Matti & Alice  
en kärlekshistoria
i  krigets skugga
  • Förord
  • Brev
    • Hemlandssånger med Matti och Alice
  • Om Matti & Alice
    • Foton
  • Lite finsk historia
    • Artiklar
  • Kontakt
    • Redaktörer

Brev 4/9 - 12/9 1942

25/10/2014

0 Comments

 
Västervik den 4.9. -42

 
Du älskade hjärtevännen min !                                                                     


Hälsningar utifrån skären, hela familjen fullt av sol och luft och smekande ljumma kvällsvindar. Vi ha haft en så ljuvligt vacker dag, solskensmättad och varm, med en sådan där hög och klar luft, sådan  som den bara understundom så här på höstsidan. Ingen kvävande värme, varmt men ändå svalt och skönt, och tycker man det känns så skönt att andas. Else kom med mej ut och foro vi som sagt ut dit till Sissi och Henrik som ännu bo kvar  där ensamma på sin holme, och du må tro om vi njöt och insöp  allt vad vi kunde,  på samma gång som vi togo farväl av skären och dess fröjder för i sommar.

Så hastigt den gått förbi men så mycket vi ändå hunnit och upplevat vår korta sommar du och jag. Tänkte nästan hoppa i säng ty tycker jag nästan det sinat i förrådet och har jag just inget nytt att komma med men för att undkomma grälorna får jag väl så lov att fortsätta raderna och sända dej en hälsning och ett tack för brevet jag fick i går, tack, tack. Det är ju lite omväxling på de annars ensidiga dagarna, nu när köpenskapen inte florerar så värst, och skulle man nästan ingenting ha emot att sluta det här affärslivet. På ett sätt har man för all del haft det bra, fler fördelar än man kanske skulle haft på annat håll med bättre lön. Får se nu huru det går om man blir arbetslös till den första, vet ingenting bestämt ännu, men säjer jag bara hua-då innan man har det så långt att man har allting packat och klart. Jag kanske så småningom får börja höra mej  om efter ett annat jobb, men kommer dag kommer råd, kanske om jag skulle försöka huru det skulle vara att vara hemmafru?

Vet just inte om det vore så särskilt livat förrän ---- ja, jag tror nästan jag väntar med de tills min inre längtan  anländer för att stanna hos sin fru. Tycker nästan man har svårt att fatta att det någongång verkligen ska kunna bli så, och ska man inte kunna förstå att det är snart den dagen, om vi få uppleva den. Man vet ju inte av något annat liv än komma för att åter fara igen. Ensammen vänta och längta, mötas, leva och fröjdas, för att åter skiljas och leva på förhoppningen av ett nytt möte, och en förhoppning att någon gång snarast ska det otroliga hända, då när du inte behöver återvända.

Det blev ju ändå några rader av, men är kl. just 12 och går att räkna på fingrarna, till dess, vad tror du? för att skona Elses angripna nerver är det väl bäst  jag slutar med mitt rasp.

God natt käraste och dröm om Din Egen Lisen

P.S Drömde om dej sista natt. Tänkte förstås på din permission så jag drömde att du fick hela 14 dygn och voro vi glada som barn däråt. Snart kanske det går att räkna på fingrarna, dagarna till dess, vad tror du?                                                             

--- viken den 6.9 -42

Älskade Matti min !

I och för undvikande av de onödiga pauserna det var tal om är jag väl kanske så illa tvungen att pränta en några rader igen. Ja du, det är väl att vara illa tvungen när man egentligen vid den här tiden borde drömma, sovande i sin säng, och inte i vaket tillstånd hemfalla åt drömmerier. Men Matti, jag kan väl inte rå för att mina tankar lagt sej till med en så besynnerlig ovana; när kvällen kommer på är det så naturligt för dem att ila iväg ut på långfärd och med den älskade vandra i minnenas örtagård. Då händer det att det blir så levande för ens hjärta, och så här efteråt i ensamheten dyker det upp små händelser, episoder, som likasom omedvetet etsat sej in i ens medvetande och vid blotta minnet därav blir mera dyrbart. Det kan plötsligt vara ett ord man minns, ett tonfall man hör, man möts av en blick, en smekning och vibrerar det riktigt därinne i hjärtevärlden av förnyad längtan efter den älskade . . .

Ja du, det märks, som jag skrev borde visst nygifta fruar ordineras sömnpulver i stället för att sitta och halvprata i sömnen.Det är visst någo svaghets-symptom som yppar sej i misstag såhär någon gång, och vet jag knappt varifrån dom härleder sej om inte du händelsevis sku kunna ge en förklaring. Så dum jag är! Det är ju förstås vitaminbrist, varifrån allt annat ont härleder sej i dessa tider, fel på dieten, så klart.

Har varit på mötet i kväll efter att ha varit osynlig en längre tid. Fick ett brev där jag läste om att min man varit och viftat med någon i grannstan. Och fick  t.o.m. fotografi av honom och denna någon vad-det-nu-var-för-en. Akta dej, jag har också varit ute på vift, och är det därför man varit så mycket borta från mötena den senaste tiden, mest hela sommaren så gott som. Vet du, det var ett riktigt gott möte, kanske beroende av att man själv varit så länge borta och kände jag mej som en liten hungrig  gapande fågelunge. Sångarna redde sej t.o.m. ganska bra, och voro vi ganska fulltaliga. Det har ju kommit ett väldigt tillskott till reskassan, även från Sverige, trotts att G. nu inte själv slapp att resa, och ha vi ju också bidragit med något av vårt lilla tiondegivande. Har nog försökt att fördela det efter bästa förmåga.

Du kanske går och när vissa förhoppningar vis-a-vis poiken?. Det är ju en sådan där hemlig bävan som alltid inför ovissheten gör sej påmind, men tycks han låta vänta på sej, arvprinsen vår. Och vet du, kan du gissa att denna väntan gör att ”mors” hjärta håller på att vekna - - - i svagare ögonblick. I nyktrare stunder tänker jag nog som så; Nej, inte än, jag vill inte, inte förrän kriget blir slut. Du Papi, så tänker man och resonerar trotts att man nog kanske får lov att erkänna hjärtats egendomliga längtan som man inte riktigt förstår och begriper, men erfar att den vaknar mer och mer. Dock när jag tänker på alla förhållanden, vårt lilla ofullbordade hem som vi behövde få mera fullständigt ordnat förrän vi kan börja ta emot några nya utgifter, då viskar jag: ” Snart, men inte än”.

Har visst fått flera brev sen senast så tack ska du ha, kanske får jag ett i morgon också väntar          

Din egen lilla Lis

                                                                                       
Vasa den 8.9. -42

Min älskade Make !                                              

Frid !                       

Efter vår förmiddagskommers börjar det så småningom bli lite lugn och fred här nu, varför jag just suttit och läst genom brevet som kom i dag morse. Tack ska du ha, och är du så rar, och är jag så glad för varje brev, i synnerhet som jag i dag inte alls hoppades på någon påhälsning av postiljon och hans innehållsrika postväska eftersom jag fick i går, men han är inte den som är missnöjd däråt, och inte jag heller. Tvärtom, och i glädjen däröver skall du såhär strax mitt på dagen få en några rader igen som en uppmuntran och påminnelse om att i fortsättningen inte glömma er paroll, den att inte ge sej, bara hålla ut. Brevskrivningen inräknad förstås, och är det den jag i första hand tänker på. En sådan egoist man blivit, och har man ju alls ingen orsak till klagan, så bortskämd så man förstås ville ha brev varje dag, tack älskade för din kärlek och omtanke, men känner du väl och förstår att hemma i ---- viken finns en som alltid går och väntar därpå också väntar på och hoppas att högvördige Knappens hjärta ska vekna, och jordbråkarna likaså lugnar sej något och inte som sagt bråkar i onöd-an tycker jag.

