Västervik den 12.6 1942

Älskade gubbämnet mitt! Frid!

En några rader igen.  Hon artar sej som sagt, eller kanske är det en sista ansträngning såhär i slutet före början kanhända. Det är lördag imorron och måste jag till stan och luffa igen. Går hos tandläkarn och är det en massa småsaker som jag har att ordna, och tänkte jag att det kanske är bäst att skriva en några rader nu ikväll, så får jag det postat medetsamma i morgon. Egentligen sku jag nog inte ha tid med någon pratstund nu. Här jobbas och har man så brått, så brått. Tidigt uppe sent i säng är dagens lösen, men så börjar det också så småningom nå sin fullbordan nu, och känns det riktigt roligt, trotts att man nog varit nervös och retlig mången gång. Du undrar förstås vad det är man hållit på med; allt möjligt och ingenting, det är en hemlighet, kan du gissa och gissa rätt så, ja då kanske du------------- jag får en puss när du kommer hem? Hem, ja efter en vecka den här tiden, så närmar du väl dej så småningom Vasa, snart är du här igen hos din Egen väntande och längtande Lisen, som på samma gång tror att hon den dagen rymmer fältet.

Mitt i allt bestyr, mitt under allt ordnade, så roligt det är att drömma, planera, älska och fantisera, mitt under det jag känner min kärlek och längtan växa sej stark. Ja, då när jag riktigt förnimmer och känner hur jag älskar dej, då kommer det ofta över mej en sån känsla av att vilja fly undan mej själv och min egen känsla, dej och allt ville jag plåna ut ur mitt medvetande.

Varför, ja? Så rasar strider inom en, alltid dock med samma slutresultat: Nej det är för outplånligt, det går inte att skilja dej ur mitt medvetande, Matti älskade hjärtevännen! Och nu närmar sej den med snabba steg, dagen när vi slutgiltigt ska förenas Du och jag till livets slut, och går jag nu bara och väntar på att få mitt eget intyg, så borde vi då ha alla papper klara, klart för att börja vår 30-åriga drabbning. Hade kort av Saga idag, och ämnar hon komma hem till dess, likaså fick jag brev idag, hjärtevarmt tack för desamma och hälsningar i mängder  från

Din Egen Lisen

Västervik den 14.6 -42

Min egen älskade! Frid!

Är just hemkommen från söndagskvällsmötet, och undrar jag om det alls skall löna sej med brevskrivning mera, löna sej att skriva ett så länge man ännu är ung och ogift. Jag menar förstås, om du mera hinner få det förrän du reser. Har gått här och ordnat ett och annat under dagens lopp, ett mycket trevligt arbete, och vore det nog på sin plats, att du finge del av din frus blivande, görande och låtande. Det vore hemskt frestande att få berätta, men nej, du skulle ju gissa och ska jag inte skvallra. Det blir spännande att höra vad du har att påstå om egenmäktig handling utan min mans vetskap. Tänk du, en sån självsvåldig fru du får. Ta nu och en sista gång ägna dej tid för en stunds eftertanke, ty e´böri no´ va´lite dagar kvar ” som sagt”. Tag varning. Förstår att du kanske gått och väntat på ett speciellt brev, och var ju meningen att skriva på dagen och få det avsänt ikväll, men kom Frida hit sen, och förstår du hade vi så mycket opratat, så ett tu tre så var det kväll och mötesdags, och måste jag fara för att få ännu några saker ordnade. Solen håller just på att dala, nästan rakt i norr, och sänder den ett sista förgyllande skimmer, rakt in där jag sitter och skriver!

Idag har vi haft första riktiga sommarsolskensdagen igen på länge. Det har regnat och regnat dagligen nu hela veckan, och på samma gång som det fröjdat av naturen fäderneärvda bondehjärtat, har man gått och närt på en förhoppning ja, att det skulle regna ut och bli vackert varmt och högsommarprakt, allt med tanke på dagen, din och min, vår högtidsdag.

Matti käraste brevet du förstås väntar svaret på, det fick jag först igår, beroende på att jag då först var till staden. Tack ska du ha för desamma, ja varför skulle jag bli lessen på dej därför. Nej, det är ju allt saker och ting som berör oss båda och kanske är det mycket just på grund av denna intima gemenskap den äkten-skapliga lyckan eller olyckan beror.

Du skrev rakt på sak och ska jag också försöka göra detsamma. Det kanhända det inte precist blir vad du väntar dej, och vet jag inte hur jag skall få fram min tankegång klart och tydligt, så du skall förstå densamma.

Jag har läst ditt brev, jag kände värmen, äktheten, kärleken strömma emot mej från raderna i desamma, och kändes det riktigt i ögonvrån och min egen känsla var nog den, att få slutas, gömma och glömma mej i din famn. När jag tänker så långt att ingenting mera skulle hålla mej tillbaka, då går likasom en hemlig bävan genom min varelse och jag får den där känslan av, som jag redan skrev, av att vilja fly, rymma ifrån alltsammans. På samma gång som jag längtat och sett fram emot dagen som nu nalkas, så hade vi ändå kanske inte bort tänka på giftermål ännu, därför att jag just är rädd för följderna därav, jag känner mej inte mogen därför. Jag kanske är olik andra i det här fallet, och tycker du kanhända det är okvinnligt, omoderligt att inte vilja ha barn. Jag förstår att du kanhända stannar i läsningen, du undrar vad jag menar och tycker det är hårt, i all synnerhet som jag vet huru barnkär du är. Matti älskade, ett äktenskap utan barn, nej det ville jag nog inte, ty jag förstår det är just där hemligheten till kärlekens fullkomning ligger förborgad. Så förunderligt Gud har danat oss människor och hela mänskligheten, övermåttan underbart. Du, Matti jag ville så gärna säga, jag är din, du äger mej helt och hållet och du gör det. Jag känner det med varje fiber i min varelse, dock ville jag inte att det blev några följder därav, jag vill det inte. Inte så länge du ska vara ute borta och vi inte äger ett hem, ingenting ordnat. Rent ekonomiskt sett behöver jag ha mitt arbete, min lilla lön, om det alls ska gå att existera, och så småningom gemensamt få ordnat ett eget litet bo. Då när du åter är fri, hemma, utan att behöva tänka på att lämna frugan, då ska vi tillsammans drömma och vänta och välkomna det gemensamma lilla livet.

Förstår att du tänker, det där är saker som vi själva knappast kunna bestämma. Ja, käraste, jag förstår det så väl, knappast det går att fastställa regler för när det stora undret skall ske. Och skulle jag nog sörja om det inte förunnades oss förmånen en gemensam liten unge, en pojke naturligtvis som sku likna sin pappa. Nej nu börjar jag fantisera igen, och har jag mången gång kommit ihåg en vinterkväll, vi promenerade ut till Vikinga, hur vi drömde och helt levde oss  in i fantasins värld, så roligt det var och hur jag älskade dej den stunden.

Antar att jag måste sluta nu, klockan blir så mycket och är det mycket som ligger framför. Hoppas du ska förstå också min ”nyktra” syn på saken, och hoppas jag vad jag skrivit inte skall bli något moln på vår bröllops – kärleks – himmel, tvärtom ska vi kanske bättre förstå varandra. Ta nu och framför en sista hälsning från Alice Pellas till pojkarna. Sen vore det skönt om du kunde när du kommer hem, utföra en barmhärtighetsgärning. Har varit riktigt uppställd med vår tobakssjuke broder här understundom så det så. Är det månne fyra eller fem dar tills du kommer undrar

Din väntande, blivande hustru.  Lisen

Västervik den 30.6 -42

Min Make!

Frid!

Det är kväll dagen efter och ska jag väl försöka om möjligt få ihop ett första brev igen, det första man skriver såhär som nyvorden fru till sin Egen älskade man, tänk du!

Sitter här och tänker på tiden som gått, dagarna du har varit hemma, och tycker jag det är som en dröm, så hastigt förgången, men så ljus och vacker så att den nästan förefaller verklighetsfrämmande, men ändå har man upplevt det alltsammans du Matti, en kort men lycklig och ljus smekmånad. Nu förefaller det bara så avlägset, och är det vordet så tyst och stilla här i vårt lilla hem. Ingen som kommer och går och fyller rummen med liv, kärlek, trevnad och hemkänsla, och känns det dubbelt så tomt nu jämfört med tidigare när du rest, tomt ända in i själen höll jag nästan på att säga, eller kanske rättare sagt känns där fullt, fyllt av en enda stor längtan som aldrig förr. Är det såhär att vara kär när man är liten, hur är det då att vara kär när man är stor” sjöng vi förut, nu undrar jag om det är såhär det är att vara kär när man är stor? Visst var hon tapper och duktig din fru igår kväll, ja ända tills tåget rullade iväg och jag såg din hand vinka allt mera avlägset. Då var det alldeles som om något snörts samman om min strupe, och la det sej som en klump där någonstans inombords. Försökte nog med all makt blinka bort hälften och svalde jag rästen, varför jag nog klarade mej utan att allt för mycket skämma ut mej. For ju så gott som direkt att jobba sedan och hjälpte det mycket. Men du förstår väl hur tomt det kändes när jag senare kom hem till min ensamma lilla våning. Skriver ingenting om de, förutom att jag aldrig förr kännt en så intensiv längtan, och förstod jag att jag allt för lite gett uttryck för hur mycket jag älskar dej. Men tror jag du så småningom lärt känna mej, hur svårt det är att verkligen kunna ge uttryck för vad man känner allra djupast, starkt och mäktigt. Kände särskilt efter varje vår liten bönestund hur mycket du verkligen betydde för mej, din ljus starka tro på Gud det är just vad jag behöver och viskade det inom mej:

” Tack käre Gode Gud för Matti, beskydda och bevara honom, min egen älskade make”

Ber Din egen hustru!

