Karjalan Kaunas 2. 6. 1942
Käraste lilla Lisen
Min Egen; Frid!
Trotts att klockan är mycket skall jag ändå skriva några rader till dej. Tack för brevet som kom idag, det gladde mej att allt ser ut att ordna sej, trotts alla svårigheter. Inte för att det är bra att skryta på någon, men du är nog duktig min egen lilla kicka som står i för att få det ordnat, trotts tiderna och svårigheterna med både det ena och det andra. Mjölet har jag nog undrat varifrån i världen det skulle komma, men inte fått eller sett någon utväg, men gladdes att det ordnat sej med den saken. Brudblåsan du skrev om ska du inte vara rädd att nåra skall taga anstöt av. Vill nån göra det så kvittar det, ska det vara så ska det vara. Men hur det går med mej vet jag inte ännu bestämt. Jag har ju min svarta kostym hemma. Den är en möjlighet. Så finns ju uniformen, men knepet är att få tag på några snygga byxor, nya lönar det sej inte att laga, dom går på en tusenlapp. Den andra möjligheten är som sagt vigsel i uniform. De tredje är att köpa en frack eller smoking. Nåja det ordnar sej också. Slutar för ikväll fortsätter i morron bitti fören posten far. Annars får Leninggrad sej duktigt inatt, det skallrar i förnsterrutorna här hos oss.
Fortsätter nu på morronen så jag får brevet färdigt innan posten far. Jag hade annars en trevlig dag igår. Du minns att jag sade att jag skulle försöka få ett paket ifrån Sverige, genom den svenske frivillige vi har i Sektionen. Allt nog, för en tre veckor ungef. skrev jag ett brev, och igår kväll ringde han svensken och sade att nu har det kommit. Du kan vara säker att jag for dit så fort jag nånsin hann och hämtade paketet. Nog var det roligt må du tro, och vilket paket sedan. Choklad i massor, kex, kakao, the, karameller, raktvål, handtvål Palm-olive, tandpasta m.m. Det rigtigt gladde mitt fattiga hjärta. Pojkarna sade att det var nog de bästa paket som de hitills hade sett.
Hönorna värper nu ännu ej alla, men det kommer ett ägg om dagen och är det en fin bytesvara, om man inte vill äta dom själv. Fick sigaretter tre askar grova mot fyra ägg, av vilka jag i min tur sålde en ask för 14 mk, och bytte sedan mot smör. Jag måste sluta nu, vi hålla ju på och bygger väldeligen. Det skall timras en byggnad som skall användas till stab och bostad för honom och Bäckman så vi blir bara fyra i de här fina tältet. Så fort du får bjudningskortena så skall du sända några stycken åt mej. Med de käraste hälsningar till min Egen lilla blivande fru.
Din Egen Matti
Käraste lilla Lisen
Min Egen; Frid!
Trotts att klockan är mycket skall jag ändå skriva några rader till dej. Tack för brevet som kom idag, det gladde mej att allt ser ut att ordna sej, trotts alla svårigheter. Inte för att det är bra att skryta på någon, men du är nog duktig min egen lilla kicka som står i för att få det ordnat, trotts tiderna och svårigheterna med både det ena och det andra. Mjölet har jag nog undrat varifrån i världen det skulle komma, men inte fått eller sett någon utväg, men gladdes att det ordnat sej med den saken. Brudblåsan du skrev om ska du inte vara rädd att nåra skall taga anstöt av. Vill nån göra det så kvittar det, ska det vara så ska det vara. Men hur det går med mej vet jag inte ännu bestämt. Jag har ju min svarta kostym hemma. Den är en möjlighet. Så finns ju uniformen, men knepet är att få tag på några snygga byxor, nya lönar det sej inte att laga, dom går på en tusenlapp. Den andra möjligheten är som sagt vigsel i uniform. De tredje är att köpa en frack eller smoking. Nåja det ordnar sej också. Slutar för ikväll fortsätter i morron bitti fören posten far. Annars får Leninggrad sej duktigt inatt, det skallrar i förnsterrutorna här hos oss.
Fortsätter nu på morronen så jag får brevet färdigt innan posten far. Jag hade annars en trevlig dag igår. Du minns att jag sade att jag skulle försöka få ett paket ifrån Sverige, genom den svenske frivillige vi har i Sektionen. Allt nog, för en tre veckor ungef. skrev jag ett brev, och igår kväll ringde han svensken och sade att nu har det kommit. Du kan vara säker att jag for dit så fort jag nånsin hann och hämtade paketet. Nog var det roligt må du tro, och vilket paket sedan. Choklad i massor, kex, kakao, the, karameller, raktvål, handtvål Palm-olive, tandpasta m.m. Det rigtigt gladde mitt fattiga hjärta. Pojkarna sade att det var nog de bästa paket som de hitills hade sett.