Nåja du, vi ha ju ändå haft det bättre än mången ann’ . Det är ju bara de att jag redan så smått levt mej in i tanken att du kommer nu den 20-de, hade jag hoppats, men från andra sidan sett, kommer du i okt. så är jag kanske hemma då, och vore det ju trevligare att de dagarna få vara fri.

Med mycken möda tycks jag fått de här raderna skrivna under dagens lopp. Ellen har varit hemma i dag varför jag haft det lite grand jobbigare, och har jag skrivit sådär ett ord nu och ett annat då. Nu får jag snart stänga, solen skiner och är det riktigt varmt och vackert nu, trotts att vi hade åska och regn på förmiddagen och tror jag nästan jag ska försöka gå till skogen i kväll och söka lingon.

Med käraste hälsningar från Din egen Alice.
Västervik 9.9. -42

Du min egen kära gubbe !                                                     

Frid !

Slog mej just neder här vid vårat skrivbord och tänkte jag författa en skrivelse igen, men känns det nästan som jag till allra först finge tända en brasa här, annars blir det väl knappast någonting av mina författarta-langer. Vädret så här års tycks nog bli alltmer oberäkneligt och nyckfullt, och efter att på förmiddagen varit strålande sol och vackert skulle du nu se och höra hurudant det är. Klockan är inte mera än åtta, men är det redan sådär halvmörkt, kusligt och dystert, och piskar det formligen ner, regnet. Hoppas det slutar tills någon gång i morgon bitti när man skall bege sej iväg till arbetet.

Fick brevet i dag, det som jag egentligen ända sen måndagen gått och väntat på sen din mamma ringt angående stolarna. Hon påstod att det hörts så dåligt, men fattade hon saken som så att du velat att jag skulle annullera stolsbeställningen. Jag tror rakt jag glömde nämna om när jag skrivit, huru jag gått och undrat och funderat och inte riktigt förstått att du därute skulle ha kommit på någon annan möjlighet. Gissade nog förstås att du på något förunderligt sätt hade fått någon idé och kanske hade något i kikaren, men hur, det kunde jag inte fatta.

Nåja, tänkte jag, han skriver väl och ska jag vänta och se förän jag vidtar några åtgärder. Har annars gått och grunnat på densamma beställningen jag också, och så smått funderat om vi ändå skulle nöja oss med dom enklare, billigare, så kanske vi kunde beställa det mera nödvändiga matsalsmöblemanget med det snaraste också. Det där har nu legat i mina tankar, men har jag ju också räknat med att du snart kommer hem, och eftersom dom inte lovte stolarna förrän någon gång i nov. tänkte jag att jag väntar tills du kommer, och hinner vi säkert ändra beställningen då sen vi gemensamt än en gång fått se och fundera på saken.

Så fick jag då ditt brev i dag, tusen tack, du store Optimist som på ett tag möblerat hela våningen, men angående stolarna vet jag sannerligen inte hur vi ska tänka oss att handla. Du förstår, det var ju i första hand för tygets skull som jag beställde, en ändå rätt så god kvalitet, och förrän jag annullerar den beställningen tycker jag vi borde få reda på vilka möjligheter de i sin tur ha. De tyger som numera står att få är just ingenting värt, men möjligen kunde de där kanske ha något gammalt lager. Om så vore undrar jag om han inte möjligen medsamma han är på permission kunde arrangera några provbitar så vi finge se och bedöma färg- såväl som kvalité, och ginge det väl an att du i din tur sände den hit åt mej per brev kanske, om du inte annars själv kommer. Sedan kanske en sådan firma likaså består sej med broschyrer över vad dom förfärdigar så man på så sätt kan-ske kunde få titta och föreslå vad, och hurudant man ville ha.

Annars tyckte jag väldigt bra om det du minns vi såg här på samma ställe i Vasa, matsalsmöblemanget, nånting i den stilen tycker jag, om du kommer ihåg. Till ett sådant möblemang hör också utom byffén ännu ett skåp i samma stil, och tycker jag vi säja sex stolar och inte fyra, två kunde gärna vara med armstöd. Köksmöblemanget, det kunde ju gerna få vänta så länge, och behövs det ju inte, åtminstone så länge vi bor här då det i det här lilla inte finns rum för någon möbel, och veta vi ju inte framdeles heller hur det blir, om det behövs någon möbel i vår kokvrå, hurudan den sedan kommer att bli och vart man kommer. Kanske vore det klokast och bäst att inte lägga sej till med mera än vad som går i en --- kappsäck?!? Jo,jo, men !!

Såhär har jag funderat, som du ser både hit och dit, men tror jag nog sist och slutligen att jag ingenting gör åt saken, väntar och bidar ännu på vidare instruktioner, och hoppas jag det ska gå att ändra längre fram när du kommer hem. Och försöker du ju så fort som möjligt få några uppgifter därifrån Terjärv-firman just för den sakens skull.

Så här långt kom jag utan brasa. Jag var lat för att gå ut i regnet efter ved, men nu skulle jag nog, känner jag, behövt lite extra värmetillskott, och i brist på brasan, det kanske skulle ha gått an och dugt med en riktig kram… Du Matti, riktigt sådär andlöst, hårt, kramas och omslutas av ett par starka, kraftiga armar, det kanske skulle hjälpa, likaså att fått krypa ner vid någons sida, det hade varit skönt ----- med lite värme, menar jag.

Försök om du kan gissa vilken tid jag gick i säng i går kväll? Var ju till lingonskogen, men var det mera skralt vad jag hade för besväret ty var det nästan väl tidigt ännu, men återigen, plockar man inte nu blir man antagligen utan. Roligt brukar det vara att plocka lingon, men i går kväll var det inte alls roligt på grund av det dåliga resultatet. Var så trött när jag kom hem att jag lade mej direkt, kl halv tio redan, som inte hänt på jag vet inte när, och sov jag tio timmar i ett kör med det resultatet att jag i dag gäspat hela dagen.

Nej nu får jag väl allt lov att sluta det kilometerlånga igen för denna gång med de allra-som-käraste halsningar och kanske du ---------                     

en kyss och en riktig hjärtekram  förrän du somnar

Din Lisen
                                                                                                                                              
Västervik den 11.9. -42

Min allra  käraste  !                                       

Frid !

Jag tror nog att det inte blir många rader i kväll ---- i natt rättare sagt. Tänkte nästan om jag skulle varit lat och smita ifrån hela fredags-aftonunderhållningen, men fick jag sådär oförmodat extra höjt vitsords-betyg per brev i dag så… ja, så man är väl tvungen tänkte jag, om man i fort-sättningen ska få stå något så när i goda böcker och förbli kejsarens vän. Alltnog så gjorde jag goda ansatser till en svag början ren tidigare i kväll men det stannade blott och bart med början. Tyckte det verkade som om hjärnsystemet varit ”naaleis” för-stört eller kanhända är det hjärtverksamheten som inte funktionerar normalt ----eller onormalt, vad vet jag? Det verkar på något sätt som om det vore tid att du komme hem och toge reda på rätta förhållandet, annars kan jag inte garantera att det hela kommer att i fortsättningen påverka brev-skrivningen, menar jag. Önskade sådär riktigt intensivt här ett tag i kväll att du varit hemma, hade med andra ord riktigt lessamt efter min älskade herre och  man

Avbrottet på linjen skrivningen förorsakades av att jag fick främmande. Frida kom ut, och ha vi haft en riktig gemytlig, trevlig stund framför brasan när vi ventilerat och avhandlat livets, hjärtats stora spörjsmål, du vet. Kanske var det brasan som gjorde det, vet inte men blev det med ens nånting så varmt, ömt och vekt därinne, och vet du vad annat vi gjorde? Jag hade ju kvar ännu litet av den där cacaon du förärade, varför vi satte kokaren på och du må tro det var länge sen man fått nånting så gott, och kunde du gerna varit hemma och fått del av härligheten tänkte jag när jag dukade bordet här.

