V – vik den 4. 8 -44
Min egen käre Frid!
Åter hemkommen har jag just lyssnat till vår nye presidents tal. Du, det var väl en överraskning i denna överraskningarnas tid och frågar man sej genast vad det medför och innebär för vårt land. Dock tände det genast en gnista av hopp, tror jag i allas våra hjärtan och går man nu i spänning över vad den närmaste framtiden skall medföra för nya överraskningar. Man går i en så underlig förhoppningsfull förväntan och alla människor tala om fred. Ja, Gud give att så skulle ske. Ja vet du, Svea och jag har redan börjat fantisera och drömma om hur det skulle bli när våra äkta män skulle komma hem, men kunde vi knappast tänka oss in i den saken, vi som ingen erfarenhet har av att ständigt ha en äkta man, utan bara en som liksom kommit och hälsat på nån gång nu och då, och har dom hört till dom sämre lottade i det fallet. Man har drömt och fantiserat så många gånger redan, så man tycker att det vore för underbart för att vara sant. Tänk du käraste, om så vore. Har så många gånger tänkt, när jag tittat på vår lilla tös, att nog borde pappa få se dej lilla barn, se huru du växer och utvecklas, och blir hon kärare för varje dag som går. Hon ser och följer med så bra nu redan, lyssnar så när man pratar med henne, skrattar, och idag försökte hon sej på att jollra lite grand. Men så är man ju hela två månader idag på dagen, eller i morse rättare sagt. Lite grinig har hon varit idag sen vi kom hem. Men nu sover hon i väntan på badvattnet och är hon så söt där hon ligger.
Passar därför på här och skriver så länge, och får jag tacka så hjärtligt för brevena, två stycken skrivna 28-de och 29-de, som jag fick nu vid hemkomsten. Vi har nog haft det så skönt dessa dagar, och tror jag riktigt sjöluften tog på lilla Christina, ty två dagar efter varann sov hon fem timmar i ett kör, när jag satte ut henne. Förresten är hon ju hela dagarna ute och har hon nog vuxit betydligt sen du for. Tänkte försöka väga henne ikväll, nu när hon är två månader, men har inte hela veckan gått sen hon senast blev vägd och var hon ju då lite över fyra kilo, så inte är hon väl mera än ett par hundra gr över tänker jag.
Hade nog tänkt jag skulle få ihop ett paket till dej den här veckan. Men nu hinner jag knappast före måndan få det ordnat.
Nu har vi badat, ätit och sover igen på nytt, och vet du brukar hon numera sova från den här tiden halv tio och tio ända till tre och fyra på morron. Hon vägde nu fyra kilo och
150 g. Så fick vi ju brev också ikväll, så innerligt tack ska du ha. Skall föröka om jag ändå inte hinner baka och få iväg ett paket i morgon, så du nu finge lite omväxling i dieten och en s.k soppa.
Skall sluta nu och gå i säng så man kommer sej upp någon gång i morgon. I väntan på paketet hoppas jag du ändå befinner dej någorlunda väl och inte svälter ihjäl. I hopp om fred och ett snart återseende, sända vi våra varmaste allra käraste hälsningar till vår egen lilla papps.
Dina två Christina och Alice
Min egen käre Frid!
Åter hemkommen har jag just lyssnat till vår nye presidents tal. Du, det var väl en överraskning i denna överraskningarnas tid och frågar man sej genast vad det medför och innebär för vårt land. Dock tände det genast en gnista av hopp, tror jag i allas våra hjärtan och går man nu i spänning över vad den närmaste framtiden skall medföra för nya överraskningar. Man går i en så underlig förhoppningsfull förväntan och alla människor tala om fred. Ja, Gud give att så skulle ske. Ja vet du, Svea och jag har redan börjat fantisera och drömma om hur det skulle bli när våra äkta män skulle komma hem, men kunde vi knappast tänka oss in i den saken, vi som ingen erfarenhet har av att ständigt ha en äkta man, utan bara en som liksom kommit och hälsat på nån gång nu och då, och har dom hört till dom sämre lottade i det fallet. Man har drömt och fantiserat så många gånger redan, så man tycker att det vore för underbart för att vara sant. Tänk du käraste, om så vore. Har så många gånger tänkt, när jag tittat på vår lilla tös, att nog borde pappa få se dej lilla barn, se huru du växer och utvecklas, och blir hon kärare för varje dag som går. Hon ser och följer med så bra nu redan, lyssnar så när man pratar med henne, skrattar, och idag försökte hon sej på att jollra lite grand. Men så är man ju hela två månader idag på dagen, eller i morse rättare sagt. Lite grinig har hon varit idag sen vi kom hem. Men nu sover hon i väntan på badvattnet och är hon så söt där hon ligger.
