Hemmet den 15 . 7. -44
Älskade lilla pappsen!
Frid!
Har nästan gått och väntat få höra något utav dej ikväll, men har du väl inte hunnit ännu sända något framkomstmeddelande. Hoppas annars resan gick lyckligt och mottagandet för övrigt inte blev allt för hett, jag menar vad striderna beträffar. Sköt väl om dej älskade, och låt mej ofta få höra hur du har det och hurudant jobb du riktigt har nu sist och slutligen. Dock på vilka platser och vilken situation du än befinner dej, så låt ditt hjärta ständigt påminna dej och ständigt vila i löftena, ty ” han vid sida går, han vid din sida går”.------------
Härhemma går livet och dagarna annars som vanligt och mesta tiden går ju i omsorgen om lilla Christina. Hon mår bra, är ute hela dagarna som vanligt, och sover och äter och växer så det syns och skriker så det hörs, får jag väl också tillägga, sin vana trogen den här tiden av dygnet. Inte så farligt, men har hon någo´ knip i magen igen av allt att döma.
För tillfället sover hon nog nu igen. Annars vägdes hon ju ikväll igen och är hon nu 3,5 kg. Duktigt va, men syns de nog på henne från dag till dag, och påstod mommo ikväll att snart blir hon lika fet som farfar. Man har ju redan en riktigt välutbildad dubbelhaka och är så rund i kinderna så, men klär det ju bara tills vidare. Och gläder det mamma, att hon växer, pappa likaså förstås.
Nu håller jag också på att börja nicka, så jag får väl sätta punkt för idag och säja Gonatt.
Skall sända brevet med farsan när han far till mötet i morgon, så får du det fortare.
Gustafsson reser ju måndag till Sweden. Får se hur det blir med hans kommande åter.
Margareta hon lär ha lessamt till Finland igen.
Många kära hälsningar från mammi och en hjärtekram från Christina
Älskade lilla pappsen!
Frid!
Har nästan gått och väntat få höra något utav dej ikväll, men har du väl inte hunnit ännu sända något framkomstmeddelande. Hoppas annars resan gick lyckligt och mottagandet för övrigt inte blev allt för hett, jag menar vad striderna beträffar. Sköt väl om dej älskade, och låt mej ofta få höra hur du har det och hurudant jobb du riktigt har nu sist och slutligen. Dock på vilka platser och vilken situation du än befinner dej, så låt ditt hjärta ständigt påminna dej och ständigt vila i löftena, ty ” han vid sida går, han vid din sida går”.------------
Härhemma går livet och dagarna annars som vanligt och mesta tiden går ju i omsorgen om lilla Christina. Hon mår bra, är ute hela dagarna som vanligt, och sover och äter och växer så det syns och skriker så det hörs, får jag väl också tillägga, sin vana trogen den här tiden av dygnet. Inte så farligt, men har hon någo´ knip i magen igen av allt att döma.
För tillfället sover hon nog nu igen. Annars vägdes hon ju ikväll igen och är hon nu 3,5 kg. Duktigt va, men syns de nog på henne från dag till dag, och påstod mommo ikväll att snart blir hon lika fet som farfar. Man har ju redan en riktigt välutbildad dubbelhaka och är så rund i kinderna så, men klär det ju bara tills vidare. Och gläder det mamma, att hon växer, pappa likaså förstås.
Nu håller jag också på att börja nicka, så jag får väl sätta punkt för idag och säja Gonatt.
Skall sända brevet med farsan när han far till mötet i morgon, så får du det fortare.
Gustafsson reser ju måndag till Sweden. Får se hur det blir med hans kommande åter.
Margareta hon lär ha lessamt till Finland igen.
