt bort, så du får väl hålla dej till det namnet du nämnde.

Men du skall vet att jag längtar efter er båda och hoppas på den dagen då jag skall få komma hem. För huru lång tid det sedan blir, om det nu blir återstår att se.

Lagerros sitter som bäst här mitt emot mej och säjer att jag ska stanna med Lönnholm. Detta har jag ingenting emot och det blir nu inte så länge, om nu ingenting oförutsett inträffar. Ja, så var det ingenting mera för denna gång, så jag tänker väl på avslutning. Brevena går antagligen direkt till den nya platsen, men får jag ju dem i sinom tid.

De käraste hälsningar till er alla

Först och främst dej och lilla Stina

V-vik 10. 9. –

Söndag kväll
                     
 Älskade Matti!
                                  
Frid!

Ja, så har man då det här ”dagsverket ” uppskrivet och över för den här gången igen, och som vanligt känner man sej riktigt schack matt efteråt. Det är förstås en viss spänning framför mikrofon som gör att man känner sej riktigt trött efteråt och sa Georg sej känna på samma sätt. Undrar om du kunnat höra, och undrar jag vad kritiken inom dej har att påstå. Om än det nu inte är för det fina utförandets skull vi sjungit, så har ju alla ändå sin bedömning, och tyckte du med rätta att det inte var så bra som du kanske hoppats få  lyssna till. Vet sen inte vad det berodde på, men gick det nog lite rokot tyckte vi själva åtminstone, och mikrofon ville han ju inte riktigt heller få på rätt plats, trots flera omflyttningar. Nåja, detta om detta.  Annars tyckte jag sjöng Georg riktigt bra. Sen ett tack för brevet som kom igår kväll, kärt och välkommet. Frun din har annars visst börjat slarva rätt duktigt när hon skriver numera, eftersom jag igår igen fick ett brev tillbaka, vilket jag skrivit den 18-de. Tycker det är så gammalt nu redan så jag ids inte sända det mer, förresten stod där visst ingenting av vikt. Förstår bara att du i sammanhanget fått vänta länge på brev.

Ja, nu vänta vi bara med spänning på ”freden”, väntar för varje dag få höra något nytt och närmare detaljer därom. Så kanske man något så-när kan börja räkna ut hur snart man får vänta hem dej. Tänk du, det har man ju inte riktigt vågat drömma om ligga inom möjligheternas gräns i någon närmare framtid som man nu gör. Vi väntar dej och Christina har visst vuxit en hel del när du får se henne, över 5 kg redan. En snäll och glad liten pia.  Våra käraste hälsn.
                                                                
Din Lisen

12.9. 1944
                     
 Käraste Lisen min!
                                           
Frid!

Jag får ingen post numera förrän jag kommer till nya stället, varför det vill bli en aning trist i längden.  Men jag skall i alla fall skriva några rader till dej under tiden som jag väntar på att det skall bli någon förändring i tillvaron. ------

Det är med en viss spänning som man lyssnar på nyheterna, och med varje gång lyssnar man med spänning, att det skall ha kommit nån rapport från Moskva.

Det är nog några nervspännande dagar just dessa av förhoppningar eller missräkning.
Man hoppas ju helst av allt det bästa möjliga.--------- Trotts allt så tror jag hela armén, på något undantag när väntar på att få fara hem. Det skulle nog bli en besvikelse för många, om det igen skulle krångla till sej så att hoppet skulle grusas. Nu då allting ställts på detta sätt, för att vi skall kunna dra oss bakom tvångsgränsen. Men vi får så lov att också i detta skede taga en dag ett ögonblick i sänder. För många blir ju hempermitteringen ett problem.

Så har också jag också tänkt mej in i huru det skall gestalta sig för mej, och huru man skall ställa sej då man sist och slutligen kommit så långt.-----
En Sverige resa har ju hela kriget lekt mej i hågen, vår bröllopsresa du vet. Men kan det nog vara svårt att få pass i dessa tider. Men nog skall det försökas alltid, var så säker. Jag skrev till Pethrus här igår och skall jag sända dig duplikatet så småningom. Här i korsun finns ingen annan numera än Lönnholm och jag. Vi har sovit mest hela dagen, så inte går det nån nöd på oss inte.  De käraste hälsningar till dej och pian från din

                                                                                                                                  
Egen Matti

14. 9. 1944
                      
Älskade Lisen min!
                      
Guds nåd och frid

Intet är som väntans tider, men den som väntar på någonting gott väntar aldrig förgäves.
Om det nu sedan blir någonting gott återstår att se. Trotts att man fruktar för vad som kommer att fordras av oss som nation, så kan det inte överskugga den förhoppningen om att vi skall slippa hem till våra egna kära.-----------
Tanken härpå har de senaste dagarna gjort mej riktigt sjuk. Jag minns inte när jag skulle så intensivt ha längtat efter dej käraste, som nu dessa senaste dagar. Längtan efter att få sluta dej i min famn med den tanken i bakgrund att inte behöva återvända, gör att det svindlar för en på ett underligt sätt. Nej, man vågar inte fortsätta tankegången vidare. Ännu så vågar jag inte tro på denna överväldigande lycka, att på detta sätt få återvända hem till dej och Christina. Nog skall det i så fall bli en underbar dag att få se henne.

Hon börjar bli antar jag rätt så stor redan. Jag minns litet huru stor Ethels flicka var vid tre månader.-----------------

Här sitter vi ännu allt fortfarande, så jag har inte fått någon post nu på snart en vecka.
Men snart så blir det nog antagligen någon ändring åt andra hållet. Och då vi förenas med de andra, så får jag posten som anlänt under tiden vi varit  här.-------- Jag kommer nu efter en stund att fara och hämta pengar, vår avlöning, samt en del andra jobb. Annars så blir det bara ett sovande här för oss. Men om det nu blir allmän evakuering får vi nog jobba och antar jag nätter och dar.