Passar därför på här och skriver så länge, och får jag tacka så hjärtligt för brevena, två stycken skrivna 28-de och 29-de, som jag fick nu vid hemkomsten. Vi har nog haft det så skönt dessa dagar, och tror jag riktigt sjöluften tog på lilla Christina, ty två dagar efter varann sov hon fem timmar i ett kör, när jag satte ut henne. Förresten är hon ju hela dagarna ute och har hon nog vuxit betydligt sen du for. Tänkte försöka väga henne ikväll, nu när hon är två månader, men har inte hela veckan gått sen hon senast blev vägd och var hon ju då lite över fyra kilo, så inte är hon väl mera än ett par hundra gr över tänker jag.
Hade nog tänkt jag skulle få ihop ett paket till dej den här veckan. Men nu hinner jag knappast före måndan få det ordnat.
Nu har vi badat, ätit och sover igen på nytt, och vet du brukar hon numera sova från den här tiden halv tio och tio ända till tre och fyra på morron. Hon vägde nu fyra kilo och
150 g. Så fick vi ju brev också ikväll, så innerligt tack ska du ha. Skall föröka om jag ändå inte hinner baka och få iväg ett paket i morgon, så du nu finge lite omväxling i dieten och en s.k soppa.
Skall sluta nu och gå i säng så man kommer sej upp någon gång i morgon. I väntan på paketet hoppas jag du ändå befinner dej någorlunda väl och inte svälter ihjäl. I hopp om fred och ett snart återseende, sända vi våra varmaste allra käraste hälsningar till vår egen lilla papps.
Dina två Christina och Alice
Söndagen den 5 . 8 -44
Kl halv 4.
Min egen älskade Matti
Frid!
Christina sover i sin vagn och sitter jag i soffan härute på gården och skriver. Det är varmt och soligt och börjar här bli en aning för torrt och blir vi snart utan vatten, om det inte snart kommer regn. Dock har det ju varit extra fint höbärgningsväder, när det varit så länge torrt och fick dom här de sista ladorna klart i början på veckan. Har annars grejat ihop paket åt dej idag, ty hann jag förstås inte igår, men skall du få två stycken på en gång nu i stället. Inte för att det nu blir så mycket ändå, men går det så lite på ett 2 kgs paket. Det var ju bra att du fick hamstrat lite smör åt dej och sänder jag nu också ett halvt kg. Blev riktigt orolig för dej här när du skrev om den dåliga maten och jag inte varit hem och ordnat om att du skulle få paket redan tidigare i veckan. Hoppas ändå du klarat dej, men gissar jag trotts att du inte direkt skrev därom, att du kanske fått gå och vara hungrig där emellanåt. Käraste min Matti!
Hör att jag själv också skall få paket och är det inte fritt att man är en aning nyfiken på innehållet. Vad i all världen kan det vara som du hittat på att sända därifrån. Kanske kommer du själv? Men nej det vågar man väl knappast hoppas på ännu, efter vad du skrev i gårdagens brev. Om det möjligen inte blir fred annars---------------
Här blev det plötsligt avbrott och har jag haft främmande här i flera upplagor och repriser, tanter från Sion och kusiner m.fl. så nu måste jag nog sätta punkt och slut igen. Hoppas bara att det nu inte dröjer så allt för länge med paketena och må väl.
Puss och kram sänder vi båda två
Din Egen Alice!
Kl halv 4.
Min egen älskade Matti
Frid!