Suur Suomi 2.7.42

Käraste lilla gumman

Nåd och Frid

Efter att lyckligt och väl ha anlänt och installerat mej, skall jag nu låta höra av mej med några rader. Skulle skriva redan igårkväll, men var jag så trött att jag måste jag krypa upp i snarklådan. Skriver nu i stället på fm och får du brevet lika snabbt som om jag skrivit igår kväll. Den långa tråkiga resanhitned gick bra på alla sätt utan mankemang. Tåget var överfullt och fick man ibland sitta på golvet. Men allt går och den som inte går han åker. I Perkjärvi såg jag en bil som tog post med ett bekant märke bak bilen, och frågade jag om jag fick åka med vilket jag fick. Kom på detta sätt lyckligt och väl hem skrev jag, men det andra hemmet, eller tredje vore kanske rättast. En smula nervös var man nog att stiga in i tältet, rädd att få höra att man fastnat. Men de var onödigt allt gick bra. Julle hade varit nervös över att jag inte kommit på dagen och gått här och småsvurit. Och Bäckman hade skojat med honom, att han inte skulle få resa om jag inte kom. Han var därför nöjd när jag steg in i tältet. Jag bjöd på kakan jag hade med mej, och blev man utfrågad hur man haft det på bröllopsnatten var ju naturligtvis det första som frågades efter. Kapten Spåre hade också frågat efter mej, och var jag och sade åt honom att jag kommit nu, och svarade han  - att jasså ni har kommit nu. Han frågade om jag inte hade några hönor med mej, men sade jag att jag inte fått nån littera att sända dem med, vilket han beklagade. Kanske han ännu frågar efter möjligheten att få ett par st. men skriver jag i så fall att.

Kycklingarna befinna sej väl och får man skratta åt dem så. De ströva omkring här med Stalina på området och är allas gunstlingar. En beklaglig olyckshändelse inträffade med en av dom andra hönorna, i det att hon fick av allt att döma hjärtslag av skrämsel då vi kom till buren. Det var inget annat än att konstatera fakta och begravde vi henne med ett spadtag. Då Lygdman fick höra att vi grävt ner henne, gick han och grävde upp den plockade henne, och skall han laga middag  på den ikväll. Kapten Spåre skratta och sa, -  att de kan nog bjuda mej på en bättre middag ikväll, men jag betackade mej för anrättningen. Jag lagade två st så fina kakor igår, och lyckades den rigtigt fint. Kapten Spåre luktade på den och sade han att dom dåkar ju rigtigt bra.

Så var det slut för den gång från M.E men återkommer jag kanske ikväll. Med käraste hälsningar till min efterlängtade lilla hustru.

Din Egen Matti


Suur Suomi 2.7.42

Älskade mami, Frid!

Lovade visst i f.m.  brevet, att jag skulle skriva ett till ikväll och eftersom det nu är passligt så gör jag det. Nu smattrar regent mot tälttaket. Och en och annan blixt korsar kvällshimlen. Vet inte vad som gör att man känner en sån besynnerlig oro inom sej, så man inte kan hålla sej stilla. Är det månne att man så nyligen kommit från civilare trakter. Återkommit från den största tilldragelsen i ens liv man hittills upplevt. Tänker på att man därhemma har en del av sitt liv, att man inte mera är ensam i livet, utan har en hjälp i vardagslivets många enahanda. Inte för att jag skulle oroa mej för framtiden, nej då. Den vet jag ligger i den allsmäktige Gudens hand. Men trots detta så vill man ändå, fast man hör tonerna av en för oss välkänd sång tona nånstans - - allt ju vilar i min faders händer-- ----

spörja och undra, när skall lugna och ordnade förhållanden inträda? Skall detta taga slut? Skall man få återvända till paradistillvaron, det egna hemmet. Känna värmen, trevnaden omkring sej. Inte behöva tänka på att måsta resa bort från alltsammans en viss dag och ett visst klockslag. Allt detta hör till den gyllene friheten, som så mycket sjungits och diktats om. Här slutar tanken och fortsätter det, är det hälsosammast att tro på Gud som styr konungars hjärtan som vattenbäckar ----- och väntar på när hans klocka slår. Det är ju alltid värst dom första dagarna härute efter permissionen, och brukar det ändra sej efter några dagar. I natt väcktes vi av en värre kanonad, och skallrade fönsterrutorna här i tältet en smula. Så började Spåres hundar skälla mitt i allt sammans, så man kom ur sömnen och vaknade vi inte förrän kapten Spåre kom och väckte oss kvart över åtta. De var nog en aning snopet då det varit uppställning halv åtta. Jag trodde klockan bara var kvart över sju, så jag gjorde mej ingen brådska och Spåre tittade en aning surt på mej, men sa ingenting,klokt nog. Han är annars en prima kar och trivs vi alla med honom. Det ska bli intressant att se på vilken plats man kommer på den nya permissionslistan som han gör upp i dessa dagar. Kanske i början på september kan man räkna med att få komma hem. Hu då så lång tid. Punkt och slut fördenna gång. Med käraste hälsningar till alla i Viken men mest till hon gumman eller unga frugan Englund.

Din Egen Matti

 

 

 

 

Stor Finland 9. 6. 1942

Älskling, min Egen, Frid

Ja här är jag nu igen för hur mångte gången vet jag ej. Men de gör desamma för jag är din soldat någonstans i Finland (Ryssland).

Jag sitter här vid bordet med ett flämtande ljusstump framför mej. De var dom ljusen du sände för julgranen. Då blev dom ej använda, men nu kommer dom väl till pass. Kan du gissa vad jag haft för mej ikväll, nej det kan du inte. Jo, jag har kokat munkar, och har jag nu en hel brass, fast jag ätit så magen är fyrkantig. Trodde först att dom inte skulle bli till nånting, men dom blevo bättre än jag vågat hoppas.

Julle bör i detta laget vara hemma nu, och har det varit rätt så lugnt på papperskrigsfronten och det är gott och väl det. Annars så förflyter dagarna ganska fridfullt.

Den nya kommendören har inte i allt för hög grad och detta är en mycket glad sak. Angående mera än dom åtta dygnen jag blev lovad vet jag ännu inte. Kommendören sa bara att inte orkar ni mera än åtta dygn, och det kanske han har rätt i, eller vad tror du. Men en utväg har jag ännu oprövad och den utvägen hoppas jag på, få nu se huru det lyckas. Skulle i så fall det bara blir åtta dagar måsta resa från Vasa en lördag kväll, och det vore inte vidare trevligt. Talade med Nisses batterichef idag, och lovade han att N skulle få resa samtidigt med mej.

Ja, nu kickan lilla är det bara 8 dar kvar tills jag reser, om allt går väl, huru skall  man orka de dar som är kvar. Vi har börjat med en sång här i sektionen och är detta också till tidsfördriv.

Med många kära hälsningar

Din Egen Matti

Västervik den 10. 6. – 42

Matti hjärtevännen min. Frid och fröjd!

Trotts att det redan är sent skall jag väl skriva en några rader igen, för att du inte skall känna dej alldeles övergiven och bortglömd. Hinner inte riktigt följa med  tiden så fort som den går dessa sista dagar av den gyllene friheten, och går Bertel här dagligen och på minner mej: ”Besinna dej é böri nó vá lite dagar kvar nömiddag, kväll om och om igen
rinna dej tiden så fort som den går dessa sista dagar av den gyllene frihten, och går Bertel här d´!” Morgon, middag, kväll om och om igen så knappast  kan jag skylla honom för att inte gett mej sin broderliga förmaning. Vi har annars jobbat här han och jag hela eftermiddagen, och skall du få se sen när du kommer hem, prov på vår skicklighet, amatörarbete dock att beakta. ”Int behöv du skriv nå breiv meir ikväld nö” och påstår han när han går här och vankar ”gå och lägg dej betänk hur lite dar du har kvar”.Jaá a du Matti”det stundar till högtid och dagen är nära;” det får vi allt börja sjunga nu, och är det nästan att det kittlar i maggropen när jag tänker därpå. Jag tror jag rymmer när vi komma så långt, och viskar jag nog understundom: ”Matti käraste jag vågar inte”, på samma gång som jag likasom hör där inifrån mitt eget hjärta, ekot av en dallrande ton, en bärande lyckokänsla, som fyller en med längtan efter den älskade.

Har varit till stan på förmiddagen. Tack för alla brevena, gårdagens och dagens, med hela dess innehåll, fullmakter och intyg i långa banor. Ditt eget intyg ha dom redan fått ut, utan fullmakt, lite konstigare tycks det vara med mitt, men har jag nu skrivit och sänt in anhållan därom, plus fullmakten hoppas det duger nu och det äntligen blir klart. Meningen var väl att skriva brev till dej igår kväll, men var Fridel här och hjälptes vi åt att skriva biljetter. Sänder av dina tjugo idag.

Hoppas du fått dem. Sitter och halvfryser mitt i sommarn jag är sömnig och är det kallt, tror jag kryper i säng. God natt! Viskar Din Lisen

Stor Finland 10.6 1942

Min Egen älskade lilla Lisen. Frid!