Slutar så för denna gång mina rader med de käraste hälsningar från din egen

Ps. Sänder nu samtidigt till dej                                                        Matt

brevet jag sände åt  Pethrus.Ds

13 . 8. 1944
                      
Käraste Lisen min.                                           
Frid.

Skulle så stort skriva igår kväll, men var jag så sömnig. För hade jag måst stiga upp före sju och koka korvike? åt mej. Men det blev inte något sovande på natten här heller, för fick vi eldfunktion och fick jag sitta med telefon invid örat till kl. 2.  på natten. Då var jag nog så sömnig så jag höll på att trilla från stolen.-----------

Jag skall också be att få tacka för paketena som anlände i förrgår, tusen tack skall du ha för alltsammans. Satt här då jag fick dem, man öppnar dem med samma förväntningar som man i forna tider öppnar julpaketen.-----

Jag fick härom dagen ett bokpaket från ”Taborförlaget”. Några av de senste nyheterna bl. a. Strindbergs och Lidmans väg till korset. En mycket intressant bok, så synd bara att den är så liten att man läser ut den i ett nafs. Majoren såg dem på hyllan och tog ut och tittade på dem. Jag fick också en som handlade om judarnas problem. Vi kommo in på ämnet, och talade bl.a. om de saker som S kände till. Jag visade S porträtt ur Härolden, varefter majoren tog Härolden och läste en artikel ur den.

Annars mår jag bra här, bättre kan man inte må under dessa förhållanden. Visst är det  ett passande och ett kokande och  paistande. Men jag har ju vanan inne från den tiden jag paistade pastorerna. Men nu är det ju några fiskaler som jag paistar. Vi har det rätt så gemytligt här. Majorn han är som en av oss andra, och kapten som är här är riktigt trevlig han också. Jag gjorde ett uppehåll och stekte plättar. Majorn kokte sylt av svarta vinbär och hallon. Socker sparade han inte på precist skulle man kunna säga, men jag är nu inte så mycket för sylten som du ju vet. Men plättarna blevo goda och sylten likaså. Så nu känner jag mej mätt och belåten på allt sätt.----

Så kan jag nu såhär i förbifarten nämna att jag om nu inte någonting oförutsätt inträffar kanske slipper hem i slutet av nästa månad. Men det är ju lång tid dit ännu, och dess-förinnan kan vad som helst inträffa  så vi får nu ta det lugnt t.v. Något att se fram emot och hoppas på i alla fall. Han sade det just majoren då jag var inne och lade eld i ugnen. De har nämligen bröllopsdag 24.9 och tänkte han att jag skulle fara efter deras ringar samt köpa blommor och föra dem åt hans fru,  som är i en by nära Tammerfors. Samtidigt skulle jag då försöka evakuera djurena nån annanstans. Hoppas att du fått mitt brev och att det nu kunde ordnas på något sätt.

Vi får ju hoppas att kriget tar slut på något sätt, för verkar det som om det inte skulle räcka så länge mera. Stora förhoppningar ställs ju på de nya  männen, men ändå så har vi bara att  vänta och se. Roligt skulle det vara att slippa hem till lillan och dej ett tag. Jag längtar så ibland efter er, då jag understundom släpper mej till att meditera och fundera. Slutar för denna gång mina rader med de käraste hälsningar till er båda.

                                          
Pappa Matti

V – vik den 23. 8. -44
                      
Kära lilla pappsen!                                            
Frid!

Här borde vara radioutsändning nu så du finge höra hurudan röst dottern din har, ty har hon som bäst sin obligatoriska sångövning. ”Sisu” tycks hon åtminstone ha, när hon slår sej på det, ty har jag försökt t.o.m. nappen. Ingenting duger just nu förutom möjligen mat, men åt hon för endast två timmar sen, så hon måste väl skrika då nu en stund.

Det hör ju nästan till ordningen för dagen den här tiden. Och håller hon visst igen på och blir en aning bortskämd, bara en aning. Men hur vore det om pappa lilla kom hem nu ett tag emellan och sköta lite grann. Det är visst det, att hon har lessamt efter pappa som görét.

Här håller jag annars just på att greja ihop paket åt dej, ty som jag väntade senast jag skrev, fick jag två stycken brev där du bad om skjorta mm. Vet du, det börjar bli nästan så gott som slut med ditt sämre skjortförråd. Dom är både trasiga och nötta och måste jag väl försöka lappa upp dom, fast de flesta av dem ser nog inte ut att vara någonting att nöta på. Den här var nu den bästa av dem, och hoppas jag den håller något, och skall det väl någon gång bli bättre tider också i det avseendet , så man får någonting nytt. Läste om dina kocktalanger och tycks du ju vara för den där maten du. Bra som sagt
att du övar upp dej, ty kan jag ju inte skryta med att vara så värst intresserad därav.

Mest ett nödvändigt ont när man inte har någonting annat trevligt arbete för händer. Men eftersom ni nu tycktes vara så snåla på snålsoppa bevektes jag till att hassa och köpa ett blomkålshuvud idag, fastän den lilla stackarn kostade hela 30 mk. Dyra och svåråtkomliga, men ät nu för hela marken. Vår egen kål blir just till ingenting i år,
ty äter masken upp den. De övriga grönsakerna äro ny egen skörd, förutom tomaterna förstås, som vi ju bara skörda en och en och äter vartefter.

