Vad som skrevs i breven under de första månaderna 1943 får vi aldrig veta. Här har Alice gjort ett eget urval av vad hon ansåg vara värt att spara för eftervärlden, eller har brev förkommit?
Men som vi kan läsa av första brevet så har Matti varit hemma på permission. Hur länge framgår inte och han har åkt tillbaka till fronten på morgonen samma dag som hon skriver sitt brev!
Kriget pågår och för dem verkar det ändlöst!
Hon har skrivit så här på ett kuvert: Några plock ur 1943 års brevväxling
Vestervik den 25/4 -43
Älskade, älskade Matti!
Så viskar det om och om igen i mitt inre när jag nu åter allena, ensam och övergiven sitter i vårt kära lilla bo och låter tankarna löpa. Det är kväll och kan jag knappast fatta att det var i dag morse som du ännu var här hemma. Sitter här och längtar efter dej med hela mitt hjärtas åtrå medan minnet av dina kyssar, dina smekningar bränner mitt inre och i min längtan, och i min längtan känner jag det så som om jag ville ge mig åt dej på ett ännu mera fullkomligt sätt än någonsin. Hur, ja det vet jag inte, känner bara att jag hör dej till, att min kärlek rotat sej ännu djupare, fastare än någonsin. Kände det i din bedrövelse över Ruth, all din sorg var min sorg, och kände jag dessa dagar du var borta hur jag hade velat stå vid din sida och dela bördan av din, och allas er sorg.
Annars kan jag berätta för dej att jag är riktigt tapper, en äkta krigares tappra hustru hela dagen, men Matti älskade, du förstår väl att så här på kvällen i ensamheten ter sej nog allting mer än lovligt hopplöst igen, och förefaller det omöjligt igen att få den här första tiden att gå, med alla minnen, allting så levande etsat i hjärte – känslovärlden. Tror du att vi någonsin ska få börja leva ett någorlunda normalt liv vi människobarn på denna syndafördärvade jord, ska vi någon gång mera få fred och frid och ordnade förhållanden och vi få uppleva den dagen att du inte efter så och så många dagar igen får packa och resa, denna ständigt återkommande skilsmässa och sönderslitande av ens innersta väsen.
Men ändå, mitt i saknaden och min svidande längtan efter dej, tänk så underbart, så mycket rikare våra liv ändå äro, i vissheten om att äga varandra, och trotts avstånd som skilja oss åt känna och förnimma att vår kärlek den sträcker sej över alla avstånd, och kanske just på grund av denna skilsmässa växer sej starkare än någonsin.
Var så där två-tiden i dag och ringde till J: stad och talade med mamma om att hon hade ringt till Brändö och bett dem att försöka få tag på dej med hälsningar förrän du reste, och hörde du ju i så fall redan om att dom haft en lugn natt, och att Ruth sovit då hela natten i ett kör från klockan 10 på kvällen till åtta på morgonen, och går hon nu här och tossar i bara nattpaiton, sa mamma.
Hon verkade så trosviss och lugn, mamma sa, säkert skall Gud höra den mångfald av böner som uppsändes till honom just i denna sak och åter göra henne fullkomligt frisk. Jag tycker det är så omöjligt att tro någonting annat så visst som att Jesus är den samme i dag som han varit förut och skall väl hans avsikt så småningom också uppenbaras mitt i denna prövning. Han kanske här nu vill avslöja sej såsom den som är underbar i nåd för att ännu mycket mer uppenbara sin makt och härlighet.
Dom ville att jag skulle kommit dit med bussen nu på e.m. men lovade jag i stället fara nu till första maj ty får jag ju liksom två dagar lediga då lördag som är första maj och sen söndagen. Får ju resa lördag morgon då, så har jag lite bättre tid på mej. Efter vad jag kunde förstå var hon säkert så mycket bättre då, att dom knappast reflekterade på något sjukhus, eller så ville hon inte nämna därom då i telefon. Matti käraste, det är ju inte ett tomt ord detta att Gud är trofast, säkert skall han bevisa det också nu såvitt som vi vill tro på desamma.
Vet du vad jag sedan gjorde. Jo, för att skingra och hålla alla tankar, all brännande längtan på avstånd tog jag blommorna från vasen, skeden som vi köpte, och med paraplyet till skydd mot det hällande regnet vandrade jag iväg för att gratulera de nyförlovade. Och där har jag nu varit hela eftermiddagen, fått både mat och kaffe och var det riktigt trevligt, och ”enstöringen” avslöjade sej som en riktigt humoristisk intelligent ung man, kanske en aning tyst och sluten nog i början, men inte förvånar det mej mera alls, Fridas val. Han kanske skiljer sej från mängden i mångt och mycket, lite vanför är han ju till utseendet och att bedöma någon efter det som för synen är, det kan nog mången gång ge en fel uppfattning om föremålet ifråga. En präktig ung man det tror jag nog han är alltigenom om än en aning egendomlig till sin natur, men tror jag han passar Frida. Får nu se hur församlingen ställer sej till saken.