Solen skiner in genom rutan och tittar mej i ögonen då jag sitter och skriver till dej min Egen älskade. Är ensam för tillfället i tältet. Bäckman for just ut och rida och dom andra pojkarna är också ute. Kaffepannan eller rättare sagt surroditon puttrar på hällen, och radion spelar grammofonmusik från Sverige, och känner man sej på gott humör. Orsaken är tanken på dej, brevet jag just fick av söndags skriveriet, tack tack. På detta sätt skulle det vara med korre-spondensen, så att man inte onödigt behöver gå och vänta, och sedan känna sej besviken då man ingenting fått. Ja vet du kickan lilla, nog önskade jag få vara med och hjälpa dej med arrangemangen, men efter vad du skriver, så förstår jag att du ordnar allting på bästa sätt, så inte tror jag det blev bättre om vi vore två. Skada att det inte finns någon fotograf som knäpper på söndagen, inte heller Nyblins, skojigt tycker jag i en så stor stad som Vasa. Nåja, då allting annat ordnat sej, så går de nog fint med denna sak också ska du se.

Kortena blir nog för lite. Som jag skrev så är det säkert många som ändå vill ha ett kort, fast dom blir bjudna som församlingsmedlemmar. Problemet Paul har jag också tänkt på, men reflekterat som så att han nog inte,kommer. Men så idag då jag läste ditt brev tänkte jag som så, att vi bjuder honom m. fästmö så får han göra som han vill. Dom andra i Solv är familjen Granlund i sin helhet. Hade brev ikväll också av Alfons och kan han inte komma, bortlovad för hela sommarn. Dom mår bra hela familjen i Ekenäs, men inte har han skrinlagt planerna på Sverige ännu, han menar att än kommer dag än är allt ej förbi.

Så en sak till innan jag slutar ang. de 8 dygnen. Mörkt har det sett ut. Med mera men en liten ljusglimt skönjes och ljusglimten är kapten Spåre. Talade med honom idag och bad han mej återkomma då dagen närmar sej för min avresa. Han är ju aktieägare i hönsgården och undrade han om jag kunde skaffa ett par tre st till, och lovade jag försöka. Försök nu bearbeta mamma gumman din, ifall de går för sej åtminstone med en par st. Vill minnas att hon halft givit ett löfte, åtminstone om en, om jag inte minnes orätt. Nå huru som helst med den saken, så tror jag att det ordnar sej, så att jag inte behöver åka på lördagskvällen den 27.6 vilket vore fatalt. Nisse är här i stabsbtr ikväll och skall sova hos oss, han lovade att vi skulle få vara på hans stuga under tiden jag är hemma, och skall vi ordna om kanoter, eller ev. roddbåt för att ha på dagarna. Ja man planerar ju, men trotts allt planerande, så gör man sej inga överdrivna förhoppningar. Men nog är de på samma sätt för mej, ibland känner man sej så oändligt lycklig så man nästan ville kvävas. Ja vet du, som jag förut skrivit, så inte har jag nånsin förut med sådan intensitet väntat på dagen då jag igen skall få sluta dej i mina armar, o du efterlängtade vad jag längtar.

Sverige paketet som jag fick har nog haft strykande årgång, men cacaon jag fick är orörd, och tänkte jag genast då jag såg cacaopåsen, att den skall gumman få, thét har jag också varit noga med . Ska försöka att om möjligt sända med någon så du får det, i annat fall så har jag det med då jag kommer.

Hur är det med Alfons efterträdare till vigseln, kan vi inte komma överens om att min församlingsföreståndare förrättar den. Väntar på ditt svar förrän jag skriver åt Samuel. Så var det slut från M.E för denna gång, men återkommer han snart igen med pennan och pappret. Till dess hjärtevarma hälsningar en lång varm kyss och en kram, så de knakar.

Din Egen Matti

Nisse ber om sina hälsningar                     

Obs!!! Drack en kopp surro och åt en munk till
Så det blev ett helt och till.

Karjalan Kaunas 12. 6 1942

Älskade efterlängtade,

Klockan är halv 1 på natten, men skall jag trotts denna sena timme skriva några rader till dej. Har just för en stund sen ätit plättar som jag stekt åt mej, för att känna mej mätt och belåten innan jag lägger mej. Intet är som väntans tider, och går dagarna nu mera långsamt. Man påminner sej stundligen det som väntar efter några dagar, och vill man ibland förgås av längtan efter henne lilla vännen, som skall bli ens huskors, i en inte alltför avlägsen framtid. Jag rigtigt känner huru ljuvligt det skall vara att få ha dej vid sidan och få skrida farm i Sion. Hoppas nu bara att formaliteterna ordnats, då det gäller Borgmästarn och lysningspapprena. Du, jag kom att tänka på en sak. Kunde man inte tänka sej att vi på lördags e.m nån gång stökade undan den borgerliga vigseln, så hade vi det undan till söndagen. Vad säjer du om saken, vill du kanske hellre att vi går tillsammans på söndagen. Det är nu bara ett förslag från min sida, och får du avgöra den saken huru du vill.

Det har regnat de senaste dagarna och har det varit en aning kallt. Idag stog regnet som spön i backen, och det är bara bra att det regnar, tycker åtminstone jag och många andra med mej. Idag på e.m var Biskop och jag och hoppade längd. Så äntrade vi om huru långt vi skulle hoppa och vem som hoppade längre. Lovade åt B 30 cm respit och så hoppade vi, och klådde jag honom med 50 cm. men han B hade åter vricka ena foten, så nu ligger han i sängen med värk och kan inte stå på foten.

Du jag tänkte på en sak jag ringer åt dej nästa onsdag på kvällen, så far till stan då Brändö, så får jag språka med dej en stund. Till dess hälsn

Din Egen

Matti

Karjalan Kaunas         

13.6 1942

Käraste Lisen, min Egen

Det är lördagkväll ikväll och skall jag börja på ett brev till dej. Regnat har det nästan hela dagen, och har jag suttit så gott som hela dagen vid skrivmaskinen, och skrivit långa sjopistrar på både finska och svenska. Man tror ibland att man har en smula finska, men då man felfritt skall skriva språket, så ser man nog huru litet man i det stora hela kan. Trotts detta klarar man sej skapligt med skriveriet så man är nu inte precis uppställd, och det är ju gott och väl. I morse var kl 9 då jag vaknade, och var kommendören in i tältet här, men sade han bara ”fortsätt” vilket jag också gjorde.

Då jag ser på datumvisaren här framför mej visar den redan söndagen den 14, beroende på att vi just ändrat den, då kl är över 24.00. Tänk dej gullevännen, om allt går väl så är det bara en söndag till i vårt liv som vi är ensamma, jag menar naturligtvis jag som ungkarl och du som gambe – ´f´låt fröken du veit. Jag vet bara inte huru jag skall orka de här dagarna som är kvar. Skall försöka att få resa den 18 på kvällen för att vara i Vasa den 19 på fredagnatten sådär 24 tiden. Men tänker jag redan på den otåligt långa resan, vilken delen mellan Seinäjoki och Vasa är längst. Då man äntligen kommer så långt som till Vasa, så går nog tiden  ovanligt fort. Jag hoppas nu att få brev i morron med posten samt bjudnings-kortena. Skall vara intressant att se huru dom ser ut. Hade brev av Johannnes Finne från Särkimo, hoppas nu att de kommer med på bröllopet. Så var det ingenting mer att skriva om, annat än den oskrivbara längtan som gör sej stundligen påmind. Kära hälsningar till min Egen blivande gemål samt alla i Västerviken.

Din Egen Matti

Karjalan Kaunas          2. 6. 1942

Käraste lilla Lisen

Min Egen; Frid!

Trotts att klockan är mycket skall jag ändå skriva några rader till dej. Tack för brevet som kom idag, det gladde mej att allt ser ut att ordna sej, trotts alla svårigheter. Inte för att det är bra att skryta på någon, men du är nog duktig min egen lilla kicka som står i för att få det ordnat, trotts tiderna och svårigheterna med både det ena och det andra. Mjölet har jag nog undrat varifrån i världen det skulle komma, men inte fått eller sett någon utväg, men gladdes att det ordnat sej med den saken. Brudblåsan du skrev om ska du inte vara rädd att nåra skall taga anstöt av. Vill nån göra det så kvittar det, ska det vara så ska det vara. Men hur det går med mej vet jag inte ännu bestämt. Jag har ju min svarta kostym hemma. Den är en möjlighet. Så finns ju uniformen, men knepet är att få tag på några snygga byxor, nya lönar det sej inte att laga, dom går på en tusenlapp. Den andra möjligheten är som sagt vigsel i uniform. De tredje är att köpa en frack eller smoking. Nåja det ordnar sej också. Slutar för ikväll fortsätter i morron bitti fören posten far. Annars får Leninggrad sej duktigt inatt, det skallrar i förnsterrutorna här hos oss.

Fortsätter nu på morronen så jag får brevet färdigt innan posten far. Jag hade annars en trevlig dag igår. Du minns att jag sade att jag skulle försöka få ett paket ifrån Sverige, genom den svenske frivillige vi har i Sektionen. Allt nog, för en tre veckor ungef. skrev jag ett brev, och igår kväll ringde han svensken och sade att nu har det kommit. Du kan vara säker att jag for dit så fort jag nånsin hann och hämtade paketet. Nog var det roligt må du tro, och vilket paket sedan. Choklad i massor, kex, kakao, the, karameller, raktvål, handtvål Palm-olive, tandpasta m.m. Det rigtigt gladde mitt fattiga hjärta. Pojkarna sade att det var nog de bästa paket som de hitills hade sett.