Många kära hälsningar från mammi och en hjärtekram från Christina
13.7. 1944
Älskade Lisen och lilla pian min
Guds nåd och frid
Vi anlände äntligen hit i natt efter en lång resa. Annars gick det rätt bra, Kock träffade jag ju som jag skrev på Seinäjoki. Första delen av resan var det rätt så fullt på tåget, men senare fick vi bättre rum, så vi kunde t.o.m sträcka ut oss och sova. Då vi kommo till Matkaselkä var där en känd chaufför som fick följa med hit. Här på vägen sågo vi en skylt med 6120, varför vi stannade kröpo in i ett tält och sovo till frukost. Den nya sektionen var också här i närheten, varför vi promenerade dit och anmälde oss. Adjutanten såg rätt bister ut och frågade hur vi kommo så sent. Jag sade åt honom, att de tar så länge att resa nu, nå inte sade han nånting åt det. Lagerros har jag inte träffat ännu, men lär han komma hit ikväll. Inte tror jag nu att det blir nåt vidare av saken, och skulle det nu bli, så kan det inte uppväga de underbara dagar jag fick vara hemma med dej och lillan.----------
Nu är den stora frågan för mej, hur och vart jag kommer bli placerad. Det är ju alltid så när man kommer till något nytt ställe i början, då man inte känner dem man kommer ha att göra med, så känns det lite visset. Jag kommer nu att bo i Jsp tältet tills nu Lagerros kommer, så får jag nu höra mitt öde. Jag har bedit till Gud om saken och hoppas att han som alltid skall ordna saken, detta tror och hoppas jag. Just då jag sitter och skriver detta far en bombplansformation häröver, nu just säjer en av pojkarna, att ett plan kom ner av dem. Jag är ännu rätt långt från linjen, men litet buller hörs det. Karl-Erik har jag inte råkat ännu men lever han och mår efter förhållandena.
Nio st brev hade jag som väntade på mej Bl. a av John Fredrickson från Sverige.
Här verkar det nu annars vara det stora lugnet före stormen. Här har de nog försökt komma igenom, men ännu tills vidare med blodiga pannor blivit tillbakaslagna. Av 5 plan sköts 3 st. ner igår. Försök att sända ett paket med skrivpapper, samt den lilla träasken med piller, som jag glömde hemma. Det skulle vara bra om du sände detta p. omg. Slå in det väl samt tydlig adr. 5 kpk. 3376.
Käraste hälsningar från Din Egen Matti
Gud med oss
Älskade Lisen och lilla pian min
Guds nåd och frid
Vi anlände äntligen hit i natt efter en lång resa. Annars gick det rätt bra, Kock träffade jag ju som jag skrev på Seinäjoki. Första delen av resan var det rätt så fullt på tåget, men senare fick vi bättre rum, så vi kunde t.o.m sträcka ut oss och sova. Då vi kommo till Matkaselkä var där en känd chaufför som fick följa med hit. Här på vägen sågo vi en skylt med 6120, varför vi stannade kröpo in i ett tält och sovo till frukost. Den nya sektionen var också här i närheten, varför vi promenerade dit och anmälde oss. Adjutanten såg rätt bister ut och frågade hur vi kommo så sent. Jag sade åt honom, att de tar så länge att resa nu, nå inte sade han nånting åt det. Lagerros har jag inte träffat ännu, men lär han komma hit ikväll. Inte tror jag nu att det blir nåt vidare av saken, och skulle det nu bli, så kan det inte uppväga de underbara dagar jag fick vara hemma med dej och lillan.----------
Nu är den stora frågan för mej, hur och vart jag kommer bli placerad. Det är ju alltid så när man kommer till något nytt ställe i början, då man inte känner dem man kommer ha att göra med, så känns det lite visset. Jag kommer nu att bo i Jsp tältet tills nu Lagerros kommer, så får jag nu höra mitt öde. Jag har bedit till Gud om saken och hoppas att han som alltid skall ordna saken, detta tror och hoppas jag. Just då jag sitter och skriver detta far en bombplansformation häröver, nu just säjer en av pojkarna, att ett plan kom ner av dem. Jag är ännu rätt långt från linjen, men litet buller hörs det. Karl-Erik har jag inte råkat ännu men lever han och mår efter förhållandena.
Nio st brev hade jag som väntade på mej Bl. a av John Fredrickson från Sverige.
Här verkar det nu annars vara det stora lugnet före stormen. Här har de nog försökt komma igenom, men ännu tills vidare med blodiga pannor blivit tillbakaslagna. Av 5 plan sköts 3 st. ner igår. Försök att sända ett paket med skrivpapper, samt den lilla träasken med piller, som jag glömde hemma. Det skulle vara bra om du sände detta p. omg. Slå in det väl samt tydlig adr. 5 kpk. 3376.
Käraste hälsningar från Din Egen Matti
Gud med oss
17.7. 1944
Käraste Lisen min
Guds Frid.
Fick just ditt brev av den 12.7. Tack skall du ha för raderna, det är så kärt att höra ifrån dej, huru ni mår pian och du därhemma. Jag fick också brev från Pethrus, som svar på ett brev jag skrev från fronten senaste mån. Han ber om sina hälsningar. Jag kan ju sända dej det, så får du läsa hela sammanhanget. Gjorde ett uppehåll här, sitter nu i tältet och skriver. En av de bästa uppfinningar armen har är dessa tält som vi bo i. Här ryms i mästa fall 20 man. Inte är det ju skottsäkra, men det går att gräva ner så har man skydd mot splitter. Dit framme bor de i korsu. På tre fyra dar smällde ihop säkra korsur med fönster och dörrar och fyra stockvarv på taket. Alltid ger det ett visst moraliskt stöd, säkra för fullträffar äro de ju inte.
