Stor Finland 9. 6. 1942
Älskling, min Egen, Frid
Ja här är jag nu igen för hur mångte gången vet jag ej. Men de gör desamma för jag är din soldat någonstans i Finland (Ryssland).
Jag sitter här vid bordet med ett flämtande ljusstump framför mej. De var dom ljusen du sände för julgranen. Då blev dom ej använda, men nu kommer dom väl till pass. Kan du gissa vad jag haft för mej ikväll, nej det kan du inte. Jo, jag har kokat munkar, och har jag nu en hel brass, fast jag ätit så magen är fyrkantig. Trodde först att dom inte skulle bli till nånting, men dom blevo bättre än jag vågat hoppas.
Julle bör i detta laget vara hemma nu, och har det varit rätt så lugnt på papperskrigsfronten och det är gott och väl det. Annars så förflyter dagarna ganska fridfullt.
Den nya kommendören har inte i allt för hög grad och detta är en mycket glad sak. Angående mera än dom åtta dygnen jag blev lovad vet jag ännu inte. Kommendören sa bara att inte orkar ni mera än åtta dygn, och det kanske han har rätt i, eller vad tror du. Men en utväg har jag ännu oprövad och den utvägen hoppas jag på, få nu se huru det lyckas. Skulle i så fall det bara blir åtta dagar måsta resa från Vasa en lördag kväll, och det vore inte vidare trevligt. Talade med Nisses batterichef idag, och lovade han att N skulle få resa samtidigt med mej.
Ja, nu kickan lilla är det bara 8 dar kvar tills jag reser, om allt går väl, huru skall man orka de dar som är kvar. Vi har börjat med en sång här i sektionen och är detta också till tidsfördriv.
Med många kära hälsningar
Din Egen Matti
Älskling, min Egen, Frid
Ja här är jag nu igen för hur mångte gången vet jag ej. Men de gör desamma för jag är din soldat någonstans i Finland (Ryssland).
Jag sitter här vid bordet med ett flämtande ljusstump framför mej. De var dom ljusen du sände för julgranen. Då blev dom ej använda, men nu kommer dom väl till pass. Kan du gissa vad jag haft för mej ikväll, nej det kan du inte. Jo, jag har kokat munkar, och har jag nu en hel brass, fast jag ätit så magen är fyrkantig. Trodde först att dom inte skulle bli till nånting, men dom blevo bättre än jag vågat hoppas.
Julle bör i detta laget vara hemma nu, och har det varit rätt så lugnt på papperskrigsfronten och det är gott och väl det. Annars så förflyter dagarna ganska fridfullt.
Den nya kommendören har inte i allt för hög grad och detta är en mycket glad sak. Angående mera än dom åtta dygnen jag blev lovad vet jag ännu inte. Kommendören sa bara att inte orkar ni mera än åtta dygn, och det kanske han har rätt i, eller vad tror du. Men en utväg har jag ännu oprövad och den utvägen hoppas jag på, få nu se huru det lyckas. Skulle i så fall det bara blir åtta dagar måsta resa från Vasa en lördag kväll, och det vore inte vidare trevligt. Talade med Nisses batterichef idag, och lovade han att N skulle få resa samtidigt med mej.
Ja, nu kickan lilla är det bara 8 dar kvar tills jag reser, om allt går väl, huru skall man orka de dar som är kvar. Vi har börjat med en sång här i sektionen och är detta också till tidsfördriv.
Med många kära hälsningar
Din Egen Matti
Västervik den 10. 6. – 42
Matti hjärtevännen min. Frid och fröjd!