Hönorna värper nu ännu ej alla, men det kommer ett ägg om dagen och är det en fin bytesvara, om man inte vill äta dom själv. Fick sigaretter tre askar grova mot fyra ägg, av vilka jag i min tur sålde  en ask för 14 mk, och bytte sedan mot smör. Jag måste sluta nu, vi hålla ju på och bygger väldeligen. Det skall timras en byggnad som skall användas till stab och bostad för honom och Bäckman så vi blir bara fyra i de här fina tältet. Så fort du får bjudningskortena så skall du sända några stycken åt mej. Med de käraste hälsningar till min Egen lilla blivande fru.

Din Egen Matti

                                                

Suursuomi 4.6. 1942

Kära kickan min

Tack för brevet som kom ikväll, man skulle likasom nu vänta mera på brev än förut. Nu då allting är i vardande, just såhär före det stora slaget. Jag är mycket intresserad att höra hur det ordnar sej både med det ena och det andra du förstår, och ser det ju ut av allt att döma fortskrida planmässigt. Du min egen, det är mycket duktigt gjort av dej, hoppas bara att du inte överanstränger dej. Tiden du skrev om anser jag annars är mycket lämplig, men är det inte något sent, om vi nu tänker på dem som skall komma från J-stad, och går ju hela dagen till spillo på detta sätt, några timmar tidigare vore i mitt tycke lämpligare. Förstår nog att det kan vara en hel del som talar för den senare tiden, alltså kl 5. Men kl 3, eller helst kl 2. Vore passligare tycker jag, så behöver man inte dra så långt ut på kvällen, utan kan man sluta före småtimmarna. Om vi tar det något tidigare kan vi också räkna med solen. Ja för alldel solen är nog upp ända till sent men ändå. Jag tänker som sagt i första hand på dem som kommer från J-stad naturligtvis. Kl 5 är försent tycker jag om det nu betyder nånting. Men inte vill jag vara krånglig, förstår nog att du tänkt, och ni alla förresten funderat på tiden och underkastar jag mej förslaget ( ditt) underdånigast, hövligen. Du nämnde något om ett telegram, men inte har hit kommit något telegram, skriver nu en fullmakt och sänder den samtidigt med detta brev.

Idag har vi ju firat Mannerheims födelsedag. Det var en liten festlighet arran-gerad för hela sektionen i 1:a batteri. Ett litet program hade lagts ihop med tal av den nya kommendören. Marsch till dragspel och violin, violinsolo, dikt, sång av mej och Kronholm. ( ”jag sitter källa vid din rand”). Vädret var vackert och en väldans bra akustik, högt till taket var det ikväll. Sedan följde ett tal av propaganda off.  och Vasa marsch varefter vi troppade av hit tillbaka. Det kom en festranson bestående av sigaretter, konjak och kex, inte hade jag någon större nytta av ransonen annat än av kexen. Men idag kom 5 ägg på ett bräde och mixtrade jag till en socker-kaka, och den har jag ätit nu ikväll, och bjöd jag kusin Helmer att smaka.

Sänd mej 20 st bjudningskort så sänder jag härifrån några stycken. Kanhända kommer pastor Nisse Näsman med också en stund, om det passar för honom. Jag talade med honom redan så länge han var här. Du kan sända honom ett bjudningskort, skriver åt honom så fort jag kan. Forsténs får ej glömmas, hela familjen, ett kort åt Olle skilt. Har också tänkt på mormor i gården, och kunde vi väl arrangera så hon skulle få vara med. Sedan minnes jag ej någon mer i Vasa. Men Johannes Finne i Särkimo med familj, så är det en Hällström Evert, är han från Oxgangar. Mikael Vesterlund är gift med systern, också dom sistnämnda skall bjudas, han Evert med fästmö Ester Grönlöv, Hilda Nyman. Nu minns jag inte flere från dessa trakter.

Hem skall jag skriva nu meddetsamma och till församlingen. Sänd nu att börja med 50 st kort dit hem. Du kanske tycker det är mycket kort som jag nämnde om före, 250 á 300 men är det säkert många som önskar ha korten ändå, fast dom blir bjudna i klump. Slutar nu för denna gång skriver snart igen, på Näsmans kort skriver du med fru.

Käraste hälsningar din Egen Matti

Västervik den 4. 6. -42

Älskade hjärtevän och blivande lilla gubbe.

Denna världens mångahanda har nog så upptagit och fängslat alla mina tankar. Men har jag ju allt bekymmer till trotts riktigt hedrat mej denna vecka, borde visst få höjt vitsord med 10+ i uppförande, när jag såhär snart återkommer. Du hade nog egentligen bort få paket för längesen, men du förstår väl min girighet, snålhet, allt för att med heder kunna genomgå generalprovet, du veit.  Tror det ska ordna sej allt så småningom, och har jag i det stora hela arrangemangena klara, om jag nu får det ordnat som jag tänkt. Väntar nu bara på fullmakten av dej, likaså uppgifter om biljetterna, om det är någon här du vill jag ska skriva åt. Hur många du tror behövs till J:stad. Församlingen bjuds ju som sådan och lovade pappa Englund sköta om den saken, men de övriga, så det inte behöver bli i sista minuten med bjudningen.

Vad som bekymrar mej när jag tänker på alla släktingar och vänner, alla bröllopsgästerna, jag är rädd för att dom kommer att få det trångt på Sion. Vad det gäller surrogatförplägnaden har man ju för ändamålet hamstrat hela vintern, så den sorgen att det ska ta slut i mitten, tror jag inte vi behöver hysa. Någon annan förplägnad för så många gäster tror jag  vi knappt kan tänka oss, förutom gó och fin bulla, det tror jag, jag vågar lova till surrogatet, plus småbröd och kakor, om inte precis ”á lá Lundqvist” men åtminstone något ditåt. Tror du det blir bra så? Har nog med tanke på J:stads bor och andra långväga gäster som kanske ska resa tillbaka på natten tänkt försöka få arrangerat ett stående smörgåsbord efteråt nere i matsalen, färdiga smörgåsar och mjölk. Det är ju lite svårt att få något till smörgåsarna, värst kanske med smöret, men hoppas också den saken skall ordnas, och förstår dom ju att förhållandena gör att man får ta allting enklare än vanligt.

Annars går det som förr, en dag i sänder, dock alltför fort när jag tänker på allt jag velat få ordnat. Har några hemliga planer, men vet ej om jag hinner få dem utförda, i så fall får det bli en överraskning. Har annars knogat ganska duktigt i butiken sen den första. Det blev ju inget ombyte av ägare, men istället har vi tömt det extra rummet, du vet, och tänker dom försöka fortsätta och hålla endast butikslokalen. Har hållit på med kupongräkningen nu för att få det undan denna vecka, och är det meningen att jag ska få sommarledigt sen från och med måndagen. Vet inte sen hur du ska göra, kanske är det bäst du adresserar breven bara Västervik då, ty det är ju inte sagt huru ofta man då far in till stan. Du skriver väl sen närmare vilken dag och vilken tid du kommer, så jag åtminstone då kommer till staden, och hoppas jag du får ordnat lite fler än åtta dygn.

Går och när en förhoppning att Stalina fortsättningsvis vad äggena och värpningen beträffar visar flit och uppmärksamhet, men glömmer jag ju rakt bort att hon var upptagen på annat håll, och hoppas jag i stället den övriga sviten sköter om att paketförlusten inte blir så kännbar. Måtte de bli Stalinor hela samlingen, om det ska bli några framtidsutskter på äggmarknaden. Här har vi också fått familjeförökning. Katten Lisa har i dagarna nedkommit med femlingar och befinner hon sej som det vidare brukar heta efter omständig-heterna väl.

Då gör även hela den övriga familjen, och sänder vi alla våra varmaste  hälsningar  och för en gångs skull

Puss och kram från Lisen Din

Västervik den 7. 6. -42

Min Egen! Frid!

I väntan på middagskaffet ska jag passa på att få en liten pratstund med dej. Det är så många olika detaljer i samband med detsamma ”giftase” vårt, och det är många gånger som jag önskat dej  hemma och riktigt resonera och höra din åsikt, vad du tycker om den och den saken, och hur man skulle få ordnat och arrangerat olika detaljer på bästa sätt. Jag har ju visserligen skrivit om ett och annat, men räcker det ju så hopplöst länge innan man får svaret därpå, så man är ju ändå sist och slutligen tvungen att på egen hand bestämma och besluta sej, och funderar jag nog understundom, att naturligtvis glömmer jag någonting viktigt.

Tro nu inte att jag tar det alltför tungt, det hade ju varit trevligare och lättare om du varit hemma, och vi fått hjälpas åt att lösa och dela bekymrena, men mitt i alla bestyr gömmer det sej ändå glädje, på något förunderligt sätt känns det så, trotts att pannan allt emellanåt fåras av bekymrade veck, innan lösningen av problemen är funna, och kommer jag säkert att dra en lättnadens suck om vi lyckligt kommer över den dagen. Har just idag morgon vari ner till Seppäläs för att möjligen få lite extra smör därifrån tänkte jag, men nej, just ingenting. Har nog fått lite från annat håll, och den där tobaken du minns. Fick lite på den i förra veckan, och begärde jag att få hålla det för ändamålet. Vad säger du och tycker du om en sådan begäran. Förstår nog att dom hemma mer än väl behövde detsamma, men kommer det mera framdeles mot desamma bytet.

