Käraste min egen älskade.
Frid
Fastän jag nu inte fick något brev ikväll, så skall jag i alla fall skriva några rader till dej.
Det har ju varit söndag idag, var till kyrkan på fm. tillsammans med några andra härifrån. Rama gammal prost hade de som predikade om den rike ynglingen.
Så har det regnat mest hela dagen. Nu kommer vi alla att flytta in i en skola här i kyrkbyn, så det blir på ett sätt trevligare då man får flytta in under tak. Trångt kommer det att bli, men sängen ger rum får man hoppas.------------- Jag blev mycket förvånad idag, när en som kommit och sökt mej befanns vara en gammal bekant till mej från 10 år tillbaka. Nils Forsberg, och är han en f. d eller rättare en gammal f.d frälsningsofficer.
Jag var mycket god vän med honom den tiden jag var i stabsmusikkåren. Avfälling är han, har varit det under många år. En mycket klok pojke annars. Vi hade ett mycket intressant samtal under en längre promenad, som vi gjorde på em. Tror mej ha en uppgift visavi honom, ty gav det mej en hel del att tänka på efter vårt samtal under promenaden.--------. ” Du är den enda antagligen här som har religiösa intressen!” sade han. Efter det han på sin fråga om jag ännu har samma intressen som i forna tider fick ett jakande svar. En typisk avfälling, som förnekar alla slags tankar på ett bättre liv i tro på Gud. Men som dock i grund och botten brottas med evighetsproblem i ensamhetens tankevärld. Ytligt är man nog glad och uppspelt, men i hjärtat gråter man.
Själv har jag den senaste tiden varit ansatt av satan. Bäst jag tyckt mej stå och haft kontakt med levande Gud, så har jag fallit och förlorat i kampen. Känner mej så usel understundom och vågar jag knappt sända en blick mot det höga och fruktan för Gud allsmäktig.
Det skall bli intressant att se om jag i fallet Forsberg tar allt för mycket fel. Och om jag kan vara honom till någon hjälp. Tillknäppt är han nog, åtminstone under vårt första samtal och får jag nog så lov att vara försiktig. Om han nu inte är så högsta grad förhärdad, så tror jag nog att han skall komma på andra tankar. Skadskjuten verkar han vara. Kanske verkar är för mycket sagt, men är det som om jag skulle känna på mej det, om jag nu inte i detta fall misstar mej, så får du nog höra fortsättning, i så fall att vi kommer att vara tillsammans en längre tid. De evakuerade kommer man ju dagligen i beröring med. Deras sorgliga belägenhet är inte avundsvärd. Sorgligt nog så möts de av så liten förståelse av sådana som sitta i orubbat bo. De stackarna rå ju inte för att de måste lämna gård och grund. Hörde att till V - vik också kommit evakuerade. Sådana skulle spottas på som far ut med otidigheter mot dem, som det hänt sej här på flere ställen. Fick mammas paket här ikväll med skorpor och smör i, det var en liten uppmuntran efter långa tider sedan man senast fått paket. Så får jag ju i dagarna ditt paket, så nog lever man nu igen en liten tid. En sak som jag undrat på är. Har månne Saga kommit hem från Sverige, och hur är det med Gustafsson, skall han alls återvända hit numera.-------- Skall bli intressant att se hur det ordnar sej på den andliga fronten i församlingarna efter hemförlovningarna, och huru det blir med ”Pinnebergs”. Slutar nu för denna gång mina rader. Hoppas att det inte skall räcka så länge innan vi får träffas och jag får vara hemma. De käraste hälsningar från din Egen
Matti
Käraste!
Till först ett tack för brevet som kom igår. Trodde jag hade skrivit om paketet som kommit mej tillhanda med hela dess innehåll orört. Men är det nog inte orört mera så tack skall du ha för desamma. Tror nog knappast någon studerat innehållet, ty såg det nog så oöppnat ut. Om jag inte minns fel var där nog en tio- elva st, hela botten full med silverglänsande paket.
De där kortena, ja? Sorgligt nog så har inte heller jag sett dem ännu. Men äro de nog äntligen färdiga efter mycket om och men,. Sen har jag nog i tid och otid påmint Sylvi därom. Sist och slutligen glömde hon dem i Brändö igår, när hon kom hit. Men så fort jag bara får dem skall jag väl sända dem åt dej. Dom lär nog vara bra påstod Sissi alle-sammans.
