Bilder: Skomakarverkstan Storgatan i Jakobstad Gården i Västerviken
Matts/Matti Elis Englund
f 1915 11 06 - d 1981 04 10
Matti med brodern Bror
Matts Elis Englund, kallad Matti, växte upp i Jakobstad, Finland. Hans far Viktor Vilhelm, var skomakare och hade sin verkstad vid brandstationen centralt i staden. Huset står kvar på Hamngatan, är numera hårsalong . I det lilla huset bodde Matti med sina föräldrar och lillebror under sina levnads första år. Hans mor Hilmas familj tillhörde de s.k. Sorjossvenskarna som från Österbotten emigrerade till Karelen där de tog namnet Karlström. Hilma återvände till Jakobstad i tonåren, en lång vandring tillsammans med sin syster Selma,något som tog några sommarmånader av promenerande där de sov i lador. I förklädesfickan hade de garnnystan som stickades till strumpor, man fick ju inte gå sysslolös...
I Jakobstad träffade hon så småningom Vilhelm Englund, soldat i Frälsningsarmen, där också Hilma gick med. Dock blev de uteslutna när det visade sig att Matti föddes bara 6 månader efter giftermålet. När jag (Håkan) i tonåren frågade farmor hur det kom sig att han fötts så tidigt sa hon generat: "Nå vi va ju så kära" och log så fint med blicken ned i klänningen.
De fick fyra döttrar, och tre söner. En av sönerna som fick namnet Nils dog tre dagar efter födseln. Matti var äldst, den andre sonen som hette Bror dog i TBC i 20-årsåldern, Matti och hans syskon växte upp i en småstadsmiljö. Det berättas fortfarande av vänner som minns deras hem hur det präglades av en stor öppenhet och värme. Människor som kom på besök var alltid välkomna och möttes av kärlek och omsorg och det fanns, trots att man var fattig ofta något att bjuda på. Mattis kusiner både på mammans och pappans sida bodde i närheten och han hade gott om vänner och lekkamrater.
Hans föräldrar Hilma och Vilhelm och hela deras familj engagerade sig i den nya väckelserörelsen som nått Finland via Sverige/ Pingströrelsen! som i folkmun i Jakobstad kom att kallas "Jakobas lääro" på Pedersöre-svenska efter en av församlingens grundare, affärsmannen Jakob Lillkvist som med sin bror byggde och finansierade Elimförsamlingens kyrka.
Hemmet och församlingen präglades av sång och musik. Hela familjen var mycket musikaliska och barnen fick lära sig spela gitarr och sjunga i den stora kören/strängmusiken i kyrkan, Elim. Matti och hans syskon sjöng också ofta tillsammans i grupp och Matti blev tidigt en av församlingens solister med sin starka och välljudande röst. Man hade också mycket samarbete med andra församlingar i närheten och varje sommar anordnades en stor konferens i Vasa 10 mil söderut. Där fick man lära känna andra ungdomar och spela och sjunga tillsammans med dem och det var i de mötena som han fick ögonen på en ung vacker flicka med en underbar sångröst som hette Alice.
I slutet av kriget 1944 dog hans far Vilhelm hastigt. När Matti kom hem fick han överta arbetet som skomakare i sin pappas verkstad, innan han som sångare och evangelist reste med sin svärfar Otto Pellas, bondepredikanten kallad, på predikoturneer i Sverige, vilket blev orsaken till att han med fru och barn 1949 flyttade till Skellefteå i Sverige där Matti började arbeta som predikant.
De sista 20 åren i livet arbetade Matti som fabriksarbetare. År 1978 drabbades han av cancer och avled allt för tidigt vid en ålder av 65 år. Han blev begravd i Örnsköldsvik där hans äldsta dotter Christina bor.
H.E. + M.K
I Jakobstad träffade hon så småningom Vilhelm Englund, soldat i Frälsningsarmen, där också Hilma gick med. Dock blev de uteslutna när det visade sig att Matti föddes bara 6 månader efter giftermålet. När jag (Håkan) i tonåren frågade farmor hur det kom sig att han fötts så tidigt sa hon generat: "Nå vi va ju så kära" och log så fint med blicken ned i klänningen.
De fick fyra döttrar, och tre söner. En av sönerna som fick namnet Nils dog tre dagar efter födseln. Matti var äldst, den andre sonen som hette Bror dog i TBC i 20-årsåldern, Matti och hans syskon växte upp i en småstadsmiljö. Det berättas fortfarande av vänner som minns deras hem hur det präglades av en stor öppenhet och värme. Människor som kom på besök var alltid välkomna och möttes av kärlek och omsorg och det fanns, trots att man var fattig ofta något att bjuda på. Mattis kusiner både på mammans och pappans sida bodde i närheten och han hade gott om vänner och lekkamrater.