Klockan var över tolv när jag började igen. Det är natt och ute blåser  en riktig orkanartad storm som gör att det känns så varmt och skönt inne. Frida är här och har hon allaredan slocknat och tror jag  jag  slutar nu

P.S Sänder paket likaså. Hoppas du fått det jag sände tidigare i veckan ?
 

Karjalan Kannas 12.9. 1942                                                                            
lördag förmiddag

                                 
Käraste kickan min                                        

Frid.

Hösten är kommen, hör stormarna gny, kan man nästan sjunga nu. I går var det ett väldans oväder så man kände sej rigtigt nöjd att få vara inomhus. Stormen tjöt i knutarna och regnet piskade fönsterrutan. Elektrisk-motorn streikade till att börja med igår kväll så vi höll på att få vara i mörker, men fick dom den att fungera till slut ändå. Jobbade annars väldeligen igår på e.m.. Var näml. till skogs och plockade svamp tillsammans med Vinberg och hittade  vi så mycket vi iddes plocka. Det regnade emellanåt men inte gav vi oss förän vi hade pafflådorna våra fulla. Rensade dem och kokte jag dem igår på kvällen, och blev det rätt så mycket kantareller. Det värsta är att jag just ingenting har att sätta dem i, men har jag beställt nu med en som far till Viborg, så på måndan eller tisdan borde jag få några glasburkar. Vi hittade en fingersvamp som var så stor som ett kålhuvud bl.a. så nog får du äta svamp nu så mycket du orkar i vinter, det räcker nog till fast vi skulle dela med oss åt tjocka släkten. Men först  måst jag ju få dem transporterade härifrån. Detta om svamp.

Annars händer det just ingenting nytt under solen. Höll på att glömma och tacka för paketet som kom i förrgår, tack skall du ha för omsorgen, det var nog välkommet. I dag lyckades jag komma över ett helt kilo mejerismör till ett pris av fem askar grova, så nog reder jag mej med den saken en tid framåt. Hönsena värper ännu och har jag några ägg på lager så som du ser så försöker man nog sköta sej.

Kanske räcker det för denna gång, de blev ju ett och varje, med den förhoppningen slutar jag raderna  med att de inte skall ta så lång tid fören vi åter få träffas                            

Kära hälsningar från din Egen Matti

0 Comments

Brev 19/8 - 3/8 1942

18/10/2014

0 Comments

 
Den här gången fick de möjlighet att träffas i Helsingfors, dit Matti var bjuden av pingsförsamlingen. Alice fick då möjlighet att ta tåget dit från Vasa. Ett efterlängtat möte för dem båda efter 3 månader tjänstgöring för Matti vid fronten!


Vasa den 19.8. -42

Du min allra-som-Käraste !


Klockan är tio slagen och sitter jag här ensammen och känner mej riktigt slö, rent ut sagt lat. Här är för tillfället så sakta och stilla och störs man just inte av någon annan än tobakshamstrarna så här i mitten utav mån.  men nej, det finns inte, kanske i morgon. Så lyder lagen, och vore man nästan frestad att sätta lapp på luckan, stänga och försvinna härifrån, ty ute råder i dag för en gångs skull strålande högsommarväder, vindstilla och varmt och skönt. Därav också kanhända slöheten gör sej förnimbar, men fröjdas man ändock över varje solskensdag som bestås, i synnerhet när man vet och förstår att dom snart är räknade.

Funderade nog här ett tag om jag skulle skriva eller låta bli, men hur jag än tänkte återkom jag ändå till vår gamla utgångspunkt: ”Allt vad i viljen. . . . ” och vet jag knappt någon dag när jag så intensivt väntat på postiljon, och hade velat ha ett brev, som just i dag. Kanske beroende på att jag tycker det är en evighet sen jag senast fått; en, två, tre, fyra dagar, och la jag mej i går kväll med den förhoppningen att i morgon säkert kommer det efterlängtade. Men nej,och du må tro det varit en besvikning när postiljon inte ens behagat visa sej på hela dagen. Tycker alldeles att jag i förbigående läste några rader i Jakobstad om någons fru som var”lata”, men nu har visst densamma fruns man i sin tur hemfallit åt lättjan. Förlåt käraste, det kanske låter som en klagan men är det nog inte meningen. Det är bara det, får så lov och erkänna att jag är bortskämd, och du vet själv och står det till och med i bibeln uttryckligen att ”förlängd väntan tär på hjärtat”.  Och är det följderna därav hela klagomålet, begrips!

Har varit med om någonting spännande i dag, kan du gissa? Vandrade iväg upp till Nyblins efter kortena du vet, och var det spännande nog innan man alls visste om det lyckats, d.v.s. om det lyckats dem i någon mån försköna avbildningen av orginalerna. Vet just inte vad jag skall säga därom. Förstahandsintrycket skulle jag uttrycka med ett ”dagen efter”. Själva kortena äro nog i sej själva bra, och vid närmare granskning får man väl lov att erkänna och säga, mest likt utan all försköning trotts att det för undertecknads vidkommande nog hade behövts lite retuschering, kanske lite mer utvilad rättare sagt, men undra på det. Får nog som sagt skriva dagen efter under, och på det där som vi tog i bröstbild liknar jag nog mest en utav Faraos magrare nöt. Mager, kantig och stygg, lite rundare linjer hade nog varit av behovet påkallat, och mera klädsamt för en brud, och där var jag är allena det är just inte värt fem penni. Lite grand för allvarligt, det förut nämda, annars få vi väl, med tanke på det andra också säga ett ”ganska” bara, trotts att det nog kunnat vara bättre, men hade det också kunnat vara sämre, ”dagen efter”.

Men vore du förstås intresserad av att se, och vore det förstås på sin plats att jag sände dem åt dej sådu finge se, men tror jag du får bemästra din nyfikenhet så länge tills jag hinner få nya, och kanske du rentav hinner komma hem. Ska vi inte säga så att du kommer hem och tittar på dem, och mej ett slag sen emellan, va?

Sen glömmer du väl inte bort att jag väntar brev i morgon så vore du riktigt rar, tycker din därefterlängtande Lisen. Och lovar jag i så fall sända både puss och kram från din egen Lisen                            

--- viken den 21.8.                  


Min Älskade!  Frid !


Matti käraste, om du visste så jag väntat och väntat på brevet som aldrig kom. Har tänkt var eviga morgon att i dag kommer det säkert, men, men . . . Och har det varit lika lönlöst om jag grälat eller försökt göra mej in med densamma för-medlaren, nix och ingenting. Har undrat och tänkt och inte riktigt förstått mej på min kära hälft allteftersom dagarna gått. En hel lång brevlös vecka, och är det inte fritt att man inte känt sej en aning orättvist behandlad, ty borde jag visst få 10* i flit och upp-märksamhet för den senaste tiden, tycker jag själv åtminstone. Som uppmuntran. * 10 var/är? högsta betyg i finska skolan…

Tänkte nästa börja på ett brev i går kväll, men eftersom jag beslutit mej för, och senast tror jag nämnde om, att jag inte ämnat komma med någon ack-och-ve-klagan så fann jag för gott att låta bli, samt än en gång tänja på tålamodet till morgondagen. (Tänkte????)ändå, bäst kanske att inte göra sej så stora förhoppningar så blir inte besvik-ningen inte så stor. Men under allt lurade ändå en andra tanke: Det måste komma i morgon, annars så . . .

Och det kom. Äntligen, som en befrielse ur en veckolång väntan, och märkte jag det genast på farbrodern, på hans” gissa om jag har någonting?” Lovade  genast på stund en tobaklåda. Annars råder det ett väldigt ståhej? nu när tobaken blir på kort och gäller det att välja antingen eller. Tobak och knappare socker, eller sockerransonen sådan den blir utan tobak. Ja, den som visste. Tobaken är annars ett väldigt gångbart mynt, men ack ! Det sockret det är också väldigt gångbart, åtminståne i våran gå’l, och får man just inte för mycket av den varan, snarare tvärtom.