Måste nog sluta nu och försöka sova. Skönt att det är söndag i morgon igen så man inte behöver göra sej någon brådska med uppstigningen. Och jag som hade glatt mej åt dessa dagar som jag trodde du skulle få vara hemma. Nu får jag ensam krypa i säng för att lika ensam vakna igen. Hoppas att det ändå inte dröjer så hemskt länge till härnäst.
God natt käraste
Din egen Alice
Men som vi kan läsa av första brevet så har Matti varit hemma på permission. Hur länge framgår inte och han har åkt tillbaka till fronten på morgonen samma dag som hon skriver sitt brev!
Kriget pågår och för dem verkar det ändlöst!
Hon har skrivit så här på ett kuvert: Några plock ur 1943 års brevväxling
Vestervik den 25/4 -43
Älskade, älskade Matti!
Så viskar det om och om igen i mitt inre när jag nu åter allena, ensam och övergiven sitter i vårt kära lilla bo och låter tankarna löpa. Det är kväll och kan jag knappast fatta att det var i dag morse som du ännu var här hemma. Sitter här och längtar efter dej med hela mitt hjärtas åtrå medan minnet av dina kyssar, dina smekningar bränner mitt inre och i min längtan, och i min längtan känner jag det så som om jag ville ge mig åt dej på ett ännu mera fullkomligt sätt än någonsin. Hur, ja det vet jag inte, känner bara att jag hör dej till, att min kärlek rotat sej ännu djupare, fastare än någonsin. Kände det i din bedrövelse över Ruth, all din sorg var min sorg, och kände jag dessa dagar du var borta hur jag hade velat stå vid din sida och dela bördan av din, och allas er sorg.
Annars kan jag berätta för dej att jag är riktigt tapper, en äkta krigares tappra hustru hela dagen, men Matti älskade, du förstår väl att så här på kvällen i ensamheten ter sej nog allting mer än lovligt hopplöst igen, och förefaller det omöjligt igen att få den här första tiden att gå, med alla minnen, allting så levande etsat i hjärte – känslovärlden. Tror du att vi någonsin ska få börja leva ett någorlunda normalt liv vi människobarn på denna syndafördärvade jord, ska vi någon gång mera få fred och frid och ordnade förhållanden och vi få uppleva den dagen att du inte efter så och så många dagar igen får packa och resa, denna ständigt återkommande skilsmässa och sönderslitande av ens innersta väsen.
Men ändå, mitt i saknaden och min svidande längtan efter dej, tänk så underbart, så mycket rikare våra liv ändå äro, i vissheten om att äga varandra, och trotts avstånd som skilja oss åt känna och förnimma att vår kärlek den sträcker sej över alla avstånd, och kanske just på grund av denna skilsmässa växer sej starkare än någonsin.
Var så där två-tiden i dag och ringde till J: stad och talade med mamma om att hon hade ringt till Brändö och bett dem att försöka få tag på dej med hälsningar förrän du reste, och hörde du ju i så fall redan om att dom haft en lugn natt, och att Ruth sovit då hela natten i ett kör från klockan 10 på kvällen till åtta på morgonen, och går hon nu här och tossar i bara nattpaiton, sa mamma.
Hon verkade så trosviss och lugn, mamma sa, säkert skall Gud höra den mångfald av böner som uppsändes till honom just i denna sak och åter göra henne fullkomligt frisk. Jag tycker det är så omöjligt att tro någonting annat så visst som att Jesus är den samme i dag som han varit förut och skall väl hans avsikt så småningom också uppenbaras mitt i denna prövning. Han kanske här nu vill avslöja sej såsom den som är underbar i nåd för att ännu mycket mer uppenbara sin makt och härlighet.
Dom ville att jag skulle kommit dit med bussen nu på e.m. men lovade jag i stället fara nu till första maj ty får jag ju liksom två dagar lediga då lördag som är första maj och sen söndagen. Får ju resa lördag morgon då, så har jag lite bättre tid på mej. Efter vad jag kunde förstå var hon säkert så mycket bättre då, att dom knappast reflekterade på något sjukhus, eller så ville hon inte nämna därom då i telefon. Matti käraste, det är ju inte ett tomt ord detta att Gud är trofast, säkert skall han bevisa det också nu såvitt som vi vill tro på desamma.
Vet du vad jag sedan gjorde. Jo, för att skingra och hålla alla tankar, all brännande längtan på avstånd tog jag blommorna från vasen, skeden som vi köpte, och med paraplyet till skydd mot det hällande regnet vandrade jag iväg för att gratulera de nyförlovade. Och där har jag nu varit hela eftermiddagen, fått både mat och kaffe och var det riktigt trevligt, och ”enstöringen” avslöjade sej som en riktigt humoristisk intelligent ung man, kanske en aning tyst och sluten nog i början, men inte förvånar det mej mera alls, Fridas val. Han kanske skiljer sej från mängden i mångt och mycket, lite vanför är han ju till utseendet och att bedöma någon efter det som för synen är, det kan nog mången gång ge en fel uppfattning om föremålet ifråga. En präktig ung man det tror jag nog han är alltigenom om än en aning egendomlig till sin natur, men tror jag han passar Frida. Får nu se hur församlingen ställer sej till saken.