Hans föräldrar Hilma och Vilhelm och hela deras familj engagerade sig i den nya väckelserörelsen som nått Finland via Sverige/ Pingströrelsen! som i folkmun i Jakobstad kom att kallas "Jakobas lääro" på Pedersöre-svenska efter en av församlingens grundare, affärsmannen Jakob Lillkvist som med sin bror byggde och finansierade Elimförsamlingens kyrka.
Hemmet och församlingen präglades av sång och musik. Hela familjen var mycket musikaliska och barnen fick lära sig spela gitarr och sjunga i den stora kören/strängmusiken i kyrkan, Elim. Matti och hans syskon sjöng också ofta tillsammans i grupp och Matti blev tidigt en av församlingens solister med sin starka och välljudande röst. Man hade också mycket samarbete med andra församlingar i närheten och varje sommar anordnades en stor konferens i Vasa 10 mil söderut. Där fick man lära känna andra ungdomar och spela och sjunga tillsammans med dem och det var i de mötena som han fick ögonen på en ung vacker flicka med en underbar sångröst som hette Alice.
I slutet av kriget 1944 dog hans far Vilhelm hastigt. När Matti kom hem fick han överta arbetet som skomakare i sin pappas verkstad, innan han som sångare och evangelist reste med sin svärfar Otto Pellas, bondepredikanten kallad, på predikoturneer i Sverige, vilket blev orsaken till att han med fru och barn 1949 flyttade till Skellefteå i Sverige där Matti började arbeta som predikant.
De sista 20 åren i livet arbetade Matti som fabriksarbetare. År 1978 drabbades han av cancer och avled allt för tidigt vid en ålder av 65 år. Han blev begravd i Örnsköldsvik där hans äldsta dotter Christina bor.
H.E. + M.K
Mattis familj : Anna-Lisa, Bror, Hilma, Matti, Vilhelm, Ruth och lilla Eva.
Sista barnet Rode var inte född ännu.
Sista barnet Rode var inte född ännu.
Anna Alice Englund född Pellas
f 1914 07 24 - d 1992 11 06
Alice med sin syster Sylvia
Anna Alice Pellas växte upp i Västervik några km från Vasa, Finland, som tionde barnet i en bondefamilj. Två systrar,också döpta till Alice, hade dött i späd ålder. Hennes äldste bror Birger dog 1918, men hon hade två äldre bröder, Georg och Bertel, och fyra systrar, Gerda, Frida, Ragnhild, och Sylvi, så det var en stor syskonskara som kunde hjälpa till i jordbruket. Hennes far, Otto, hade gift sig till ett av de största hemmanen i trakten. Han hade levt ett vilt liv i unga år med mycket sprit, men hade vid närmare 40 års ålder blivit frälst och frikyrklig, till hustrun, Huldas, förargelse! Hon var själv högkyrklig, och tyckte väl nog att mannen kunde ha hållt sig till den rena lutherska läran.
Men Otto gjorde succé under "artistnamnet" Bondepredikanten från Österbotten. Han kunde hela bibeln utantill och började sin "show" vid predikstolen med att lyfta sin bibel mot skyn och utantill läsa kapitel efter kapitel. Började oftast med Jesaja 53 och avslutade med kapitel ur Johannes-evangeliet och när han kom igång använde han sin bibel för att ge eftertryck åt sin predikans budskap med att drämma den i predikstolen utan att någonsin öppna Den Heliga Skrift. Självklart blev han eftertraktad och och efterfrågad av många nyetablerade pingstförsamlingar. Efter kriget turnerade han med sin måg, Matti i Sverige, vilket blev anledningen till att Matti med sin familj senare flyttade till Sverige .....
(Se artikel under rubr. artiklar)
Livet på landet var helt annorlunda mot livet i staden. Alices far blev ju en mera välbeställd bonde, tack vare hans predikoturneer så det var aldrig någon brist på mat. Mor Hulda stod alltid redo vid spisen och var känd som en duktig kokerska som ofta anlitades när det var fester i bygden. Hennes jordkällare var alltid välfylld med olika sorters mat och saft och sylt från alla bär som plockades i trädgården och i skog och mark. På jularna samlades släkten för att fira tillsammans. Då dukades det upp till fest med mat och julklappar. Alices familj var också mycket musikaliska och det blev både sång och musik när man samlades. Flera av barnen lärde sig spela orgel så även Alice som också hade en mycket vacker sångröst. Alices mamma var 44 år när hon föddes så hennes äldsta syster Gerda fick bli något av en lillmamma för sina yngre systrar.
På somrarna fick de vara med när korna drevs till sommarbetet ute på skären. Ofta fick de tillbringa dagar därute med att valla korna.Men det var inte bara arbete. Där fanns också möjlighet att lära sig simma i havet och att leka i den härliga skärgårdsmiljön.