Ja, det blev nog många pauser och uppehåll i den här skrivningen, annars hade du fått ett riktigt långt brev nu, om vi ska se på klockan från när jag började tills nu, från sju till halv elva. Långt och intressant får du tänka dej det nu i stället, ty är jag för trött att skriva mera nu. Christina sover ju äntligen nu sådär ordentligt till natten, efter det att hon ställde till med ett bättre kalas här som sista program, just som jag lagat henne till natten.
God natt då och tack för brevet som kom ikväll

Med kär hälsning                                             
Din Lisen

V – vik den 1 . 9. -44
                      
Älskade Matti
                              
Frid!

En några rader igen såhär på kvällskvisten. Här har det skvalat och regnat hela dagen, så jag hann inte ens få mitt byke torrt. Du må tro jag var trött igår kväll. Klockan halv tio
redan var jag i säng, men så hade jag också vari i farten sedan kl. fyra på morron. Men sov jag idag i stället till halv nio. Funderar på de där paketena som ni förstås börjar längta efter, men hoppas jag ni har tålamod och väntar jag tills det blir någon vackrare dag, så jag kan få det ordnat och slipper till  stan.  Och böcklingen det var fråga om. Vet du det är ganska länge sen vi sett stjärten av någon sådan. Visserligen såg jag att någon hade skrivit på dagens tidning om att det lär ha funnits, men visst också lika hastigt för- svunnit, och du förstår skulle det i så fall bara vara av en händelse om man råkar få någon. Men som man är här ute i Västerviken och mera sällan kommer sej till stan, får man nästan titta i månen efter dem. Du kan ju förklara saken, men skall jag gärna nog ordna om och sända, bara som sagt jag får tag på någon. 

Christina ligger och viftar och är hon inte riktigt belåten med tillvaron. Tror nästan det börjar bli i knappaste laget med maten hon får de senaste dagarna. Särskilt då det är sista kvällsmålet, så det ser ut som om jag skall få börja koka något mål åt henne nu, för att hon skall bli nöjd.  Värsta tiden är ju ändå förbi, så jag får ju vara nöjd att det räckt såhär länge, och måste det nog gå härefter, så duktig som hon ändå är.

Du pappa lilla såhär kort om gott blir hälsningen ikväll och tror jag nästan vi går och ”tuta” nu, eller vad tycker du? Tycker du till omväxling skulle komma och sova med gumman nu ett tag, ty börjar det så småningom bli kallt om nätterna.
                                           
Hälsningar i mängd                                                
Din Lisen

V – vik den 3 . 9. 44
                      
Matti älskade hjärtevännen!                                           
Frid!

Käraste min Matti, känner mej på något sätt så överväldigad inför den förhoppning om en möjlig fred i en snar framtid som de senaste nyheterna medfört, så jag tycker jag bara ville gråta. Ännu veta vi ju ingenting vad det innebär, och kanske också det medför av svårigheter för oss som land och kanske som enskilda, men vad vi hustrur först av allt tänker på är, att äntligen kanske vi ska börja få hem våra män. Skall det ändå ge ett slut på detta ändlösa krigande, som man så många gånger sett framför sej utan slut.  Hur innerligt vi än längtar efter fred, är det också som om man ville gråta vid tanken på tyskarna och deras ställning.  Inte för att vi nu här kan vara dem till någon hjälp, men sen när det går dåligt för dem, så överger alla dem. Skall den frågan månne lösas utan kravaller här månntro?

Du Matti, jag undrar hur det blir där nu? Månne ni fortsättningsvis kommer att stanna på gamla platsen, eller kommer ni kanske att börja flytta på er. Undrar bara om det kanske i så fall blir onödigt med den där grönsaksleveransen som det var fråga om. I alla händelser sänder jag det där mjölet i morgon du bad om, hur det sen går om du får det bakat. Det är samma mjöl i vardera påsarna, sammanmalet råg och vete, vilket borde bli ypperligt att baka av. Bertel har just varit och malat inatt till Pörtom, och kom han hem i morse. Han hade hela billasten härifrån byn. Är faktiskt lite villrådig nu vad jag ska göra med det övriga, och väntar jag kanske tills jag får höra något utav dej huru det blir. Smör kanske du också skulle börja behöva och hade jag tänkt sända nu, men återigen ville jag inte riskera att det komme bort, jag menar i så fall ni börjar röra på er och kanske inte alls får paketena. Därför kanske jag väntar litet på vidare meddelanden. Jag kanske ändå i väntan därpå sänder ett vanligt paket med grönsaker, så ni nu får någon snålsoppa som ni har möjlighet att koka och laga.  Har varit till stan och övat nu på em. Och träffade jag Andström så han bad mej hälsa. Han var så stolt över sin lilla dotter som han påstod vara världens bästa. Men sade jag finns det nog en annan som är världens bästa. Han har ju varit upp till Torneå och hälsat på. Nämligen, han fick ju inte fara över till Haparanda för alla äventualiteters skull, utan dom fick i stället komma över.

Vårt sjungande om söndag blir kl. tre, och hörde jag idag att min värdige sångarbroder tillsammans med sin ”stallbroder” också de skall radiosjunga då samma dag. Undrar om du hört dem tillsammans . Jag menar förstås pastor Mattson, och sjunger dom riktigt bra och vackert tillsammans, så ni borde nog få höra. Det är nog annat det än då två oskolade pingströster uppträda, men med Guds hjälp och välsignelse över sångerna skall det väl gå.

Ja du Matti käraste! Satt här och småpratade med Christina ikväll förrän hon somnade, och undrade vi om vi snart kanske ska få lilla pappsen hem. Hon är så gullig må du tro när hon skall göra sina små inlägg och påståenden och ser så förståndig ut. Man väntar med spänning nu på varje ny dag och nytt meddelande.

Slutar så med de käraste hälsningar från Dina två
                      
Christina och Alice




8 . 9. 1944
                          
Käraste Lisen min!