Måste nog sluta nu och försöka sova. Skönt att det är söndag i morgon igen så man inte behöver göra sej någon brådska med uppstigningen. Och jag som hade glatt mej åt dessa dagar som jag trodde du skulle få vara hemma. Nu får jag ensam krypa i säng för att lika ensam vakna igen. Hoppas att det ändå inte dröjer så hemskt länge till härnäst.
God natt käraste
Din egen Alice
Jakobstad den 1/5 -43
Matti käraste!
Frid
Så är jag nu här hemma hos Englunds. Det är kväll, klockan är något över åtta och äro dom andra på mötet. Mamma, Ruth och jag är hem allena. Ruth sitter som bäst i gungstolen och stickar på sin jumper, gnolar och sjunger och lovade också hon skriva några rader åt dej. Vi har annars haft det riktigt skönt idag, d.v.s. sen jag kom fram hit och fick krypa ur bussen, ty var jag ju som vanligt bilsjuk så klart.
Det har varit strålande vackert solsken hela dagen och gick vi hela fam. ut på en riktig solskenspromenad på e.m. Hoppas det gjorde Ruth gott, och voro vi riktigt slöa och trötta alla när vi kommit hem, så du må tro det ”äkta” smakade, som pappa Englund kokade och bestod på vid hemkomsten. Nu sitta vi här, mamma vid köksbordet och jag här i kammarn, ty som sagt kommo vi överens om att skicka gemensam hälsning när vi sutto här och pratade och undrade hur månne det gått för dej.
Käraste, förstår att dina tankar kanske just nu också går hit upp till hemmet, också du undrande, frågande. Hörde att mamma skrivit så gott som varje dag och kan väl hon som mor också ge den klaraste redogörelsen över utvecklingen. Annars måste jag säga att jag för min del har god tro på ett ingripande, och efter vad jag kan förstå måste det ha förbättrats betydligt, och skulle man inte ha märkt något fel någonstans när vi, Ruth och jag promenerade. Gud hör ju bön och månne han inte skall svara också nu. Säkert!
Har lite svårt att kunna skriva någonting nu ty är hon nog i kväll en aning livligare, och är det svårt för mej att kunna hålla tankarna samlade när jag allt emellanåt skall höra och ta del av hennes tankar och utläggningar, och är hon förstås trött ty märker man nog att tankarna inte är så klara mera i kväll. Förstår nog att det måste bli tröttsamt för mamma, men beundrar jag hennes styrka och förstår jag att ingen ändå är som mor i tålamod och outtröttlig kärlek. Bäst är det väl nog ändå för henne att få vara hemma på ett sätt, jag menar bara när hon har så klara begrepp om allting, så vore det kanske inte så roligt för henne, både nu och efteråt, med en sådan sjukhusvistelse trotts att det nog kanske på ett sätt vore nödvändigt med riktig sakkunnig skötsel.
Jag kanske skall sluta nu. Ruth är i säng och tänkte vi, mamma och jag, gå på en stund till Haldins. Pappa har just kommit hem. Undrar riktigt hur du har det nu? Har du månne hunnit få något brev ännu? Kanske du rentav ringer ett, tu, tre, under nattens lopp, och sover jag kanske här i fall om. Hade nog annars också meningen att göra det.
Nej nu slutar jag med de
käraste hälsningar från
Din egen Alice
Matti käraste!
Frid
Så är jag nu här hemma hos Englunds. Det är kväll, klockan är något över åtta och äro dom andra på mötet. Mamma, Ruth och jag är hem allena. Ruth sitter som bäst i gungstolen och stickar på sin jumper, gnolar och sjunger och lovade också hon skriva några rader åt dej. Vi har annars haft det riktigt skönt idag, d.v.s. sen jag kom fram hit och fick krypa ur bussen, ty var jag ju som vanligt bilsjuk så klart.
Det har varit strålande vackert solsken hela dagen och gick vi hela fam. ut på en riktig solskenspromenad på e.m. Hoppas det gjorde Ruth gott, och voro vi riktigt slöa och trötta alla när vi kommit hem, så du må tro det ”äkta” smakade, som pappa Englund kokade och bestod på vid hemkomsten. Nu sitta vi här, mamma vid köksbordet och jag här i kammarn, ty som sagt kommo vi överens om att skicka gemensam hälsning när vi sutto här och pratade och undrade hur månne det gått för dej.
Käraste, förstår att dina tankar kanske just nu också går hit upp till hemmet, också du undrande, frågande. Hörde att mamma skrivit så gott som varje dag och kan väl hon som mor också ge den klaraste redogörelsen över utvecklingen. Annars måste jag säga att jag för min del har god tro på ett ingripande, och efter vad jag kan förstå måste det ha förbättrats betydligt, och skulle man inte ha märkt något fel någonstans när vi, Ruth och jag promenerade. Gud hör ju bön och månne han inte skall svara också nu. Säkert!