Biljetterna får vi nu inkommande tisdag, och ska jag väl sända dej en några medsamma. Hoppas du till dess skrivit vad ungefär du tror du behöver, och hur många jag ska sända till J:stad. Hade ju inte en aning om huru många jag sku börja beställa, och tog jag hundra sådär på en slump. Jag behöver nog inte hälften efter vad jag beräknat, så månne det inte ska räcka till för sådana som inte hör till församlingarna?

Fick inte personligen träffa eller tag på Andström när han var på trakterna. Nu har dom ju flyttat och installerat sej i Ekenäs, och ska jag så snart jag hinner sända dem en biljett. Men tänkte jag, om du ytterligare skulle skriva till dem en extra inbjudan. Tror det knappt, när de så nyss kommit dit, men som sagt försök en extra gång. Sen har jag kommit ihåg Nisse Nylund där nere. Honom tänkte jag skriva åt, och sen en annan som jag funderat på men inte vet hur på  sätt man ska formulera inbjudningen. Vännen Paul, tror du han ska bjudas med fästmö eller ska vi bjuda dem båda skilt för sej? Sen talte du en gång om någon annan därifrån, men som sagt skriver du väl närmare åt vem jag ska sända. Dina vänner i Vallgrund hör ju till församlingen. Men bad jag G:son sköta om att dom verk-ligen kände sej bjudna. Har sprungit och stått i och om igen försökt, men är det alldeles omöjligt att få tag på en fotograf på söndagen. Hoppet jag hyste, den enda som möjligen för min skull sku ha brutit bestämmelserna  har lagt sej sjuk och har en lång tid haft vikarie. Så efter allt att döma finns det väl ingen annan råd än att göra om det dagen efter, trotts att det nog förstås blir ett ”dagen efter” kort.

Min sommarledighet har ju begynt, solen skiner, häggarna håller på att slå ut i blom och är det varmt och vackert ute trotts att det lär varit köldgrader i natt.

Hoppas ”vår dag ” blir lika strålande vacker, den första begynnelsens dag på vår gemensamma livsvandring. Mattti käraste, det är både med längtan och bävan jag tänker på den dagen och blandas det nog ett stänk vemod i lyckokänslan, allvaret, tidsläget allt det ovissa och det att du så snart lämnar din lilla fru ensam och allena, det är malörtsdroppen i lyckobägaren och spöket som skymtar i  bakgrunden. Dock det bästa av allt att vi får börja och överlämna hela vår livs-dag i en allsmäktig fadershand och veta, att ett fadersöga följer och leder oss i lust och nöd, till livets slut.

Din egen lilla Lisen

P.S Kände mej nog en aning och kanske lite mer en aning lovligt snål när jag läste om alla godsakerna du fått, på samma gång som jag delade din glädje,

lättade det skuldkänslan av att jag själv inget paket sänt. Ifall du inte gjort slut på cacaon skulle jag be om litet eller mycket, allt som det passar, för ett visst ändamål.

Karjalan Kaunas 7. 6. 1943                           P.S. Nisse  var här ikväll och sover han i vårt tält, 
                                                                                             han ber om sin hälsning, kanske kommer han
Kl 2 – 3 på natten.                                                      på bröllopt D.S

                                                              

Älskade, efterlängtade, Lisen

Jag har legat uppe på min brits och vänt mej oroligt utan att kunna sova. Mina tankar har hela tiden varit hos dej, kretsat omkring dej oavbrutet. Har legat och tänkt på tiden vi varit tillsammans, denna underbara period i mitt liv, då jag fått vara tillsammans med dej. Du som gett och gjort livet värt att leva, trotts krig och elände. Du som hjälpt mej att hoppas på framtiden, som visserligen synes så oviss, ovaraktig, men som man trotts detta hoppas på, ser framemot då man nån gång om Gud vill får lämna detta liv man tvingas att leva, för att återvända till din sida, för upptaga kampen för brödet för livet ”i nöd och lust”.

Jag har legat och i minnet genomgått första tidens sällskapande, då man blygsamt kamratligt följde dej hem till grinden, utan att våga ens kyssa dej. Den första kyssen du minnes, den kommer jag aldrig att glömma, huru man likasom badade i ett hav av sällhet och lycka, huru man riktigt skrattade av lycksalighet och huru hjärtat ville sprängas av sällhet. Det följde en tid då man inte riktigt visste var man hade sej själv och frågande sporde?  Vad är meningen, och man sade sej att det kan ändå inte bli till nånting. Hemkomsten från Sverige, då förstod jag att man stod inför ett avgörande i vårt förhållande. Trotts mitt tvivel att nånting kunde bliva av vårt förhållande, så minnes jag huru jag otåligt väntade på bussen. Efter vår samvaro då hemma i J:stad, förstod jag att det fanns nånting att bygga på i vårt förhållande. Det kanske ännu finnes sidor hos oss båda som vi inte känna, som livet kommer att nöta bort, men tror jag nog att vi lärt känna varandra bra.  Här slutar brevet, nästa sida är borta!

Karjalan Kaunas 28 . 5. 43

.Min Egen Alice

Skriver nu till ackompangemang av Tigerns batterier som ligger alldeles i närheten där vi ha vårt tält. Kaminen är eldröd som ett hallon nästan, och måste jag sitta i bara kalisserna för att inte smälta bort. Vi ha ännu inte pafftältet färdigt så vi hunnit flytta in, men har vi färdigmurat in hällan med stekugn och allt, utom den öppna spisen. Stället där vi bygger ligger i ett skogsbryn och påminner om ett egnahemsområde. Det byggs flera stycken rejäla stockhus, eller rättare sagt Blockhus med pörttak. Man saknar nog sjön här, annars vore det inte så tokigt. Mygg finns här i massor, så nog kommer vi att bli myggmat efter vad det ser ut. För att inte glömma mej skall jag be att få tacka för brevet idag. Har suttit här innan jag började skriva och sökt efter ett visst brev, men som tur är så hittade jag det inte, nu finnes det ingen annan råd än att jag måste försöka lära känna mej, och din blivande man på något annat sätt.

Jag var ikväll tillsammans med kusin Helmer upp till ett utkikstorn som finns här i närheten, för att titta på stan. Men var det så rökigt, så man kunde just ingenting se ikväll. Så voro vi ute och promenerade, så jag har just kommit hem. Det är nu så varmt här i tältet så inte vill det bli nånting med mitt skrivande, de bara rinner svett. Nu just så kommer vännen Sacklén intittande, han som brukar säja, ”he bättrar int” och bjuder jag honom på kaffe, han står just och häller i, så jag skall göra detsamma, kanske det bättrar med skrivandet. Ja på tal om giftase, så fortsätter vi väl då den 21.6. om inget oförutsett inträffar. En sak bland många andra.

Bjudningskortena, ta nu och beställ nånting snyggt i god tid, så många som du nu tycker att det behövs. Det som oroar mej en smula är att du skall vara alena med allt bekymmer, och här skall man ligga utan att göra nån nytta för sej. Det är nog mycket som skall ordnas, så du genomgår nog ditt generalprov nu min lilla kicka. Men man undrar ju nog i sitt stilla sinne, huru skall det gå med det, huru skall det bli med det, man får ju bara hoppas på lyckan, eller vara optimist och hålla ut, ”för lyckan kommer  lyckan går, den som du älskar lyckan får”.  Ang. permissionen så har den nya kommendören ändrat om till 8 dygn för turpermis. Så jag vet nu inte om man vågar hoppas på något mera, men som du vet så har man av födsel och ohejdad vana en talande tunga, och inte är jag blyg av mej, så nog skall ju här försökas alltid, och den som lever får se.

Stalina ligger nu och ruvar på tre stycken ägg och torde hon nedkomma omkr. den 16 – 17.6 med smått folk, det skall nog bli roligt och intressant att se huru det lyckas.

Hade brev av Lars-Erik Bergsten, han är ju inkallad i krigstjänst. Hörde i hans brev att Alfons skall till Ekenäs som pastor, vem skulle ha trott det. Månntro frugan ännu anlänt från Sweden, va hon skall vara fulladdad. Underligt med den knoppen Alfons, att han inte skriver en enda rad. Saga lovade också att skriva, men ännu ingenting men kanske det kommer.

Slutar nu mina jerimiader för denna gång, som du ser av första arket höll jag på att gå varm i början på grund av den röda kaminen, men börjar de bli normal temperatur både i tältet och i mej, så de är väl bäst att krypa till kojs. Dom andra killarna drar jämna stockar redan, så nu slutar jag med de käraste varmaste hälsningar, 

Fred!!!!! Din Egen Matti

Västervik 31.5 -42                                                                      

Min egen blivande lilla gubbe! Frid!