Hjärtligt tack för brevena som kommit igår och i förrgår. Jag skall nu i all hast skriva några rader som svar.  Måste nämligen om några minuter fara till posten. Här finns numera inga andra i sektionen än vi fyra här i hem korsun. Alla de andra har farit bakåt.

Vi far också kanske i morgon lördag eller på söndagen. Paketena skulle du nu inte behövt sända jag skrivit om. Hoppas du inte gjort det. Men om de nu avgått så är det ju precist ingen skada skedd. Smör är jag nog utan nu, har varit det en tid, men rett mej ändå då vi haft en stor fläskbit som vi stekt av morgon, middag och kväll.------

Det var tal om att vår adr. skulle ändras fr.o.m den 15 . 9. Men har det kommit återbud om saken, så vi har fortfarande kvar gamla adressen. Jag kan skriva åt pappa om saken, samt ge den nya adressen åt dem, så om du har nån förbindelse med dem så meddela samtidigt om detta.

Här har annars varit ett sjöslag som räckt i två dar. Mycket har jag inte kunnat sova under tiden, för har det varit ett skrål och liv som i helvetet.  Mera om detta sedan muntligt.  Jag tänkte så för mej själv, att nog är det bra att det blir slut, så slipper man allt som till detta krigande tycks höra.----------

Man väntar ju nu bara hur det skall bli och gå sist och slutligen för oss. Jag har inte vågat hänge mej åt drömmar om huru det skall vara att få komma hem, om det blir, för att inte sedan bli besviken om det sedan skulle bli på annat sätt. Bara vänta och hoppas det bästa av en dålig sak. Freden är ju välkommen men inte en sådan fred som för med sej fruktan för ett nytt krig i släptåget. Men den som lever får se.

Tills dess. Gud med oss.                     
Din Egen Matti

V – vik den 4. 8 -44

Min egen käre Frid!

Åter hemkommen har jag just lyssnat till vår nye presidents tal. Du, det var väl en överraskning i denna överraskningarnas tid och frågar man sej genast vad det medför och innebär för vårt land. Dock tände det genast en gnista av hopp, tror jag i allas våra hjärtan och går man nu i spänning över vad den närmaste framtiden skall medföra för nya överraskningar. Man går i en så underlig förhoppningsfull förväntan och alla människor tala om fred. Ja, Gud give att så skulle ske. Ja vet du, Svea och jag har redan börjat fantisera och drömma om hur det skulle bli när våra äkta män skulle komma hem, men kunde vi knappast tänka oss in i den saken, vi som ingen erfarenhet har av att ständigt ha en äkta man, utan bara en som liksom kommit och hälsat på nån gång nu och då, och har dom hört till dom sämre lottade i det fallet. Man har drömt och fantiserat så många gånger redan, så man tycker att det vore för underbart för att vara sant. Tänk du käraste, om så vore. Har så många gånger tänkt, när jag tittat på vår lilla tös, att nog borde pappa få se dej lilla barn, se huru du växer och utvecklas, och blir hon kärare för varje dag som går. Hon ser och följer med så bra nu redan, lyssnar så när man pratar med henne, skrattar, och idag försökte hon sej på att jollra lite grand. Men så är man ju hela två månader idag på dagen, eller i morse rättare sagt. Lite grinig har hon varit idag sen vi kom hem. Men nu sover hon i väntan på badvattnet och är hon så söt där hon ligger.

Passar därför på här och skriver så länge, och får jag tacka så hjärtligt för brevena, två stycken skrivna 28-de och 29-de, som jag fick nu vid hemkomsten.  Vi har nog haft det så skönt dessa dagar, och tror jag riktigt sjöluften tog på lilla Christina, ty två dagar efter varann sov hon fem timmar i ett kör, när jag satte ut henne. Förresten är hon ju hela dagarna ute och har hon nog vuxit betydligt sen du for. Tänkte försöka väga henne ikväll, nu när hon är två månader, men har inte hela veckan gått sen hon senast blev vägd och var hon ju då  lite över fyra kilo, så inte är hon väl mera än ett par hundra gr över tänker jag.

Hade nog tänkt jag skulle få ihop ett paket till dej den här veckan. Men nu hinner jag knappast före måndan få det ordnat.

Nu har vi badat, ätit och sover igen på nytt, och vet du brukar hon numera sova från den här tiden halv tio och tio ända till tre och fyra på morron. Hon vägde nu fyra kilo och
150 g.  Så fick vi ju brev också ikväll, så innerligt tack ska du ha. Skall föröka om jag ändå inte hinner baka och få iväg ett paket i morgon, så du nu finge lite omväxling i dieten och en s.k soppa.

Skall sluta nu och gå i säng så man kommer sej upp någon gång i morgon. I väntan på paketet hoppas jag du ändå befinner dej någorlunda väl och inte svälter ihjäl. I hopp om fred och ett snart återseende, sända vi våra varmaste allra käraste hälsningar till vår egen lilla papps.

                                          
Dina två Christina och Alice

Söndagen den 5 . 8 -44
Kl halv 4.

Min egen älskade Matti                     

Frid!

Christina sover i sin vagn och sitter jag i soffan härute på gården och skriver. Det är varmt och soligt och börjar här bli en aning för torrt och blir vi snart utan vatten, om det inte snart kommer regn. Dock har det ju varit extra fint höbärgningsväder, när det varit så länge torrt och fick dom här de sista ladorna klart i början på veckan. Har annars grejat ihop paket åt dej idag, ty hann jag förstås inte igår, men skall du få två stycken på en gång nu i stället. Inte för att det nu blir så mycket ändå, men går det så lite på ett 2 kgs paket. Det var ju bra att du fick hamstrat lite smör åt dej och sänder jag nu också ett halvt kg. Blev riktigt orolig för dej här när du skrev om den dåliga maten och jag inte varit hem och ordnat om att du skulle få paket redan tidigare i veckan.  Hoppas ändå du klarat dej, men gissar jag trotts att du inte direkt skrev därom, att du kanske fått gå och vara hungrig där emellanåt. Käraste min Matti!

