Västervik den 5.8 -42
Du, min egen. Frid !
Måste väl för att bevara friden utåt och inåt skriva och klotta litet i protokollet förän man kryper i säng. Skymningen och höstmörkret äro i antågande, det är slut med de nordiska, ljusa sommar-nätterna, och har jag just tänt lampan och gjort det så så bekvämt som möjligt för mej. Här är kallt här uppe i norr och borde man nästan elda mitt i sommaren för att hålla sej värmen så här på nattkröken, och tror jag inte heller där är så många grader ute.
Har varit till skogen igen. Den här gången var det svamposet där nerifrån näset som trängde ända hit. Blev så snål så jag var tvungen att gå till skogen för att bli kvitt och få begäret stillat, men – men … Inte blev jag fet på den resan, mycket magert resultat och tror jag endast en par kantareller.
Tack skall du ha för brevet, eller rättare sagt, breven som jag fått i går och i dag, tack, tack! Sände ett potatispaket i dag på dagen, och tänkte jag sända lite annat smått och gott i morgon, samtidigt som jag sänder raderna här. En sak ska du försöka komma ihåg när du kommer på permis. Glasburkarna! Försök kom ihåg att ta hem dem, annars vankas det inte någo mer gott. Har gjort ett experimentmed en burk jag sänder nu, undrar om det utfaller till belåtenhet och smakar min herre och man? Sen en annan sak. Är utan de röda lapparna, så om du kan skaffa sådana så sänd åt din fru så spar hon flera mark på dem och paketsändningen.
Vet du vad annat jag gjort i dag? Var och hörde mej för om möblerna, stolarna, men var dom på stället vi tänkte oss för tillfället utan tyger. De väntade nog in någon gång i början på sept. igen något tyg ännu, men så var jag till Rutmans, och såg jag där en möbel som jag, förutom tyget, blev riktigt förtjust i och gerna hade velat ha. Två stycken fåtöljer, vardera på 2,500 mk st. De som vi hade tänkt oss därifrån möbelcentralen, dom skulle ju bli på 2,700 mk st., som du minns, och på Rutmans tog dom för precis likadana 2,500 också. Samma pris för vardera modellen, och var dom ju inte så stort olika heller, därifrån Rutmans menar jag. Dom hade möblerat en hörna där, min förtjusning alltså, med dessa båda fåtöljer och ett bord så nätt, men kostade det ju också hela 1,900, men nog var det nätt, lågt med ganska stor skiva och vanliga fyra ben, men en aning böjda, och vackert polerat i brunt förstås. Till det hela hörde en bokhylla också i samma stil, vilken jag förstår genast hade fallit dej i smaken, förutom priset förstås, bara 2,000 och några hundra till, minns inte riktigt, men ser jag dej redan bekymmersamt klia dej i bakhuvudet och utbrista: ”Stopp där, nu skenar hon iväg och fantiserar igen, och glömmer bort att hålla sej något så när inom rimligheternas gräns”.
Ja du, ser i andanom redan och har det ena rummet färdigt möblerat så förtjusande nätt, men kommer jag sen till följande rum, och finner jag då att vi sakna det som mera nödvändigt är, köks-och matsalsmöbel, skåp för alla våra grejor som står här och segla alltfort, och vet jag inte huru vi ska göra, så länge som vi inte veta hur det blir med den saken om vi ska måsta börja tänka oss något annat än det vi spekulerat på, och är det lite svårt att avgöra vad vi skola köpa innan dess. I alla fall är det roligt att fantisera, värre att realisera, men hur som helst vore det nog skäl att så fort som möjligt beställa och köpa stolarna åtmin-stone, så länge som det som sagt finns något i tygväg, trotts att det redan är mycket dåligt och färgerna kan man just inte tala om. Inget vidare, men går det väl till en tid så länge det nu håller, men får vi hoppas det blir bättre tider innan dess, om …..