Tobaken åt Henrik är ju ingen skuld egentligen, ty har jag betalt tyget, men tänkte jag bara som ett tack för allt besvär han har och haft med att nu och då skaffat ett och annat åt oss. Overallen lät jag sy genast som det blev tal om att ni så småningom skulle börja slippa hem. Så de äro för länge sedan färdiga och bara väntar på dej.
Du Matti, brukar det inte heta att allt vad man hittar får man ta. Och idag när jag städade ur det lilla kontoret här i farstun gjorde jag ett riktigt fynd. Det är nog värt sina femhundra, kanske mer, så jag fick bra betalt för besväret. Det är någonting som tillhört dej, som du gett förlorat i tron att du förlorat på tåget en gång på hemväg. Men nu vet du väl vad det är, densamma som jag nu som bäst sitter och skriver med, fast har jag ena fingret lindat, så det blir kanske lite fuskartat.
Bråttom har jag också, för att jag ska hinna förrän pippsan vaknar och skall ha mat. Och tänkte jag också att det är bäst att skriva såhär på dagen nu så det inte går som senast. Hur pennan kan ha kommit dit. Det är mer än jag kan begripa. Inte vill du väl måhända göra några anspråk på den mer, ty misstänker jag den blir så dyr i hittelön.
Annars så må vi nog båda två och allesammans bra. Städningen börjar också så småningom bli färdig. Nu bara lite smått här och där. Det mesta och värsta är undan.
Så nu vänta vi bara på pappsens hemkomst.
Med de käraste hälsningar, puss och kram
Christina och Alice
Käraste Lisen min
Så har igen en dag gått till ända. Det är inte utan att det börjar bli en aning enformigt md detta väntande. Ser ut som om all hemförlovning skulle vara stoppad för tillfället.
Vad det nu sedan beror på. Allmänt talas det om att vi skall hemförlovas enhetsvis.
För oss här skulle det i så fall bli att kuska iväg till Borgå för att överlämna allt vårat
”koma”. Men det verkar att vara så många krokar i långdansen. Man får vara glad så länge man inte hamnar uppe i norr. Det skulle vara ett sorgligt slut på ett annars rätt så ärofullt krig. Jag skulle inte ha någon vidare lust att fara och hjälpa till. Inte för att man är någon tyskvän, men inte heller någon tyskhatare. Låt så vara att de fått så lov att göra en del saker däruppe, som inte är så vidare trevligt för oss.---------
Nåja, det har nu så liten betydelse vad man tycker och tänker. Men hoppas får man i alla fall att inte behöva vara med.---------
Så är det så mycket annat som sysselsätter ens tankar då det gäller vårt lands komm-ande öde. Jag ser ingen ljusning, hur jag än försöker tänka mej saken. Det värsta är att hopplöshetens moln vill undanskymma honom som håller tyglarna i sina händer. Men då man ser huru livet levs i detta nu. Huru sedeslösheten griper omkring sej, huru man liksom tycker luften man inandas är fylld av otukt och synd i yttersta grad, så bävar man.
Det behövs ingenting annat än att man lyssnar till samtalsämnena bland pojkarna, för att man skall förstå huru det är fatt.----------
Trotts allt detta är man fylld av en ända genomgående tanke, O om man skulle slippa hem fort, för att åtminstone en liten tid få vara hemma hos dej och pian . Tanken härpå gör att alla problem man ställs inför, allt detta som framtiden än kan ha i sitt sköte blir en bagatell, ty hem, hem det är allas vår paroll, sedan skall det väl nog ordna sej på något sätt.
Så fick jag paketet igår med posten. Tusen tack ska du ha för detsamma. Äpplena voro en glad överraskning, men höll jag på att äta sjuk mage åt mej på kuppen. Tre tuppar tillredde jag igår och åto vi så man nästan mådde illa. Idag var jag ut ett tag i byn också, med resultat att jag hade med mej tre tuppar till, så var så säker på att det smakar tupp.
Mjölk får vi en liter om dagen från ett ställe här i närheten, så inte lider jag någon nöd då det gäller maten nu igen. Så fatalt detta med Forsténs mommo, som jag ingen aning haft om innan du skrev. Skall skriva nu ett brev åt dem, så att Elin får höra varför jag ingen-ting skrivit.
Nu får jag ingen Härold hit mera, varför jag vore tacksam om du sände åt mej de senaste numrena då du sänder paket. Likaså har jag förgäves väntat på fotona som vi tog i somras. Om du fått dem framkallade så sänd dem så fort du hinner. Så fortsätter vi bara att vänta på dagen med stort D. Till dess, puss och kram till er båda två.
De käraste hälsningar från din Egen Matti