Idag har vi fått vara lediga hela dagen. Jag passade på och var och hälsade på i en grannenhet här, där det finns flere Jakobstadspojkar. De har haft rätt stora förluster där, med många stupade och sårade. Här är det annars rätt lugnt nu igen. Inatt bullra det nästan hela natten, men var det de våra som gav ryssen lite att tänka på. Nog har dom försökt här igen, men hitintills har dom inte lyckats. Inte har dom så lätt att komma fram här numera, om än i det långa loppet vi måste släppa efter en bit. Slutar så mina rader för denna gång med de käraste hälsningar till er båda.
Din Egen Matti
Matti lärde känna Levi Pethrus när han var i Sverige 1941 innan kriget bröt ut igen!
Han fick bo i Pethrus hem på Bredden utanför Stockholm där han fick lära känna familjen Pethrus! Han medverkade i gudstjänster med sång och berättade även om krigets fasor! ( Se artikeln i Hemmets Härold under rubr. artiklar!) Tillsammans med Levis son,Ingemar Pethrus cyklade han till Pingströrelsens konferens i Nyhem där han också medverkade !
Fotot är från ett tillfälle när Levi Pethrus besökte Sionförsamlingen i Vasa!
Käraste Lisen min
Guds Frid.
Fick just ditt brev av den 12.7. Tack skall du ha för raderna, det är så kärt att höra ifrån dej, huru ni mår pian och du därhemma. Jag fick också brev från Pethrus, som svar på ett brev jag skrev från fronten senaste mån. Han ber om sina hälsningar. Jag kan ju sända dej det, så får du läsa hela sammanhanget. Gjorde ett uppehåll här, sitter nu i tältet och skriver. En av de bästa uppfinningar armen har är dessa tält som vi bo i. Här ryms i mästa fall 20 man. Inte är det ju skottsäkra, men det går att gräva ner så har man skydd mot splitter. Dit framme bor de i korsu. På tre fyra dar smällde ihop säkra korsur med fönster och dörrar och fyra stockvarv på taket. Alltid ger det ett visst moraliskt stöd, säkra för fullträffar äro de ju inte.
Idag har vi fått vara lediga hela dagen. Jag passade på och var och hälsade på i en grannenhet här, där det finns flere Jakobstadspojkar. De har haft rätt stora förluster där, med många stupade och sårade. Här är det annars rätt lugnt nu igen. Inatt bullra det nästan hela natten, men var det de våra som gav ryssen lite att tänka på. Nog har dom försökt här igen, men hitintills har dom inte lyckats. Inte har dom så lätt att komma fram här numera, om än i det långa loppet vi måste släppa efter en bit. Slutar så mina rader för denna gång med de käraste hälsningar till er båda.
Din Egen Matti
Matti lärde känna Levi Pethrus när han var i Sverige 1941 innan kriget bröt ut igen!
Han fick bo i Pethrus hem på Bredden utanför Stockholm där han fick lära känna familjen Pethrus! Han medverkade i gudstjänster med sång och berättade även om krigets fasor! ( Se artikeln i Hemmets Härold under rubr. artiklar!) Tillsammans med Levis son,Ingemar Pethrus cyklade han till Pingströrelsens konferens i Nyhem där han också medverkade !
Fotot är från ett tillfälle när Levi Pethrus besökte Sionförsamlingen i Vasa!
V – vik 18.7 -44
Älskade hjärtevännen!
Frid!
Tack käraste för dina båda brev jag fick för en stund sen, och vilka jag väntat flera dagar redan, men så har det ju också räckt ganska länge, eftersom de äro skrivna den 13-de, och kommer nu först den 18-de. Själv borde jag också ha skrivit igår kväll, ty förstår jag du väntat. Men ville det liksom inte bita på och fick jag inte tag på den löpande röda tråden, då när jag inte hört varken ett eller annat från dej. Och kan du en aning förstå vad tankarna kretsar omkring, när man läser tidningarna och brevena låter vänta på sej. Det låter ju inte så allt för uppmuntrande därifrån nu, och tror jag, hade jag inte fått brev idag hade nog oron ansatt mej. Han var ju hygglig L:roos med anledning av förseningen, men har dom väl annat att tänka på nu än att fästa sej vid bagateller och struntsaker. Annat hade det väl varit om det varit lugnt som förr. Lugnare är det ju nog för mej att veta, att du ändå är mera bakom. Så resonerar förnuftet, när jag för en stund glömmer, att Gud är lika mäktig att bevara i främsta linjerna som bakom, i synnerhet som vi äro överlämnade i hans hand, och är det som om jag innerst inne ändå skulle bära på en förvissning om, att Gud ändå i sin kärlek skall spara och bevara dej åt oss. Kanske därför att man så innerligt önskar det, har man så lätt att tro detsamma, fast drömde jag så märkvärdigt här en natt så jag höll nästan på att börja tvivla.