Hönorna värper nu ännu ej alla, men det kommer ett ägg om dagen och är det en fin bytesvara, om man inte vill äta dom själv. Fick sigaretter tre askar grova mot fyra ägg, av vilka jag i min tur sålde en ask för 14 mk, och bytte sedan mot smör. Jag måste sluta nu, vi hålla ju på och bygger väldeligen. Det skall timras en byggnad som skall användas till stab och bostad för honom och Bäckman så vi blir bara fyra i de här fina tältet. Så fort du får bjudningskortena så skall du sända några stycken åt mej. Med de käraste hälsningar till min Egen lilla blivande fru.
Din Egen Matti
Suursuomi 4.6. 1942
Kära kickan min
Tack för brevet som kom ikväll, man skulle likasom nu vänta mera på brev än förut. Nu då allting är i vardande, just såhär före det stora slaget. Jag är mycket intresserad att höra hur det ordnar sej både med det ena och det andra du förstår, och ser det ju ut av allt att döma fortskrida planmässigt. Du min egen, det är mycket duktigt gjort av dej, hoppas bara att du inte överanstränger dej. Tiden du skrev om anser jag annars är mycket lämplig, men är det inte något sent, om vi nu tänker på dem som skall komma från J-stad, och går ju hela dagen till spillo på detta sätt, några timmar tidigare vore i mitt tycke lämpligare. Förstår nog att det kan vara en hel del som talar för den senare tiden, alltså kl 5. Men kl 3, eller helst kl 2. Vore passligare tycker jag, så behöver man inte dra så långt ut på kvällen, utan kan man sluta före småtimmarna. Om vi tar det något tidigare kan vi också räkna med solen. Ja för alldel solen är nog upp ända till sent men ändå. Jag tänker som sagt i första hand på dem som kommer från J-stad naturligtvis. Kl 5 är försent tycker jag om det nu betyder nånting. Men inte vill jag vara krånglig, förstår nog att du tänkt, och ni alla förresten funderat på tiden och underkastar jag mej förslaget ( ditt) underdånigast, hövligen. Du nämnde något om ett telegram, men inte har hit kommit något telegram, skriver nu en fullmakt och sänder den samtidigt med detta brev.
Idag har vi ju firat Mannerheims födelsedag. Det var en liten festlighet arran-gerad för hela sektionen i 1:a batteri. Ett litet program hade lagts ihop med tal av den nya kommendören. Marsch till dragspel och violin, violinsolo, dikt, sång av mej och Kronholm. ( ”jag sitter källa vid din rand”). Vädret var vackert och en väldans bra akustik, högt till taket var det ikväll. Sedan följde ett tal av propaganda off. och Vasa marsch varefter vi troppade av hit tillbaka. Det kom en festranson bestående av sigaretter, konjak och kex, inte hade jag någon större nytta av ransonen annat än av kexen. Men idag kom 5 ägg på ett bräde och mixtrade jag till en socker-kaka, och den har jag ätit nu ikväll, och bjöd jag kusin Helmer att smaka.
Sänd mej 20 st bjudningskort så sänder jag härifrån några stycken. Kanhända kommer pastor Nisse Näsman med också en stund, om det passar för honom. Jag talade med honom redan så länge han var här. Du kan sända honom ett bjudningskort, skriver åt honom så fort jag kan. Forsténs får ej glömmas, hela familjen, ett kort åt Olle skilt. Har också tänkt på mormor i gården, och kunde vi väl arrangera så hon skulle få vara med. Sedan minnes jag ej någon mer i Vasa. Men Johannes Finne i Särkimo med familj, så är det en Hällström Evert, är han från Oxgangar. Mikael Vesterlund är gift med systern, också dom sistnämnda skall bjudas, han Evert med fästmö Ester Grönlöv, Hilda Nyman. Nu minns jag inte flere från dessa trakter.
Hem skall jag skriva nu meddetsamma och till församlingen. Sänd nu att börja med 50 st kort dit hem. Du kanske tycker det är mycket kort som jag nämnde om före, 250 á 300 men är det säkert många som önskar ha korten ändå, fast dom blir bjudna i klump. Slutar nu för denna gång skriver snart igen, på Näsmans kort skriver du med fru.