Hör att jag själv också skall få paket och är det inte fritt att man är en aning nyfiken på innehållet. Vad i all världen kan det vara som du hittat på att sända därifrån. Kanske kommer du själv? Men nej det vågar man väl knappast hoppas på ännu, efter vad du skrev i gårdagens brev. Om det möjligen inte blir fred annars---------------

Här blev det plötsligt avbrott och har jag haft främmande här i flera upplagor och repriser, tanter från Sion och kusiner m.fl. så nu måste jag nog sätta punkt och slut igen. Hoppas bara att det nu inte dröjer så allt för länge med paketena och må väl.

Puss och kram sänder vi båda två
Din Egen Alice!

V – vik 8 . 8  -44


Älskade Matti!
Frid!

Det här är nog en ovanlig tid för brevskrivning och ser det nästan ut som om jag också skulle ha vakttjänstgöring.  Solen håller nämligen just på att gå opp.  Har just gett lillan mat, och eftersom jag fick två brev igår på en gång, men var för sömnig att besvara dem igår kväll, skall jag nu istället göra det nu med en några rader.

Så många blir det väl ej, ty är jag knappast riktigt vaken så här dags, men så mycket orkar jag väl nog blinka så du får en hälsning ifrån oss, ett uppmuntrande tack för alla brevena som du underhåller oss med. Du ser det går nog i mest i pluralis här numera, och må du tro har du en duktig pia. Sovit hela natten ända tills nu, eller från kl. tio var det visst och till kl. fyra. Och sover hon nu igen på ny fart. Själv tänker jag nog också krypa i säng tillbaka, ty är ju inte alla så morgonpigga som fader Otto, som jag såg just vandra nedför gården. Det är ruter i gubben trotts de sjuttio, och måste man riktigt beundra honom såsom han håller på. Vi hade annars tänkt fara ut till skären nu igen, ty har ju Granqvistskan namnsdag idag, och skulle det kanske vankas lite kaka och lite extra gott. Men blåser det ganska friskt och ser det ut att börja mulna också idag, så Christina funderar att hon kanske inte kan fara. Skönt vore det nog om det kom lite regn, ty börjar det här bli alltför torrt.

Nej nu tror jag nog jag säjer god morron och slutar. Du sover nog alltfort din sötaste sömn misstänker jag, ifall du inte sitter och lurpassar i gropen på utsiktsberget. Sköt om dej och ta väl vara på dej. Nu skall jag gå och sticka brevet på ratten i Bertels bil så det säkert kommer iväg och du får en hälsning igen, nej många från dina två
                                                                                       
Christina o Alice

V – vik den 11. 8 . -44.

Älskade Matti!                              
Frid!

Sent omsider som vanligt skall jag börja min brevskrivning och fick jag ikväll tre st. brev
på en gång, så tack ska du ha. De har visst legat av nånstans, ty har det gått en par dagar som det inget kommit. Ser bl.a. att du varit på stadsresa och också att du spekulerar på permission. Ja, ja, du om det bara ginge att ordna--- men--- du minns hur det såg ut i Georgs fähus. Alldeles överfullt med djur och så trångt där var, så jag tror nog att det är omöjligt att tänka på att ha någon annans ännu till. Förresten hur har han det annars ordnat med inackorderingen? Han betalar förstås ( om? ) för helinackordering för dem och huru mycket. Hur månne är det ordnat där han har dem nu med den saken?

Härhemma är det ju återigen foderfrågan som är besvärlig varje vinter, när det inte räcker ens åt egna, och för övrigt tror jag knappast de är så värst pigga på att åtaga sej besväret med skötseln och ansvaret därav. Bertel är borta för tillfället, så jag har ju inte träffat och talat med honom, men är jag nog rädd för att det är samma sak med hönorna.

Förresten var det nog lite knepigt att ha dem alla tillsammans. Ty vore de ju lite svårt att hålla reda på vilka som värper sen, om han skaffar sej så här många. Bertel, nu förstår jag nästan, han säjer att dom har för trångt redan nu på vintern inne i fähuset. Såsom du hör så har jag ingen tro på mina diplomatiska talanger för saken, hur jag än försöker fundera ut någon möjlighet att få gubben hem. Det skulle nog vara att försöka på något annat håll, men var?

Så skrev du redan tidigare och begärde primus. Har inte varit till stan sen dess, men funderar jag här för mej själv, att du kanske inte behöver den mer sen du flyttat.
Skall jag alls köpa?

Ja, sen kanske om det inte lyckas med nån permis så skall jag trösta dej med, att du kanske möjligen ändå en vacker dag åtminstone kan få höra din efterlängtade gummas ”kultiverade” röst. (Ingen fara, spjället är upp så det drar nog ut meddetsamma.)

Jo ser du lektor Olin har i dagarna ringt och undrat om vi inte kunde få ihop ett tjugo-minuters program duetter till någon gång i sept. Och skulle detsamma vara klart nu till måndagen, varför Lulle varit här ikväll sen vi försökt få ordnat ett litet sångprogram. Möjligen blir det en solosång också av undertecknad. Fast sade jag just, att jag tycker riktigt jag legat av mej med allt sjungande nu när man inte varit med på så lång tid, ej heller egentligen haft någon tid för privat övning. Nåja, det är ju inte till egen ära och berömmelse vi vill sjunga, utan om möjligt till Jesu namns förhärligande.

