Den här bilden hade Matti uppsatt i våningssängens botten ovanför sin säng som han skrev om i ett tidigare brev. |
Karelska Näset 28.10.42
Älskade Mami
Frid i all strid,
Trotts att det är långt lidet på kvällen skall jag i alla fall rita ned några rader åt dej. Egentligen borde jag nog i detta laget redan ligga och snarka, men som sagt, jag skall försöka hålla korpgluggarna öppna ännu en liten stund. Nerresan gick utan något mankemang, sova fick jag en smula varför jag inte är så alldeles utschasad. Här är de flesta på permis, Biskop, Lygdman, Nygård, och ha vi tillfälliga gäster här, såsom Nisse H. från 2.btri som är här och hyvlar pärtor* tillsammans med några andra. * pärtor= takspån
Väl hitkommen möts jag av budet att jag är transporterad till 2. Batteri per den 26.10.42. Orsaken vet jag bara delvis, adjutanten Ivars och Knappen har kommit överens om att byta med Björk fr. 2. batteri och mej. Vad för vakans jag får där vet jag ännu inte men tids nog hinner jag få reda på det. Kanske du är orolig varför jag blir flyttad, men vet jag ingenting annat än att adjutanten Ivars haft ett ont öga till mej ända sedan han kom hit. Vad jag gjort honom vet jag inte, men det är nu en gång så. Å ena sidan är jag glad att få komma bort härifrån, för skulle det nog börja bli för nervöst här. Men å andra sidan så är det ledsamt att lämna kamraterna man varit tillsammans med så här länge. Men nya finns ju där, bl.a. Nisse. Spåre visste inte av nånting han heller förän det var klart, och sade han att lugnare får jag det där. Bara jag nu kommer i gängorna så gå går det nog.
Mera vet jag inte berätta för denna gång nu, men skrev jag nu i all hast ett livstecken så du får höra att jag lever och har hälsan. I all hast.
Tusen hälsningar, din Egen Matti
Käraste Lisen min
Frid
Det har varit så ovisst med mitt varande eller farande till 2. batteri så jag har inte fått någon ro med brevskrivningen. Är ännu på gamla stället men idag lördag skall jag flytta. Lyckan tänkte vara och sparka mej, men bara ”tänkte”. Kapt. Spåre hade näml. föreslagit mej som skolnings-und.off. till en rekrytutbildningscentral i civila trakter, men antagligen var jag något för ung, så de blev inte av. Det hade varit något det, men nu är det ingen annan råd än att som sagt kuska iväg till 2. batteri.
Det har varit på ett sätt roligt men på samma gång lessamt att lämna poikarna här då de sagt att nog är det på tok att du skall lämna batteri, vi kommer nog att sakna dej o.s.v. Inte vet jag någon orsak till transporten men har jag intet ont gjort, så jag far med rent samvete. Har försökt att göra här vad som blivit mej ålagt och ingenting mera heller. Ivars han svär sej fri från att ha nånting att göra med saken, och jag tror honom. Förstår ingenting annat än att det är en av Knappens många nycker och infall. Nog kommer det att gå bra där också bara man kommer igång, början är värst, sedan går det nog.
Har du möjlighet så sänd mej mjukbröd eller limpa, det lär vara knappt med bröd i 2. batteri säger Nisse, knäckebröd behöver du inte sända, annat har jag. Vår adress är nu ändrad till 2 Kpk och 2. batteri är 7257.
Slutar härmed och sänder dej massor med varma hälsningar
och kära tankar
din Egen Matti
P.S Ficklampan glömde jag, får du tag i batteri så sänd mej så fort som möjligt.
Älskade Lisen Frid
Efter brevet jag skrev igår så måste du nog få den uppfattningen att din herre och mans humör är på nollpunkten, eller några grader under. Men så farligt är det nog inte, trotts att det växlar understundom. Är ännu kvar här på Tussari, för har jag inte sluppit med någon bil, men i morron går en s.k. tobaksbil ut till batteri, vilken jag skall fara med.
Kom i samspråk med Julle idag, hade han fått höra om att han blivit beskylld för att ska ha ätit ut mej från batteri, men sade han huru rätta sammanhanget förhåller sej, och tror jag honom efter det han sade. Jag sa till honom att jag blev mycket lessen att höra att han skulle ha nånting att göra med saken, men är jag glad att höra att det inte är så. Vi ordnade upp saken rigtigt ordentligt och togo varandra i hand på att vi skulle vara kamrater såsom förut. Det om detta, bäst att inte skriva om dessa saker mera nu, för nog blir det bra så småningom som det nu är också.