Vi mår annars bra båda två. Christina har badat och sover nu så gott utan att skrika och utan napp, vilken hon inte alls behövt sen dess, vilket jag också sa åt mamma din, att hon kommer nog inte att ha den sen. Visserligen har hon nog skrikit någon gång sen dess också, men lite måste de väl ge luft åt sina känslor, och är det bara en odygd den där nappsugningen, och måste man väl ändå orka höra dem lite skrika.
Fast såsom hon skrek då har hon inte gjort sedan, men nu var det kanske lite för oroligt omkring henne, då när hon varit van att ha det så lugnt. Nu har hon igen en några kvällar somnat redan nio-tiden, och sover hon då till halv två tiden ungefär i ett kör, och sen igen till fem halv sex, så hon artar sej. Idag höll hon nästan på att sova bort ett mål, och vet du börjar hon så titta och lyssna när man pratar med henne nu, och t.o.m drog hon lite på mun när jag pratade med henne.
Börjar bli så sömnig så jag blir nog tvungen att sluta nu. Ja, Henrik har ju äntligen sluppit hem, så var det inget mer förutom massor av hälsningar och puss och kram från oss båda
Christina och Alice
Älskade hjärtevännen!
Frid!
Tack käraste för dina båda brev jag fick för en stund sen, och vilka jag väntat flera dagar redan, men så har det ju också räckt ganska länge, eftersom de äro skrivna den 13-de, och kommer nu först den 18-de. Själv borde jag också ha skrivit igår kväll, ty förstår jag du väntat. Men ville det liksom inte bita på och fick jag inte tag på den löpande röda tråden, då när jag inte hört varken ett eller annat från dej. Och kan du en aning förstå vad tankarna kretsar omkring, när man läser tidningarna och brevena låter vänta på sej. Det låter ju inte så allt för uppmuntrande därifrån nu, och tror jag, hade jag inte fått brev idag hade nog oron ansatt mej. Han var ju hygglig L:roos med anledning av förseningen, men har dom väl annat att tänka på nu än att fästa sej vid bagateller och struntsaker. Annat hade det väl varit om det varit lugnt som förr. Lugnare är det ju nog för mej att veta, att du ändå är mera bakom. Så resonerar förnuftet, när jag för en stund glömmer, att Gud är lika mäktig att bevara i främsta linjerna som bakom, i synnerhet som vi äro överlämnade i hans hand, och är det som om jag innerst inne ändå skulle bära på en förvissning om, att Gud ändå i sin kärlek skall spara och bevara dej åt oss. Kanske därför att man så innerligt önskar det, har man så lätt att tro detsamma, fast drömde jag så märkvärdigt här en natt så jag höll nästan på att börja tvivla.
Vi mår annars bra båda två. Christina har badat och sover nu så gott utan att skrika och utan napp, vilken hon inte alls behövt sen dess, vilket jag också sa åt mamma din, att hon kommer nog inte att ha den sen. Visserligen har hon nog skrikit någon gång sen dess också, men lite måste de väl ge luft åt sina känslor, och är det bara en odygd den där nappsugningen, och måste man väl ändå orka höra dem lite skrika.
Fast såsom hon skrek då har hon inte gjort sedan, men nu var det kanske lite för oroligt omkring henne, då när hon varit van att ha det så lugnt. Nu har hon igen en några kvällar somnat redan nio-tiden, och sover hon då till halv två tiden ungefär i ett kör, och sen igen till fem halv sex, så hon artar sej. Idag höll hon nästan på att sova bort ett mål, och vet du börjar hon så titta och lyssna när man pratar med henne nu, och t.o.m drog hon lite på mun när jag pratade med henne.
Börjar bli så sömnig så jag blir nog tvungen att sluta nu. Ja, Henrik har ju äntligen sluppit hem, så var det inget mer förutom massor av hälsningar och puss och kram från oss båda
Christina och Alice
RSS Feed