Nåja, fann vid läsning av raderna att jag hade rätt i min förmodan om att man blivit rättvist behandlad. Tack vare censuren som återigen varit framme. Därav dröjsmålet och är det tider sen senast. Bäst kanske du lite tänker dej för när du skriver så du inte ger alltför stark dosis av beska piller åt karjala-historien. Någon kunde kanhända känna sej illa berörd, och bleve det besvärligheter utav. Den som visste varför de just den här gången nödvändigt skulle hitta på den här förseningen, och undrar du förstås i din tur över tystnaden på 4450. Kände mej nog en aning snopen, och tänkte jag ”varför kunde det inte komma i går”, så hade man kunnat nu inte mer än fått prata en några rader. Men var det väl meningen så den här gången.

En H: forsresa blir ändå så kostsam i dessa tider men nog vore det roligt,ock kanske ska vi tänka på det till en annan gång framdeles i vinter, kanske kombinera med något större möte någon gång om det ginge an.

Ja, så var det väl inget mer för denna gång. Man har gått här och varit en aning ”alakuen”* ( nedstämd!?) under veckans lopp, och nådde det trotts brevet sin kulmen i dag.         

Höll nästan på att  få riktig hjärtesorg i morse. Ve-lo-ci-ped-ringen sprack, for med en smäll och kom jag en kvart timme för sent till jobbet. Den håller på och blir riktigt slut överallt och tänkte jag skulle måsta föra den till verkstan i dag, men kom Erik in, en karl som är med Henrik, och förbarmade han sej över eländet. Så nu är den körduglig igen, men ack, hur länge. Och fick han en tobakslåda för besväret, så klart.


Till sist, de käraste hälsningar i mängd sänder Din egen Lisen.

P.S. Frida hälsar så mycket.



(*Frida är en granne, ej systern som är missionär i Kina då!)
Picture

Västervik den 26.8 -42

 Du min egen älskade, efterlängtade. Lycka! Frid!

 Så är man då åter hemma i  --- viken och får man väl så lov att återgå till gamla vanor samt återigen uppta den gamla inarbetade förbindelsen Karjalan kannas - Vasa och tvärtom. Resan däremellan, jag menar mellan Vasa – H: fors gick bättre än jag trodde. Tyckte den skulle göra sej tröttsam och lång, hemresan, i synnerhet fasade jag för den när jag tänkte på  min huvudstadsresa, men gick den också bra och var nog vägen hem inte så hiskligt lång som jag föreställt mej den. Det blev ju alarm då igen på dagen just när vi skulle bege oss till stationen, Jarl-Olof kom också samtidigt, men varade det inte så länge, utan kunde tåget avgå på ordinarie tid samt anlände det till Vasa också utan all försening, varför jag kom hem i god ordning någon gång på nattkröken. Snarkade ända till elva, halv tolv i dag och har jag inte varit i arbete på hela dagen. Tyckte jag kunde vara hemma lika så bra i dag, så är man åtminstone utvilad och bättre i form att börja på i morgon bitti igen.

Kan inte säga så glad jag ändå är att  jag reste, struntade i mitt sparningsdille och kom. Och trotts att det nu återigen med förnyad styrka värker av längtan därinne känner jag på samma gång en kvävande lyckokänsla när jag i minnet upplever dagen, ljus och vacker som en dröm. Kan inte fatta huru två människor i vår värld, omgiven och uppfylld som den är av hat, strid, elände kan få uppleva lyckan så fullkomlig som jag kände och förnam den då. Du Matti, så underbart vi hade det, så rika vi äro, du och jag, fam. Englund, som knappast har den förmågan att bli rika så värst rika men ----- mycket lyckliga

Det låter som överord, men kan jag inte rå för att jag just nu känner det så. Den skulden är väl närmast du skyldig till, och kan jag inte förklara huru det vorde så här.  Kan du ?

Många kära hälsningar, puss och kram

Sänder din väntande, längtande Lisen



Västervik den 1.9. -42

Älskade lilla gubben !                                                  

Frid !                           

Brevet jag väntade i lördags det kom i går måndag, likaså postanvisningen, så jag får väl då till allra först tacka på det hjärtligaste. Och i dag, trotts att man nog så gott som alla dagar sådär halv nio- nio tiden med spänning väntar på postiljon och hans brevväska, eller rättare sagt dess innehåll, fick jag ändå, kan jag nästan säga oväntat två, säger två brev på en gång. Varför vi, postiljon och jag, funderade och kom till slut överens om att nog måst jag varit en rysligt snäll flicka. Sakkunskapens enstämmiga utlåtande, och lyder den vidare ”fortsätt i samma anda”, och bad mej postiljon framföra hans speciella hälsning och löfte om att med nöje förmedla huru många som helst om dan. Nåja,  blev nog en aning förvånad när jag öppnade och började titta efter datum, 19-de läste jag; Nej nu måste det nog vara någe fel med gubben tänkte jag, och menar han förstås 29-de. Men efterhand som jag läste förstod jag att det verkligen var skrivet då, och hade jag bort få desamma förrän jag for till H: fors redan. Det måste visst ha varit ute på avvägar, det eftersom det ine var censurerat och kom nu först samtidigt med det som var daterat 28-de. Den tycks vara nyckfull postgången där nerifrån.

Vet du, känner mej annars riktigt lat i kväll. Har försökt mina jordiska talanger om en par kvällar å rad, och har jag varit och hjälpt dem skörda höfrö en stund sedan jag kommit hem. Har för övrigt känt mej ganska hängfärdig hela dagen ty har jag begåvats med en bättre förkylning, snorar och vad därtill hörer, tung i skallen, surögd med ty- åtföljande evinnerliga takdropp. Det är förstås den här hastiga förändringen från sommar till höst som är skuld till eländet. Det har kännts riktigt kallt om mornarna redan, och fortsätter det att blåsa sådär kallt om dagarna. En natt hade vi till-och-med frost med rim på marken så potatisblasten svartnade  såg jag, men tror jag inte annars den gjort någon nämnvärd skada.

Du, det blev ingen Björkö-resa, d.v.s. för frugan din, som meningen var i söndags, ty hon ------- försovde sej och vaknade först halv tio, när dom antagligen var halva vägen redan. Klokast var det väl också eftersom jag fått förkylning, och stormade det ganska duktigt då och var det säkert kallt ute på sjön.

Lasse Vuorinen träffade jag helt apropå i måndags och bad han mej hälsa dej, så klart. Han påstod sej inte haft en aning om varken att vi varit förlovade, än mindre gifta. Inte förrän han en kväll händelsevis lyssnade på radion hemma och då fick höra dej hälsa din fru i V: vik. Nu går han här och väntar på pass för utrikesresa förstår du, för att få resa hem till Sveden. Får se hur det lyckas för honom, kanske får han bli här.

Barntransporterna därifrån har ju begynt och har dom kommit flere båtar hitöver till Vasa med bl.a. barn hemmahörande i Suomussalmi, vilka, om någon, borde ha 100-procentigt finnblod i ådrorna, men vill du höra så riktigt sorgligt, men sant, dom behärskar inte mera sitt modersmål.

Behöver inte mera skriva vid någon fladdrande ljuslåga, ty har vi haft en montör här så nu är felet avhjälpt. Och har han installerat vår takkrona så där provisoriskt. Det borde ju egentligen vara annan avstängare och ny ledning för att reglera de olika lamporna, men går det förstås såhär tillsvidare, och lyser den riktigt nätt, och ljust är här när dom alla brinna. Min cykel den vilar också i väntan på montör, och begagnar jag mej av Ragnhilds nu om dagarna.

Det kanske är bäst man retirerar i säng nu igen, men först ska jag avfyra en massa hälsningar och en kram från ”Gumman”                                                                    

Sänder det så kallade provkortet/(bröllpskortet ) nu samtidigt. Hur gick det?