Vad tycker du nu? Ska vi vänta och se ifall dom skulle få tyger dit till möbelcentralen, eller ska vi ta det säkra före det osäkra och ta från Rutmans för 2,500?
Måste nog sluta nu igen för denna gång med käraste hälsningar
och en kram från Din egen Alice
Du, min egen. Frid !
Måste väl för att bevara friden utåt och inåt skriva och klotta litet i protokollet förän man kryper i säng. Skymningen och höstmörkret äro i antågande, det är slut med de nordiska, ljusa sommar-nätterna, och har jag just tänt lampan och gjort det så så bekvämt som möjligt för mej. Här är kallt här uppe i norr och borde man nästan elda mitt i sommaren för att hålla sej värmen så här på nattkröken, och tror jag inte heller där är så många grader ute.
Har varit till skogen igen. Den här gången var det svamposet där nerifrån näset som trängde ända hit. Blev så snål så jag var tvungen att gå till skogen för att bli kvitt och få begäret stillat, men – men … Inte blev jag fet på den resan, mycket magert resultat och tror jag endast en par kantareller.
Tack skall du ha för brevet, eller rättare sagt, breven som jag fått i går och i dag, tack, tack! Sände ett potatispaket i dag på dagen, och tänkte jag sända lite annat smått och gott i morgon, samtidigt som jag sänder raderna här. En sak ska du försöka komma ihåg när du kommer på permis. Glasburkarna! Försök kom ihåg att ta hem dem, annars vankas det inte någo mer gott. Har gjort ett experimentmed en burk jag sänder nu, undrar om det utfaller till belåtenhet och smakar min herre och man? Sen en annan sak. Är utan de röda lapparna, så om du kan skaffa sådana så sänd åt din fru så spar hon flera mark på dem och paketsändningen.
Vet du vad annat jag gjort i dag? Var och hörde mej för om möblerna, stolarna, men var dom på stället vi tänkte oss för tillfället utan tyger. De väntade nog in någon gång i början på sept. igen något tyg ännu, men så var jag till Rutmans, och såg jag där en möbel som jag, förutom tyget, blev riktigt förtjust i och gerna hade velat ha. Två stycken fåtöljer, vardera på 2,500 mk st. De som vi hade tänkt oss därifrån möbelcentralen, dom skulle ju bli på 2,700 mk st., som du minns, och på Rutmans tog dom för precis likadana 2,500 också. Samma pris för vardera modellen, och var dom ju inte så stort olika heller, därifrån Rutmans menar jag. Dom hade möblerat en hörna där, min förtjusning alltså, med dessa båda fåtöljer och ett bord så nätt, men kostade det ju också hela 1,900, men nog var det nätt, lågt med ganska stor skiva och vanliga fyra ben, men en aning böjda, och vackert polerat i brunt förstås. Till det hela hörde en bokhylla också i samma stil, vilken jag förstår genast hade fallit dej i smaken, förutom priset förstås, bara 2,000 och några hundra till, minns inte riktigt, men ser jag dej redan bekymmersamt klia dej i bakhuvudet och utbrista: ”Stopp där, nu skenar hon iväg och fantiserar igen, och glömmer bort att hålla sej något så när inom rimligheternas gräns”.
Ja du, ser i andanom redan och har det ena rummet färdigt möblerat så förtjusande nätt, men kommer jag sen till följande rum, och finner jag då att vi sakna det som mera nödvändigt är, köks-och matsalsmöbel, skåp för alla våra grejor som står här och segla alltfort, och vet jag inte huru vi ska göra, så länge som vi inte veta hur det blir med den saken om vi ska måsta börja tänka oss något annat än det vi spekulerat på, och är det lite svårt att avgöra vad vi skola köpa innan dess. I alla fall är det roligt att fantisera, värre att realisera, men hur som helst vore det nog skäl att så fort som möjligt beställa och köpa stolarna åtmin-stone, så länge som det som sagt finns något i tygväg, trotts att det redan är mycket dåligt och färgerna kan man just inte tala om. Inget vidare, men går det väl till en tid så länge det nu håller, men får vi hoppas det blir bättre tider innan dess, om …..