Ringde och talade med Bäckman idag, och sade jag att alla såna slöfockar som han och jag blir förvisade, och skrattade han och sade sej ha märkt det, först stritta han, och sen jag, få se nu vem som är näst i tur. Det hörs redan som om pastorn skulle ha fallit i onåd, så få se huru det går. Tråkigt är det att det skall vara så, och då det dessutom tillstöter dylika saker saker gör det sitt till att man börjar vantrivas med förhållandena mera än lovligt.
------------------ ”Blott för dej jag sjunger min sång, ty jag älskar dej” spelar dom i radion nu. Det är en vecka sedan jag kom hit. En Evighet tycker jag sedan jag var hemma. Skall bli intressant att se huru det blir med permissionerna här i 2 batteri, tror nog att det nästan är bättre än i Stabsbtri. Få nu se när det blir, men långt är det härifrån och dit, så det är för tidigt att börja tänka på saken. Hade jag haft tur så hade jag vid detta laget varit nånstans i Rihimäki på en rekrytreringsanstalt, och rätt så nära hem hade jag haft därifrån, men är det nån mening med att jag inte kom mej dit.
Kanske har du allaredan fått möblerna hem, det vore nog roligt att se huru det tar sej ut därhemma med de fina möblerna. Undrar om du fått lamp-skivan ännu, men kanske den inte finns att få. Du måste nog vänta med att få några pengar av mej nu härifrån, då jag har en del saker att klarera, bl.a. köpa del i radion som poikarna köpt, den gick lös på en par tusen, och går det närmare 300:- bagare till det.Inte blev det något vidare uppbyggligt brev detta heller, men alltid är det roligt att få brev. Väntar nog idag, men nej, kanske bättre lycka i morron
Till dess, käraste hälsningar, puss och kram Din egen Matti
Du allra käraste lilla gubben min!
Frid o. fröjd
Får väl skriva fortsättningen nu på början jag gjorde i morse. Sände ett paket i dag och tänkte jag skriva en några hälsningar och innesluta i detsamma, men blev det som sagt bara början på en lapp och tror jag densamma lappen blev kvar därinne. Alltså kommer fortsättningen nu, och kanske hinner den till och med före den s.k. början ty har jag ingen aning om hur länge det räcker för ett paket nu för tiden. Har sänt två paket tidigare, tredje alltså i dag, men har du ingenting nämt därom om du alls fått dem. Skulle annars vara intresserad att veta huru fort eller långsamt posten arbetar, och i vilket tillstånd det frambefordras, med tanke på innehållet. Och vet man bättre vad man skall sända ifall vissa saker äventuellt skulle hinna torka på färden. Hur är där annars med matfrågan, brödfrågan, och huru ordnar sej smörfrågan i det privata hushållet?
Hur går byteshandeln på den fronten? Bra, hoppas jag!
Om ej, så finns det nog vissa möjligheter, du veit, om jag bara hade ”köpeskillingen” inom räckhåll, ty mitt förråd har sinat tyvärr. Den sista den har visst allaredan gått upp i rök, ty kom brodern hem, söndagen över, och för att få något så när frid och ro i huset var jag tvungen att gräva fram den ur gömman. Retades nog och höll honom på sträckbänken, vilket är ett av mina favoritnöjen i olika situationer, och påstod jag nu att det ges bara i utbyte, vilket han borde veta av gammalt. Ett kg. så må det vara hänt, sa jag och kom fram med min ------ låda. Men tyckte han nog att det ville börja göra sej dyrt när han kom underfund med det rätta sakförhållandet, och kom han fram med trasig femtilapp och försökte lura den på mej i gengäld, men då var det jag som tyckte att det började göra sej dyrt för den skuldbelastade hemmansägaren.
Nå, int bryr vi oss om pengar, vi, sa jag, och kom han fram med en annan papperslapp, smörkortet, och fick jag ändå mera smör, men blev det ju inte mer än hälften av det först framkastade förslaget, vilket jag ändå tycker var en rätt så givande och god affär. Och åker den nu som bäst iväg dit ut och hoppas jag den kommer väl till pass och smakar min herre och man. Det hoppas också din svåger och min bror, vilken allmänt går under namnet ”Pellas-poitjin”. Dom har kört sönder ringarna redan och var det därför dom var tvungna att komma hem, men far dom i morron bitti igen, och av förtjänsten att döma så snart betalar han hemmanet, tänker jag. Dom arbetar ju alla dagar lika, söndag och vardag, dock med den skillnaden att för söndagen ges 150 procent, vilket det blir till pengar.
Väntade så intensivt brev i lördags vilket jag visst redan nämnde. Men blev jag besviken vilket gav anledning till att jag nästan lika intensivt började så smått välva planer på att sända något preparat för att utrota upphovet till förseningen, de legioner av fruntimmer ni lagt er till med . Fy sånt kvinnfolk, som inte ens tillåter er ha nattro, och skulle jag råda er att fly dåligt sällskap, ty ”dåligt sällskap fördärvar goda seder”, vet du väl. Dock tror nästan det var postens fel den här gången, av datumet att döma.