Christina sover i sin vagn och sitter jag i soffan härute på gården och skriver. Det är varmt och soligt och börjar här bli en aning för torrt och blir vi snart utan vatten, om det inte snart kommer regn. Dock har det ju varit extra fint höbärgningsväder, när det varit så länge torrt och fick dom här de sista ladorna klart i början på veckan. Har annars grejat ihop paket åt dej idag, ty hann jag förstås inte igår, men skall du få två stycken på en gång nu i stället. Inte för att det nu blir så mycket ändå, men går det så lite på ett 2 kgs paket. Det var ju bra att du fick hamstrat lite smör åt dej och sänder jag nu också ett halvt kg. Blev riktigt orolig för dej här när du skrev om den dåliga maten och jag inte varit hem och ordnat om att du skulle få paket redan tidigare i veckan. Hoppas ändå du klarat dej, men gissar jag trotts att du inte direkt skrev därom, att du kanske fått gå och vara hungrig där emellanåt. Käraste min Matti!
Hör att jag själv också skall få paket och är det inte fritt att man är en aning nyfiken på innehållet. Vad i all världen kan det vara som du hittat på att sända därifrån. Kanske kommer du själv? Men nej det vågar man väl knappast hoppas på ännu, efter vad du skrev i gårdagens brev. Om det möjligen inte blir fred annars---------------
Här blev det plötsligt avbrott och har jag haft främmande här i flera upplagor och repriser, tanter från Sion och kusiner m.fl. så nu måste jag nog sätta punkt och slut igen. Hoppas bara att det nu inte dröjer så allt för länge med paketena och må väl.
Puss och kram sänder vi båda två
Din Egen Alice!
V – vik 8 . 8 -44
Älskade Matti!
Frid!
Det här är nog en ovanlig tid för brevskrivning och ser det nästan ut som om jag också skulle ha vakttjänstgöring. Solen håller nämligen just på att gå opp. Har just gett lillan mat, och eftersom jag fick två brev igår på en gång, men var för sömnig att besvara dem igår kväll, skall jag nu istället göra det nu med en några rader.
Så många blir det väl ej, ty är jag knappast riktigt vaken så här dags, men så mycket orkar jag väl nog blinka så du får en hälsning ifrån oss, ett uppmuntrande tack för alla brevena som du underhåller oss med. Du ser det går nog i mest i pluralis här numera, och må du tro har du en duktig pia. Sovit hela natten ända tills nu, eller från kl. tio var det visst och till kl. fyra. Och sover hon nu igen på ny fart. Själv tänker jag nog också krypa i säng tillbaka, ty är ju inte alla så morgonpigga som fader Otto, som jag såg just vandra nedför gården. Det är ruter i gubben trotts de sjuttio, och måste man riktigt beundra honom såsom han håller på. Vi hade annars tänkt fara ut till skären nu igen, ty har ju Granqvistskan namnsdag idag, och skulle det kanske vankas lite kaka och lite extra gott. Men blåser det ganska friskt och ser det ut att börja mulna också idag, så Christina funderar att hon kanske inte kan fara. Skönt vore det nog om det kom lite regn, ty börjar det här bli alltför torrt.
Nej nu tror jag nog jag säjer god morron och slutar. Du sover nog alltfort din sötaste sömn misstänker jag, ifall du inte sitter och lurpassar i gropen på utsiktsberget. Sköt om dej och ta väl vara på dej. Nu skall jag gå och sticka brevet på ratten i Bertels bil så det säkert kommer iväg och du får en hälsning igen, nej många från dina två
Christina o Alice
Älskade Matti!
Frid!
Det här är nog en ovanlig tid för brevskrivning och ser det nästan ut som om jag också skulle ha vakttjänstgöring. Solen håller nämligen just på att gå opp. Har just gett lillan mat, och eftersom jag fick två brev igår på en gång, men var för sömnig att besvara dem igår kväll, skall jag nu istället göra det nu med en några rader.
Så många blir det väl ej, ty är jag knappast riktigt vaken så här dags, men så mycket orkar jag väl nog blinka så du får en hälsning ifrån oss, ett uppmuntrande tack för alla brevena som du underhåller oss med. Du ser det går nog i mest i pluralis här numera, och må du tro har du en duktig pia. Sovit hela natten ända tills nu, eller från kl. tio var det visst och till kl. fyra. Och sover hon nu igen på ny fart. Själv tänker jag nog också krypa i säng tillbaka, ty är ju inte alla så morgonpigga som fader Otto, som jag såg just vandra nedför gården. Det är ruter i gubben trotts de sjuttio, och måste man riktigt beundra honom såsom han håller på. Vi hade annars tänkt fara ut till skären nu igen, ty har ju Granqvistskan namnsdag idag, och skulle det kanske vankas lite kaka och lite extra gott. Men blåser det ganska friskt och ser det ut att börja mulna också idag, så Christina funderar att hon kanske inte kan fara. Skönt vore det nog om det kom lite regn, ty börjar det här bli alltför torrt.