Kommer just hem från från min J-stadstripp, som jag sist nämnde någonting om i mitt senaste brev. Kunde ju säja hälsningar därifrån, men lär du ju själv pratat med dem idag morgon. Att du då inte visste att 758 var fel nummer idag och hade bort ringa 637 i stället. Men ringde du ju den tiden när jag sov min alra-som- sötaste sömn. och ville du väl inte störa, kan jag förstå. For med fembussen igår och ringde så stort till Englunds, som också nu igen igår kväll, men utan resultat. Gissade att familjen var ute, men när kl blev 11 och fortsättningsvis ingen var hemkommen anade jag oråd. Ringde till katalogen och kom underfund om att nummern var fel. Nåja idest inte ringa om mera förrän i morse, varför de inte heller visste berätta om för dej vem som gästade staden. Åt frukost hos Gerda förrän jag gick på visit till svärsgården, men väl ditkommen påstod dom att jag magrat. Och min vana trogen fortsatte jag där, begåvades med kalvstek och ----- hjortronkräm. Ja du din stackare, så snål du nu blev igen, så hjärtlös jag är som retar dej, och hade jag nog bort sända dej paket i stället för att reta snålvattnet att rinna.

Men när jag tittar i almanackan och räknar dagarna, antar jag på goda grunder, att du knappast hinner få desamma förrän du styr kosan hemåt, så söligt som en fältposten fungerar. Förrästen påstås det, är jag vorden snål och girig, spar över hövan, bryr mej inte alls om att dela med mej av detta livets nödtorft och ”surrogat”, utan behärskas fastmer av något slags dille med att samla och samla på hög. Skriker nog ikapp med Stalina där jag ruvar över mina samlade skatter. ”Ack, ack, ack, ack”, få se om det blir en anka av hela kycklingeländet, jag menar få se hur det går, om vi ska få högen att räcka till allas förplägnad?

Eller kanske vi ska hoppas de går så att vi av de fem brödena få samla ihop de överblivna styckena, tänker på paketet du nu blir förutan, och hoppas att du då får ta igen det. Men skona din mage, så du inte överanstränger den. Bullabakningen har jag arrangerat, men undrar jag var jag sku få tag på någon vice Lundqvist, vem jag ska anfalla och överlämna kakbekymret åt. Nåja, det ordnar väl sej så småningom.

Har sprungit och luffat med ett och annat sen jag senast skrev.  Bl.a gick jag upp till civilregistret och lite höra mej för. Kom underfund med att det var ganska omständigt. Måste få ditt äktenskapsbetyg från J-stad, vilket fås endast genom fullmakt av dej, och blev du väl inte så lite förvånad över telegrammet du fått. Nåja, ditt plus mitt eget vilket jag på något mystiskt sätt måste få ända från Tervajoki dit Korsholms civilregister evakuerat, de ska sen inlämnas här till Borgmästarn. Då först kan vi börja hysa någon förhoppning om att få hans välsignelse, först sen han fått våra namn på någon sorts svart tavla på någon vägg du veit!

Det smides alltså planer på att gifta bort mej den 21:sta. Hur blir det nu med din permission, när får jag börja vänta hem dej, så du också får vara med på ett hörn. Eller rättare sagt, så jag har någon att gifta mej med när det nu ändå skall till att ske. Ska vi besluta och bestämma oss för söndagen den 21:sta kl 5 e.m, vad säjer du om de´? Tiden kl 5 tyckte dom hemma hos er blev lämpligast. Sen en sak. Hur skall jag göra med biljetter ifall du inte själv hinner hem och ordna den saken? Ska jag beställa och hur många för din räkning? Församlingen får ju sin inbjudan utan biljetter. Men släktingarna och alla utomstående? Om jag nu beställer så många du tror behövs och sänder hem till er kunde dom väl ordna saken, om du skriver vem du förutom släkten vill ha bjuden. Och är det någon här på orten du vill ha bjuden, måste du väl skriva någon förteckning med adresser åt mej. Hoppas lokalen inte blir för trång och ”surran” får se om den tar slut i mitten.

Käraste hälsn Din Lisen

P.S Skomakar Englund begåvade bruden en gåva och skall du få se den när du kommer hem och jag står brud.

”Häls nu åt Matti så mytji från Kornäs-bonn”, var det någon som i pingsthelgen kom  fram och sade. Likaså Lindqvist från Malax bad mej hälsa åt densamma.

Västervik den 1 . 6. – 42

Matti älskade hjärtevännen!

Frid!

Säkert företer du ett överraskningens frågetecken vid anblicken och åsynen av, att så snart och oväntat få ett brev såhär extra, till avbrott från min gamla inrutade vana eller ovan, allt hur du behagar kalla den. Blev du glad månne, och hoppas jag åtminstone den yttre anblicken av detsamma i någon mån bidrog till att göra dej lättare om hjärtat, gladare till sinnes, kanske tändes där en kärlekens, förhoppningens ljusglimt i ögonvrån, och hoppas jag det för en stund skingrar och skymmer molnet som utplacerats på er förut så solljusa och fridfulla natthimmel..

Den första bidragande orsaken till brevet är kanske brevet jag fick i morse. Hjärtevarmt tack! De behövs nog en daglig avspänning från högspänningen man lever i, och gör det sej nog ganska brydsamt understundom, men är det väl ändå ej så fasligt som det kanske låter. Tror jag har naturanlag att måla och breda på lite färgstarkt understundom, men du förstår ju mej och förstår att läsa andemeningen mellan raderna, när det annars gör sej svårförstått, dunkelt och oklart, eller hur Matti?  Hur är det riktigt, tror du att du lärt känna henne tillräckligt, hon din blivande livsledsagarinna och ”rivjärn!?

En annan bidragande orsak till raderna här. Du går förstås och undrar och funderar över telegrammet jag skrev om igår, som du inte fått. Talade med pappa Englund idag och hörde jag att han inte alls sänt av desamma. Det gällde ju fullmakt för uttagande av ditt äktenskapsbetyg. Men vet du väl redan om det och har ordnat saken. Har luffat och hört mej för angående mitt eget jag också idag. Ringde till Terrajoki och blev så pass mycket klokare, jag lär också måsta ha fullmakt utav dej för att få ut mitt eget därifrån. Antingen måste vi komma båda, eller också måste jag få ditt intyg på att du verkligen vill ha mej gissar jag, vet inte hur du ska formulera desamma, men allting vill dom ha snart på sitt klara papper. Det sku´väl måsta gå att få ordnat sen du kommer hem, men beror det ju på när du kommer, och tänker jag att vi ändå har att göra,  och vore det skönt att ha det klart. Ju förr ju bättre, så har man det bekymret ur världen  och får ägna sej åt annat. Kommer säkert trotts den nya ”bojan” att dra en lättnadens suck när det hela är över. Är ute och går med färgpenseln igen, kluddar en klick här och där, börjar bli så sömnig så jag undrar om det faktiskt är någon sammanhållning, och du får något helhetsintryck av kludderiet. Ingen skönmålning, men kanske vi säga modern konst.

Med många hälsn. Från Din Egen Lisen

Karjalan Kaunas          1. 6. 1942

Käraste lilla Lisen

Min Egen; Frid!

Trotts att klockan är mycket skall jag ändå skriva några rader till dej. Tack för brevet som kom idag, det gladde mej att allt ser ut att ordna sej, trotts alla svårigheter. Inte för att det är bra att skryta på någon, men du är nog duktig min egen lilla kicka som står i för att få det ordnat, trotts tiderna och svårigheterna med både det ena och det andra. Mjölet har jag nog undrat varifrån i världen det skulle komma, men inte fått eller sett någon utväg, men gladdes att det ordnat sej med den saken. Brudblåsan du skrev om ska du inte vara rädd att nåra skall taga anstöt av. Vill nån göra det så kvittar det, ska det vara så ska det vara. Men hur det går med mej vet jag inte ännu bestämt. Jag har ju min svarta kostym hemma. Den är en möjlighet. Så finns ju uniformen, men knepet är att få tag på några snygga byxor, nya lönar det sej inte att laga, dom går på en tusenlapp. Den andra möjligheten är som sagt vigsel i uniform. De tredje är att köpa en frack eller smoking. Nåja det ordnar sej också. Slutar för ikväll fortsätter i morron bitti fören posten far. Annars får Leninggrad sej duktigt inatt, det skallrar i förnsterrutorna här hos oss.

Fortsätter nu på morronen så jag får brevet färdigt innan posten far. Jag hade annars en trevlig dag igår. Du minns att jag sade att jag skulle försöka få ett paket ifrån Sverige, genom den svenske frivillige vi har i Sektionen. Allt nog, för en tre veckor ungef. skrev jag ett brev, och igår kväll ringde han svensken och sade att nu har det kommit. Du kan vara säker att jag for dit så fort jag nånsin hann och hämtade paketet. Nog var det roligt må du tro, och vilket paket sedan. Choklad i massor, kex, kakao, the, karameller, raktvål, handtvål Palm-olive, tandpasta m.m. Det rigtigt gladde mitt fattiga hjärta. Pojkarna sade att det var nog de bästa paket som de hitills hade sett.

Hönorna värper nu ännu ej alla, men det kommer ett ägg om dagen och är det en fin bytesvara, om man inte vill äta dom själv. Fick sigaretter tre askar grova mot fyra ägg, av vilka jag i min tur sålde  en ask för 14 mk, och bytte sedan mot smör. Jag måste sluta nu, vi hålla ju på och bygger väldeligen. Det skall timras en byggnad som skall användas till stab och bostad för honom och Bäckman så vi blir bara fyra i de här fina tältet. Så fort du får bjudningskortena så skall du sända några stycken åt mej. Med de käraste hälsningar till min Egen lilla blivande fru.

Din Egen Matti

                                                

2. 6 .-42

kl 11. e..m

Matti älskade. Frid!