Har lite svårt att kunna skriva någonting nu ty är hon nog i kväll en aning livligare, och är det svårt för mej att kunna hålla tankarna samlade när jag allt emellanåt skall höra och ta del av hennes tankar och utläggningar, och är hon förstås trött ty märker man nog att tankarna inte är så klara mera i kväll. Förstår nog att det måste bli tröttsamt för mamma, men beundrar jag hennes styrka och förstår jag att ingen ändå är som mor i tålamod och outtröttlig kärlek. Bäst är det väl nog ändå för henne att få vara hemma på ett sätt, jag menar bara när hon har så klara begrepp om allting, så vore det kanske inte så roligt för henne, både nu och efteråt, med en sådan sjukhusvistelse trotts att det nog kanske på ett sätt vore nödvändigt med riktig sakkunnig skötsel.
Jag kanske skall sluta nu. Ruth är i säng och tänkte vi, mamma och jag, gå på en stund till Haldins. Pappa har just kommit hem. Undrar riktigt hur du har det nu? Har du månne hunnit få något brev ännu? Kanske du rentav ringer ett, tu, tre, under nattens lopp, och sover jag kanske här i fall om. Hade nog annars också meningen att göra det.
Nej nu slutar jag med de
käraste hälsningar från
Din egen Alice
Vestervik den 15/5 -43
lördag kväll kl.9.45
Min egen, allra käraste lilla gubbe.
Skall under tiden brasan brinner här passa på och göra början på brevet jag lovade fortsätta med i morgon. Trotts solsken och vackert väder tycks det nog inte vara något allvar med den riktiga sommarvärmen och kändes det riktigt kallt när jag sent omsider kom in och hem till oss.
Det är ju meningen att min man skall få ett paket och har jag smått brytt mina geniknölar för att få någonting att sätta i desamma. Har hållit på sedan jag kom hem och skulle jag försöka mej på att baka någonting ätbart åt min bakelse-snåla äkta hälft. Det är nog bara i misstag som det vankas sådant fredstida gott och går du väl inte och hoppas därpå, ty är jag nu helt och hållet i avsaknad av material. Tyvärr håller mjölet i ”skäppan” också på att tryta, så rent ut sagt så är det bara någon kornmjölsblandning du nu får och blev det inte något så vidare gott men får vi vara glada och tacksamma att vi hela vintern haft det så bra. Kanske det nog ändå lämnar något litet kvar för malning ännu en gång sedan han tagit allt han skall ha, såningsmannen, och är det nog pappa som alltfort sköter ruljangsen. Han håller annars på och förvandlas till en riktig ärevördig gammaldags patriark. (Se foton)Skägget lär ska växa igen, och har han för den skull gett sej själv söndagsledigt nu, och menar han inte visa sej före pingsten, och kan man inte precist kalla honom vacker nu.
Det var annars roligt att höra att du efter förhållandena ”trivs” och mår ni ju riktigt civilt efter vad det hörs, äter lika fint som vi här hemma, med stekt gädda som söndagsmiddag. Och med den fina vackra omgivningen tycker jag nästan det vore som att vara på sommarängen. Enligt din målning skulle man nästa ha lust att komma och dela nöjet, men om jag minns rätt lär man visst vara portförbjuden av sin egen herre och man t.o.m. nu. Och jag som trodde det var vi skulle dela allt, både ljuvt och lett, den dagen jag hörde dej svara ja på frågan om du vill taga mej och älska mej i lust och nöd till livets slut. Du Matti, och så får man inte ens så mycket som skall kallas ens äkta hälft, är inte det bra orättvist?
Inte har du väl händelsevis hört att din fru lär ha fått en ny Deutsch-beundrare igen, som så där någon gång nu och då kommer och hälsar på om dagarna. Trevlig och sympatisk dom de flesta av ”axelns” män undrade han härom sistens om vi inte kunde gå ut och promenera när jag möjligen slipper.
Retsticka, tänker du, men vet du det är riktigt sant. Men som den sedesamma, dygdiga, trogna äkta hustru hon är, din fru, visade jag bara min ringprydda vänstra hand men om än ”djupt besviken” nickade han förståelsefullt och frågte han förstås om du också var vid fronten. Det riktigt syntes på honom hur trött han var på hela kriget, hade hemlängtan och menade han att ni hade det bra som ändå slipper hem efter tre fyra månader, själv hade han inte varit hem på ett år. Få se vilken vändning det tar det hela nu efter det Afrikanska nederlaget?
En annan nyhet har jag också att förtälja, men det är bäst att du sätter dej först och för säkerhets skull håller i dej ordentligt så att du inte i den första häpenheten ramlar av idel förvåning. Möblerna äro betalda, alltsammans på en gång, så nu är den sorgen ur världen. Fick ju min krigslön i går, plus min egen lön av vilken jag också betalt bort min resterande skuld åt Ruth och mamma varför jag när jag i går betalade möblerna själv lämnade med femti mark kvar på fickan, men klarar jag mej nog till nästa avlöningsdag när man som vi, alla bor endräktigt tillsammans och äter av gårdens kost.