Nej nu tror jag nog jag säjer god morron och slutar. Du sover nog alltfort din sötaste sömn misstänker jag, ifall du inte sitter och lurpassar i gropen på utsiktsberget. Sköt om dej och ta väl vara på dej. Nu skall jag gå och sticka brevet på ratten i Bertels bil så det säkert kommer iväg och du får en hälsning igen, nej många från dina två
Christina o Alice
V – vik den 11. 8 . -44.
Älskade Matti!
Frid!
Sent omsider som vanligt skall jag börja min brevskrivning och fick jag ikväll tre st. brev
på en gång, så tack ska du ha. De har visst legat av nånstans, ty har det gått en par dagar som det inget kommit. Ser bl.a. att du varit på stadsresa och också att du spekulerar på permission. Ja, ja, du om det bara ginge att ordna--- men--- du minns hur det såg ut i Georgs fähus. Alldeles överfullt med djur och så trångt där var, så jag tror nog att det är omöjligt att tänka på att ha någon annans ännu till. Förresten hur har han det annars ordnat med inackorderingen? Han betalar förstås ( om? ) för helinackordering för dem och huru mycket. Hur månne är det ordnat där han har dem nu med den saken?
Härhemma är det ju återigen foderfrågan som är besvärlig varje vinter, när det inte räcker ens åt egna, och för övrigt tror jag knappast de är så värst pigga på att åtaga sej besväret med skötseln och ansvaret därav. Bertel är borta för tillfället, så jag har ju inte träffat och talat med honom, men är jag nog rädd för att det är samma sak med hönorna.
Förresten var det nog lite knepigt att ha dem alla tillsammans. Ty vore de ju lite svårt att hålla reda på vilka som värper sen, om han skaffar sej så här många. Bertel, nu förstår jag nästan, han säjer att dom har för trångt redan nu på vintern inne i fähuset. Såsom du hör så har jag ingen tro på mina diplomatiska talanger för saken, hur jag än försöker fundera ut någon möjlighet att få gubben hem. Det skulle nog vara att försöka på något annat håll, men var?
Så skrev du redan tidigare och begärde primus. Har inte varit till stan sen dess, men funderar jag här för mej själv, att du kanske inte behöver den mer sen du flyttat.
Skall jag alls köpa?
Ja, sen kanske om det inte lyckas med nån permis så skall jag trösta dej med, att du kanske möjligen ändå en vacker dag åtminstone kan få höra din efterlängtade gummas ”kultiverade” röst. (Ingen fara, spjället är upp så det drar nog ut meddetsamma.)
Jo ser du lektor Olin har i dagarna ringt och undrat om vi inte kunde få ihop ett tjugo-minuters program duetter till någon gång i sept. Och skulle detsamma vara klart nu till måndagen, varför Lulle varit här ikväll sen vi försökt få ordnat ett litet sångprogram. Möjligen blir det en solosång också av undertecknad. Fast sade jag just, att jag tycker riktigt jag legat av mej med allt sjungande nu när man inte varit med på så lång tid, ej heller egentligen haft någon tid för privat övning. Nåja, det är ju inte till egen ära och berömmelse vi vill sjunga, utan om möjligt till Jesu namns förhärligande.
Det blir nog ett övande förstås då igen, fast de flesta har vi ju sjungit förut nog, så det kanske inte blir så mycket rännande, men har ju mamma lovat ta hand om Christina så länge.
Nej vet du, nu måste jag nog sluta för ikväll.
God natt käraste och dröm om
Din egen Alice
Mattis brev lyser med sin frånvaro som jag skrev tidigare! Vet ej varför de inte är sparade!
Älskade Matti!
Frid!
Sent omsider som vanligt skall jag börja min brevskrivning och fick jag ikväll tre st. brev
på en gång, så tack ska du ha. De har visst legat av nånstans, ty har det gått en par dagar som det inget kommit. Ser bl.a. att du varit på stadsresa och också att du spekulerar på permission. Ja, ja, du om det bara ginge att ordna--- men--- du minns hur det såg ut i Georgs fähus. Alldeles överfullt med djur och så trångt där var, så jag tror nog att det är omöjligt att tänka på att ha någon annans ännu till. Förresten hur har han det annars ordnat med inackorderingen? Han betalar förstås ( om? ) för helinackordering för dem och huru mycket. Hur månne är det ordnat där han har dem nu med den saken?