Trotts att det redan är sent skall jag väl skriva en några rader igen, för att du inte skall känna dej alldeles övergiven och bortglömd. Hinner inte riktigt följa med tiden så fort som den går dessa sista dagar av den gyllene friheten, och går Bertel här dagligen och på minner mej: ”Besinna dej é böri nó vá lite dagar kvar nömiddag, kväll om och om igen
rinna dej tiden så fort som den går dessa sista dagar av den gyllene frihten, och går Bertel här d´!” Morgon, middag, kväll om och om igen så knappast kan jag skylla honom för att inte gett mej sin broderliga förmaning. Vi har annars jobbat här han och jag hela eftermiddagen, och skall du få se sen när du kommer hem, prov på vår skicklighet, amatörarbete dock att beakta. ”Int behöv du skriv nå breiv meir ikväld nö” och påstår han när han går här och vankar ”gå och lägg dej betänk hur lite dar du har kvar”.Jaá a du Matti”det stundar till högtid och dagen är nära;” det får vi allt börja sjunga nu, och är det nästan att det kittlar i maggropen när jag tänker därpå. Jag tror jag rymmer när vi komma så långt, och viskar jag nog understundom: ”Matti käraste jag vågar inte”, på samma gång som jag likasom hör där inifrån mitt eget hjärta, ekot av en dallrande ton, en bärande lyckokänsla, som fyller en med längtan efter den älskade.
Har varit till stan på förmiddagen. Tack för alla brevena, gårdagens och dagens, med hela dess innehåll, fullmakter och intyg i långa banor. Ditt eget intyg ha dom redan fått ut, utan fullmakt, lite konstigare tycks det vara med mitt, men har jag nu skrivit och sänt in anhållan därom, plus fullmakten hoppas det duger nu och det äntligen blir klart. Meningen var väl att skriva brev till dej igår kväll, men var Fridel här och hjälptes vi åt att skriva biljetter. Sänder av dina tjugo idag.
Hoppas du fått dem. Sitter och halvfryser mitt i sommarn jag är sömnig och är det kallt, tror jag kryper i säng. God natt! Viskar Din Lisen
Matti hjärtevännen min. Frid och fröjd!
Trotts att det redan är sent skall jag väl skriva en några rader igen, för att du inte skall känna dej alldeles övergiven och bortglömd. Hinner inte riktigt följa med tiden så fort som den går dessa sista dagar av den gyllene friheten, och går Bertel här dagligen och på minner mej: ”Besinna dej é böri nó vá lite dagar kvar nömiddag, kväll om och om igen
rinna dej tiden så fort som den går dessa sista dagar av den gyllene frihten, och går Bertel här d´!” Morgon, middag, kväll om och om igen så knappast kan jag skylla honom för att inte gett mej sin broderliga förmaning. Vi har annars jobbat här han och jag hela eftermiddagen, och skall du få se sen när du kommer hem, prov på vår skicklighet, amatörarbete dock att beakta. ”Int behöv du skriv nå breiv meir ikväld nö” och påstår han när han går här och vankar ”gå och lägg dej betänk hur lite dar du har kvar”.Jaá a du Matti”det stundar till högtid och dagen är nära;” det får vi allt börja sjunga nu, och är det nästan att det kittlar i maggropen när jag tänker därpå. Jag tror jag rymmer när vi komma så långt, och viskar jag nog understundom: ”Matti käraste jag vågar inte”, på samma gång som jag likasom hör där inifrån mitt eget hjärta, ekot av en dallrande ton, en bärande lyckokänsla, som fyller en med längtan efter den älskade.
Har varit till stan på förmiddagen. Tack för alla brevena, gårdagens och dagens, med hela dess innehåll, fullmakter och intyg i långa banor. Ditt eget intyg ha dom redan fått ut, utan fullmakt, lite konstigare tycks det vara med mitt, men har jag nu skrivit och sänt in anhållan därom, plus fullmakten hoppas det duger nu och det äntligen blir klart. Meningen var väl att skriva brev till dej igår kväll, men var Fridel här och hjälptes vi åt att skriva biljetter. Sänder av dina tjugo idag.