Ja, så var det visst radiofrågan? Käraste, tror du inte att det hela tiden varit min mening att hjälpas åt också därmed som den nu en gång blev köpt och det ändå inte blev någon konkurrens av andra äventuella högtalare. Tänkte nästan inte tala om denna min tanke och mening, men är det möjligt att för dej ha några som helst hemligheter i bakfickan. Tyvärr kommer jag nog att få en annan utgift och det är mina tänder. Skulle nödvändigt måsta börja hos tandläkaren och är jag rädd för att han slukar någon tusenlapp när jag en gång börjar. Och för det andra, vilket borde vara det första och viktigaste ligger jag efter med tionde-givandet nu en par månader. Så av allt att döma kan jag nog knappast lova någonting för de närmaste månaderna. I alla händelser är det ju ändå inte så brått, tyckte jag, men när han ändå så gerna ville ha den, din pappa, tog Arvid den dit i söndags kväll när de voro här.
Kan hälsa från din mamma ty talade jag med henne i dag i telefon. Hon ringde nämligen därifrån Terjärv och stannar de antagligen någon dag. Läste om din misströstan och bristande tro när det gäller Ruth, men vet du, i det fallet tvivlar jag alls på ett Guds ingripande. Jag, som när det gäller våra timliga jordiska omsorger har så svårt att i tro kunna lämna allt bekymmer i Guds hand, tycker inte alls det är svårt att tro på Honom, hans hjälp och ingripande i detta avseende, och förefaller det för mej lättare att tro för andra än för en själv. Dock ser jag nog och tackar Gud för Hans underbara godhet mot oss.
Sänder här några kort som blev tagna då när jag var i J: stad. Dom andra har jag inte fått filmerna till ännu.
De käraste varmaste hälsningar medföljer
Från Din egen längtande hustru
P.S. Min hälsning också till pastorn Karl-Erik. Roligt att höra att du också där funnit någon själsfrände som du allvarligare kan utbyta tankar och åsikter med och är det kanske också nån mening däri
från Lisen
lördag kväll kl.9.45
Min egen, allra käraste lilla gubbe.
Skall under tiden brasan brinner här passa på och göra början på brevet jag lovade fortsätta med i morgon. Trotts solsken och vackert väder tycks det nog inte vara något allvar med den riktiga sommarvärmen och kändes det riktigt kallt när jag sent omsider kom in och hem till oss.
Det är ju meningen att min man skall få ett paket och har jag smått brytt mina geniknölar för att få någonting att sätta i desamma. Har hållit på sedan jag kom hem och skulle jag försöka mej på att baka någonting ätbart åt min bakelse-snåla äkta hälft. Det är nog bara i misstag som det vankas sådant fredstida gott och går du väl inte och hoppas därpå, ty är jag nu helt och hållet i avsaknad av material. Tyvärr håller mjölet i ”skäppan” också på att tryta, så rent ut sagt så är det bara någon kornmjölsblandning du nu får och blev det inte något så vidare gott men får vi vara glada och tacksamma att vi hela vintern haft det så bra. Kanske det nog ändå lämnar något litet kvar för malning ännu en gång sedan han tagit allt han skall ha, såningsmannen, och är det nog pappa som alltfort sköter ruljangsen. Han håller annars på och förvandlas till en riktig ärevördig gammaldags patriark. (Se foton)Skägget lär ska växa igen, och har han för den skull gett sej själv söndagsledigt nu, och menar han inte visa sej före pingsten, och kan man inte precist kalla honom vacker nu.
Det var annars roligt att höra att du efter förhållandena ”trivs” och mår ni ju riktigt civilt efter vad det hörs, äter lika fint som vi här hemma, med stekt gädda som söndagsmiddag. Och med den fina vackra omgivningen tycker jag nästan det vore som att vara på sommarängen. Enligt din målning skulle man nästa ha lust att komma och dela nöjet, men om jag minns rätt lär man visst vara portförbjuden av sin egen herre och man t.o.m. nu. Och jag som trodde det var vi skulle dela allt, både ljuvt och lett, den dagen jag hörde dej svara ja på frågan om du vill taga mej och älska mej i lust och nöd till livets slut. Du Matti, och så får man inte ens så mycket som skall kallas ens äkta hälft, är inte det bra orättvist?
Inte har du väl händelsevis hört att din fru lär ha fått en ny Deutsch-beundrare igen, som så där någon gång nu och då kommer och hälsar på om dagarna. Trevlig och sympatisk dom de flesta av ”axelns” män undrade han härom sistens om vi inte kunde gå ut och promenera när jag möjligen slipper.
Retsticka, tänker du, men vet du det är riktigt sant. Men som den sedesamma, dygdiga, trogna äkta hustru hon är, din fru, visade jag bara min ringprydda vänstra hand men om än ”djupt besviken” nickade han förståelsefullt och frågte han förstås om du också var vid fronten. Det riktigt syntes på honom hur trött han var på hela kriget, hade hemlängtan och menade han att ni hade det bra som ändå slipper hem efter tre fyra månader, själv hade han inte varit hem på ett år. Få se vilken vändning det tar det hela nu efter det Afrikanska nederlaget?