Vad tycker du nu? Ska vi vänta och se ifall dom skulle få tyger dit till möbelcentralen, eller ska vi ta det säkra före det osäkra och ta från Rutmans för 2,500?
Måste nog sluta nu igen för denna gång med käraste hälsningar
och en kram från Din egen Alice
Vasa den 7.8 -42
Käraste lilla gubben
Frid !
Inte för att jag nu vet vad jag skall skriva när jag nu börjar, men tänkte jag att jag för en gångs skull sku’ slå dej med häp-nad och komma och överraska dej, riktigt oväntat förstår jag. Jag fick ju ditt brev i dag och ska du välan få det här extra nu då som ett tack därför, ett tack och en uppmuntran för att du inte glömt bort ”allt vad I viljen”...
Du är nog så rar, och älskar jag dej nog så innerligen, obetydligt mytji, som Bertel brukar säja. Rördes nog nästan till att känna medlidande med dej och din olycksbroder inför det hårda öde som drabbat er. Stackars min egen älskade som blivit så vanlottad i livet, men tycks du ju ändå inte vara ensam i nöden, och tänker jag det finns sådana som har det ännu sämre ställt vad den saken anbelangar.Och lär det nog finnas latare fruar än din också har jag hört mej berättas, så trösta dej, min broder, blir int de bättre så blir det sämre, men vad det tycks bli, så brukar det i sången heta ”värre”. Beklagar ! !
Sände ju en hel brass med tidningar i går, så nu borde du ju ha att läsa för en tid igen, och från Korsets Budskap som jag sände får du ävenså del av lite Vasa-nytt. Så går det till här i det civila, och ser det ut att gripa omkring sej mer och mer, men blir det väl riktigt epidemiartat i Sion, att döma av det som för ögonen synes, och blir det väl Lulle och Enkvist härnäst - - - om det blir? Undrar just vem som skrivit referatet, och blev jag högst förvånad när jag såg detsamma.
Sitter här i botkan och är det stängningsdags, så jagkanske slutar mina fattiga rader. Skulle så stort räkna här i eftermiddags, men regnar det sådär halvt om halvt, och satt jag bara och gäspade och började jag skriva i stället, mellan gäspningarna och expedieringarna. Det är ju därefter också förstås, sekalaisia*, men blev du väl ändå glad redan åt kuvertet bara.
Det brukar * (fritt.)= blandad kompott
Din egen lilla Lisen
PS. en extra hälsn. till din vanlottade broder, hela gänget
för övrigt, men mest ändå till Undersergeanten, från hans fru.
V-viken den 7.8. -42
Älskade, efterlängtade. Frid!
Blev du förvånad över det föregående tror du väl knappast dina ögon nu, stilen på kuvertet, brevet ja, det är nog egenhändigt, din egen lilla fru, Alice Englund från Vasa, Västervik, som skrivit detsamma. Tro det den som kan! Ja du, älskade, två brev på en och samma dag. Nu går det nästan för långt, men ska jag väl genast såhär från början upplysa dej om att det nog inte är frågan om någon ny taktik, trotts hotet jag läste om i dagens brev. Tar det inte allvarligare än det var menat, och är det bara såhär i undantagsfall förstås, och kanske enda gången på länge som det här händer, och är det förstås i misstag som det sker ett så snart återfall. Så du kan ta det lugnt, inte leva dej in i några nya föreställningar, ty i normalt tillstånd har jag nog inte tid att hinna med någon varje-dags och två-gångers-skrivning. Har så mycket arbete som vållar mej bekymmer därför att jag ingenting får gjort förutom den evinnerliga strumpstoppningen vareviga kväll. Brrr ! ! !