Hoppas du fått dem. Sitter och halvfryser mitt i sommarn jag är sömnig och är det kallt, tror jag kryper i säng. God natt! Viskar Din Lisen
Stor Finland 10.6 1942
Min Egen älskade lilla Lisen. Frid!
Solen skiner in genom rutan och tittar mej i ögonen då jag sitter och skriver till dej min Egen älskade. Är ensam för tillfället i tältet. Bäckman for just ut och rida och dom andra pojkarna är också ute. Kaffepannan eller rättare sagt surroditon puttrar på hällen, och radion spelar grammofonmusik från Sverige, och känner man sej på gott humör. Orsaken är tanken på dej, brevet jag just fick av söndags skriveriet, tack tack. På detta sätt skulle det vara med korre-spondensen, så att man inte onödigt behöver gå och vänta, och sedan känna sej besviken då man ingenting fått. Ja vet du kickan lilla, nog önskade jag få vara med och hjälpa dej med arrangemangen, men efter vad du skriver, så förstår jag att du ordnar allting på bästa sätt, så inte tror jag det blev bättre om vi vore två. Skada att det inte finns någon fotograf som knäpper på söndagen, inte heller Nyblins, skojigt tycker jag i en så stor stad som Vasa. Nåja, då allting annat ordnat sej, så går de nog fint med denna sak också ska du se.
Kortena blir nog för lite. Som jag skrev så är det säkert många som ändå vill ha ett kort, fast dom blir bjudna som församlingsmedlemmar. Problemet Paul har jag också tänkt på, men reflekterat som så att han nog inte,kommer. Men så idag då jag läste ditt brev tänkte jag som så, att vi bjuder honom m. fästmö så får han göra som han vill. Dom andra i Solv är familjen Granlund i sin helhet. Hade brev ikväll också av Alfons och kan han inte komma, bortlovad för hela sommarn. Dom mår bra hela familjen i Ekenäs, men inte har han skrinlagt planerna på Sverige ännu, han menar att än kommer dag än är allt ej förbi.
Så en sak till innan jag slutar ang. de 8 dygnen. Mörkt har det sett ut. Med mera men en liten ljusglimt skönjes och ljusglimten är kapten Spåre. Talade med honom idag och bad han mej återkomma då dagen närmar sej för min avresa. Han är ju aktieägare i hönsgården och undrade han om jag kunde skaffa ett par tre st till, och lovade jag försöka. Försök nu bearbeta mamma gumman din, ifall de går för sej åtminstone med en par st. Vill minnas att hon halft givit ett löfte, åtminstone om en, om jag inte minnes orätt. Nå huru som helst med den saken, så tror jag att det ordnar sej, så att jag inte behöver åka på lördagskvällen den 27.6 vilket vore fatalt. Nisse är här i stabsbtr ikväll och skall sova hos oss, han lovade att vi skulle få vara på hans stuga under tiden jag är hemma, och skall vi ordna om kanoter, eller ev. roddbåt för att ha på dagarna. Ja man planerar ju, men trotts allt planerande, så gör man sej inga överdrivna förhoppningar. Men nog är de på samma sätt för mej, ibland känner man sej så oändligt lycklig så man nästan ville kvävas. Ja vet du, som jag förut skrivit, så inte har jag nånsin förut med sådan intensitet väntat på dagen då jag igen skall få sluta dej i mina armar, o du efterlängtade vad jag längtar.
Sverige paketet som jag fick har nog haft strykande årgång, men cacaon jag fick är orörd, och tänkte jag genast då jag såg cacaopåsen, att den skall gumman få, thét har jag också varit noga med . Ska försöka att om möjligt sända med någon så du får det, i annat fall så har jag det med då jag kommer.
Hur är det med Alfons efterträdare till vigseln, kan vi inte komma överens om att min församlingsföreståndare förrättar den. Väntar på ditt svar förrän jag skriver åt Samuel. Så var det slut från M.E för denna gång, men återkommer han snart igen med pennan och pappret. Till dess hjärtevarma hälsningar en lång varm kyss och en kram, så de knakar.