Drömde sen på natten hur jag gick och sökte dej, sökte och sökte bland massor av människor och var det alldeles omöjligt. Jag kunde inte finna dej. ” Du den käraste lilla gubbe som nånsin funnits, tra-la-la-laa! Ja han e min han, och han e blåögd, och tänk jag tycker ----------- ” så oändligt mycket om honom, och sen tycker jag det är en evighet sen jag senast så där riktigt verkligt hörde och lyssnade, och längtar jag åter få höra värmen, ömheten i rösten, orden: ” Älskade Mami” och få slutas och åter få känna tryggheten av din närhet och din kärlek.
Tror i alla händelser jag får så lov att börja skrida till avslutning nu. Klockan är elva och har jag hållit på så länge nu om kvällarna. Du förstår, ”nyordningen”, men börjar det så småningom bli färdigt nu. Skåparna på sina platser och alla sakerna ordnade i hyllorna, och har det varit ett trevligt arbete och skulle du se så smakfullt, stiligt, alltsammans ter sej. Skrivbordet står nog här fortsättningsvis, och vet jag inte när det skall bli lämpligt för Henrik att föra det. Det har också det fått flytta över i andra rummet, och står det nu där varest bordet stod, sen är det riktigt nätt också, det här rummet, sängkammaren, ty hetekan har också numera sin plats här. Och i våran sal vet jag knappt var vi skulle placera någon fler möbel. I den hörnan du reserverade för din del där har jag tillsvidare placerat den där lilla hjälpbyffén, motsatta, där skrivbordet stod står det stora bordet mitt på golvet med fyra stolar omkring, två extra dessutom,och schäslongen i sin knut, så det börjar som sagt nästan bli fullt. Här är så nätt så jag riktigt trivs, med ett ord sagt, om --- ja, om du bara vore hemma.
Några hjärtevarma hälsningar sänder Din egen lilla Lis.
Min kära lilla Lis
Frid.
Eftersom jag skall sitta här vid centralen och sköta den, så passar det bra att samtidigt börja på ett brev åt dej. Steg upp i morse lagom tidigt och promenerade vi hit tillbaka från Tussari, Korin och jag. Det var härligt solsken och friskt så där på förmiddags-kvisten att komma gående. Han är en trevlig prick , han Korin, tar sin Gudsfruktan allvarligt. Stiger upp 4-tiden regelbundet varje morgon, tar sin bibel under armen och vandrar iväg till bastun och ber till Gud. Nästan så man avundas energin. Han menade nog fara gåendes redan 5-tiden i morse, men fick jag honom övertalad att stanna någon timme längre.
I går, söndags, var det Gudstjänst med nattvardsgång på kantinen. Jag var nog med på Gudstjänsten men deltog inte i nattvarden. Inte för att tala illa om nånting men nog är det invecklat med Gudstjänsten inom vår Lutherska kyrka. Allt detta mässande och långrandiga utläggande, vad månde det ha för evighetsvärde för lyssnarna. Nog kan det finnas något vackert i allt detta, nånting estetiskt tilltalande, men välsignelsen, var finns den i allt detta. Som sagt ingenting illa vill jag säga men nog vilar det nånting av katolsk kvarlåtenskap över alltsammans. Men trotts detta så var det ju rätt så många med, ovanligt mycke, och sutto de andäktig lyssnande. Satt mycket intresserad själv och iakttog alltsammans, dock utan kritiklusta. Nästan mangrant togo de del i nattvarden, och fanns det nog nånting av andaktsstämning över det hela. Men inte vet jag om man kan säga att en god ande var rådande, som vi brukar säga.
På kvällen voro vi samlade, vi som brukar samlas, och sutto vi och läste Guds ord, och sjöngo, och samtalade vi även om förhållanden som berör oss här ute, och tyckte vi det var rigtigt givande.
Brev 28/10Du frågade huru det står till på bytesfronten, och kan jag lugna dej med att det ordnats ganska bra för mej nu då det gäller ”de-som-gör-et”.Träffade min gamla leverantör och lovade han hålla mej med smör om jag höll honom med rökverk.
Slutade igår på e.m. och menade jag fortsätta på kvällen, men glömde jag bort det då jag var så sömnig. Klockan är nu tie över sju tisdag morron. Vi skall idag till sågen så vi får sågat virke till vårt bygge. Vi skulle starta kl. 7 men är traktorn något i olag så det räcker en stund förän den blir färdig. Tur var det ju för annars hade du blivit utan det obligatoriska brevet, men nu hinner det lika snabbt. Men har jag ingenting mera att skriva denna gång, så jag slutar nu med de allra käraste hälsningar från
din Egen Matti