Här följer ett par brev skrivna med Mattis och Alices egen handstil. Om det är svårt att läsa så finns den transkriberade versionen nedanför
 |  |
Bungalowen 11.11.41
Min Käraste lilla vän
Igår kväll blev det inget brev skrivet men skall jag nu i stället dra till med några rader. Annars ”Ingenting nytt från östfronten”. Håller på med samma sak som förut, ligger halva dan, varefter man reser sej och dricker en skvätt the eller surro, beroende på vad dijouren har kokat. Så väntar man på att gröten skall anlända från huolto, fast det brukar vi nu sällan äta numera, utan ger den till Nulle och den andra hästkraken som vi har här. Den förstnämda är annars en alla tiders ridhäst som jag haft mycket roligt med, den är så klok och snäll, och lyfter framfoten till hälsning då man kommer in i spiltan.
Jag var en kväll och hämta posten till Kivennapa, men inte hade jag nån vidare tur, för inte fick jag något brev, men bättre lycka nästa gång, som sagt så har man ju inget annat att göra. Visserligen är jag ju skrivare, men mitt skrivande å tjänstens vägnar består i att skriva permissionssedlar och papper åt de som får permission. Då det far sådär en 60 st. i gången, så får man ju sitta och skriva c:a 3 tim. men det är ju bara var 11e dag. Man läser ju en massa men det sorgliga är att man ingenting har att läsa, det vill bli såna där ”Vi-de-grenare”.
Nu ska vi ju få lottor till Sektionen, de har hållit på och grävt korsu åt dem vid Huolto. Av allt att döma så ser det nog ut att vi skall få vara här över julen, om nu inga större förändringar inträffa i det allmänna läget.
Var finns Alfons nu, är han på samma ställe som då jag var hemma. Jag undrar om Elin har något fläsk nu förtiden, försök höra efter ,så kan du ju skriva så får jag höra om det möjligen går för sej att få hamstrat hit ut åt oss. Nu måste man ju ha vissa röda lappar som skall fästas på paketen, som sändes hit ut. Jag sänder dej några, så får du ju efter råd och lägenhet försöka hamstra, om du får smör så är det välkommet, men vill jag betala för det. Sänder pengar för gitarren i en postanv. Så fort jag får en blankett från batteri.
Ja de här blev ju mer eller mindre blandat, men kan jag sluta med att du alla tider är i mina tankar, och längtar jag efter dej på kvällarna, i synnerhet då tiden vill bli lång. Käraste hälsningar från din egen
Korsukyttare Matti
P.S. Märkena fastsätts ett st. per paket och får man sända i dem matvaror
och vad som helst. D.S
Min Käraste lilla vän
Igår kväll blev det inget brev skrivet men skall jag nu i stället dra till med några rader. Annars ”Ingenting nytt från östfronten”. Håller på med samma sak som förut, ligger halva dan, varefter man reser sej och dricker en skvätt the eller surro, beroende på vad dijouren har kokat. Så väntar man på att gröten skall anlända från huolto, fast det brukar vi nu sällan äta numera, utan ger den till Nulle och den andra hästkraken som vi har här. Den förstnämda är annars en alla tiders ridhäst som jag haft mycket roligt med, den är så klok och snäll, och lyfter framfoten till hälsning då man kommer in i spiltan.
Jag var en kväll och hämta posten till Kivennapa, men inte hade jag nån vidare tur, för inte fick jag något brev, men bättre lycka nästa gång, som sagt så har man ju inget annat att göra. Visserligen är jag ju skrivare, men mitt skrivande å tjänstens vägnar består i att skriva permissionssedlar och papper åt de som får permission. Då det far sådär en 60 st. i gången, så får man ju sitta och skriva c:a 3 tim. men det är ju bara var 11e dag. Man läser ju en massa men det sorgliga är att man ingenting har att läsa, det vill bli såna där ”Vi-de-grenare”.
Nu ska vi ju få lottor till Sektionen, de har hållit på och grävt korsu åt dem vid Huolto. Av allt att döma så ser det nog ut att vi skall få vara här över julen, om nu inga större förändringar inträffa i det allmänna läget.
Var finns Alfons nu, är han på samma ställe som då jag var hemma. Jag undrar om Elin har något fläsk nu förtiden, försök höra efter ,så kan du ju skriva så får jag höra om det möjligen går för sej att få hamstrat hit ut åt oss. Nu måste man ju ha vissa röda lappar som skall fästas på paketen, som sändes hit ut. Jag sänder dej några, så får du ju efter råd och lägenhet försöka hamstra, om du får smör så är det välkommet, men vill jag betala för det. Sänder pengar för gitarren i en postanv. Så fort jag får en blankett från batteri.