Din Egen Matti
Nisse ber om sina hälsningar
Obs!!! Drack en kopp surro och åt en munk till
Så det blev ett helt och till.
Min Egen älskade lilla Lisen. Frid!
Solen skiner in genom rutan och tittar mej i ögonen då jag sitter och skriver till dej min Egen älskade. Är ensam för tillfället i tältet. Bäckman for just ut och rida och dom andra pojkarna är också ute. Kaffepannan eller rättare sagt surroditon puttrar på hällen, och radion spelar grammofonmusik från Sverige, och känner man sej på gott humör. Orsaken är tanken på dej, brevet jag just fick av söndags skriveriet, tack tack. På detta sätt skulle det vara med korre-spondensen, så att man inte onödigt behöver gå och vänta, och sedan känna sej besviken då man ingenting fått. Ja vet du kickan lilla, nog önskade jag få vara med och hjälpa dej med arrangemangen, men efter vad du skriver, så förstår jag att du ordnar allting på bästa sätt, så inte tror jag det blev bättre om vi vore två. Skada att det inte finns någon fotograf som knäpper på söndagen, inte heller Nyblins, skojigt tycker jag i en så stor stad som Vasa. Nåja, då allting annat ordnat sej, så går de nog fint med denna sak också ska du se.
Kortena blir nog för lite. Som jag skrev så är det säkert många som ändå vill ha ett kort, fast dom blir bjudna som församlingsmedlemmar. Problemet Paul har jag också tänkt på, men reflekterat som så att han nog inte,kommer. Men så idag då jag läste ditt brev tänkte jag som så, att vi bjuder honom m. fästmö så får han göra som han vill. Dom andra i Solv är familjen Granlund i sin helhet. Hade brev ikväll också av Alfons och kan han inte komma, bortlovad för hela sommarn. Dom mår bra hela familjen i Ekenäs, men inte har han skrinlagt planerna på Sverige ännu, han menar att än kommer dag än är allt ej förbi.
Så en sak till innan jag slutar ang. de 8 dygnen. Mörkt har det sett ut. Med mera men en liten ljusglimt skönjes och ljusglimten är kapten Spåre. Talade med honom idag och bad han mej återkomma då dagen närmar sej för min avresa. Han är ju aktieägare i hönsgården och undrade han om jag kunde skaffa ett par tre st till, och lovade jag försöka. Försök nu bearbeta mamma gumman din, ifall de går för sej åtminstone med en par st. Vill minnas att hon halft givit ett löfte, åtminstone om en, om jag inte minnes orätt. Nå huru som helst med den saken, så tror jag att det ordnar sej, så att jag inte behöver åka på lördagskvällen den 27.6 vilket vore fatalt. Nisse är här i stabsbtr ikväll och skall sova hos oss, han lovade att vi skulle få vara på hans stuga under tiden jag är hemma, och skall vi ordna om kanoter, eller ev. roddbåt för att ha på dagarna. Ja man planerar ju, men trotts allt planerande, så gör man sej inga överdrivna förhoppningar. Men nog är de på samma sätt för mej, ibland känner man sej så oändligt lycklig så man nästan ville kvävas. Ja vet du, som jag förut skrivit, så inte har jag nånsin förut med sådan intensitet väntat på dagen då jag igen skall få sluta dej i mina armar, o du efterlängtade vad jag längtar.
Sverige paketet som jag fick har nog haft strykande årgång, men cacaon jag fick är orörd, och tänkte jag genast då jag såg cacaopåsen, att den skall gumman få, thét har jag också varit noga med . Ska försöka att om möjligt sända med någon så du får det, i annat fall så har jag det med då jag kommer.