Picture
Karjalan kaunaas 3.9.1942

Älskade mami    Frid!                                                  


Sitter igen som pävystäja*(=dagjour)  för staben, klockan är något över 6, och dom andra grabbarna ha farit och spela fotboll. Knappen håller på i rummet här bredvid och bygger modellflygplan, han var just in här och visade mej gummimotorn. Han har varit ganska lugn nu sedan han kom från loma, beroende just på  sina flygplan.. Nu har vi ju en ny adjutant. Bäckman flyttade till 3-dje batteri, och glad var han att slippa härifrån Den nya som vi fått, en Vasa-pojke också, Ivan heter han, en ung, men något viktig verkar han nog i början, men han hinner nog lära sej så småningom. Ja Julle, han far i morron på loma och är borta i 8 d. så jag hamnar hit på staben igen under tiden. För mej ser det nog mörkt ut att slippa nånstans. Få se om man alls slipper hem ens denna månad. Tänkte just att det verkar som om nån skulle försöka prova tålamodet på en, men nu gäller det att hålla ut. En gamal ger sej inte.

Talade just med Schevelef i telefon, och hann inte fråga av honom ens när han skall på loma fören han sa att han inte slipper fören den 16-de. De är just han som brukar tala om att inte ge sej, bara hålla ut. Inte har man alltför ljusa framtidsutsikter då det gäller permission. Så en sak ännu, dom som skall hem och plöja kan också komma med obehagliga överraskningar. Nåja, i allt detta så kommer en viss korpral Sand i mina tankar, han stackarn har ju inte varit hemma på över ett halvt år, honom är det synd om.

Det var ju en lycklig tillfällighet att vi fick vara tillsammans i H: fors, så de lindrar en aning, men nog önskade man ändå trotts detta få vara hemma hos dej, du min egen. Det är tycker jag en Evighet sedan jag var hemma hos dej, och är det nu snart tre månader sedan jag var hemma och fick ligga och sova i Hetekan bredvid lilla gumman. Kanske har du hunnit sluta hos herrskapet Nedermos då jag nångång slipper hem. Jag har ju gått här och funderat huru du skall kunna få ledigt under min permission, men kanske ordnar det sej på detta sätt. Huru vore det om fru Englund skulle fortsätta då fru Nedermo slutar, men det vill du nog inte. Nog finns det nånting annat för dej att göra om du nödvändigt skall ha nånting att hänga fingrarna på, oroa dej inte, den saken ordnar sej nog skall du se.Få se huru det gick för oss i H: fors. Inte tror jag de blev någon poik åtminstone, men kanske att flyglarmet gjorde nånting åt saken, eller vad tror frun lilla. Ja du mami, nog skulle vi komma att minnas under vilka omständigheter den babyn kommit till, eller hur. Men som sagt så inte tror jag att de blev nånting ännu.

Nej, jag måste väl sluta nu så småningom mina fattiga rader och fortsätta nån annan dag. Så här på slutet så får jag tillsist tacka för brevet som kom igår.Ute stormar det och regnar som bäst men har det varit ganska varmt ändå de senaste dagarna. Med många kära hälsningar slutar jag för denna gång.

Din Egen Matti                                                 

Ps.Sänder samtidigt ett foto av kycklingarna som kapten tog när de voro små                

 

 

 

 

0 Comments

Brev 10/8 -14/8 1942

11/10/2014

0 Comments

 
Västervik den 10.8. -4

                              
Käraste gubbstrunten min !

Tror rakt att jag alldeles glömde bort dej igår fast det var söndag eftersom du inte fick någon påhälsning. Söndagsbrevet, det uteblev igen, men börjar du väl så små-ningom bli van med den ovanan. Förrästen, om jag inte mins fel blev du visst riktigt bortskämd med den varan senaste vecka, så fast du nu finge vänta en dag eller par nu igen så tar du väl knappast skada därav. Och ifall du inte tidigare hört eller känner till verkliga  fakta med anledning därav, så skall jag be att i upplysningssyfte få framhålla att det lär nog inte vara riktigt hälsosamt, det där att bli bortskämd, påstår dom som vet ock känner till reglerna.

Dock, ingen regel utan undantag, och vill jag bara så här i föregående påpeka: Undantaget, det är jag det, ty så vitt jag vet och kan bedöma saken har jag nog inte märkt några symptom eller följder av att vi här skulle blivit bortskämda i något avseende. Eller har du kanhända något att påstå, men ”ha so sägär na anna, ha ljuver ha”. Så nu vet du det, och vet du väl också, och märker vad som döljer sej under förklädnaden här ovan.

Skulle ju berätta, men glömde jag det visst ändå senast jag skrev, att tala om att Bertel igen sluppit kriget för en tid tillsvidare, och ligger han just som bäst här på schäslongen och läser och drar på sin snugga. Undrade just sådär oskyldigt om han månne var dagen efter, ty efter vad det ser ut artar det sej mer och mer, och har han haft henne här för första gången söndagen över.

Så det så, och av förstahandsintrycket att bedöma så tror jag nog vi kanske kan acceptera henne som svägerska. Riktigt rar, men skulle jag inte drömt om att Bertel skulle intresserat sej för hennes typ, och lär hon vara baptist. Få nu se hur läget utvecklar sej, allvarligt verkar det, och spekulerar han på att övertaga hemgården kanske i en snar framtid, eller så snart han nu får börja vara hemma. Kanske Englunds rentav får börja se sej om att flytta, vem vet?

Tack för det innehållsrika lördagsbrevet och ”Berta” anlände ju i dag.

 Hjärtevarma hälsn. sänder Lisen din
Västerviken den 12.8. -42

Du älskade hjärtevännen min!                                                    

Frid!


Försök om du kan gissa vad kl. är? Just hade vi ljusa sommarnätter och nu redan är det kolsvart natt och mörker och höst. Här regnar det, bullrar något tag nu och då, och alltemellanåt skär någon blixt genom mörkret och för ett ögonblick blir det så bländande ljust. Det är vackert, storstilat, såhär på avstånd, och är det någonting maje-stätiskt över ett åskväder, tycker jag, och minns jag huru man som barn hade föreställningen att nu talar Gud, talar så hela jorden bävar.

Klockan ja! Den slog just som bäst sina tolv slag så det börjar väl nog bli väl sent, men du överraskade mej själv med att ha tid att sitta och längta, en riktigt svidande längtan som kom över mej såhär helt plötsligt när jag nu suttit här en stund och låtit tanken löpa. Varthän tror du, och vadan denna längtan? Kan du månne förklara varifrån den härleder sej? Kanske är det någon annans tankar och längtan som gör sej gällande och förnimbar ända hit upp, jag undrar? Inte vet du väl händelsevis att jag har en hjärtans kär där ute jag också där någonstans på näset? Och dithän, dit dras min håg, min tanke och all min längtan, när den såhär understundom i kvällens tysta, ensamma timmar härjar i ens inre.

Vi ha annars haft friluftsmöte annonserat här ute vid skolan i kväll, men blev det på grund av åskväder och regn inomhusmöte i stället, och har det regnat riktigt duktigt. Hade pastorn, pastorskan och ungdomarna efteråt här på en blixtvisit, in och ut och titta, men var dom rädd regnet, och passade på och for mellan skurarna. Tur var det, så fick jag ägna mej åt ”gubbarna” som väntat på mej, kanske ”gubben” med förrästen som aldrig , inte ens i misstag ens, lär få något extra, var det inte så? Gubbarna i pluralis, det var sådana små, röda, nej stora röda och vackra jordgubbar som Rangnhild skördat och förärat undertecknad, och idkar vi någon sorts byteshandel pro forma.

Har fått två hela kg vilka jag rensat och tänker sylta för kommande dagars behov, i hopp om att det ska ske ett under, kriget bli slut och du och ni alla få vända hemåt för någon fler dag än de sedvanliga åtta, eller ska vi, ni måsta uthärda ännu en vinter? Gud allena vet, men i så fall tycker jag nog borde ni få något varmare vinteride om så är.