En annan nyhet har jag också att förtälja, men det är bäst att du sätter dej först och för säkerhets skull håller i dej ordentligt så att du inte i den första häpenheten ramlar av idel förvåning. Möblerna äro betalda, alltsammans på en gång, så nu är den sorgen ur världen. Fick ju min krigslön i går, plus min egen lön av vilken jag också betalt bort min resterande skuld åt Ruth och mamma varför jag när jag i går betalade möblerna själv lämnade med femti mark kvar på fickan, men klarar jag mej nog till nästa avlöningsdag när man som vi, alla bor endräktigt tillsammans och äter av gårdens kost.
Ja, så var det visst radiofrågan? Käraste, tror du inte att det hela tiden varit min mening att hjälpas åt också därmed som den nu en gång blev köpt och det ändå inte blev någon konkurrens av andra äventuella högtalare. Tänkte nästan inte tala om denna min tanke och mening, men är det möjligt att för dej ha några som helst hemligheter i bakfickan. Tyvärr kommer jag nog att få en annan utgift och det är mina tänder. Skulle nödvändigt måsta börja hos tandläkaren och är jag rädd för att han slukar någon tusenlapp när jag en gång börjar. Och för det andra, vilket borde vara det första och viktigaste ligger jag efter med tionde-givandet nu en par månader. Så av allt att döma kan jag nog knappast lova någonting för de närmaste månaderna. I alla händelser är det ju ändå inte så brått, tyckte jag, men när han ändå så gerna ville ha den, din pappa, tog Arvid den dit i söndags kväll när de voro här.
Kan hälsa från din mamma ty talade jag med henne i dag i telefon. Hon ringde nämligen därifrån Terjärv och stannar de antagligen någon dag. Läste om din misströstan och bristande tro när det gäller Ruth, men vet du, i det fallet tvivlar jag alls på ett Guds ingripande. Jag, som när det gäller våra timliga jordiska omsorger har så svårt att i tro kunna lämna allt bekymmer i Guds hand, tycker inte alls det är svårt att tro på Honom, hans hjälp och ingripande i detta avseende, och förefaller det för mej lättare att tro för andra än för en själv. Dock ser jag nog och tackar Gud för Hans underbara godhet mot oss.
Sänder här några kort som blev tagna då när jag var i J: stad. Dom andra har jag inte fått filmerna till ännu.
De käraste varmaste hälsningar medföljer
Från Din egen längtande hustru
P.S. Min hälsning också till pastorn Karl-Erik. Roligt att höra att du också där funnit någon själsfrände som du allvarligare kan utbyta tankar och åsikter med och är det kanske också nån mening däri
från Lisen
18.5.1943
Älskade efterlängtade
Fick tidigt undan posten ikväll varför jag känner mej något mera ledig. Dessutom överraskade du mej med ett brev, helt oväntat också varför jag finner för gott att svara genast.
Tusen tack ska du ha för brevet, var lugn för att det känns lika roligt för mej att få brev, om inte roligare. Kom just att tänka på då jag for efter posten, att brevena är nästan lika viktiga som maten för det allmänna välbefinnandet, för nog vill jag bli på misshumör om jag måste vänta alltför länge på brev av dej. Inte har jag ännu gjort något längre uppehåll, högst två dagar emellan. Kan helt enkelt inte göra några längre uppehåll utan att få samvetsbetänkligheter. Men i sådana fall, om jag måste vänta onaturligt länge, över tre dagar, då vill jag nog ibland få ont i sinnet och för mej själv hota om strejk. Men har du nog skött dej ganska skapligt och bara du nu kommer igång och börjar skriva varannan dag så blir det inte så illa i fortsättningen. En sak som du inte skall skriva är om de ofta tänkta uppehållen, för protesterar det genast inom mej och säjer som så ”håller hon upp gör jag detsamma”. Allt vad I viljen ... . .
Jag förstår nu också att inte har du så gott om tid heller, och har du det rätt ansträngande om dagarna. Dessutom den långa vägen att trampa i ur och skur. Har så tyckt synd om dej raring då du berättat om hur du får cykla i regnväder och blivit genomblöt, stackars liten. Utan att smickra tycker jag att det är duktigt gjort av dej att cykla den långa vägen vinter och sommar. En prima liten tapper fru har jag som inte går av för hackor. Skulle hon bara skänka mej en son så skulle hon få vitsordet 10+. Tillsvidare är det nog 10.
En sak som jag vill att du skall skriva och berätta om är huru det går med avbetalningarna på möblerna. Kanske tycker du att det är för mycket begärt att be dej om detta. Skriv det i så fall. Pengarna äro ju dina för all del och har du dem ärligt förtjänat men tycker jag att det lika som hör något till att också jag i någon mån blir invigd i de ekonomiska transaktionerna hemma i vårt lilla kära hem. Ta inte illa upp, gumman lilla, menar inte alls på något sätt kontrollera dina göranden och låtanden, men intresserar också sådana saker mej som berör dessa saker.
Har fått tag i ”Tänk om jag gifter mej med prästen” och skall jag nu försöka stjäla tid för att läsa den. Du tyckte inte om den om jag inte minns orätt. Har bara tittat i den ännu något men verkar den ju rätt intressant men något ”fränt” ironiskt på en del ställen.