Hur är det med Alfons efterträdare till vigseln, kan vi inte komma överens om att min församlingsföreståndare förrättar den. Väntar på ditt svar förrän jag skriver åt Samuel. Så var det slut från M.E för denna gång, men återkommer han snart igen med pennan och pappret. Till dess hjärtevarma hälsningar en lång varm kyss och en kram, så de knakar.
Din Egen Matti
Nisse ber om sina hälsningar
Obs!!! Drack en kopp surro och åt en munk till
Så det blev ett helt och till.
Karjalan Kaunas 12. 6 1942
Älskade efterlängtade,
Klockan är halv 1 på natten, men skall jag trotts denna sena timme skriva några rader till dej. Har just för en stund sen ätit plättar som jag stekt åt mej, för att känna mej mätt och belåten innan jag lägger mej. Intet är som väntans tider, och går dagarna nu mera långsamt. Man påminner sej stundligen det som väntar efter några dagar, och vill man ibland förgås av längtan efter henne lilla vännen, som skall bli ens huskors, i en inte alltför avlägsen framtid. Jag rigtigt känner huru ljuvligt det skall vara att få ha dej vid sidan och få skrida farm i Sion. Hoppas nu bara att formaliteterna ordnats, då det gäller Borgmästarn och lysningspapprena. Du, jag kom att tänka på en sak. Kunde man inte tänka sej att vi på lördags e.m nån gång stökade undan den borgerliga vigseln, så hade vi det undan till söndagen. Vad säjer du om saken, vill du kanske hellre att vi går tillsammans på söndagen. Det är nu bara ett förslag från min sida, och får du avgöra den saken huru du vill.
Det har regnat de senaste dagarna och har det varit en aning kallt. Idag stog regnet som spön i backen, och det är bara bra att det regnar, tycker åtminstone jag och många andra med mej. Idag på e.m var Biskop och jag och hoppade längd. Så äntrade vi om huru långt vi skulle hoppa och vem som hoppade längre. Lovade åt B 30 cm respit och så hoppade vi, och klådde jag honom med 50 cm. men han B hade åter vricka ena foten, så nu ligger han i sängen med värk och kan inte stå på foten.
Du jag tänkte på en sak jag ringer åt dej nästa onsdag på kvällen, så far till stan då Brändö, så får jag språka med dej en stund. Till dess hälsn
Din Egen
Matti
Älskade efterlängtade,
Klockan är halv 1 på natten, men skall jag trotts denna sena timme skriva några rader till dej. Har just för en stund sen ätit plättar som jag stekt åt mej, för att känna mej mätt och belåten innan jag lägger mej. Intet är som väntans tider, och går dagarna nu mera långsamt. Man påminner sej stundligen det som väntar efter några dagar, och vill man ibland förgås av längtan efter henne lilla vännen, som skall bli ens huskors, i en inte alltför avlägsen framtid. Jag rigtigt känner huru ljuvligt det skall vara att få ha dej vid sidan och få skrida farm i Sion. Hoppas nu bara att formaliteterna ordnats, då det gäller Borgmästarn och lysningspapprena. Du, jag kom att tänka på en sak. Kunde man inte tänka sej att vi på lördags e.m nån gång stökade undan den borgerliga vigseln, så hade vi det undan till söndagen. Vad säjer du om saken, vill du kanske hellre att vi går tillsammans på söndagen. Det är nu bara ett förslag från min sida, och får du avgöra den saken huru du vill.
Det har regnat de senaste dagarna och har det varit en aning kallt. Idag stog regnet som spön i backen, och det är bara bra att det regnar, tycker åtminstone jag och många andra med mej. Idag på e.m var Biskop och jag och hoppade längd. Så äntrade vi om huru långt vi skulle hoppa och vem som hoppade längre. Lovade åt B 30 cm respit och så hoppade vi, och klådde jag honom med 50 cm. men han B hade åter vricka ena foten, så nu ligger han i sängen med värk och kan inte stå på foten.