Det blir nog ett övande förstås då igen, fast de flesta har vi ju sjungit förut nog, så det kanske inte blir så mycket rännande, men har ju mamma lovat ta hand om Christina så länge.                       
Nej vet du, nu måste jag nog sluta för ikväll.
      
God natt käraste och dröm om
                      
Din egen Alice



Mattis brev lyser med sin frånvaro som jag skrev tidigare! Vet ej varför de inte är sparade!

V – vik den 13 . 8 . -44
                      
Älskade Matti min!
                                    
Frid!

Skall passa tillfället igen och skriva så länge pipsan sover. Annars är hon en sådan liten dam numera, som börjar fodra allt större uppmärksamhet och är långa stunder vaken.

Igår vet jag inte vad som gick åt henne, ty var hon så grinig mest hela dagen. Men somnade hon tidigt igår kväll i stället och sover hon så bra nu om nätterna sen, det är ju ändå det bästa av allt, att man åtminstone får ha nattro. På mornarna när hon vaknar är hon vanligtvis så snäll och söt och rar, och snart ska du se börjar hon så smått jollra och prata. Vi har liksom vår pratstund sådär allra först på morron när vi vaknar, och då skrattar hon och tittar så förståndigt på en. 

Här mojar vi oss och tar det vanligtvis så makligt de första morrontimmarna till åtta och nio ibland, förrän vi alls börjar röra på oss. Däremellan vi stiger upp redan sex eller sju understundom. Idag var den nog närmare tio, men så är det ju också söndag. Nu är Christina ute på gården och satte jag ut henne en liten stund, trotts att det nog blåser och är höstlikt, kallt och kusligt idag. Tänkte om möjligt trottsa vädrets makter och försöka med att ha ut henne åtminstone en stund varje dag. Du skulle se hur brun hon blivit, trotts att hon egentligen inte fått så mycket solbad, bara någon kortare stund. Men var det visst skäriluften som tog på henne, och ser hon riktigt frisk och duktig ut. Pappa skulle säkert tycka att hon håller på att bli för fet.

Idag har jag skördat min första röda tomat i eget land och ser det nog ut att börja komma sådär en och en. Jordgubbsskörden har varit rätt så riklig i Ragnhilds land nu i år, och har jag hållit på och rexat den här veckan.

Har så tänkt på dej när vi mumsat och ätit jordgubbar här, och visste jag bara hur jag skulle få burken att hålla skulle jag sända dej. Det här pikulilla landet här utanför brukar jag länsa mest varje morgon, men försvarar jag mej mot alla anklagelser inför höga vederböranden, att jag måste ju äta för Christinas räkning.

Skogsbär blir det nog dåligt med i år. Hjortron har inte kommit just alls här i trakten så dem blir jag nog utan, fast jag annars hade tänkt hassa och köpa nu när man inte slipper till skogen, ty som du vet är ju hjortron min förtjusning.

Ja, så vet jag just ingenting mera för idag. Ja det var ju sant, nämnde sådär i förbigående om de där hönsena och fårskråttarna åt Georg igår när han var in här. Fårena sku möjligen gå funderade han, men hur många var dom? Hönsena visste han inte var han skulle placera och såg han nog lite fundersam ut, så något löfte blev det ju ej tills vidare åtminstone.
Nu skall jag sluta ty far pappa kanske till stan ikväll, så får jag sända brevet med honom.

Må så gott och sköt om dej väl. Puss och kram sänder
                                                                                       
Din egen Alice

25.7.-44
                   
Min Egen älskade

Frid!

Eftersom du är så flitig och snäll och gullig och rar så du skriver brev varje dag nu,så jag ibland t.o.m fått två styckna på en gång, känner jag det nästan som om jag också borde bjuda till och skriva en några rader igen ikväll, trotts att jag nu inte presist har någonting skilt och nytt på hjärtat.

Härhemma är det ju inga nämvärda frontförändringar heller, utan är den ena dagen mest den andra lik. Dock trotts att du nu inte får svar på varje ditt brev, hoppas jag du så vitt som möjligt fortsätter i samma fart och taktik, så god tid som du nu tycks ha. Det är ju inte allom förunnat, allra minst att sova till kl elva. Den saken sköter nog Christina om, att vi vaknar i tid om mornarna, likaså att det finns arbete för dagen. Därför är det ju inte mer än rätt att du underhåller oss med dubbelt så många brev. Vi äro väl överens som vanligt eller hur, ty är jag ju nog ändå ganska flitig jag också för min del.

Paket har jag nog tänkt på att skicka igen så fort som möjligt, bara jag nu får någonting hopskramlat. Smör har jag nog inte nu förrän nästa mån, ty fick du ju vad jag hade att ta ut då när du for, så du måste försöka klara dej till dess. Grönsaker har det varit svårt  att få nu, men får jag kanske om jag far ner till Seppäläs.  Nåja nånting sku de väl vanks i alla fall, så du måste väl leva på hoppet så länge, trotts att det är magert i längden. Men den som väntar på någonting gott väntar inte förgäves. Fast förstås är det ju bara i undantagsfall, som det fås någonting så extra som senast. Hoppas du fått det paketet?

Någon längre epistel får du nog inte ikväll heller, ty är klockan elva snart och börjar jag så småningom nicka. En hjärtekram förrän jag somnar, Christina mår bra
                                                                
Hälsn. Din Lisen


Breven från Matti som skriver så flitigt verkar inte vara sparade!


V-vik den 28.7 -44
                     
Älskade Matti
Frid!