Jag har ju nu också ett tidsfördriv på lediga stunder, Kaninerna. Vi håller på och bygger en stor bur nu för nio st. En poike är nämligen hem för att hämta en 4-5 st nu och kommer han på fredagen. Toivonen for på loma och kommer han först i början på nästa mån. så jag får i praktiken sköta hans jobb nu också. Annars är det inte farligt men slutet på mån. blir nog jobbig, men en dag ett ögonblick i sänder!
Hoppas och väntar jag paket i morgon med Wester får nu se om jag blir besviken. Det var jag som skötte om så han slapp på loma för hade han annars fått vänta en vecka. Skall bli intressant att se när man skall bli i tur nu andra gången härifrån. Sista ”schakket” i första turen far den 26. Varefter en ny tur börjar . . . kanske i mitten på juli.
Slutar mina rader för denna gång med de käraste sötaste
varmaste hälsningar från din Egen Matti
Älskade efterlängtade
Fick tidigt undan posten ikväll varför jag känner mej något mera ledig. Dessutom överraskade du mej med ett brev, helt oväntat också varför jag finner för gott att svara genast.
Tusen tack ska du ha för brevet, var lugn för att det känns lika roligt för mej att få brev, om inte roligare. Kom just att tänka på då jag for efter posten, att brevena är nästan lika viktiga som maten för det allmänna välbefinnandet, för nog vill jag bli på misshumör om jag måste vänta alltför länge på brev av dej. Inte har jag ännu gjort något längre uppehåll, högst två dagar emellan. Kan helt enkelt inte göra några längre uppehåll utan att få samvetsbetänkligheter. Men i sådana fall, om jag måste vänta onaturligt länge, över tre dagar, då vill jag nog ibland få ont i sinnet och för mej själv hota om strejk. Men har du nog skött dej ganska skapligt och bara du nu kommer igång och börjar skriva varannan dag så blir det inte så illa i fortsättningen. En sak som du inte skall skriva är om de ofta tänkta uppehållen, för protesterar det genast inom mej och säjer som så ”håller hon upp gör jag detsamma”. Allt vad I viljen ... . .
Jag förstår nu också att inte har du så gott om tid heller, och har du det rätt ansträngande om dagarna. Dessutom den långa vägen att trampa i ur och skur. Har så tyckt synd om dej raring då du berättat om hur du får cykla i regnväder och blivit genomblöt, stackars liten. Utan att smickra tycker jag att det är duktigt gjort av dej att cykla den långa vägen vinter och sommar. En prima liten tapper fru har jag som inte går av för hackor. Skulle hon bara skänka mej en son så skulle hon få vitsordet 10+. Tillsvidare är det nog 10.
En sak som jag vill att du skall skriva och berätta om är huru det går med avbetalningarna på möblerna. Kanske tycker du att det är för mycket begärt att be dej om detta. Skriv det i så fall. Pengarna äro ju dina för all del och har du dem ärligt förtjänat men tycker jag att det lika som hör något till att också jag i någon mån blir invigd i de ekonomiska transaktionerna hemma i vårt lilla kära hem. Ta inte illa upp, gumman lilla, menar inte alls på något sätt kontrollera dina göranden och låtanden, men intresserar också sådana saker mej som berör dessa saker.
Har fått tag i ”Tänk om jag gifter mej med prästen” och skall jag nu försöka stjäla tid för att läsa den. Du tyckte inte om den om jag inte minns orätt. Har bara tittat i den ännu något men verkar den ju rätt intressant men något ”fränt” ironiskt på en del ställen.
Jag har ju nu också ett tidsfördriv på lediga stunder, Kaninerna. Vi håller på och bygger en stor bur nu för nio st. En poike är nämligen hem för att hämta en 4-5 st nu och kommer han på fredagen. Toivonen for på loma och kommer han först i början på nästa mån. så jag får i praktiken sköta hans jobb nu också. Annars är det inte farligt men slutet på mån. blir nog jobbig, men en dag ett ögonblick i sänder!
Hoppas och väntar jag paket i morgon med Wester får nu se om jag blir besviken. Det var jag som skötte om så han slapp på loma för hade han annars fått vänta en vecka. Skall bli intressant att se när man skall bli i tur nu andra gången härifrån. Sista ”schakket” i första turen far den 26. Varefter en ny tur börjar . . . kanske i mitten på juli.
