Västervik den 4.9. -42
Du älskade hjärtevännen min !
Hälsningar utifrån skären, hela familjen fullt av sol och luft och smekande ljumma kvällsvindar. Vi ha haft en så ljuvligt vacker dag, solskensmättad och varm, med en sådan där hög och klar luft, sådan som den bara understundom så här på höstsidan. Ingen kvävande värme, varmt men ändå svalt och skönt, och tycker man det känns så skönt att andas. Else kom med mej ut och foro vi som sagt ut dit till Sissi och Henrik som ännu bo kvar där ensamma på sin holme, och du må tro om vi njöt och insöp allt vad vi kunde, på samma gång som vi togo farväl av skären och dess fröjder för i sommar.
Så hastigt den gått förbi men så mycket vi ändå hunnit och upplevat vår korta sommar du och jag. Tänkte nästan hoppa i säng ty tycker jag nästan det sinat i förrådet och har jag just inget nytt att komma med men för att undkomma grälorna får jag väl så lov att fortsätta raderna och sända dej en hälsning och ett tack för brevet jag fick i går, tack, tack. Det är ju lite omväxling på de annars ensidiga dagarna, nu när köpenskapen inte florerar så värst, och skulle man nästan ingenting ha emot att sluta det här affärslivet. På ett sätt har man för all del haft det bra, fler fördelar än man kanske skulle haft på annat håll med bättre lön. Får se nu huru det går om man blir arbetslös till den första, vet ingenting bestämt ännu, men säjer jag bara hua-då innan man har det så långt att man har allting packat och klart. Jag kanske så småningom får börja höra mej om efter ett annat jobb, men kommer dag kommer råd, kanske om jag skulle försöka huru det skulle vara att vara hemmafru?
Vet just inte om det vore så särskilt livat förrän ---- ja, jag tror nästan jag väntar med de tills min inre längtan anländer för att stanna hos sin fru. Tycker nästan man har svårt att fatta att det någongång verkligen ska kunna bli så, och ska man inte kunna förstå att det är snart den dagen, om vi få uppleva den. Man vet ju inte av något annat liv än komma för att åter fara igen. Ensammen vänta och längta, mötas, leva och fröjdas, för att åter skiljas och leva på förhoppningen av ett nytt möte, och en förhoppning att någon gång snarast ska det otroliga hända, då när du inte behöver återvända.
Det blev ju ändå några rader av, men är kl. just 12 och går att räkna på fingrarna, till dess, vad tror du? för att skona Elses angripna nerver är det väl bäst jag slutar med mitt rasp.
God natt käraste och dröm om Din Egen Lisen
P.S Drömde om dej sista natt. Tänkte förstås på din permission så jag drömde att du fick hela 14 dygn och voro vi glada som barn däråt. Snart kanske det går att räkna på fingrarna, dagarna till dess, vad tror du?
Du älskade hjärtevännen min !
Hälsningar utifrån skären, hela familjen fullt av sol och luft och smekande ljumma kvällsvindar. Vi ha haft en så ljuvligt vacker dag, solskensmättad och varm, med en sådan där hög och klar luft, sådan som den bara understundom så här på höstsidan. Ingen kvävande värme, varmt men ändå svalt och skönt, och tycker man det känns så skönt att andas. Else kom med mej ut och foro vi som sagt ut dit till Sissi och Henrik som ännu bo kvar där ensamma på sin holme, och du må tro om vi njöt och insöp allt vad vi kunde, på samma gång som vi togo farväl av skären och dess fröjder för i sommar.
Så hastigt den gått förbi men så mycket vi ändå hunnit och upplevat vår korta sommar du och jag. Tänkte nästan hoppa i säng ty tycker jag nästan det sinat i förrådet och har jag just inget nytt att komma med men för att undkomma grälorna får jag väl så lov att fortsätta raderna och sända dej en hälsning och ett tack för brevet jag fick i går, tack, tack. Det är ju lite omväxling på de annars ensidiga dagarna, nu när köpenskapen inte florerar så värst, och skulle man nästan ingenting ha emot att sluta det här affärslivet. På ett sätt har man för all del haft det bra, fler fördelar än man kanske skulle haft på annat håll med bättre lön. Får se nu huru det går om man blir arbetslös till den första, vet ingenting bestämt ännu, men säjer jag bara hua-då innan man har det så långt att man har allting packat och klart. Jag kanske så småningom får börja höra mej om efter ett annat jobb, men kommer dag kommer råd, kanske om jag skulle försöka huru det skulle vara att vara hemmafru?