Du den där sovsäcken, begriper jag mej inte riktigt på den. Av ett täcke menar du förstås att man skulle sy ihop långsidan och ena kortsidan samt arrangera draglås sen i den övre kortsidan, eller hur? Är det meningen att du skall rymmas där helt och hållet, då blir ett vanligt täcke för kort eller hur tänker du placera dej i en sådan fundering?

Det är väl nog bäst jag skrider till avslutning nu om jag ska vara någorlunda klar i knoppen i morgon, ty ser man alltför glåmig ut får man nog snart höra av det, men vore det inte första gången man finge sej en gliring”Ja, det är underligt, en del fruar tycks bli blekare och blekare för varje dag som går”. Vad tror du det betyder, vad menar dom med sånt, men lär det nog inte vara med sanningen överensstämmande, i synnerhet som jag efter vår Vallgrundresa blivit riktigt ordentligt brun. Obefogade misstankar.

Du som inte är van, inte ens i misstag bortskämd med något extra kanske jag förrän jag vänder mej på mitt söta öra skulle bestå på en extra kyss kanhända,  ger och kanhända ber om en, två  ---- många ----

Allt i misstag förstås, många hälsningar och halsningar och varmt tack
för brevet som kom i går
                                             
Din egen Alice
Västervik den 14.8. – 42

XXXX                                      

Matti älskade pojken min!                                  

Frid! Segertoner 43.

                       
Hjärtevarmt Tack för brevena jag fått igår och idag. Käraste, så besvärligt ni ”måtte ha det med eran Knapp” och är kontrasten säkert stor när ni jämför er med er förutvarande chef. Och tack vare honom får väl han den här nya nu förbruka all sin energi för att sätta pli på er och få er något så när i form, menar han. Förstår att stämningen kan bli allt annat än angenäm, stör jämvikten och friden samt förpestar atmosfären. Har genast märkt det i dina senaste brev och har jag saknat det där personliga lilla ordet ”frid” i början av desamma. Satt och tänkte på det här i början, dej och din ställning därute, den tillvaro ni där äro tvungna att leva uti. Nej man kan förstås knappast tillnärmelsevis ha en aning om förhållandena hurudana dom är, outhärdliga mången gång men under de att jag satt här och tänkte på allt detta kom med ens sången här ovan, eller rättare sagt, kören kom plötsligt så levande till mitt inre. ”Frid som kan bevara frid som övergår alla hjärtats tankar, jag hos Jesus får”, tack o lov!  Undra inte alls så om det förminnes någonting annat än frid därinne i olika situationer, men när det blir så där stormigt besvärligt  och det känns grumligt och oklart där inombords då tror jag det är ett bra botemedel i den här sången. Spela och sjung, sjung  den om och om igen sjung friden in i ditt get hjärta. Det hjälper ská du se och skingra frestelserna såväl inom som utom dej.

Har varit ute på språng idag igen. Dom hade nämligen fått in tyg dititill möbelcentralen ett ganska bussigt tyg till och med och inte allt för oäven färg heller. Tog och beställde till stolarna, men vet du har dom stigit väsentligt i pris se´n senast. Arbetslönerna påstår han , 2, 600 st. nu. Försökte nog mitt bästa att få honom att gå ner till 2, 500, inte under. För 1, 300 finge vi nog det andra du vet alltså sådana med stoppade sidor öppna med en sådan där träkarm, du vet. Annars nog med mjuk kant , resårstoppning, inte heller så oäven.

Naturligtvis toge jag hellre den andra, men bleve ju den här senare betydligt billigare och är et så mycket vi behöva och vore det iså fall med tanke därpå. Vad säjer du om saken? Skall jag gå och ändra på beställningen eller ska vi sätta 5000 marken i stolarna och hoppas att det sen skall ordna sej också med det övriga. Hinner ju nog ändra på beställningen ty lovade han den först någon gång i november. Var och prenumereradepå tidningen du beställde och postade den Fmk: 105,75 och hoppas jag den anländer så småningom.

Har nästan tänkt företaga mej en J:stads-resa i morgon e.m. men blev det så regnigt ikväll och ser det ut som det skulle  kunna hålla ut med det. I så fall vet jag knappt om jag ids fara. Talade annars med svärmor i telefon igår så jag kanske kan hälsa och mådde dom ungefär som förr. Härhemma må vi nog också efter vanligheten och håller kararna på med taktäckningstalko på uthuslängan såhär förrän skörden börjar.

Bäst kanske att krypa i säng nu igen och drömma om ----  att du snart är här.

Må så gott! Många hälsningar och en hjärtekram från

Mattis egen lilla Lis
Västervik den 17.8. -42


Min Käraste!  Frid !

Frugan är hemkommen efter att ha varit ut och luftat sej lite grand, och har jag massor av hälsningar, hela famnen full från hemstaden. Mor, far, alla flickorna i första hand, Ellen Viklund och sen en invalid från Frälsningsarmen, skriv ” Gynnar” så vet  han nog. Som du hör så uppehåller jag ju kontakten med släkten, den kategori av anförvanter till vilka dom nu räknas. Så påstod dom att det försports i radion, men tänk att jag inte märkte det, men är man visst såna egoister så man tänker endast på sej själv, i vissa avseenden åtminstone.

For på lördag e.m. och kom jag i dag med morgonbussen hem. Det var ju egent-ligen till Vikarholmen planerna stod, men naturligtvis måste jag titta in till Englunds också och var jag där natten över till söndagen. Du har visst nyligen fått brev av din mamma så du vet ungefär hur dom hade det. Där vankades äkta bönor tilloch med, vilka jag sparade för ett visst ändamål, och go’ mat! Sände ju nog en potatisladdning åt dej i dag, men vet jag ej om jag riktigt ska’ nännas göra dej snål med att tala om köttbullarna vi åt. Minns inte när jag senast ätit köttbullar, så du må tro dom smakade, och kräm utav riktigt potatismjöl, sådant som inte heller på länge funnits i våran gå’l. På tal om mat så undrar jag ” huru ha to e no?” Tycker nästan det är som om på senaste tiden skulle hörts mer än lovligt skrammel där nerifrån, jag menar jag är rädd för att du magrat igen och gör dej onödigt smärt i jämbredd med frugan tills du kommer hem.

Fick i dag när jag kom hem helt apropå höra att Valter var hemma och skulle resa i kväll varför jag med tanke på din figur försökte i hastigheten få ihop ett och annat, i huvudsak potatis, varför det blev kanske en aning väl tungt, men är han rar, den där Valter, och behöver man nog inte vara rädd att besvära honom. Förstår att du redan fått detsamma.

Här var den där Verner Elm i kväll, han utav vilken du köpte hönsena och pass-ade jag medesamma på och frågade om han äventuellt i fall av behov möjligtvis kunde sälja någon fler. Nåja, han var på gott humör, skrattade åt hönsmammans och Stalinas in-lägg i radioprogrammet, men påstod han dom hade så några. I alla händelser lät det inte alls omöjligt, men skulle han konferera med gumman om saken. Dock tänker jag nog den saken ordnar sej, i så fall att någon händelsevis finge ett infall att utöka kucklet där. Men snart kanske du får dej en bättre middag, tuppstek, annars kanske dom snart med sitt galande onödigt börjar fresta och dra till sej fiendernas uppmärksamhet i sin ansträngning att vinna hönsdamernas bevågenhet.

Kommer just i samma veva ihåg att jag knappast kommit ihåg att berätta om att Anni Ristimäki är förlovad. Minns inte om jag gjort det men undrar jag om du kunde gissa med vem? Lill-Kalle från Väster – Österö. Carl Granholm rättare sagt, och minns du väl och känner mannen tänker jag. Hur går det då med hennes missionärskallelse?

Klockan slog elva och tycker jag nästan att  ”kvällsömnin böri vis’ se”. Sitter och skriver i skenet av en ljusstump, ty gick propparna vid senaste åskvädret och glömde jag ta hem nya från stan. Nästan så man känner sej manad att sjunga ” En korsu vi ha, där vi ha det bra, fast tiden ibland synes lång…”. Tack vare ljusstumpen !! Kombinerad med läng-tan !!!