Ja de här blev ju mer eller mindre blandat, men kan jag sluta med att du alla tider är i mina tankar, och längtar jag efter dej på kvällarna, i synnerhet då tiden vill bli lång. Käraste hälsningar från din egen
Korsukyttare Matti
P.S. Märkena fastsätts ett st. per paket och får man sända i dem matvaror
och vad som helst. D.S
 |  |
Brändö 13.11.41
Min egen kära Matti! Frid!
Om du visste vad klockan nu är skulle du säkert säga att det antagligen var ett tryckfel angående den där överenskommelsen du skrivit om i brevet av i dag angående varannandagsskrivningen. Den är elva nu redan, klockan. Har nog gäspat fler än en gång när vi suttit här och smågrälat på skoj. Hon låss’ ha så förskräckligt brått med stickningen, Sylvi, bara därför att jag påstår att hon måste gå upp och lägga sej. Här har hon suttit och dikterat för mej och det tycks inte bli nån ro förrän hon försvinner.
Har varit på mötet för ovanlighetens skull en torsdagkväll, därför blev det så sent, men vill nog ändå komma och tacka dej för ditt besök per foto. I går fick jag ju också brev skrivet den 9-de, och idag kom det här, skrivet den 7-de, hjärtevarmt tack.
Det var roligt att se dej, livslevande tänkte jag nästan säga, och här har jag dej nu på bordet framför mej där jag sitter och skriver, och vet du vad jag undrar, vad jag tänker? Det är inför blicken jag möter från kortet som denna frågan vaknat. Det är någonting ljust och soligt där i krigarens blick, och jag har undrat, halvviskande frågat dej : ”Vad är det som döljer sej där bakom, är det en aning av lycka månne, ett stänk av solljus i din själ, säg Matti, jag undrar?” Matti käraste, hör jag som ekot av en viskning där inifrån hjärtevärlden, och känner just nu huru innerligt jag önskar dej lycka, men frågar jag mej på samma gång med bävan, tvekande: ”Skall jag kunna skänka dej vad vi i vår mänsklighet kalla lycka, skall jag kunna fylla den platsen i ditt liv, tomrummet i din själ ?” Känner så min begränsning, och önskar jag jag vore allt det jag vet med mej att jag inte är, för Din skull, vår kärleks skull. Man vill så gerna tro på och hoppas vad man innerst inne önskar dej och mej, vår gemensamma lycka.
Lycka, ja vad innebär det, frågar vi oss? Inför det tror jag vi knäppa våra händer och bedja som förr: Lyckan kommer, lyckan går, den Gud älskar lyckan får.” Amen.
Många hälsn. Från Din Egen Alice.
Min egen kära Matti! Frid!
Om du visste vad klockan nu är skulle du säkert säga att det antagligen var ett tryckfel angående den där överenskommelsen du skrivit om i brevet av i dag angående varannandagsskrivningen. Den är elva nu redan, klockan. Har nog gäspat fler än en gång när vi suttit här och smågrälat på skoj. Hon låss’ ha så förskräckligt brått med stickningen, Sylvi, bara därför att jag påstår att hon måste gå upp och lägga sej. Här har hon suttit och dikterat för mej och det tycks inte bli nån ro förrän hon försvinner.
Har varit på mötet för ovanlighetens skull en torsdagkväll, därför blev det så sent, men vill nog ändå komma och tacka dej för ditt besök per foto. I går fick jag ju också brev skrivet den 9-de, och idag kom det här, skrivet den 7-de, hjärtevarmt tack.
Det var roligt att se dej, livslevande tänkte jag nästan säga, och här har jag dej nu på bordet framför mej där jag sitter och skriver, och vet du vad jag undrar, vad jag tänker? Det är inför blicken jag möter från kortet som denna frågan vaknat. Det är någonting ljust och soligt där i krigarens blick, och jag har undrat, halvviskande frågat dej : ”Vad är det som döljer sej där bakom, är det en aning av lycka månne, ett stänk av solljus i din själ, säg Matti, jag undrar?” Matti käraste, hör jag som ekot av en viskning där inifrån hjärtevärlden, och känner just nu huru innerligt jag önskar dej lycka, men frågar jag mej på samma gång med bävan, tvekande: ”Skall jag kunna skänka dej vad vi i vår mänsklighet kalla lycka, skall jag kunna fylla den platsen i ditt liv, tomrummet i din själ ?” Känner så min begränsning, och önskar jag jag vore allt det jag vet med mej att jag inte är, för Din skull, vår kärleks skull. Man vill så gerna tro på och hoppas vad man innerst inne önskar dej och mej, vår gemensamma lycka.
Lycka, ja vad innebär det, frågar vi oss? Inför det tror jag vi knäppa våra händer och bedja som förr: Lyckan kommer, lyckan går, den Gud älskar lyckan får.” Amen.
Många hälsn. Från Din Egen Alice.
RSS Feed