Vet just inte om det vore så särskilt livat förrän ---- ja, jag tror nästan jag väntar med de tills min inre längtan anländer för att stanna hos sin fru. Tycker nästan man har svårt att fatta att det någongång verkligen ska kunna bli så, och ska man inte kunna förstå att det är snart den dagen, om vi få uppleva den. Man vet ju inte av något annat liv än komma för att åter fara igen. Ensammen vänta och längta, mötas, leva och fröjdas, för att åter skiljas och leva på förhoppningen av ett nytt möte, och en förhoppning att någon gång snarast ska det otroliga hända, då när du inte behöver återvända.
Det blev ju ändå några rader av, men är kl. just 12 och går att räkna på fingrarna, till dess, vad tror du? för att skona Elses angripna nerver är det väl bäst jag slutar med mitt rasp.
God natt käraste och dröm om Din Egen Lisen
P.S Drömde om dej sista natt. Tänkte förstås på din permission så jag drömde att du fick hela 14 dygn och voro vi glada som barn däråt. Snart kanske det går att räkna på fingrarna, dagarna till dess, vad tror du?
--- viken den 6.9 -42
Älskade Matti min !
I och för undvikande av de onödiga pauserna det var tal om är jag väl kanske så illa tvungen att pränta en några rader igen. Ja du, det är väl att vara illa tvungen när man egentligen vid den här tiden borde drömma, sovande i sin säng, och inte i vaket tillstånd hemfalla åt drömmerier. Men Matti, jag kan väl inte rå för att mina tankar lagt sej till med en så besynnerlig ovana; när kvällen kommer på är det så naturligt för dem att ila iväg ut på långfärd och med den älskade vandra i minnenas örtagård. Då händer det att det blir så levande för ens hjärta, och så här efteråt i ensamheten dyker det upp små händelser, episoder, som likasom omedvetet etsat sej in i ens medvetande och vid blotta minnet därav blir mera dyrbart. Det kan plötsligt vara ett ord man minns, ett tonfall man hör, man möts av en blick, en smekning och vibrerar det riktigt därinne i hjärtevärlden av förnyad längtan efter den älskade . . .
Ja du, det märks, som jag skrev borde visst nygifta fruar ordineras sömnpulver i stället för att sitta och halvprata i sömnen.Det är visst någo svaghets-symptom som yppar sej i misstag såhär någon gång, och vet jag knappt varifrån dom härleder sej om inte du händelsevis sku kunna ge en förklaring. Så dum jag är! Det är ju förstås vitaminbrist, varifrån allt annat ont härleder sej i dessa tider, fel på dieten, så klart.
Har varit på mötet i kväll efter att ha varit osynlig en längre tid. Fick ett brev där jag läste om att min man varit och viftat med någon i grannstan. Och fick t.o.m. fotografi av honom och denna någon vad-det-nu-var-för-en. Akta dej, jag har också varit ute på vift, och är det därför man varit så mycket borta från mötena den senaste tiden, mest hela sommaren så gott som. Vet du, det var ett riktigt gott möte, kanske beroende av att man själv varit så länge borta och kände jag mej som en liten hungrig gapande fågelunge. Sångarna redde sej t.o.m. ganska bra, och voro vi ganska fulltaliga. Det har ju kommit ett väldigt tillskott till reskassan, även från Sverige, trotts att G. nu inte själv slapp att resa, och ha vi ju också bidragit med något av vårt lilla tiondegivande. Har nog försökt att fördela det efter bästa förmåga.