Härhemma är det ju återigen foderfrågan som är besvärlig varje vinter, när det inte räcker ens åt egna, och för övrigt tror jag knappast de är så värst pigga på att åtaga sej besväret med skötseln och ansvaret därav. Bertel är borta för tillfället, så jag har ju inte träffat och talat med honom, men är jag nog rädd för att det är samma sak med hönorna.
Förresten var det nog lite knepigt att ha dem alla tillsammans. Ty vore de ju lite svårt att hålla reda på vilka som värper sen, om han skaffar sej så här många. Bertel, nu förstår jag nästan, han säjer att dom har för trångt redan nu på vintern inne i fähuset. Såsom du hör så har jag ingen tro på mina diplomatiska talanger för saken, hur jag än försöker fundera ut någon möjlighet att få gubben hem. Det skulle nog vara att försöka på något annat håll, men var?
Så skrev du redan tidigare och begärde primus. Har inte varit till stan sen dess, men funderar jag här för mej själv, att du kanske inte behöver den mer sen du flyttat.
Skall jag alls köpa?
Ja, sen kanske om det inte lyckas med nån permis så skall jag trösta dej med, att du kanske möjligen ändå en vacker dag åtminstone kan få höra din efterlängtade gummas ”kultiverade” röst. (Ingen fara, spjället är upp så det drar nog ut meddetsamma.)
Jo ser du lektor Olin har i dagarna ringt och undrat om vi inte kunde få ihop ett tjugo-minuters program duetter till någon gång i sept. Och skulle detsamma vara klart nu till måndagen, varför Lulle varit här ikväll sen vi försökt få ordnat ett litet sångprogram. Möjligen blir det en solosång också av undertecknad. Fast sade jag just, att jag tycker riktigt jag legat av mej med allt sjungande nu när man inte varit med på så lång tid, ej heller egentligen haft någon tid för privat övning. Nåja, det är ju inte till egen ära och berömmelse vi vill sjunga, utan om möjligt till Jesu namns förhärligande.
Det blir nog ett övande förstås då igen, fast de flesta har vi ju sjungit förut nog, så det kanske inte blir så mycket rännande, men har ju mamma lovat ta hand om Christina så länge.
Nej vet du, nu måste jag nog sluta för ikväll.
God natt käraste och dröm om
Din egen Alice
Mattis brev lyser med sin frånvaro som jag skrev tidigare! Vet ej varför de inte är sparade!
V – vik den 13 . 8 . -44
Älskade Matti min!
Frid!
Skall passa tillfället igen och skriva så länge pipsan sover. Annars är hon en sådan liten dam numera, som börjar fodra allt större uppmärksamhet och är långa stunder vaken.
Igår vet jag inte vad som gick åt henne, ty var hon så grinig mest hela dagen. Men somnade hon tidigt igår kväll i stället och sover hon så bra nu om nätterna sen, det är ju ändå det bästa av allt, att man åtminstone får ha nattro. På mornarna när hon vaknar är hon vanligtvis så snäll och söt och rar, och snart ska du se börjar hon så smått jollra och prata. Vi har liksom vår pratstund sådär allra först på morron när vi vaknar, och då skrattar hon och tittar så förståndigt på en.
Här mojar vi oss och tar det vanligtvis så makligt de första morrontimmarna till åtta och nio ibland, förrän vi alls börjar röra på oss. Däremellan vi stiger upp redan sex eller sju understundom. Idag var den nog närmare tio, men så är det ju också söndag. Nu är Christina ute på gården och satte jag ut henne en liten stund, trotts att det nog blåser och är höstlikt, kallt och kusligt idag. Tänkte om möjligt trottsa vädrets makter och försöka med att ha ut henne åtminstone en stund varje dag. Du skulle se hur brun hon blivit, trotts att hon egentligen inte fått så mycket solbad, bara någon kortare stund. Men var det visst skäriluften som tog på henne, och ser hon riktigt frisk och duktig ut. Pappa skulle säkert tycka att hon håller på att bli för fet.