Käraste hälsningar din Egen Matti
Kära kickan min
Tack för brevet som kom ikväll, man skulle likasom nu vänta mera på brev än förut. Nu då allting är i vardande, just såhär före det stora slaget. Jag är mycket intresserad att höra hur det ordnar sej både med det ena och det andra du förstår, och ser det ju ut av allt att döma fortskrida planmässigt. Du min egen, det är mycket duktigt gjort av dej, hoppas bara att du inte överanstränger dej. Tiden du skrev om anser jag annars är mycket lämplig, men är det inte något sent, om vi nu tänker på dem som skall komma från J-stad, och går ju hela dagen till spillo på detta sätt, några timmar tidigare vore i mitt tycke lämpligare. Förstår nog att det kan vara en hel del som talar för den senare tiden, alltså kl 5. Men kl 3, eller helst kl 2. Vore passligare tycker jag, så behöver man inte dra så långt ut på kvällen, utan kan man sluta före småtimmarna. Om vi tar det något tidigare kan vi också räkna med solen. Ja för alldel solen är nog upp ända till sent men ändå. Jag tänker som sagt i första hand på dem som kommer från J-stad naturligtvis. Kl 5 är försent tycker jag om det nu betyder nånting. Men inte vill jag vara krånglig, förstår nog att du tänkt, och ni alla förresten funderat på tiden och underkastar jag mej förslaget ( ditt) underdånigast, hövligen. Du nämnde något om ett telegram, men inte har hit kommit något telegram, skriver nu en fullmakt och sänder den samtidigt med detta brev.
Idag har vi ju firat Mannerheims födelsedag. Det var en liten festlighet arran-gerad för hela sektionen i 1:a batteri. Ett litet program hade lagts ihop med tal av den nya kommendören. Marsch till dragspel och violin, violinsolo, dikt, sång av mej och Kronholm. ( ”jag sitter källa vid din rand”). Vädret var vackert och en väldans bra akustik, högt till taket var det ikväll. Sedan följde ett tal av propaganda off. och Vasa marsch varefter vi troppade av hit tillbaka. Det kom en festranson bestående av sigaretter, konjak och kex, inte hade jag någon större nytta av ransonen annat än av kexen. Men idag kom 5 ägg på ett bräde och mixtrade jag till en socker-kaka, och den har jag ätit nu ikväll, och bjöd jag kusin Helmer att smaka.
Sänd mej 20 st bjudningskort så sänder jag härifrån några stycken. Kanhända kommer pastor Nisse Näsman med också en stund, om det passar för honom. Jag talade med honom redan så länge han var här. Du kan sända honom ett bjudningskort, skriver åt honom så fort jag kan. Forsténs får ej glömmas, hela familjen, ett kort åt Olle skilt. Har också tänkt på mormor i gården, och kunde vi väl arrangera så hon skulle få vara med. Sedan minnes jag ej någon mer i Vasa. Men Johannes Finne i Särkimo med familj, så är det en Hällström Evert, är han från Oxgangar. Mikael Vesterlund är gift med systern, också dom sistnämnda skall bjudas, han Evert med fästmö Ester Grönlöv, Hilda Nyman. Nu minns jag inte flere från dessa trakter.
Hem skall jag skriva nu meddetsamma och till församlingen. Sänd nu att börja med 50 st kort dit hem. Du kanske tycker det är mycket kort som jag nämnde om före, 250 á 300 men är det säkert många som önskar ha korten ändå, fast dom blir bjudna i klump. Slutar nu för denna gång skriver snart igen, på Näsmans kort skriver du med fru.
Käraste hälsningar din Egen Matti
Västervik den 4. 6. -42
Älskade hjärtevän och blivande lilla gubbe.
Denna världens mångahanda har nog så upptagit och fängslat alla mina tankar. Men har jag ju allt bekymmer till trotts riktigt hedrat mej denna vecka, borde visst få höjt vitsord med 10+ i uppförande, när jag såhär snart återkommer. Du hade nog egentligen bort få paket för längesen, men du förstår väl min girighet, snålhet, allt för att med heder kunna genomgå generalprovet, du veit. Tror det ska ordna sej allt så småningom, och har jag i det stora hela arrangemangena klara, om jag nu får det ordnat som jag tänkt. Väntar nu bara på fullmakten av dej, likaså uppgifter om biljetterna, om det är någon här du vill jag ska skriva åt. Hur många du tror behövs till J:stad. Församlingen bjuds ju som sådan och lovade pappa Englund sköta om den saken, men de övriga, så det inte behöver bli i sista minuten med bjudningen.