Du kanske går och när vissa förhoppningar vis-a-vis poiken?. Det är ju en sådan där hemlig bävan som alltid inför ovissheten gör sej påmind, men tycks han låta vänta på sej, arvprinsen vår. Och vet du, kan du gissa att denna väntan gör att ”mors” hjärta håller på att vekna - - - i svagare ögonblick. I nyktrare stunder tänker jag nog som så; Nej, inte än, jag vill inte, inte förrän kriget blir slut. Du Papi, så tänker man och resonerar trotts att man nog kanske får lov att erkänna hjärtats egendomliga längtan som man inte riktigt förstår och begriper, men erfar att den vaknar mer och mer. Dock när jag tänker på alla förhållanden, vårt lilla ofullbordade hem som vi behövde få mera fullständigt ordnat förrän vi kan börja ta emot några nya utgifter, då viskar jag: ” Snart, men inte än”.
Har visst fått flera brev sen senast så tack ska du ha, kanske får jag ett i morgon också väntar
Din egen lilla Lis
Vasa den 8.9. -42
Min älskade Make !
Frid !
Efter vår förmiddagskommers börjar det så småningom bli lite lugn och fred här nu, varför jag just suttit och läst genom brevet som kom i dag morse. Tack ska du ha, och är du så rar, och är jag så glad för varje brev, i synnerhet som jag i dag inte alls hoppades på någon påhälsning av postiljon och hans innehållsrika postväska eftersom jag fick i går, men han är inte den som är missnöjd däråt, och inte jag heller. Tvärtom, och i glädjen däröver skall du såhär strax mitt på dagen få en några rader igen som en uppmuntran och påminnelse om att i fortsättningen inte glömma er paroll, den att inte ge sej, bara hålla ut. Brevskrivningen inräknad förstås, och är det den jag i första hand tänker på. En sådan egoist man blivit, och har man ju alls ingen orsak till klagan, så bortskämd så man förstås ville ha brev varje dag, tack älskade för din kärlek och omtanke, men känner du väl och förstår att hemma i ---- viken finns en som alltid går och väntar därpå också väntar på och hoppas att högvördige Knappens hjärta ska vekna, och jordbråkarna likaså lugnar sej något och inte som sagt bråkar i onöd-an tycker jag.
Nåja du, vi ha ju ändå haft det bättre än mången ann’ . Det är ju bara de att jag redan så smått levt mej in i tanken att du kommer nu den 20-de, hade jag hoppats, men från andra sidan sett, kommer du i okt. så är jag kanske hemma då, och vore det ju trevligare att de dagarna få vara fri.
Med mycken möda tycks jag fått de här raderna skrivna under dagens lopp. Ellen har varit hemma i dag varför jag haft det lite grand jobbigare, och har jag skrivit sådär ett ord nu och ett annat då. Nu får jag snart stänga, solen skiner och är det riktigt varmt och vackert nu, trotts att vi hade åska och regn på förmiddagen och tror jag nästan jag ska försöka gå till skogen i kväll och söka lingon.
Med käraste hälsningar från Din egen Alice.
Älskade Matti min !
I och för undvikande av de onödiga pauserna det var tal om är jag väl kanske så illa tvungen att pränta en några rader igen. Ja du, det är väl att vara illa tvungen när man egentligen vid den här tiden borde drömma, sovande i sin säng, och inte i vaket tillstånd hemfalla åt drömmerier. Men Matti, jag kan väl inte rå för att mina tankar lagt sej till med en så besynnerlig ovana; när kvällen kommer på är det så naturligt för dem att ila iväg ut på långfärd och med den älskade vandra i minnenas örtagård. Då händer det att det blir så levande för ens hjärta, och så här efteråt i ensamheten dyker det upp små händelser, episoder, som likasom omedvetet etsat sej in i ens medvetande och vid blotta minnet därav blir mera dyrbart. Det kan plötsligt vara ett ord man minns, ett tonfall man hör, man möts av en blick, en smekning och vibrerar det riktigt därinne i hjärtevärlden av förnyad längtan efter den älskade . . .
Ja du, det märks, som jag skrev borde visst nygifta fruar ordineras sömnpulver i stället för att sitta och halvprata i sömnen.Det är visst någo svaghets-symptom som yppar sej i misstag såhär någon gång, och vet jag knappt varifrån dom härleder sej om inte du händelsevis sku kunna ge en förklaring. Så dum jag är! Det är ju förstås vitaminbrist, varifrån allt annat ont härleder sej i dessa tider, fel på dieten, så klart.