Du Matti tänkte jag för en gångs skull slå dej med häpnad och överraska dej med ett varje-dags-brev som om växling, men var det jag själv som blev förvånad, när  jag för en stund sen kom hem och fann brevet i min väska som jag skulle postat idag. Undrade nog smått över och funderade, att du kanske i den första häpenheten sku få den uppfattningen, att det säkert blivit fel nånstans och antar jag att du har rätt i din förmodan, eftersom jag glömde nånting så viktigt som brevet. Men undra på de om hjärnan skulle bli överbelastad. En aning klokare blir man ju ändå trotts allt för varje dag som går, och blir man ju så småningom riktigt inkommen i olika lagparagrafer. 

När jag var till Vasa civilregister och frågte hur det går till att bli gift, var det så mycket om och men, som jag redan skrev om. Det där med lysning och namn i tavlan behövs nog ej när det blir krigsvigsel, men i stället måste du ha intyg därifrån, eller från staben att du är inkallad i krigstjänst, och naturligtvis äktenskapsbetyget från civilregistret. Men beror det ju förstås så mycket på när du kommer hem, och ska du ha din farsa att sköta om saken, måste du sända honom fullmakt gissar jag, eftersom också jag måste få en fullmakt av dej för att kunna få mitt eget.

Äntligen har man fått något sånär klara uppgifter, och sådär klok är jag vorden idag, men undra på det när man umgås i så fina kretsar och gör sina besök hos häradsdomaren. Och fick jag högtidligen trippa upp till hovrätten för att få tag på gubben för att höra hur landet låg. Så mycket bekymmer för en så enkel sak, men så vet jag det nu då till nästa gång, höll jag nästan på att säga. Hoppas dock jag blir förskonad från en ”nästa gång”, och räcker det väl med ett general prov tänker jag, och är det ganska knoppigt det redan. Det ingår visst en massa olika arrangemang i detsamma, och var jag och diskuterade med Maja ikväll angående sakens alla olika detaljer, kaffekokning, servering m . m i det oändliga, att få det  bäst ordnat och arrangerat.

Vet du, har mången gång undrat huru det där omtalade, men vars existens jag betvivlat, idealkvinnan, som skriver ett brev om dagen och sju i veckan. Har undrat om en sådan verkligen kan leva, men idag fick se och välja brevpapper åt densamma, eller en av dem, men förstår jag klagan i samband med varje-dags- skrivningen. Tänk så mycket papper det går åt, om alla tar sej sådana vanor blir det säkert pappersransonering i en icke alltför avlägsen framtid. Klockan har redan slagit sina tolv, och är det väl att ägna sitt utseende och anseende en tanke för kommande dar.  Tack för brevet som jag fått idag.  Din Lisen

Karjalan Kaunas 20/5 1942

Kära Alice, Frid – trots i början av brevet  en aning stridigt.

För att jag nu inte fick något brev ikväll skall jag skriva några rader – allt vad du viljen att människorna skola göra eder, det gören i och dem. Nej min kära Lisen, inte för att jag är bortskämd, men nog kan du faktiskt kosta på dej ett brev till i veckan, att få två brev i veckan är nog för litet åtminstone när man är nyförlovad.

Dom andra pojkarna får ett varje dag, och undra på smått huru det riktigt är med vårt förhållande. Inte för att det är beroende på brevena, det menar jag inte, men det vet du av dej själv att det är roligt att få brev, och säger du nog till så fort du får vänta nån dag på brev. För mej är det åtminstone på det sättet, om det råkar gå mer är två dar utan att jag skriver så blir jag så orolig.  Nu måste du förstå mej rätt älskade lilla vännen, men vet du, det gör så ont inombords inom mej utav längan efter dej, också hopplöst länge är det tills vi får vara tillsammans igen, så man vågar inte ens tänka på tanken. Allting är här i vardande nu efter Kraemers avresa. Den nya kommendören har hållit sej ganska lugn, åtminstone första dagen. Men vi har nu fått en förberedande order om flyttning, och skall vi flytta tillsammans med de andra i stabsbatteri, ca 3 km härifrån framåt och 1 km in på ryska sidan. I morgon ska vi, Biskop och jag fara och titta på platsen där vi till att börja med ska slå upp 3 stycken pafftält, i vilka vi nog kommer att placera vår fina hälla och stekugn.

Jaså Saga har rest nu till Stockholm. Artikeln jag skulle sända henne har jag nog färdigskriven, men vågar jag inte sända in den ännu. Jag skall först vid tillfälle renskriva den och omforma den en smula, förrän jag låter den gå vidare.

Angående hennes 60 kr så gissade jag nog att det skulle gå på det sättet för henne och det sade jag också åt henne. Det var ju bra för mej att Pethrus svarade, annars hade jag nog fått serverat några fiskar varma. Hon lovade skriva åt mej så fort hon fick svar, men ingenting. Man förstår nog att hon hade fullt upp dagarna innan, och duktigt av henne var det att komma iväg.

Hönorna har börjat värpa åtminstone en, Stalina. Var borta hela dagen igår, och sörjde jag henne redan som soppmat i de finska pionjärernas gryta. Det harmade  oss nog ordentligt, då vi tänkte på hur det hade smakat att äta henne själva. Men så idag morse går hon och spatserar så kavat här utanför korsudörren.

Jag sprang fast henne genast, och lade henne tillsammans med dom andra, hon värper nämligen hon också, och gissade jag att hade hon lagt ägg bakom en buske och har hon legat och ruvat. Idag har jag nog gått och sökt hennes gömställe utan att hitta. Det är roligt att se hennes majestät ilag med dom andra. Hon härskar nog egenmäktigt och ger dom andra ett tjuvnyp om dom kommer nära. Gamal är äldst menar hon. Kapten Spåre har köpt av Kraemer de tre som var hans, och anhöll jag att få sköta dom. Idag då han var här gav jag honom första ägget.

Det blev mest om höns detta brev. Ta nu inte för allvarligt det jag skrev i början, men om du har mej kär skriver du nog 4 brev i veckan. Vad menar han nu riktigt frågar du dej------ om man riktigt skulle förstå sej på den oluggade kanaljen, men var lugn kickan lilla, det tar tid, 30 år brukar dom visst räkna med, kriget det 30 åriga kriget menar jag.

Ja hälsa nu svågrar och svägerskor så många dom finns, för övrigt vänner och ovänner. Mest är du hälsad och ihågkommen, höll på och glömma att jag av dom två första äggen vi fick vispade ihop till en sockerkaka och vågar jag säga att ”he bäter int na mytje fråssa he.” Skicka mej vid tillfälle bakpulver och bittermandelolja + något enkelt och fint kakrecept utan grädde. Ja hej tå säger dom på lande.

Pussar och kramar  din egen oluggade krabat Matti

När slutet är gott är allting gott,tycker åtminstone densamme!

Västervik den 21/5 1942

Älskade Matti! Frid!

Tog mej en extra ledig dag varför jag varit hem hela dagen, men har jag inte gjort ett dyft för egen räkning utav allt det jag hade tänkt mej. Märkte att jag inte alls följt med min tid, trodde att vi hade en hel vecka kvar till pingsten, men lär det vara om söndag redan, och har jag suttit och dunkat i vävstolen hela dagen, för att slippa ha den att stå här längre. Det går ju så långsamt med våren, pingst redan och dock ser man knappast aningen av grön skiftning på marken, och björkarnas mössöron har ju ännu inte orkat slå ut.

Här har dom annars jobbat på och haft brått med åkerarbetet under veckans lopp. Georg har ju varit här också, Bertel har skött harvningen per traktor (för övrigt för hela byn tror jag nästan), och farsgubben har knallat och sått vartefter, och tror jag det börjar bli färdigt så småningom. Kommer det nu bara regn sol och värme, så kanske det blir sommar också i år. Tomatplantorna dom växer och frodas, tack vare Ragnhilds trogna omsorg, och frossar hon redan i andanom i tanken på kommande rika skördar. Rika ja, då kanske man kan komma åt att knycka ett och annat nu och då ska vi hoppas.

Har just suttit och haft ett mer ingående studium av vår almanack, pga olika förslag för ”dagen”. Jag fick ju ditt brev igår med planer och förslag på den 21/6, och förstår jag att du då ännu inte fått mitt, där jag nämnde om den 14/6 och sen den 5 juli. Hur jag nu tänkt och reflekterat hit och dit så tycker jag nog också för min del att ditt förslag är bäst, och ska jag försöka höra med Gustavsson som det inte går att ordna så. Det kan ju hända att det ginge an att få lokalen, men han kanske lovat bort sej, och det va de han tänkte på när han gav sitt förslag. Det där ska jag nu ta reda på så fort som möjligt, men i så fall då sku ni ju måsta få någon annan, vilket jag förstår inte vore dej emot. Minns jag inte fel var det tal om att Samuel skulle söderut midsommartiden, och sådana gubbar som Andström är väl upptagen långt i förväg, och var får man tag i honom?

Skall försöka höra om lokalen nu till först, så vet jag väl mera till nästa gång. Att tänka sej den 14 tycker jag blir för jäktigt, för övrigt permissen, får du den när du vill eller? Hur blir det sen med den saken?

Många hälsningar Din Lisen Många hälsningar och tack till den Filuren Jukka.

Brändö den 25/5

Tjära du (älskade)

Sol ute sol inne, sol i hjärta sol i sinne! Äntligen sommar, strålande vackert pingstväder, och sätter det ju sin prägel på en det ljuvliga vädret, så det är nog nästan, säger nästan med sanningen överensstämmande också det sista i det första här ovanför, fast det kan ju hända i fortsättningen när jag öser ur mitt hjärta, du tvivlar därpå, men ser du, det är bara sådana där småa moln, värme-moln som seglar på sommarhimlen du veit.,!