Till sist ett tack för slanten, postförskottsförsändelsen som kom i lördags. Förstår att det var ämnat prenumerationen, resten till det gemensamma, vårt blivande bohag.

De allra käraste hälsningar och en kram från

Lisen din

P.S. Det lyser ännu från andra sidan, från kammarn där, och är det Bertel
som också börjat med sådana här saker. Brevskrivning genast på måndag
kväll. Han är släkten lik, och vansläktas inte heller Densamma.

 

 

 

0 Comments

Brev 2/8 - 8/8

5/10/2014

0 Comments

 
Västervik den 5.8 -42

Du, min egen. Frid !

 Måste väl för att bevara friden utåt och inåt skriva och klotta litet i protokollet förän man kryper i säng. Skymningen och höstmörkret äro i antågande, det är slut med de nordiska, ljusa sommar-nätterna, och har jag just tänt lampan och gjort det så så bekvämt som möjligt för mej. Här är kallt här uppe i norr och borde man nästan elda mitt i sommaren för att hålla sej värmen så här på nattkröken, och tror jag inte heller där är så många grader ute.

 Har varit till skogen igen. Den här gången var det svamposet där nerifrån näset som trängde ända hit. Blev så snål så jag var tvungen att gå till skogen för att bli kvitt och få begäret stillat, men­ ­­– men … Inte blev jag fet på den resan, mycket magert resultat och tror jag endast en par kantareller.

Tack skall du ha för brevet, eller rättare sagt, breven som jag fått i går och i dag, tack, tack! Sände ett potatispaket i dag på dagen, och tänkte jag sända lite annat smått och gott i morgon, samtidigt som jag sänder raderna här. En sak ska du försöka komma ihåg när du kommer på permis. Glasburkarna! Försök kom ihåg att ta hem dem, annars vankas det inte någo mer gott. Har gjort ett experimentmed en burk jag sänder nu, undrar om det utfaller till belåtenhet och smakar min herre och man? Sen en annan sak. Är utan de röda lapparna, så om du kan skaffa sådana så sänd åt din fru så spar hon flera mark på dem och paketsändningen.

Vet du vad annat jag gjort i dag? Var och hörde mej för om möblerna, stolarna, men var dom på stället vi tänkte oss för tillfället utan tyger. De väntade nog in någon gång i början på sept. igen något tyg ännu, men så var jag till Rutmans, och såg jag där en möbel som jag, förutom tyget, blev riktigt förtjust i och gerna hade velat ha. Två stycken fåtöljer, vardera på 2,500 mk st. De som vi hade tänkt oss därifrån möbelcentralen, dom skulle ju bli på 2,700 mk st., som du minns, och på Rutmans tog dom för precis likadana  2,500  också. Samma pris för vardera modellen, och var dom ju inte så stort olika heller, därifrån Rutmans menar jag. Dom hade möblerat en hörna där, min förtjusning alltså, med dessa båda fåtöljer och ett bord så nätt, men kostade det ju också hela 1,900, men nog var det nätt, lågt med ganska stor skiva och vanliga fyra ben, men en aning böjda, och vackert polerat i brunt förstås. Till det hela hörde en bokhylla också i samma stil, vilken jag förstår genast hade fallit dej i smaken, förutom priset förstås, bara 2,000 och några hundra till, minns inte riktigt, men ser jag dej redan bekymmersamt klia dej i bakhuvudet och utbrista: ”Stopp där, nu skenar hon iväg och fantiserar igen, och glömmer bort att hålla sej något så när inom rimligheternas gräns”.

Ja du, ser i andanom redan och har det ena rummet färdigt möblerat så förtjusande nätt, men kommer jag sen till följande rum, och finner jag då att vi sakna det som mera nödvändigt är, köks-och matsalsmöbel, skåp för alla våra grejor som står här och segla alltfort, och vet jag inte huru vi ska göra, så länge som vi inte veta hur det blir med den saken om vi ska måsta börja tänka oss något annat än det vi spekulerat på, och är det lite svårt att avgöra vad vi skola köpa innan dess. I alla fall är det roligt att fantisera, värre att realisera, men hur som helst vore det nog skäl att så fort som möjligt beställa och köpa stolarna åtmin-stone, så länge som det som sagt finns något i tygväg, trotts att det redan är mycket dåligt och färgerna kan man just inte tala om. Inget vidare, men går det väl till en tid så länge det nu håller, men får vi hoppas det blir bättre tider innan dess, om …..

Vad tycker du nu? Ska vi vänta och se ifall dom skulle få tyger dit till möbelcentralen, eller ska vi ta det säkra före det osäkra och ta från Rutmans för 2,500?

Måste nog sluta nu igen för denna gång med käraste hälsningar 

och en kram från Din egen Alice

Vasa den 7.8 -42

Käraste lilla gubben                       

Frid !

Inte för att jag nu vet vad jag skall skriva när jag nu börjar, men tänkte jag att jag för en gångs skull sku’ slå dej med häp-nad och komma och överraska dej, riktigt oväntat förstår jag. Jag fick ju ditt brev i dag och ska du välan få det här extra nu då som ett tack därför, ett tack och en uppmuntran för att du inte glömt bort ”allt vad I viljen”...

Du är nog så rar, och älskar jag dej nog så innerligen, obetydligt mytji, som Bertel brukar säja. Rördes nog nästan till att känna medlidande med dej och din olycksbroder inför det hårda öde som drabbat er. Stackars min egen älskade som blivit så vanlottad i livet, men tycks du ju ändå inte vara ensam i nöden, och tänker jag det finns sådana som har det ännu sämre ställt vad den saken anbelangar.Och lär det nog finnas latare fruar än din också har jag hört mej berättas, så trösta dej, min broder, blir int de bättre så blir det sämre, men vad det tycks bli, så brukar det i sången heta ”värre”. Beklagar ! !

Sände ju en hel brass med tidningar i går, så nu borde du ju ha att läsa för en tid igen, och från Korsets Budskap som jag sände får du ävenså del av lite Vasa-nytt. Så går det till här i det civila, och ser det ut att gripa omkring sej mer och mer, men blir det väl riktigt epidemiartat i Sion, att döma av det som för ögonen synes, och blir det väl Lulle och Enkvist härnäst­  - - - ­om det blir? Undrar just vem som skrivit referatet, och blev jag högst förvånad när jag såg detsamma.

Sitter här i botkan och är det stängningsdags, så jagkanske slutar mina fattiga rader. Skulle så stort räkna här i eftermiddags, men regnar det sådär halvt om halvt, och satt jag bara och gäspade och började jag skriva i stället, mellan gäspningarna och expedieringarna. Det är ju därefter också förstås, sekalaisia*, men blev du väl ändå glad redan åt kuvertet bara.

Det brukar                                           * (fritt.)= blandad kompott                  

Din egen lilla Lisen  

 

PS. en extra hälsn. till din vanlottade broder, hela gänget

för övrigt, men mest ändå till Undersergeanten, från hans fru.




V-viken den 7.8. -42    

Älskade, efterlängtade.  Frid!

Blev du förvånad över det föregående tror du väl knappast dina ögon nu, stilen på kuvertet, brevet ja, det är nog egenhändigt, din egen lilla fru, Alice Englund från Vasa, Västervik, som skrivit detsamma. Tro det den som kan! Ja du, älskade, två brev på en och samma dag. Nu går det nästan för långt, men ska jag väl genast såhär från början upplysa dej om att det nog inte är frågan om någon ny taktik, trotts hotet jag läste om i dagens brev. Tar det inte allvarligare än det var menat, och är det bara såhär i undantagsfall förstås, och kanske enda gången på länge som det här händer, och är det förstås i misstag som det sker ett så snart återfall. Så du kan ta det lugnt, inte leva dej in i några nya föreställningar, ty i normalt tillstånd har jag nog inte tid att hinna med någon varje-dags och två-gångers-skrivning. Har så mycket arbete som vållar mej bekymmer därför att jag ingenting får gjort  förutom den evinnerliga strumpstoppningen vareviga kväll. Brrr ! ! !