Har varit på mötet i kväll efter att ha varit osynlig en längre tid. Fick ett brev där jag läste om att min man varit och viftat med någon i grannstan. Och fick t.o.m. fotografi av honom och denna någon vad-det-nu-var-för-en. Akta dej, jag har också varit ute på vift, och är det därför man varit så mycket borta från mötena den senaste tiden, mest hela sommaren så gott som. Vet du, det var ett riktigt gott möte, kanske beroende av att man själv varit så länge borta och kände jag mej som en liten hungrig gapande fågelunge. Sångarna redde sej t.o.m. ganska bra, och voro vi ganska fulltaliga. Det har ju kommit ett väldigt tillskott till reskassan, även från Sverige, trotts att G. nu inte själv slapp att resa, och ha vi ju också bidragit med något av vårt lilla tiondegivande. Har nog försökt att fördela det efter bästa förmåga.
Du kanske går och när vissa förhoppningar vis-a-vis poiken?. Det är ju en sådan där hemlig bävan som alltid inför ovissheten gör sej påmind, men tycks han låta vänta på sej, arvprinsen vår. Och vet du, kan du gissa att denna väntan gör att ”mors” hjärta håller på att vekna - - - i svagare ögonblick. I nyktrare stunder tänker jag nog som så; Nej, inte än, jag vill inte, inte förrän kriget blir slut. Du Papi, så tänker man och resonerar trotts att man nog kanske får lov att erkänna hjärtats egendomliga längtan som man inte riktigt förstår och begriper, men erfar att den vaknar mer och mer. Dock när jag tänker på alla förhållanden, vårt lilla ofullbordade hem som vi behövde få mera fullständigt ordnat förrän vi kan börja ta emot några nya utgifter, då viskar jag: ” Snart, men inte än”.
Har visst fått flera brev sen senast så tack ska du ha, kanske får jag ett i morgon också väntar
Din egen lilla Lis
Vasa den 8.9. -42
Min älskade Make !
Frid !
Efter vår förmiddagskommers börjar det så småningom bli lite lugn och fred här nu, varför jag just suttit och läst genom brevet som kom i dag morse. Tack ska du ha, och är du så rar, och är jag så glad för varje brev, i synnerhet som jag i dag inte alls hoppades på någon påhälsning av postiljon och hans innehållsrika postväska eftersom jag fick i går, men han är inte den som är missnöjd däråt, och inte jag heller. Tvärtom, och i glädjen däröver skall du såhär strax mitt på dagen få en några rader igen som en uppmuntran och påminnelse om att i fortsättningen inte glömma er paroll, den att inte ge sej, bara hålla ut. Brevskrivningen inräknad förstås, och är det den jag i första hand tänker på. En sådan egoist man blivit, och har man ju alls ingen orsak till klagan, så bortskämd så man förstås ville ha brev varje dag, tack älskade för din kärlek och omtanke, men känner du väl och förstår att hemma i ---- viken finns en som alltid går och väntar därpå också väntar på och hoppas att högvördige Knappens hjärta ska vekna, och jordbråkarna likaså lugnar sej något och inte som sagt bråkar i onöd-an tycker jag.
Nåja du, vi ha ju ändå haft det bättre än mången ann’ . Det är ju bara de att jag redan så smått levt mej in i tanken att du kommer nu den 20-de, hade jag hoppats, men från andra sidan sett, kommer du i okt. så är jag kanske hemma då, och vore det ju trevligare att de dagarna få vara fri.
Med mycken möda tycks jag fått de här raderna skrivna under dagens lopp. Ellen har varit hemma i dag varför jag haft det lite grand jobbigare, och har jag skrivit sådär ett ord nu och ett annat då. Nu får jag snart stänga, solen skiner och är det riktigt varmt och vackert nu, trotts att vi hade åska och regn på förmiddagen och tror jag nästan jag ska försöka gå till skogen i kväll och söka lingon.
Med käraste hälsningar från Din egen Alice.
Västervik 9.9. -42
Du min egen kära gubbe !