Måste försöka om jag får ihop en några rader ikväll, annars börjar du väl snart gruffa att det dröjer för länge mellan raderna. Här är höbärgningsbrådska och har t.o.m Christina och jag varit en stund på ängen idag. Annars räcker det mer än väl till att hjälpa mamma med arbetet inne, nu när vi äro så stort hushåll och många som skall ha mat.

Så har Haldins varit här en par dagar, och vet du har jag varit så trött om kvällarna nu sen jag äntligen fått tösen att sova, så du blivit utan brev. Vissa kvällar somnar hon så snällt, andra åter ska det knärras och skrikas innan hon behagar somna. Måste riktigt skratta här just nu, ty ligger hon som bäst här på schäslongen och saluterar värrigare och lassar i byxorna förstås. Trevligt göra för mamma! Sände annars paketet åt dej igår, vilket jag hoppas så småningom når dej, likaså ett brev av Ingemar.

Tänk att jag ändå kunde hålla stånd mot den kvinnliga nyfikenheten, så jag inte tog och öppnade min mans brev. Vad skulle du sagt därom? Nej du, om än jag förstår att du skulle sagt att jag kanske sku fått göra det, tycker jag av princip ändå att var och en behöver få öppna och själv läsa sina brev. Ja och vem vet vilka hemligheter som kunde avslöjas i så fall ------- hoppas jag------ vi aldrig ska behöva ha några hemligheter för varandra. Så har jag ju fått en del kort som du ser, den sista filmen är tyvärr nog i kameran ännu, men så småningom skall väl den också anlända.

De där som blev tagna av våra pappor och mammor ids jag inte sända, likaså är det ett,  det bästa i högen åtminstone för mej, som jag tills vidare vill ha att titta på tills vi får fler.

Om än du är nyfiken, hoppas jag du inte har någonting emot det. Du och lillan du minns. Det blev så väldigt lyckat av en förälskad och nybakad pappa och måste jag nog få hålla det, ty är också jag förälskad i kortet åtminstone, eller vad tror du? Från minkgården hade du visst knäppt något mer som misslyckats av filmen att döma.

Får tacka för brevet jag just fått. Det är nog allt bra när jag får höra utav dej. Om du fått Vasabladet, så såg du väl att Harald Sippus stupat och skall begravas i Vörå nu om söndag. Och Kurt Sahlström, Lulles bror som ju hört till församlingen en kortare tid är försvunnen, död eller levande vet man ej. Skall det då aldrig ta slut och bli nån ände på allt detta hemska. Måste nu sluta nu igen. Har varit uppehåll här emellan när jag lagt tösen i säng, och somnade hon som en stock ikväll. En snäll liten pia. Vet inte men tycker jag snart börjar vänta hem dej igen, trotts omöjligheterna.
                                                                
Hej och hå                                                                      
Din Egen mammi

Vestervik den 30.7. – 44
                     
Matti käraste
Frid!

Klockan närmar sej elva eller tjugotvå rättare sagt.  Därav förstår du börjar man nog bli en aning sömnig, och låg jag nog och dååsa med Christina på chäslongen här tidigare ikväll redan ett tag, nu sover hon sin allra sötaste sömn. Men känner jag på mej att jag är tvungen skriva en några sömniga rader, så det inte blir för länge mellan gångerna, och lilla pappsen får vänta förgäves på brev. Hade annars tänkt ta mej riktigt god tid såhär på söndagen för att skriva åt dej idag, men kom här främmande. Ethel med sin Kerstin kom ut och en stund senare kom Ingrid, Fridas svägerska med sina två tvillingar, så här har varit riktig barnkrubba nästan idag. Rodney han lär nog befinna sej där vid Näset  någonstans och trånar och har ”leidun” och längtar hem. Annars har vi haft så fint och varmt och vackert idag, och kommer kanhända Christina och jag att fara till Granqvistens nu instundande vecka.  Henrik får nämligen ledigt då, och funderar dom på att fara till Sundomskären och plocka hjortron, och ville Svea ha sällskap under tiden, ty är hon där alltfort.

Måndag kväll
                     
Du Matti käraste vad tänker du nu riktigt som fått vänta så länge på brev. Blev så oerhört sömnig igår kväll så jag blev tvungen sluta, ty somnade jag formligen över skrivbordet.  Nu har jag just talat med din mamma, så jag kan hälsa därifrån. Hon började bli så orolig när dom inte fått brev på så länge, så hon måste ringa hit och höra.

Och lugnade jag henne med att jag får väl jag i stället varje dag – nästan. Tack käre älskade du för dem alla, så innerligt efterlängtade och välkomna. Tycker riktigt du borde få en puss här mitt i alltsammans, ty börjar det visst bli ganska länge sen sist, en som riktigt skulle låta dej känna hur innerligt vi längtar efter vår käre älskade lilla pappsen och saknar honom här. Allting vore ju dubbelt så roligt, när vi gemensamt finge dela glädjen över lilla Christina och du också kunde se hur hon växer och trivs. Du, vi har ju gjort vår första stadsresa idag må du tro. Har varit med henne upp till folkhälsan, och var dom riktigt förvånade över så duktig hon blivit, när jag sade hur liten hon var när hon blev född. ” Det var en duktig pia och en duktig mamma”, sa syster Mary, så du kan förstå att jag pöste. Hon är nu lite över fyra kilo fröken vår, två hakor har man redan så jag sa just åt farmor, att hon snart blir lika fet som farfar, och håller hon nog på att bli en riktig liten Englundare.  Första barnet lär ju alltid ska likna pappa påstås det, och är det ju inte så underligt om hon ska likna dej, ty är det ju ändå du dom varit i mina tankar när jag gått med henne. Hon har just ätit här allt medan jag skrivit, men nu sover hon så gott, trött efter dagens mångahanda upplevelser, fast har hon nog sovit så gott som hela dagen.