När Alice blev äldre följde hon sin far i fotspåren tillsammans med sin syster Frida och anslöt sig till Sionförsamlingen i Vasa. Frida blev senare missionär i Kina i 13 år, 1933-1946. I församlingen fick Alice möjligheter att utveckla sin vackra sångröst. Hon sjöng solo, i kören/strängmusiken som det hette/ och i grupp med andra ungdomar. Vid några tillfällen sjöng hon också i radion. Genom församlingen och musiken kom hon i kontakt med Matti som gjorde sin värnplikt i Vasa och snart var de ett par som sjöng duett på gudstjänsterna.
När kriget var slut och Matti och Alice äntligen kunde börja bygga upp sitt gemensamma hem i Finland och senare i Sverige, så ägnade Alice all sin tid åt hemmet och familjen och församlingen, där hon och Matti ofta sjöng tillsammans under hans tid som predikant. Tre av barnen Christina, Håkan, och Monica föddes med bara något års mellanrum. Den yngste, Christer fyra år efter Monica. Alice levde tills hon var 78 år. Den sista tiden bodde hon i Örnsköldsvik i närheten av äldsta dottern Christina med familj. Men hon besökte ofta och i längre perioder även sina andra barn. Hon dog efter en tids sjukdom den 6 november 1992 i Örnsköldsvik där hon är begravd tillsammans med sin Matti!
M.K + H.E
Alices familj vid huset i Västervik
Stående: Georg, Hulda, Ragnhild och Birger
Sittande: Bertel, Otto, Gerda, Alice, Sylvia, och Frida
Men Otto gjorde succé under "artistnamnet" Bondepredikanten från Österbotten. Han kunde hela bibeln utantill och började sin "show" vid predikstolen med att lyfta sin bibel mot skyn och utantill läsa kapitel efter kapitel. Började oftast med Jesaja 53 och avslutade med kapitel ur Johannes-evangeliet och när han kom igång använde han sin bibel för att ge eftertryck åt sin predikans budskap med att drämma den i predikstolen utan att någonsin öppna Den Heliga Skrift. Självklart blev han eftertraktad och och efterfrågad av många nyetablerade pingstförsamlingar. Efter kriget turnerade han med sin måg, Matti i Sverige, vilket blev anledningen till att Matti med sin familj senare flyttade till Sverige .....
(Se artikel under rubr. artiklar)
Livet på landet var helt annorlunda mot livet i staden. Alices far blev ju en mera välbeställd bonde, tack vare hans predikoturneer så det var aldrig någon brist på mat. Mor Hulda stod alltid redo vid spisen och var känd som en duktig kokerska som ofta anlitades när det var fester i bygden. Hennes jordkällare var alltid välfylld med olika sorters mat och saft och sylt från alla bär som plockades i trädgården och i skog och mark. På jularna samlades släkten för att fira tillsammans. Då dukades det upp till fest med mat och julklappar. Alices familj var också mycket musikaliska och det blev både sång och musik när man samlades. Flera av barnen lärde sig spela orgel så även Alice som också hade en mycket vacker sångröst. Alices mamma var 44 år när hon föddes så hennes äldsta syster Gerda fick bli något av en lillmamma för sina yngre systrar.
På somrarna fick de vara med när korna drevs till sommarbetet ute på skären. Ofta fick de tillbringa dagar därute med att valla korna.Men det var inte bara arbete. Där fanns också möjlighet att lära sig simma i havet och att leka i den härliga skärgårdsmiljön.
När Alice blev äldre följde hon sin far i fotspåren tillsammans med sin syster Frida och anslöt sig till Sionförsamlingen i Vasa. Frida blev senare missionär i Kina i 13 år, 1933-1946. I församlingen fick Alice möjligheter att utveckla sin vackra sångröst. Hon sjöng solo, i kören/strängmusiken som det hette/ och i grupp med andra ungdomar. Vid några tillfällen sjöng hon också i radion. Genom församlingen och musiken kom hon i kontakt med Matti som gjorde sin värnplikt i Vasa och snart var de ett par som sjöng duett på gudstjänsterna.
När kriget var slut och Matti och Alice äntligen kunde börja bygga upp sitt gemensamma hem i Finland och senare i Sverige, så ägnade Alice all sin tid åt hemmet och familjen och församlingen, där hon och Matti ofta sjöng tillsammans under hans tid som predikant. Tre av barnen Christina, Håkan, och Monica föddes med bara något års mellanrum. Den yngste, Christer fyra år efter Monica. Alice levde tills hon var 78 år. Den sista tiden bodde hon i Örnsköldsvik i närheten av äldsta dottern Christina med familj. Men hon besökte ofta och i längre perioder även sina andra barn. Hon dog efter en tids sjukdom den 6 november 1992 i Örnsköldsvik där hon är begravd tillsammans med sin Matti!
M.K + H.E
Alices familj vid huset i Västervik
Stående: Georg, Hulda, Ragnhild och Birger
Sittande: Bertel, Otto, Gerda, Alice, Sylvia, och Frida