Frid !
Slog mej just neder här vid vårat skrivbord och tänkte jag författa en skrivelse igen, men känns det nästan som jag till allra först finge tända en brasa här, annars blir det väl knappast någonting av mina författarta-langer. Vädret så här års tycks nog bli alltmer oberäkneligt och nyckfullt, och efter att på förmiddagen varit strålande sol och vackert skulle du nu se och höra hurudant det är. Klockan är inte mera än åtta, men är det redan sådär halvmörkt, kusligt och dystert, och piskar det formligen ner, regnet. Hoppas det slutar tills någon gång i morgon bitti när man skall bege sej iväg till arbetet.
Fick brevet i dag, det som jag egentligen ända sen måndagen gått och väntat på sen din mamma ringt angående stolarna. Hon påstod att det hörts så dåligt, men fattade hon saken som så att du velat att jag skulle annullera stolsbeställningen. Jag tror rakt jag glömde nämna om när jag skrivit, huru jag gått och undrat och funderat och inte riktigt förstått att du därute skulle ha kommit på någon annan möjlighet. Gissade nog förstås att du på något förunderligt sätt hade fått någon idé och kanske hade något i kikaren, men hur, det kunde jag inte fatta.
Nåja, tänkte jag, han skriver väl och ska jag vänta och se förän jag vidtar några åtgärder. Har annars gått och grunnat på densamma beställningen jag också, och så smått funderat om vi ändå skulle nöja oss med dom enklare, billigare, så kanske vi kunde beställa det mera nödvändiga matsalsmöblemanget med det snaraste också. Det där har nu legat i mina tankar, men har jag ju också räknat med att du snart kommer hem, och eftersom dom inte lovte stolarna förrän någon gång i nov. tänkte jag att jag väntar tills du kommer, och hinner vi säkert ändra beställningen då sen vi gemensamt än en gång fått se och fundera på saken.
Så fick jag då ditt brev i dag, tusen tack, du store Optimist som på ett tag möblerat hela våningen, men angående stolarna vet jag sannerligen inte hur vi ska tänka oss att handla. Du förstår, det var ju i första hand för tygets skull som jag beställde, en ändå rätt så god kvalitet, och förrän jag annullerar den beställningen tycker jag vi borde få reda på vilka möjligheter de i sin tur ha. De tyger som numera står att få är just ingenting värt, men möjligen kunde de där kanske ha något gammalt lager. Om så vore undrar jag om han inte möjligen medsamma han är på permission kunde arrangera några provbitar så vi finge se och bedöma färg- såväl som kvalité, och ginge det väl an att du i din tur sände den hit åt mej per brev kanske, om du inte annars själv kommer. Sedan kanske en sådan firma likaså består sej med broschyrer över vad dom förfärdigar så man på så sätt kan-ske kunde få titta och föreslå vad, och hurudant man ville ha.
Annars tyckte jag väldigt bra om det du minns vi såg här på samma ställe i Vasa, matsalsmöblemanget, nånting i den stilen tycker jag, om du kommer ihåg. Till ett sådant möblemang hör också utom byffén ännu ett skåp i samma stil, och tycker jag vi säja sex stolar och inte fyra, två kunde gärna vara med armstöd. Köksmöblemanget, det kunde ju gerna få vänta så länge, och behövs det ju inte, åtminstone så länge vi bor här då det i det här lilla inte finns rum för någon möbel, och veta vi ju inte framdeles heller hur det blir, om det behövs någon möbel i vår kokvrå, hurudan den sedan kommer att bli och vart man kommer. Kanske vore det klokast och bäst att inte lägga sej till med mera än vad som går i en --- kappsäck?!? Jo,jo, men !!
Såhär har jag funderat, som du ser både hit och dit, men tror jag nog sist och slutligen att jag ingenting gör åt saken, väntar och bidar ännu på vidare instruktioner, och hoppas jag det ska gå att ändra längre fram när du kommer hem. Och försöker du ju så fort som möjligt få några uppgifter därifrån Terjärv-firman just för den sakens skull.