Om vi dra ut konsekvenserna med anledning av tillståndet jag redan nämnde, förstå vi ju redan därav, förutom allt annat som också talar därför, att det i kväll är någonting onormalt, någonting alldeles särskilt med flickungen, och undrar du förstås vad det är som förskaffar dej den äran? Ser du, saken är den, vet du, kan du gissa vad som hänt? Jo du, jag har nyss för en liten stund sen suttit och lyssnat till rösten som mottagit hälsningar från sin kära där någonstans långt ifrån, och dock var du just så nära, tyckte jag. Tack ska du ha ! Det var så spännande när jag skulle lyssna för att höra din röst. Tror nog pulsen slog lite grand onormalt häftigt, men kände jag nog genast igen rösten och tonfallet, förresten hördes dt ju redan på förhand när undersergeanten, alias hönsmamman, kom lufsande med sin höna. Annars hördes det mycket bättre och tydligare än den föregående gången, och kunde jag ju verkligen den här gången känna igen min mans röst, men hade jag längtat få höra en sångstump också ty är det så länge sen, tycker jag, som du sjungit för mej.
Får väl lov att tänka på refrängen igen. Ute regnar det smått, men borta i väster kröp solen fram under molnväggen, som ett väldigt stort runt eldklot försvann den bakom skogskanten. Skymningen griper omkring sej mer och mer, kanske är det också den som griper mej och gör att jag känner längtan mer än lovligt gripa mej. Minnena tränger sej på och hör jag om och om igen såsom ekot av en viskning där inifrån det allra innersta: ”Matti, älskade Matti min” ... Kanske sitter du också i drömmar och tänker, och är det kanhända din egen längtan som gör sej förnimbar i mitt eget hjärta ...
Varmaste hälsn. och en hjärtekram från Din egen Alice
Käraste lilla gubben
Frid !
Inte för att jag nu vet vad jag skall skriva när jag nu börjar, men tänkte jag att jag för en gångs skull sku’ slå dej med häp-nad och komma och överraska dej, riktigt oväntat förstår jag. Jag fick ju ditt brev i dag och ska du välan få det här extra nu då som ett tack därför, ett tack och en uppmuntran för att du inte glömt bort ”allt vad I viljen”...
Du är nog så rar, och älskar jag dej nog så innerligen, obetydligt mytji, som Bertel brukar säja. Rördes nog nästan till att känna medlidande med dej och din olycksbroder inför det hårda öde som drabbat er. Stackars min egen älskade som blivit så vanlottad i livet, men tycks du ju ändå inte vara ensam i nöden, och tänker jag det finns sådana som har det ännu sämre ställt vad den saken anbelangar.Och lär det nog finnas latare fruar än din också har jag hört mej berättas, så trösta dej, min broder, blir int de bättre så blir det sämre, men vad det tycks bli, så brukar det i sången heta ”värre”. Beklagar ! !
Sände ju en hel brass med tidningar i går, så nu borde du ju ha att läsa för en tid igen, och från Korsets Budskap som jag sände får du ävenså del av lite Vasa-nytt. Så går det till här i det civila, och ser det ut att gripa omkring sej mer och mer, men blir det väl riktigt epidemiartat i Sion, att döma av det som för ögonen synes, och blir det väl Lulle och Enkvist härnäst - - - om det blir? Undrar just vem som skrivit referatet, och blev jag högst förvånad när jag såg detsamma.
Sitter här i botkan och är det stängningsdags, så jagkanske slutar mina fattiga rader. Skulle så stort räkna här i eftermiddags, men regnar det sådär halvt om halvt, och satt jag bara och gäspade och började jag skriva i stället, mellan gäspningarna och expedieringarna. Det är ju därefter också förstås, sekalaisia*, men blev du väl ändå glad redan åt kuvertet bara.
Det brukar * (fritt.)= blandad kompott
Din egen lilla Lisen
PS. en extra hälsn. till din vanlottade broder, hela gänget
för övrigt, men mest ändå till Undersergeanten, från hans fru.