Slutar mina rader för denna gång med de käraste sötaste
varmaste hälsningar från din Egen Matti
20.5 1943
Älskade efterlängtade Lisen min,
Skall nu så här innan jag far med posten passa på och skriva några rader så blir det tre dagar i rad som du får brev. Tusen tack för paketet som kom mej tillhanda, samt det digra innehållet. Skrattade för mej själv då jag läste om att du betalat möblerna, för tror jag att du skrev samma kväll som jag skrev och frågade om saken huru det blivit med dem. Detta är ju allt gott och väl då vi nu ha dem undan. Tänderna du skrev om är nog också viktigt att få lagade och är det väl bäst att börja i tid. Bra vore det dock om du nu den 30.5. kunde sända farsan 200: - mk eller åtminstone 100: - för kan jag inte den 25. då jag får pengar sända någonting. Jag har ju köpt kaniner och kostade dom 475: - Kapten Forsell skall nog komma i bolag med mej, men har de sänt en karl på kommendering för att köpa en 4-5 st om han får. Så jag har det något knappt nu just. Men som du skrev så kostar det inte, för har han nu nytta av den själv. Jag har väntat på att få höra nånting ifrån honom nu en veckas tid för skrev jag två brev efter varandra åt honom, men låter det vänta på sej. Kan nog förstå orsaken då han fått radion hem, så har han inte tid naturligtvis.
Jaså, man har haft en tysk sim medintressent i sin kära fru. Bäst att hålla sej på mattan och akta sej för onda tungor. Synd om dessa poikar som i åratal måste vara borta från sina nära och kära. Men nog är det också synd med våra kvinnor. Tänk så många ha kommit i olycka och så många unga flickor som kommit i olycka i förtid. Det retar nog den finske krigaren allmänt, att höra om huru vårt lands kvinnor, under det de själva med livet som insats ligger vid fronten, erbjuder sin kropp som marknadsvara till första bästa, för all del stiliga, utländska soldat. Jag förstår tysken och tror jag finnen gjorde på samma sätt i hans ställe, säkert.Jag måste sluta nu så småningom och börja göra posten klar, för blir det att fara med häst nu och hämta den.
Jasså fader Pellas skall låta skägget växa. En ide inte alls olik honom. Skall bli roligt att se honom huru han kommer att se ut då man någon gång kommer hem. Håller nu på och läser ”Tänk om jag gifter mej med prästen”. Du den är inte alls illa. Något orginellt skriven men lättläst.
Tack skall du ha också för kortena, frun lilla är rigtigt söt och ler hon så intagande. Höll på att glömma och berätta att K-Erik har varit här i natt på genomresa till sitt batteri. Han fick sej naturligtvis en släng ur paketet och bad han om sina varmaste hälsningar till dej och släkten. Talade också med Rodney i telef. igår kväll och verkade han något harmad över att det roliga var över. Slutar nu för denna gång med de käraste hälsningar från din Egen
Matti
Älskade efterlängtade Lisen min,
Skall nu så här innan jag far med posten passa på och skriva några rader så blir det tre dagar i rad som du får brev. Tusen tack för paketet som kom mej tillhanda, samt det digra innehållet. Skrattade för mej själv då jag läste om att du betalat möblerna, för tror jag att du skrev samma kväll som jag skrev och frågade om saken huru det blivit med dem. Detta är ju allt gott och väl då vi nu ha dem undan. Tänderna du skrev om är nog också viktigt att få lagade och är det väl bäst att börja i tid. Bra vore det dock om du nu den 30.5. kunde sända farsan 200: - mk eller åtminstone 100: - för kan jag inte den 25. då jag får pengar sända någonting. Jag har ju köpt kaniner och kostade dom 475: - Kapten Forsell skall nog komma i bolag med mej, men har de sänt en karl på kommendering för att köpa en 4-5 st om han får. Så jag har det något knappt nu just. Men som du skrev så kostar det inte, för har han nu nytta av den själv. Jag har väntat på att få höra nånting ifrån honom nu en veckas tid för skrev jag två brev efter varandra åt honom, men låter det vänta på sej. Kan nog förstå orsaken då han fått radion hem, så har han inte tid naturligtvis.
Jaså, man har haft en tysk sim medintressent i sin kära fru. Bäst att hålla sej på mattan och akta sej för onda tungor. Synd om dessa poikar som i åratal måste vara borta från sina nära och kära. Men nog är det också synd med våra kvinnor. Tänk så många ha kommit i olycka och så många unga flickor som kommit i olycka i förtid. Det retar nog den finske krigaren allmänt, att höra om huru vårt lands kvinnor, under det de själva med livet som insats ligger vid fronten, erbjuder sin kropp som marknadsvara till första bästa, för all del stiliga, utländska soldat. Jag förstår tysken och tror jag finnen gjorde på samma sätt i hans ställe, säkert.Jag måste sluta nu så småningom och börja göra posten klar, för blir det att fara med häst nu och hämta den.
Jasså fader Pellas skall låta skägget växa. En ide inte alls olik honom. Skall bli roligt att se honom huru han kommer att se ut då man någon gång kommer hem. Håller nu på och läser ”Tänk om jag gifter mej med prästen”. Du den är inte alls illa. Något orginellt skriven men lättläst.
Tack skall du ha också för kortena, frun lilla är rigtigt söt och ler hon så intagande. Höll på att glömma och berätta att K-Erik har varit här i natt på genomresa till sitt batteri. Han fick sej naturligtvis en släng ur paketet och bad han om sina varmaste hälsningar till dej och släkten. Talade också med Rodney i telef. igår kväll och verkade han något harmad över att det roliga var över. Slutar nu för denna gång med de käraste hälsningar från din Egen
Matti
RSS Feed