Så här långt kom jag utan brasa. Jag var lat för att gå ut i regnet efter ved, men nu skulle jag nog, känner jag, behövt lite extra värmetillskott, och i brist på brasan, det kanske skulle ha gått an och dugt med en riktig kram… Du Matti, riktigt sådär andlöst, hårt, kramas och omslutas av ett par starka, kraftiga armar, det kanske skulle hjälpa, likaså att fått krypa ner vid någons sida, det hade varit skönt ----- med lite värme, menar jag.
Försök om du kan gissa vilken tid jag gick i säng i går kväll? Var ju till lingonskogen, men var det mera skralt vad jag hade för besväret ty var det nästan väl tidigt ännu, men återigen, plockar man inte nu blir man antagligen utan. Roligt brukar det vara att plocka lingon, men i går kväll var det inte alls roligt på grund av det dåliga resultatet. Var så trött när jag kom hem att jag lade mej direkt, kl halv tio redan, som inte hänt på jag vet inte när, och sov jag tio timmar i ett kör med det resultatet att jag i dag gäspat hela dagen.
Nej nu får jag väl allt lov att sluta det kilometerlånga igen för denna gång med de allra-som-käraste halsningar och kanske du ---------
en kyss och en riktig hjärtekram förrän du somnar
Din Lisen
Du min egen kära gubbe !
Frid !
Slog mej just neder här vid vårat skrivbord och tänkte jag författa en skrivelse igen, men känns det nästan som jag till allra först finge tända en brasa här, annars blir det väl knappast någonting av mina författarta-langer. Vädret så här års tycks nog bli alltmer oberäkneligt och nyckfullt, och efter att på förmiddagen varit strålande sol och vackert skulle du nu se och höra hurudant det är. Klockan är inte mera än åtta, men är det redan sådär halvmörkt, kusligt och dystert, och piskar det formligen ner, regnet. Hoppas det slutar tills någon gång i morgon bitti när man skall bege sej iväg till arbetet.
Fick brevet i dag, det som jag egentligen ända sen måndagen gått och väntat på sen din mamma ringt angående stolarna. Hon påstod att det hörts så dåligt, men fattade hon saken som så att du velat att jag skulle annullera stolsbeställningen. Jag tror rakt jag glömde nämna om när jag skrivit, huru jag gått och undrat och funderat och inte riktigt förstått att du därute skulle ha kommit på någon annan möjlighet. Gissade nog förstås att du på något förunderligt sätt hade fått någon idé och kanske hade något i kikaren, men hur, det kunde jag inte fatta.
Nåja, tänkte jag, han skriver väl och ska jag vänta och se förän jag vidtar några åtgärder. Har annars gått och grunnat på densamma beställningen jag också, och så smått funderat om vi ändå skulle nöja oss med dom enklare, billigare, så kanske vi kunde beställa det mera nödvändiga matsalsmöblemanget med det snaraste också. Det där har nu legat i mina tankar, men har jag ju också räknat med att du snart kommer hem, och eftersom dom inte lovte stolarna förrän någon gång i nov. tänkte jag att jag väntar tills du kommer, och hinner vi säkert ändra beställningen då sen vi gemensamt än en gång fått se och fundera på saken.
Så fick jag då ditt brev i dag, tusen tack, du store Optimist som på ett tag möblerat hela våningen, men angående stolarna vet jag sannerligen inte hur vi ska tänka oss att handla. Du förstår, det var ju i första hand för tygets skull som jag beställde, en ändå rätt så god kvalitet, och förrän jag annullerar den beställningen tycker jag vi borde få reda på vilka möjligheter de i sin tur ha. De tyger som numera står att få är just ingenting värt, men möjligen kunde de där kanske ha något gammalt lager. Om så vore undrar jag om han inte möjligen medsamma han är på permission kunde arrangera några provbitar så vi finge se och bedöma färg- såväl som kvalité, och ginge det väl an att du i din tur sände den hit åt mej per brev kanske, om du inte annars själv kommer. Sedan kanske en sådan firma likaså består sej med broschyrer över vad dom förfärdigar så man på så sätt kan-ske kunde få titta och föreslå vad, och hurudant man ville ha.