V-viken den 7.8. -42
Älskade, efterlängtade. Frid!
Blev du förvånad över det föregående tror du väl knappast dina ögon nu, stilen på kuvertet, brevet ja, det är nog egenhändigt, din egen lilla fru, Alice Englund från Vasa, Västervik, som skrivit detsamma. Tro det den som kan! Ja du, älskade, två brev på en och samma dag. Nu går det nästan för långt, men ska jag väl genast såhär från början upplysa dej om att det nog inte är frågan om någon ny taktik, trotts hotet jag läste om i dagens brev. Tar det inte allvarligare än det var menat, och är det bara såhär i undantagsfall förstås, och kanske enda gången på länge som det här händer, och är det förstås i misstag som det sker ett så snart återfall. Så du kan ta det lugnt, inte leva dej in i några nya föreställningar, ty i normalt tillstånd har jag nog inte tid att hinna med någon varje-dags och två-gångers-skrivning. Har så mycket arbete som vållar mej bekymmer därför att jag ingenting får gjort förutom den evinnerliga strumpstoppningen vareviga kväll. Brrr ! ! !
Om vi dra ut konsekvenserna med anledning av tillståndet jag redan nämnde, förstå vi ju redan därav, förutom allt annat som också talar därför, att det i kväll är någonting onormalt, någonting alldeles särskilt med flickungen, och undrar du förstås vad det är som förskaffar dej den äran? Ser du, saken är den, vet du, kan du gissa vad som hänt? Jo du, jag har nyss för en liten stund sen suttit och lyssnat till rösten som mottagit hälsningar från sin kära där någonstans långt ifrån, och dock var du just så nära, tyckte jag. Tack ska du ha ! Det var så spännande när jag skulle lyssna för att höra din röst. Tror nog pulsen slog lite grand onormalt häftigt, men kände jag nog genast igen rösten och tonfallet, förresten hördes dt ju redan på förhand när undersergeanten, alias hönsmamman, kom lufsande med sin höna. Annars hördes det mycket bättre och tydligare än den föregående gången, och kunde jag ju verkligen den här gången känna igen min mans röst, men hade jag längtat få höra en sångstump också ty är det så länge sen, tycker jag, som du sjungit för mej.
Får väl lov att tänka på refrängen igen. Ute regnar det smått, men borta i väster kröp solen fram under molnväggen, som ett väldigt stort runt eldklot försvann den bakom skogskanten. Skymningen griper omkring sej mer och mer, kanske är det också den som griper mej och gör att jag känner längtan mer än lovligt gripa mej. Minnena tränger sej på och hör jag om och om igen såsom ekot av en viskning där inifrån det allra innersta: ”Matti, älskade Matti min” ... Kanske sitter du också i drömmar och tänker, och är det kanhända din egen längtan som gör sej förnimbar i mitt eget hjärta ...
Varmaste hälsn. och en hjärtekram från Din egen Alice
Karjalan Kannas 7.8.1942
Käraste lilla frugan min,
Ett varmt tack för söndagsbrevet som kom nu först. Var nog en aning fnurrig då jag inget brev fick i går, men börjar man så småningom bli van. Det skulle inte i misstag heller komma något extra brev, fast huru man än larmar i varje brev man skriver. Bäst att byta samtals-ämne nu redan. Men som det ser ut i början så är man en aning på dåligt humör, men det rår inte dom uteblivna breven för. Utan hörde vi igår att det skulle bli ett uppehåll med permissionerna på en månad, så undra på att man vill bli lite en aning tråkig. Nog svärs det, och förbannas det en viss person här, så stackars den karln om han får över sej alla förbannelser. Här skall man gå och pinas, och vänta på fattiga 8 dygn, som man inte vet ens om man sedan får när man är i tur. Nu idag hördes det som om han skulle ha ändrat sej, men detta vet man ej bestämt.