Du jag tänkte på en sak jag ringer åt dej nästa onsdag på kvällen, så far till stan då Brändö, så får jag språka med dej en stund. Till dess hälsn
Din Egen
Matti
Karjalan Kaunas
13.6 1942
Käraste Lisen, min Egen
Det är lördagkväll ikväll och skall jag börja på ett brev till dej. Regnat har det nästan hela dagen, och har jag suttit så gott som hela dagen vid skrivmaskinen, och skrivit långa sjopistrar på både finska och svenska. Man tror ibland att man har en smula finska, men då man felfritt skall skriva språket, så ser man nog huru litet man i det stora hela kan. Trotts detta klarar man sej skapligt med skriveriet så man är nu inte precis uppställd, och det är ju gott och väl. I morse var kl 9 då jag vaknade, och var kommendören in i tältet här, men sade han bara ”fortsätt” vilket jag också gjorde.
Då jag ser på datumvisaren här framför mej visar den redan söndagen den 14, beroende på att vi just ändrat den, då kl är över 24.00. Tänk dej gullevännen, om allt går väl så är det bara en söndag till i vårt liv som vi är ensamma, jag menar naturligtvis jag som ungkarl och du som gambe – ´f´låt fröken du veit. Jag vet bara inte huru jag skall orka de här dagarna som är kvar. Skall försöka att få resa den 18 på kvällen för att vara i Vasa den 19 på fredagnatten sådär 24 tiden. Men tänker jag redan på den otåligt långa resan, vilken delen mellan Seinäjoki och Vasa är längst. Då man äntligen kommer så långt som till Vasa, så går nog tiden ovanligt fort. Jag hoppas nu att få brev i morron med posten samt bjudnings-kortena. Skall vara intressant att se huru dom ser ut. Hade brev av Johannnes Finne från Särkimo, hoppas nu att de kommer med på bröllopet. Så var det ingenting mer att skriva om, annat än den oskrivbara längtan som gör sej stundligen påmind. Kära hälsningar till min Egen blivande gemål samt alla i Västerviken.
Din Egen Matti
13.6 1942
Käraste Lisen, min Egen
Det är lördagkväll ikväll och skall jag börja på ett brev till dej. Regnat har det nästan hela dagen, och har jag suttit så gott som hela dagen vid skrivmaskinen, och skrivit långa sjopistrar på både finska och svenska. Man tror ibland att man har en smula finska, men då man felfritt skall skriva språket, så ser man nog huru litet man i det stora hela kan. Trotts detta klarar man sej skapligt med skriveriet så man är nu inte precis uppställd, och det är ju gott och väl. I morse var kl 9 då jag vaknade, och var kommendören in i tältet här, men sade han bara ”fortsätt” vilket jag också gjorde.
Då jag ser på datumvisaren här framför mej visar den redan söndagen den 14, beroende på att vi just ändrat den, då kl är över 24.00. Tänk dej gullevännen, om allt går väl så är det bara en söndag till i vårt liv som vi är ensamma, jag menar naturligtvis jag som ungkarl och du som gambe – ´f´låt fröken du veit. Jag vet bara inte huru jag skall orka de här dagarna som är kvar. Skall försöka att få resa den 18 på kvällen för att vara i Vasa den 19 på fredagnatten sådär 24 tiden. Men tänker jag redan på den otåligt långa resan, vilken delen mellan Seinäjoki och Vasa är längst. Då man äntligen kommer så långt som till Vasa, så går nog tiden ovanligt fort. Jag hoppas nu att få brev i morron med posten samt bjudnings-kortena. Skall vara intressant att se huru dom ser ut. Hade brev av Johannnes Finne från Särkimo, hoppas nu att de kommer med på bröllopet. Så var det ingenting mer att skriva om, annat än den oskrivbara längtan som gör sej stundligen påmind. Kära hälsningar till min Egen blivande gemål samt alla i Västerviken.
Din Egen Matti
RSS Feed