Annars tyckte jag väldigt bra om det du minns vi såg här på samma ställe i Vasa, matsalsmöblemanget, nånting i den stilen tycker jag, om du kommer ihåg. Till ett sådant möblemang hör också utom byffén ännu ett skåp i samma stil, och tycker jag vi säja sex stolar och inte fyra, två kunde gärna vara med armstöd. Köksmöblemanget, det kunde ju gerna få vänta så länge, och behövs det ju inte, åtminstone så länge vi bor här då det i det här lilla inte finns rum för någon möbel, och veta vi ju inte framdeles heller hur det blir, om det behövs någon möbel i vår kokvrå, hurudan den sedan kommer att bli och vart man kommer. Kanske vore det klokast och bäst att inte lägga sej till med mera än vad som går i en --- kappsäck?!? Jo,jo, men !!
Såhär har jag funderat, som du ser både hit och dit, men tror jag nog sist och slutligen att jag ingenting gör åt saken, väntar och bidar ännu på vidare instruktioner, och hoppas jag det ska gå att ändra längre fram när du kommer hem. Och försöker du ju så fort som möjligt få några uppgifter därifrån Terjärv-firman just för den sakens skull.
Så här långt kom jag utan brasa. Jag var lat för att gå ut i regnet efter ved, men nu skulle jag nog, känner jag, behövt lite extra värmetillskott, och i brist på brasan, det kanske skulle ha gått an och dugt med en riktig kram… Du Matti, riktigt sådär andlöst, hårt, kramas och omslutas av ett par starka, kraftiga armar, det kanske skulle hjälpa, likaså att fått krypa ner vid någons sida, det hade varit skönt ----- med lite värme, menar jag.
Försök om du kan gissa vilken tid jag gick i säng i går kväll? Var ju till lingonskogen, men var det mera skralt vad jag hade för besväret ty var det nästan väl tidigt ännu, men återigen, plockar man inte nu blir man antagligen utan. Roligt brukar det vara att plocka lingon, men i går kväll var det inte alls roligt på grund av det dåliga resultatet. Var så trött när jag kom hem att jag lade mej direkt, kl halv tio redan, som inte hänt på jag vet inte när, och sov jag tio timmar i ett kör med det resultatet att jag i dag gäspat hela dagen.
Nej nu får jag väl allt lov att sluta det kilometerlånga igen för denna gång med de allra-som-käraste halsningar och kanske du ---------
en kyss och en riktig hjärtekram förrän du somnar
Din Lisen
Västervik den 11.9. -42
Min allra käraste !
Frid !
Jag tror nog att det inte blir många rader i kväll ---- i natt rättare sagt. Tänkte nästan om jag skulle varit lat och smita ifrån hela fredags-aftonunderhållningen, men fick jag sådär oförmodat extra höjt vitsords-betyg per brev i dag så… ja, så man är väl tvungen tänkte jag, om man i fort-sättningen ska få stå något så när i goda böcker och förbli kejsarens vän. Alltnog så gjorde jag goda ansatser till en svag början ren tidigare i kväll men det stannade blott och bart med början. Tyckte det verkade som om hjärnsystemet varit ”naaleis” för-stört eller kanhända är det hjärtverksamheten som inte funktionerar normalt ----eller onormalt, vad vet jag? Det verkar på något sätt som om det vore tid att du komme hem och toge reda på rätta förhållandet, annars kan jag inte garantera att det hela kommer att i fortsättningen påverka brev-skrivningen, menar jag. Önskade sådär riktigt intensivt här ett tag i kväll att du varit hemma, hade med andra ord riktigt lessamt efter min älskade herre och man
Avbrottet på linjen skrivningen förorsakades av att jag fick främmande. Frida kom ut, och ha vi haft en riktig gemytlig, trevlig stund framför brasan när vi ventilerat och avhandlat livets, hjärtats stora spörjsmål, du vet. Kanske var det brasan som gjorde det, vet inte men blev det med ens nånting så varmt, ömt och vekt därinne, och vet du vad annat vi gjorde? Jag hade ju kvar ännu litet av den där cacaon du förärade, varför vi satte kokaren på och du må tro det var länge sen man fått nånting så gott, och kunde du gerna varit hemma och fått del av härligheten tänkte jag när jag dukade bordet här.