Undrar om du lyssnade på utsändningen ikväll. Det lät ju som om vi skulle ha varit väldigt flitiga, men var det nog bara propaganda. Grabbarna stod och slog ihop yxklackar, och försökte bjuda till så att det skulle höras. Stalina sköter sej ganska bra. Kycklingarna har växt och börjar dom sköta sej själva nu.
En sak som jag tänkte be dej uträtta. Jo, Doktorn var här ikväll, och ville han prenumerera på någon Svensk veckotidning. Ta nu och prenumerera på ”Se” för ett halvt år det borde kosta c:a 105 – 106 mk. Du får prenumerera på den i mitt namn, för jag tar den i bolag med Dr. Pengar sänder jag med det snaraste.
Ja, så har jag visst skrivit en par gånger om sovsäcken. Undrar om du möjligen får tag i, eller har något gammalt täcke. Du undrar kanske varför jag så många gånger skriver om den, men är det därför att den vore så bra att ha. Roligt är det inte att vakna om natten för att man fryser. Vi vet inte huru länge vi kommer att få bo i de här pafftältet, och blir det nog kallt i längden. Träffade Nisse häromdagen och bad han mej hälsa dej då jag skriver. Hade brev igår av min kusin Gurli, som varit hemma på semester från Sverige, också hon ber mej hälsa min lilla fru då jag skriver.
Slutar nu mina rader med de allra käraste hälsningar ...
Din egen Matti
Käraste lilla frugan min,
Ett varmt tack för söndagsbrevet som kom nu först. Var nog en aning fnurrig då jag inget brev fick i går, men börjar man så småningom bli van. Det skulle inte i misstag heller komma något extra brev, fast huru man än larmar i varje brev man skriver. Bäst att byta samtals-ämne nu redan. Men som det ser ut i början så är man en aning på dåligt humör, men det rår inte dom uteblivna breven för. Utan hörde vi igår att det skulle bli ett uppehåll med permissionerna på en månad, så undra på att man vill bli lite en aning tråkig. Nog svärs det, och förbannas det en viss person här, så stackars den karln om han får över sej alla förbannelser. Här skall man gå och pinas, och vänta på fattiga 8 dygn, som man inte vet ens om man sedan får när man är i tur. Nu idag hördes det som om han skulle ha ändrat sej, men detta vet man ej bestämt.
Undrar om du lyssnade på utsändningen ikväll. Det lät ju som om vi skulle ha varit väldigt flitiga, men var det nog bara propaganda. Grabbarna stod och slog ihop yxklackar, och försökte bjuda till så att det skulle höras. Stalina sköter sej ganska bra. Kycklingarna har växt och börjar dom sköta sej själva nu.
En sak som jag tänkte be dej uträtta. Jo, Doktorn var här ikväll, och ville han prenumerera på någon Svensk veckotidning. Ta nu och prenumerera på ”Se” för ett halvt år det borde kosta c:a 105 – 106 mk. Du får prenumerera på den i mitt namn, för jag tar den i bolag med Dr. Pengar sänder jag med det snaraste.
Ja, så har jag visst skrivit en par gånger om sovsäcken. Undrar om du möjligen får tag i, eller har något gammalt täcke. Du undrar kanske varför jag så många gånger skriver om den, men är det därför att den vore så bra att ha. Roligt är det inte att vakna om natten för att man fryser. Vi vet inte huru länge vi kommer att få bo i de här pafftältet, och blir det nog kallt i längden. Träffade Nisse häromdagen och bad han mej hälsa dej då jag skriver. Hade brev igår av min kusin Gurli, som varit hemma på semester från Sverige, också hon ber mej hälsa min lilla fru då jag skriver.
Slutar nu mina rader med de allra käraste hälsningar ...
Din egen Matti
Karjalan Kannas 8.8.1942
Kära älskade Lisen min!