Idag har jag skördat min första röda tomat i eget land och ser det nog ut att börja komma sådär en och en. Jordgubbsskörden har varit rätt så riklig i Ragnhilds land nu i år, och har jag hållit på och rexat den här veckan.
Har så tänkt på dej när vi mumsat och ätit jordgubbar här, och visste jag bara hur jag skulle få burken att hålla skulle jag sända dej. Det här pikulilla landet här utanför brukar jag länsa mest varje morgon, men försvarar jag mej mot alla anklagelser inför höga vederböranden, att jag måste ju äta för Christinas räkning.
Skogsbär blir det nog dåligt med i år. Hjortron har inte kommit just alls här i trakten så dem blir jag nog utan, fast jag annars hade tänkt hassa och köpa nu när man inte slipper till skogen, ty som du vet är ju hjortron min förtjusning.
Ja, så vet jag just ingenting mera för idag. Ja det var ju sant, nämnde sådär i förbigående om de där hönsena och fårskråttarna åt Georg igår när han var in här. Fårena sku möjligen gå funderade han, men hur många var dom? Hönsena visste han inte var han skulle placera och såg han nog lite fundersam ut, så något löfte blev det ju ej tills vidare åtminstone.
Nu skall jag sluta ty far pappa kanske till stan ikväll, så får jag sända brevet med honom.
Må så gott och sköt om dej väl. Puss och kram sänder
Din egen Alice
Älskade Matti min!
Frid!
Skall passa tillfället igen och skriva så länge pipsan sover. Annars är hon en sådan liten dam numera, som börjar fodra allt större uppmärksamhet och är långa stunder vaken.
Igår vet jag inte vad som gick åt henne, ty var hon så grinig mest hela dagen. Men somnade hon tidigt igår kväll i stället och sover hon så bra nu om nätterna sen, det är ju ändå det bästa av allt, att man åtminstone får ha nattro. På mornarna när hon vaknar är hon vanligtvis så snäll och söt och rar, och snart ska du se börjar hon så smått jollra och prata. Vi har liksom vår pratstund sådär allra först på morron när vi vaknar, och då skrattar hon och tittar så förståndigt på en.
Här mojar vi oss och tar det vanligtvis så makligt de första morrontimmarna till åtta och nio ibland, förrän vi alls börjar röra på oss. Däremellan vi stiger upp redan sex eller sju understundom. Idag var den nog närmare tio, men så är det ju också söndag. Nu är Christina ute på gården och satte jag ut henne en liten stund, trotts att det nog blåser och är höstlikt, kallt och kusligt idag. Tänkte om möjligt trottsa vädrets makter och försöka med att ha ut henne åtminstone en stund varje dag. Du skulle se hur brun hon blivit, trotts att hon egentligen inte fått så mycket solbad, bara någon kortare stund. Men var det visst skäriluften som tog på henne, och ser hon riktigt frisk och duktig ut. Pappa skulle säkert tycka att hon håller på att bli för fet.
Idag har jag skördat min första röda tomat i eget land och ser det nog ut att börja komma sådär en och en. Jordgubbsskörden har varit rätt så riklig i Ragnhilds land nu i år, och har jag hållit på och rexat den här veckan.
Har så tänkt på dej när vi mumsat och ätit jordgubbar här, och visste jag bara hur jag skulle få burken att hålla skulle jag sända dej. Det här pikulilla landet här utanför brukar jag länsa mest varje morgon, men försvarar jag mej mot alla anklagelser inför höga vederböranden, att jag måste ju äta för Christinas räkning.
Skogsbär blir det nog dåligt med i år. Hjortron har inte kommit just alls här i trakten så dem blir jag nog utan, fast jag annars hade tänkt hassa och köpa nu när man inte slipper till skogen, ty som du vet är ju hjortron min förtjusning.
Ja, så vet jag just ingenting mera för idag. Ja det var ju sant, nämnde sådär i förbigående om de där hönsena och fårskråttarna åt Georg igår när han var in här. Fårena sku möjligen gå funderade han, men hur många var dom? Hönsena visste han inte var han skulle placera och såg han nog lite fundersam ut, så något löfte blev det ju ej tills vidare åtminstone.
Nu skall jag sluta ty far pappa kanske till stan ikväll, så får jag sända brevet med honom.
Må så gott och sköt om dej väl. Puss och kram sänder
Din egen Alice
RSS Feed