Just nu sent omsider när jag tänkt sätta punkt och slut kom mamma in med två stycken brev. Det var ju söndag igår så därför, men tusen tack ska du ha. Har du extra hundralappen där, så vet du att alla bidrag mottas med tacksamhet. Jag kan ju spara för
kommande behov, ty ett tu tre så dyker det ju upp någonting som man skulle vilja ha eller behöva ----------- dammsugaren du minns, fast gissar jag att dom nog kryper i andra ”småhål” dessförinnan. I alla händelse ska jag nog försöka spara om du sänder hem, ty för tillfället är jag nog inte så överhövan rik, när jag glömt att ta ut sista måns krigslön.

Men som sagt, går det ju bra när jag lever och äter fritt i hemgården, men försöker jag ju i stället hjälpa mamma det lilla jag hinner och borde vi ju därför kunna spara lite grann nu då båda två tycker jag. Allting förändras ju så snabbt nu, likaså kan ju penningens värde inte vara mera än plus minus noll en vacker dag, men vi som inga kapital har, har ju inget att förlora. Hur som helst skadar det inte att spara det man kan undvara, ty alltid är det någonting som behövs och man vill ha, trotts att man för tillfället inte presist planerar så mycket.

Nej nu måste jag nog sluta. Sylvi och Henrik var här ikväll, men ville ha dit mej. Men hade jag så mycket ogjort då, bl. a. brevskrivningen, så jag lovade komma i morgon bitti. Så nu får du nog bereda dej på att bli utan brev en några dagar, ty bli vi väl ganska isolerade där några dagar. Var nu inte ledsen för de pappa lilla, ty ämnar vi för vår del riktigt njuta av tillvaron dessa dagar. Sköt om dej och må så gott och en hjärtekram sänder vi båda.

                                                                
Din Egen Alice

Den 23 juli, Alices 30 årsdag  som firas med släkt och vänner!




V- vik den 24.7, -44

Vår älskade lilla papps

Frid!

Skall skriva såhär mitt på blanka måndan nu eftersom söndagen gått utan en enda rad.

Vi ”firade” liksom här igår så smått så dan for iväg så hastigt.  Firade? Ja du, nästan så man hade jubileum, tredje decenniet avverkat, men det har man väl knappast reda på hur gammal ”käringen” blivit. En sak som hon själv också har lätt för att glömma, eller kanske svårt att minnas och sin tjugofemte födelsedag. Naturligtvis, ty slutar ju vanligen damerna att fylla år då, enligt männens utsago. Nu vet du det i alla fall, men är det ju ingen fara att du skall minnas det heller, (åldern kanske men inte dagen.)

Ty i det fallet är man ju inte bortskämd. Jaha, där fick du dej en gliring, inte för att jag nu tycker att det är någonting att uppvakta, men måste jag nu skämta lite grann med dej, eftersom du hittills knappast haft reda på gummans födelsedatum. Herrskapena Nedermo och Eriksson äro ju hemma hos sin far och svärfar och höbergar, och hade jag hela konkarongen här på kaffe igår kväll. Plus eget folk Christina medräknad voro vi hela tretton stycken. Fast hon brydde sej ju inte mera om kalaset än att hon sov. Idag är hon lite knärrig då i stället, fast hon har namnsdag och just fått ett helt fat med jordgubbar av moster Ragnhild. Första skörden, men tyvärr är det mamma som allena mumsar och njuter därav. Hade pappa varit hemma, tror jag nog vi festat upp dem allesammans, men nu tror jag vi stoppar dem i en rexburk i stället, så kanske Christina själv hinner äta upp dem, ty är det ju också hennes socker som går åt. Här är annars riktigt höstlikt ute, regnigt och kusligt kallt som det stormar och blåser, så jag var tvungen att kliva upp och promenera efter ved tidigt i morse, för att här skulle bli lite varmare för att Christina skulle klädas. Drömde annars inatt att jag fick tre st. brev från dej på en gång. Så få se hur det går ikväll när posten kommer. Hoppas du mår bra.
                                                                                                           
Din Lisen

Grundet i Fladan 1.8 -44 kl 23

Käraste pappsen  vår !
Frid!

Lovade ju mej själv semester från brevskrivningen igår när jag skrev, men nu kan jag inte riktigt gå och lägga mej förrän jag fått prata med dej. Ser du jag blev på ett tag så svärmisk när jag var ner till stranden nyss, och skulle du sett vilka färger.

Måste riktigt sitta en lång stund och njuta av solnedgången med all dess färg från ena sidan och sen månen stor och grann från andra sidan. Blev som sagt lite sisådär svärmisk och känner det nästan som om du bort varit här hos ett kärlekshungrigt och längtande flickhjärta. Ja ja du, men skyller vi det nog på månen alltsammans och är det nog så ljuvligt vackert där jag nu sitter och tittar ut genom fönstret. Nattstämning, (ja det är inte utan att man känner sej en aning poetisk), men undra på det när månen blänker en rakt i ögonen och speglar sej så vackert i sjön här alldeles nedanför bryggan.

Annars är det ganska mörkt nu också här. I övrigt mår vi bra här som du kan förstå, fast lilla nåden var lite onådig här ikväll innan hon behagade somna. Nu sover dom nog alla här, förutom jag som sitter här, väckt och vaken av längtan efter dej älskade, men blir jag nog tvungen att krypa i säng jag nu också och spara på oljan. Värdfolket själva snusar väl i någon fiskarbastu i Sundom som bäst. Själv sover du väl också gott hoppas jag och mår för övrigt bra?
                      
Puss och kram från
Din Egen Mammi

P.S. Christina hälsar väl också förstås fast hon sover.

En bild från Fladan på senare år!