Det är lördagskväll och har jag nyss vridit av radion som just gav krigsöversikten. Vi hade extra jobb ikväll och måste vi ut och köra grus på en väg från kl. 6 eller 18. Förhållandena här börjar nog bli lite vidriga numera tack vare den nya kommendören. Förstb fordrar han en massa saker av oss, och sedanpå köpet ger han oss ! månads permissions-förbud. Det enda man numera tänker är att det blir väl nångång fred så småningom så man slipper detta förban-nade krigande, förlåt uttrycket, men börjar man nog mista humöret nu. Det kokar nog och jäser här, men ingen kan göra nånting åt förhållandet, man är här bunden av hårda obevekliga lagar så man kan ingenting annat än tvinga sej själv till underkastelse. Den första turen som far härifrån reser den 3.9. och börjar deras permis den 5. Jag för min del vara hemma omkr. 15.9, så nog är det hopplöst då man spetsat sej på att vara hemma omkr. 25.8.
Bra skulle det gå om man inte hade så gränslöst ledsamt efter dej nu, kära lilla rara hustru. Jag måste ibland börja tänka på nånting annat för att inte förgås i min längtan efter dej lilla gumman.
Fortsätter nu söndag kväll. Idag har vi varit till Kuokkala, där det spelades en fotbollsmatch i vilken de våra fick på tafsen, 3 -1. Där träffade jag en hel del bekanta från KTR 4, bl.a. Folke Jansson från vårt andra btri. På återvägen så stod jag på lastbilen och tänkte, under det att magen skrek, ’om man ändå hade ett paket från gumman väntande på sej, och fick äta en redi smörgås’ … Då jag kom hem väntade mej två paket, ett brev från Rodney, och tidningarna. Tack skall du ha raring. Det känns mycket lättare att leva nu, då man har matbekymret ur världen för de närmaste dagarna. Slutar nu för denna gång mina rader med käraste hälsningar.
Din Egen Matti
Kära älskade Lisen min!
Det är lördagskväll och har jag nyss vridit av radion som just gav krigsöversikten. Vi hade extra jobb ikväll och måste vi ut och köra grus på en väg från kl. 6 eller 18. Förhållandena här börjar nog bli lite vidriga numera tack vare den nya kommendören. Förstb fordrar han en massa saker av oss, och sedanpå köpet ger han oss ! månads permissions-förbud. Det enda man numera tänker är att det blir väl nångång fred så småningom så man slipper detta förban-nade krigande, förlåt uttrycket, men börjar man nog mista humöret nu. Det kokar nog och jäser här, men ingen kan göra nånting åt förhållandet, man är här bunden av hårda obevekliga lagar så man kan ingenting annat än tvinga sej själv till underkastelse. Den första turen som far härifrån reser den 3.9. och börjar deras permis den 5. Jag för min del vara hemma omkr. 15.9, så nog är det hopplöst då man spetsat sej på att vara hemma omkr. 25.8.
Bra skulle det gå om man inte hade så gränslöst ledsamt efter dej nu, kära lilla rara hustru. Jag måste ibland börja tänka på nånting annat för att inte förgås i min längtan efter dej lilla gumman.
Fortsätter nu söndag kväll. Idag har vi varit till Kuokkala, där det spelades en fotbollsmatch i vilken de våra fick på tafsen, 3 -1. Där träffade jag en hel del bekanta från KTR 4, bl.a. Folke Jansson från vårt andra btri. På återvägen så stod jag på lastbilen och tänkte, under det att magen skrek, ’om man ändå hade ett paket från gumman väntande på sej, och fick äta en redi smörgås’ … Då jag kom hem väntade mej två paket, ett brev från Rodney, och tidningarna. Tack skall du ha raring. Det känns mycket lättare att leva nu, då man har matbekymret ur världen för de närmaste dagarna. Slutar nu för denna gång mina rader med käraste hälsningar.
Din Egen Matti
RSS Feed