Om vi dra ut konsekvenserna med anledning av tillståndet jag redan nämnde, förstå vi ju redan därav, förutom allt annat som också talar därför, att det i kväll är någonting onormalt, någonting alldeles särskilt med flickungen, och undrar du förstås vad det är som förskaffar dej den äran? Ser du, saken är den, vet du, kan du gissa vad som hänt? Jo du, jag har nyss för en liten stund sen suttit och lyssnat till rösten som mottagit hälsningar från sin kära där någonstans långt ifrån, och dock var du just så nära, tyckte jag. Tack ska du ha ! Det var så spännande när jag skulle lyssna för att höra din röst. Tror nog pulsen slog lite grand onormalt häftigt, men kände jag nog genast igen rösten och tonfallet, förresten hördes dt ju redan på förhand när undersergeanten, alias hönsmamman, kom lufsande med sin höna. Annars hördes det mycket bättre och tydligare än den föregående gången, och kunde jag ju verkligen den här gången känna igen min mans röst, men hade jag längtat få höra en sångstump också ty är det så länge sen, tycker jag, som du sjungit för mej.

Får väl lov att tänka på refrängen igen. Ute regnar det smått, men borta i väster kröp solen fram under molnväggen, som ett väldigt stort runt eldklot försvann den bakom skogskanten. Skymningen griper omkring sej mer och mer, kanske är det också den som griper mej och gör att jag känner längtan mer än lovligt gripa mej. Minnena tränger sej på och hör jag om och om igen såsom ekot av en viskning där inifrån det allra innersta: ”Matti, älskade Matti min” ... Kanske sitter du också i drömmar och tänker, och är det kanhända din egen längtan som gör sej förnimbar i mitt eget hjärta ...

Varmaste hälsn. och en hjärtekram från Din egen Alice


                                                                          
Karjalan Kannas   7.8.1942

 Käraste lilla frugan min,

 Ett varmt tack för söndagsbrevet som kom nu först. Var nog en aning fnurrig då jag inget brev fick i går, men börjar man så småningom bli van. Det skulle inte i misstag heller komma något extra brev, fast huru  man än larmar i varje brev man skriver. Bäst att byta samtals-ämne  nu redan. Men som det ser ut i början så är man en aning på dåligt humör, men det rår inte dom uteblivna breven för. Utan hörde vi igår att det skulle bli ett uppehåll med permissionerna på en månad, så undra på att man vill bli lite en aning tråkig. Nog svärs det, och förbannas det en viss person här, så stackars den karln om han får över sej alla förbannelser. Här skall man gå och pinas, och vänta på fattiga 8 dygn, som man inte vet ens om man sedan får när man är i tur. Nu idag hördes det som om han skulle ha ändrat sej, men detta vet man ej bestämt.

Undrar om du lyssnade på utsändningen ikväll. Det lät ju som om vi skulle ha varit väldigt flitiga, men var det nog bara propaganda. Grabbarna  stod och slog ihop yxklackar, och försökte bjuda till så att det skulle höras. Stalina sköter sej ganska bra. Kycklingarna har växt och börjar dom sköta sej själva nu.

En sak som jag tänkte be dej uträtta. Jo, Doktorn var här ikväll, och ville han prenumerera på någon Svensk veckotidning. Ta nu och prenumerera på ”Se” för ett halvt år det borde kosta c:a 105 – 106 mk. Du får prenumerera på den i mitt namn, för jag tar den i bolag med Dr. Pengar sänder jag med det snaraste.

Ja, så har jag visst skrivit en par gånger om sovsäcken. Undrar om du möjligen får tag i, eller har något gammalt täcke. Du undrar kanske varför jag så många gånger skriver om den, men är det därför att den vore så bra att ha. Roligt är det inte att vakna om natten för att man fryser. Vi vet inte huru länge vi kommer att få bo i de här pafftältet, och blir det nog kallt i längden. Träffade Nisse häromdagen och bad han mej hälsa dej då jag skriver. Hade brev igår av min kusin Gurli, som varit hemma på semester från Sverige, också hon ber mej hälsa min lilla fru då jag skriver.

Slutar nu mina rader med de allra käraste hälsningar ...

Din egen Matti   

Karjalan Kannas 8.8.1942

Kära älskade Lisen min!

Det är lördagskväll och har jag nyss vridit av radion som just gav krigsöversikten. Vi hade extra jobb ikväll och måste vi ut och köra grus på en väg från kl. 6 eller 18. Förhållandena här börjar nog bli lite vidriga numera tack vare den nya kommendören. Förstb fordrar han en massa saker av oss, och sedanpå köpet ger han oss ! månads permissions-förbud. Det enda man numera tänker är att det blir väl nångång fred så småningom så man slipper detta förban-nade krigande, förlåt uttrycket, men börjar man nog mista humöret nu. Det kokar nog och jäser här, men ingen kan göra nånting åt förhållandet, man är här bunden av hårda obevekliga lagar så man kan ingenting annat än tvinga sej själv till underkastelse. Den första turen som far härifrån reser den 3.9. och börjar deras permis den 5. Jag för min del vara hemma omkr. 15.9, så nog är det hopplöst då man spetsat sej på att vara hemma omkr. 25.8.

Bra skulle det gå om man inte hade så gränslöst ledsamt efter dej nu, kära lilla rara hustru. Jag måste ibland börja tänka på nånting annat för att inte förgås i min längtan efter dej lilla gumman.

Fortsätter nu söndag kväll. Idag har vi varit till Kuokkala, där det spelades en fotbollsmatch i vilken de våra fick på tafsen, 3 -1. Där träffade jag en hel del bekanta från KTR 4, bl.a. Folke Jansson från vårt andra btri. På återvägen så stod jag på lastbilen och tänkte, under det att magen skrek, ’om man ändå hade ett paket från gumman väntande på sej, och fick äta en redi smörgås’ … Då jag kom hem väntade mej två paket, ett brev från Rodney, och tidningarna. Tack skall du ha raring. Det känns mycket lättare att leva nu, då man har matbekymret ur världen för de närmaste dagarna. Slutar nu för denna gång mina rader med käraste hälsningar.

Din Egen Matti

 

 

 

0 Comments

    Archives

    April 2015
    March 2015
    February 2015
    January 2015
    December 2014
    November 2014
    October 2014
    September 2014
    August 2014
    July 2014
    June 2014
    May 2014
    April 2014

    Categories

    All
    104-108 1942
    109 -113 1942
    114-117 1942
    138 - 142 1942
    143-147 1942
    148-152 1942
    153-157 1943
    158 - 162 1943
    163-166 1943
    167-172 1943
    173 -176 1943
    177-179 1943
    180 - 185 1944
    186-190 1944
    191-195 1944
    196 - 200 1944
    201 -204 1944
    205-209 1944
    210-214 1944
    215-219 1944
    220 -225 1944
    226-229 1944
    230-233 1944
    234-236 1944
    Brev 011-015 1941
    Brev 1-10
    Brev 118-122
    Brev 123-126 1942
    Brev 127 -131 1942
    Brev 132-137
    Brev 16-20 1941
    Brev 21-25 1941
    Brev 26-33 1941
    Brev 34-35
    Brev 36 - 40
    Brev 41-45 1941
    Brev 46 - 51 1941
    Brev 52-56 1941
    Brev 57-62 1942
    Brev 63 -68 1942
    Brev 69-73 1942
    Brev 74-78 1942
    Brev 79 - 83 1942
    Brev 84-88 1942
    Brev 89 - 93 1942
    Brev 94 - 98 1942
    Brev 99-103 1942

    RSS Feed

Powered by Create your own unique website with customizable templates.