Antar det är bäst att jag såhär mesamma på färsk gärning, avverkar en några rader, som tack för brevet, inklusive grälorna, den överhalningen man helt oförskyllt fick över sej idag. Det är pingstannandagen, har varit i arbete och tänkte att jag skulle ha farit direkt till förmiddagsmötet, men kom det där brevet och korsade mina planer, dvs jag är väl så tvungen att skriva en några rader, och sitter jag nu här i Brändö.  Vet du det var nästan-åt att jag vid läsningen av desamma så smått småpratade med mej själv och vid tanken på det kommande ”30-åriga” sa: ”Du Lisen, kanske var det ändå dumt av dej att inte be om att få det omtalade brevet, diagnosen på din blivande herre och man, och är det väl nog så att du nog inte känner honom såväl som-----------------

Förlåt Matti, jag är dum, men är det nog inte meningen. Det är nog bara så att det är så underbart ljuvligt väder och ja, det ena med det andra, sku du bara vara hemma sku jag ju slippa hela eländet att skriva ner mina dumheter.

På tal om brev ska jag trösta dej med, ” Hé val no värr än”! Förrästen finns det nog sådana som är latare än mej, som inte bara är nyförlovad, utan nygifta till och med. Kanske är det släktfel, eller kanske blir det så då, vad vet jag? Annars tycker jag att jag varit ganska normal vad den saken anbelangar, trots sol och sommar, vår och grönska, fågelsång och annan sång, ” våra vänner” flickornas förtjusning som återigen i tusental översvämmar vår goda stad. Har nog försökt spärra upp korpgluggarna, för att om möjligt upptäcka min gamla förtjusning, men förgäves. Så förvånas nu inte allt för mycket, ifall det nu händelsevis sku komma något brev på slarv. Ser du, jag menar, tiden går,  bekymrena växa för varje dag, får se huru det går med den 21, om jag alls hinner med, jag menar om jag får, ska jag kanske försöka mitt bästa. På tal om den 21 var jag o talade med Gustavsson, då kvällen efter jag skrev mitt senaste, och var det nog som jag tänkte. Lokalen är nog till disposition, men hade han lovat sej till Bergö den dagen. Läste mellan raderna att han ogärna, dvs han ville gärna få det ordnat så att han finge vara med, varför han skulle försöka få det omsvängt med möte till Bergö den 14.

Väntade att det skulle vara någon därifrån på konferensen och fått det ordnat meddetsamma, men tror jag knappt jag sett någon. Annars är det mycket folk, tack vare det gynnsamma vädret, och gott hade vi det igår. Malmberg är här och få vi stå i och sjunga rätt så duktigt, omväxlande solo, duett och ska vi försöka oss på trio idag. Isak. Lulle och jag, sången, ”jag är en främling” får se hur det går.

Ska sluta nu, men tack ska du ha än en gång för brevet med gräln och allt. Kände det alldeles som ett sådant där värmemoln jag skrev om med sol bakom, och kanske jag skall till slut bekänna, att det nog var min tanke och mening att skriva nu ändå, oberoende av om det kommit brev eller ej, så de så. Med hopp om att du i fortsättningen praktiserar orden, ”Allt vad i viljen….

Sänder jag dej i tanken en extra kram från Din Lisen.

Ps. Slutet gott allting gott! Det var förstås kakan du såg i andanom som gjorde slutet gott. Receptet anländer väl i sinom tid från Densamma!

Karjalan Kaunas 27. 5. 1942

Käraste kissen min. Frid.

Sitter som bäst i ett tygtält och är klockan kvart före tre på natten. Skall egentligen fungera som ett slags lägervakt och borde jag spatsera därute med gevär på axeln. Men är det inte precis i min smak, att så där krigiskt gå omkring och vanka. Vi har nu brutit upp från vårt vinteride, och har vi flyttat på oss en aning en par tre km framåt. Nästan hela stabsbatteri ligger här, med undantag för förrättningstruppen. De andra grupperna håller på och timra åt sej timmerkojor. Vi för vår del ska bo i pafftält. Jag har nu fått fungera som byggmästare de senaste dagarna, och hålla vi nu på med det andra tältet. Det är såtillvida färdigt så vi har murarn som murar in en häll åt oss med stekugn, det blir rätt så snyggt att bo i, åtminstone på sommaren. Den nya kommendören har flyttat in i sitt tält, det blev nog färdigt på utsatt tid, men flyttade han in först igår och sover han nu första natten i tältet. Natten har varit ganska bullersam och har det dundrat i ett. Man är en aning ovan vid oljudet nu igen, då det är så länge sen man haft att skaffa med detsamma. Nu just kan jag höra ett maskingevärsknatter därframme vid linjerna, men så länge vi inte behöver vara rädda för artilleriet är det ingen fara för oss, men man är ju ingen dag säker, när man har fått höra ljudet av granater igen, men ”Blott en dag---------”

Ringde hem igår morse och talade med bland annat Ruth. Jag hörde allt vad dom sade, men hade dom svårt att höra mej. Ruth frågade om jag skulle ha svarta skor eller lackskor, och sade jag att det skall vara lack. Kostym har jag också arrangerat om, det blir bäst på så sätt. Svårt är det att få någon uniform som man kunde viga sej i, så jag har nu kommit till den slutsatsen att jag skall vara civil. Som av ovanstående synes att man rustar sej till högtid, och dagen är inte till synes så avlägsen, om inget oförutsett inträffar och Gud vill. Fick paketet idag. Eller rättare sagt 26.5,  tusen tack skall du ha för allt. Smöret var bäst av allt, det sjöng på sista versen för mej. För all del nog var det bra alltsammans, rak-penseln i all synnerhet den var alla tiders. Men du, vore det inte möjligt att få tag i en tvål, nu får jag så lov att hålla mej till Bäckman och låna av honom, och det är nu inget vidare trevligt.

Hade brev av Rodney häromdagen och mådde han bra. Fick igår en massa sånghäften från Taborförlaget av Bergsten, gratis. Han ä ju inkallad Lasse.

Slutar nu för denna gång kl går mot fyra och måste man blunda ännu en stund, innan dagen begynner. Om dagen i mitt arbete är du uti mitt sinn, om natten när jag sover är du uti min dröm----------

Käraste hälsningar, puss och kram din Egen

Matti

Västervik den 28. 5 – 42

Min Egen! Frid!

Hur var det nu det stod skrivet? Har du glömt det du skrev en gång inte så länge sen. Läste jag vill jag minnas en mening som började ungefär såhär: ” Om du är kääär.”  Fortsättningen, ja det åtföljdes sedan av någon sorts måttstock över den s. k kärleeken och lydde domen på ”fyra” i veckan. Ja du, akta dej, tror vi överflyttar och ställer dej under din egen dom, ty som du ser, kommer nog aldrig min kärlek att fylla det måttet, och upprinnelsen till den uppfinningen, var bottnar den? Kommer nog härefter att hålla räkning med dej, dessa veckor, dagar som återstår, för att utgrunda och pröva halten därav, om man nu ska våga stå risken. Jag fick ju andra brevet idag denna vecka, hjärtevarmt tack. Återstår att se hur du sköter dej i fortsättningen.

Ja du kära, jag är nog rädd för, som jag redan nämnde, att du nu i synnerhet den närmaste tiden, vad breven beträffar kommer att känna dej en aning försummad, beroende på  omsorgen om den gemensamma stora dagen, och har jag börjat vidtaga mina mått och steg för att utröna huruvida det hela ska kunna realiseras och genomföras  den 21-sta, vilket är så gott som klart och avgjort nu.

Till alla parters och und-sergeantens fulla belåtenhet hoppas jag. Vet du nog är det mycket, tusen och en ting som ska tänkas på och i tid ordnas och ställas. Men trotts att det är bekymmersamt i dessa tider, är det just därför så mycket mer spännande och intressant att se hur det allt ska avlöpa, och som sagt fordringarna ställer sej väl efter nutida begrepp hoppas jag, vad gästerna anbelangar. Mjölfrågan är i det närmaste löst tänker jag, likaså har jag hört mej för om bakningen av bullar, och går det som jag tänkt kommer he´no´att bli go

Men --------- dyr tyvärr. Det gäller ju förstås att anlita ”fru hamsterlund”, och den damen kostar som du vet. För övrigt så luffar jag med provning och sånt om kvällarna, högtidsblåsan är under vardande, vad säjer du om ”bakslarvet”, halvmeterssläpet, sömmerskans sax åstadkommit?

Det är nog stiligt, men tror du inte blir det väl anstötligt på en brudklänning säj?

Frågar , ty jag antar att det intresserar dej veta hur bruden för dagen kommer att vara smyckad för sin brudgum, men nej jag borde kanske inte skvallrat. Hur går det med din egen stass? Sådant intresserar åtminstone oss kvinnfolk, och borde du få hamstrat åt dej något så nära nya, snygga, stiliga kläder. Antar att du kanske skrivit och nämnt något om dagen dit hem. Annars har jag smått funderat på att fara dit nu söndagen över och förbereda dem på saken i tid, och ska jag försöka fundera med Arvid ang. bussarna, huru få det ordnat.

Säjer väl Go´natt nu då för denna gång och sänder jag dej en hjärtekram från Din egen

Lisen