Klockan var över tolv när jag började igen. Det är natt och ute blåser en riktig orkanartad storm som gör att det känns så varmt och skönt inne. Frida är här och har hon allaredan slocknat och tror jag jag slutar nu
P.S Sänder paket likaså. Hoppas du fått det jag sände tidigare i veckan ?
Karjalan Kannas 12.9. 1942
lördag förmiddag
Käraste kickan min
Frid.
Hösten är kommen, hör stormarna gny, kan man nästan sjunga nu. I går var det ett väldans oväder så man kände sej rigtigt nöjd att få vara inomhus. Stormen tjöt i knutarna och regnet piskade fönsterrutan. Elektrisk-motorn streikade till att börja med igår kväll så vi höll på att få vara i mörker, men fick dom den att fungera till slut ändå. Jobbade annars väldeligen igår på e.m.. Var näml. till skogs och plockade svamp tillsammans med Vinberg och hittade vi så mycket vi iddes plocka. Det regnade emellanåt men inte gav vi oss förän vi hade pafflådorna våra fulla. Rensade dem och kokte jag dem igår på kvällen, och blev det rätt så mycket kantareller. Det värsta är att jag just ingenting har att sätta dem i, men har jag beställt nu med en som far till Viborg, så på måndan eller tisdan borde jag få några glasburkar. Vi hittade en fingersvamp som var så stor som ett kålhuvud bl.a. så nog får du äta svamp nu så mycket du orkar i vinter, det räcker nog till fast vi skulle dela med oss åt tjocka släkten. Men först måst jag ju få dem transporterade härifrån. Detta om svamp.
Annars händer det just ingenting nytt under solen. Höll på att glömma och tacka för paketet som kom i förrgår, tack skall du ha för omsorgen, det var nog välkommet. I dag lyckades jag komma över ett helt kilo mejerismör till ett pris av fem askar grova, så nog reder jag mej med den saken en tid framåt. Hönsena värper ännu och har jag några ägg på lager så som du ser så försöker man nog sköta sej.
Kanske räcker det för denna gång, de blev ju ett och varje, med den förhoppningen slutar jag raderna med att de inte skall ta så lång tid fören vi åter få träffas
Kära hälsningar från din Egen Matti
lördag förmiddag
Käraste kickan min
Frid.
Hösten är kommen, hör stormarna gny, kan man nästan sjunga nu. I går var det ett väldans oväder så man kände sej rigtigt nöjd att få vara inomhus. Stormen tjöt i knutarna och regnet piskade fönsterrutan. Elektrisk-motorn streikade till att börja med igår kväll så vi höll på att få vara i mörker, men fick dom den att fungera till slut ändå. Jobbade annars väldeligen igår på e.m.. Var näml. till skogs och plockade svamp tillsammans med Vinberg och hittade vi så mycket vi iddes plocka. Det regnade emellanåt men inte gav vi oss förän vi hade pafflådorna våra fulla. Rensade dem och kokte jag dem igår på kvällen, och blev det rätt så mycket kantareller. Det värsta är att jag just ingenting har att sätta dem i, men har jag beställt nu med en som far till Viborg, så på måndan eller tisdan borde jag få några glasburkar. Vi hittade en fingersvamp som var så stor som ett kålhuvud bl.a. så nog får du äta svamp nu så mycket du orkar i vinter, det räcker nog till fast vi skulle dela med oss åt tjocka släkten. Men först måst jag ju få dem transporterade härifrån. Detta om svamp.
Annars händer det just ingenting nytt under solen. Höll på att glömma och tacka för paketet som kom i förrgår, tack skall du ha för omsorgen, det var nog välkommet. I dag lyckades jag komma över ett helt kilo mejerismör till ett pris av fem askar grova, så nog reder jag mej med den saken en tid framåt. Hönsena värper ännu och har jag några ägg på lager så som du ser så försöker man nog sköta sej.
Kanske räcker det för denna gång, de blev ju ett och varje, med den förhoppningen slutar jag raderna med att de inte skall ta så lång tid fören vi åter få träffas
Kära hälsningar från din Egen Matti
RSS Feed