Vad som bekymrar mej när jag tänker på alla släktingar och vänner, alla bröllopsgästerna, jag är rädd för att dom kommer att få det trångt på Sion. Vad det gäller surrogatförplägnaden har man ju för ändamålet hamstrat hela vintern, så den sorgen att det ska ta slut i mitten, tror jag inte vi behöver hysa. Någon annan förplägnad för så många gäster tror jag vi knappt kan tänka oss, förutom gó och fin bulla, det tror jag, jag vågar lova till surrogatet, plus småbröd och kakor, om inte precis ”á lá Lundqvist” men åtminstone något ditåt. Tror du det blir bra så? Har nog med tanke på J:stads bor och andra långväga gäster som kanske ska resa tillbaka på natten tänkt försöka få arrangerat ett stående smörgåsbord efteråt nere i matsalen, färdiga smörgåsar och mjölk. Det är ju lite svårt att få något till smörgåsarna, värst kanske med smöret, men hoppas också den saken skall ordnas, och förstår dom ju att förhållandena gör att man får ta allting enklare än vanligt.
Annars går det som förr, en dag i sänder, dock alltför fort när jag tänker på allt jag velat få ordnat. Har några hemliga planer, men vet ej om jag hinner få dem utförda, i så fall får det bli en överraskning. Har annars knogat ganska duktigt i butiken sen den första. Det blev ju inget ombyte av ägare, men istället har vi tömt det extra rummet, du vet, och tänker dom försöka fortsätta och hålla endast butikslokalen. Har hållit på med kupongräkningen nu för att få det undan denna vecka, och är det meningen att jag ska få sommarledigt sen från och med måndagen. Vet inte sen hur du ska göra, kanske är det bäst du adresserar breven bara Västervik då, ty det är ju inte sagt huru ofta man då far in till stan. Du skriver väl sen närmare vilken dag och vilken tid du kommer, så jag åtminstone då kommer till staden, och hoppas jag du får ordnat lite fler än åtta dygn.
Går och när en förhoppning att Stalina fortsättningsvis vad äggena och värpningen beträffar visar flit och uppmärksamhet, men glömmer jag ju rakt bort att hon var upptagen på annat håll, och hoppas jag i stället den övriga sviten sköter om att paketförlusten inte blir så kännbar. Måtte de bli Stalinor hela samlingen, om det ska bli några framtidsutskter på äggmarknaden. Här har vi också fått familjeförökning. Katten Lisa har i dagarna nedkommit med femlingar och befinner hon sej som det vidare brukar heta efter omständig-heterna väl.
Då gör även hela den övriga familjen, och sänder vi alla våra varmaste hälsningar och för en gångs skull
Puss och kram från Lisen Din
Älskade hjärtevän och blivande lilla gubbe.
Denna världens mångahanda har nog så upptagit och fängslat alla mina tankar. Men har jag ju allt bekymmer till trotts riktigt hedrat mej denna vecka, borde visst få höjt vitsord med 10+ i uppförande, när jag såhär snart återkommer. Du hade nog egentligen bort få paket för längesen, men du förstår väl min girighet, snålhet, allt för att med heder kunna genomgå generalprovet, du veit. Tror det ska ordna sej allt så småningom, och har jag i det stora hela arrangemangena klara, om jag nu får det ordnat som jag tänkt. Väntar nu bara på fullmakten av dej, likaså uppgifter om biljetterna, om det är någon här du vill jag ska skriva åt. Hur många du tror behövs till J:stad. Församlingen bjuds ju som sådan och lovade pappa Englund sköta om den saken, men de övriga, så det inte behöver bli i sista minuten med bjudningen.
Vad som bekymrar mej när jag tänker på alla släktingar och vänner, alla bröllopsgästerna, jag är rädd för att dom kommer att få det trångt på Sion. Vad det gäller surrogatförplägnaden har man ju för ändamålet hamstrat hela vintern, så den sorgen att det ska ta slut i mitten, tror jag inte vi behöver hysa. Någon annan förplägnad för så många gäster tror jag vi knappt kan tänka oss, förutom gó och fin bulla, det tror jag, jag vågar lova till surrogatet, plus småbröd och kakor, om inte precis ”á lá Lundqvist” men åtminstone något ditåt. Tror du det blir bra så? Har nog med tanke på J:stads bor och andra långväga gäster som kanske ska resa tillbaka på natten tänkt försöka få arrangerat ett stående smörgåsbord efteråt nere i matsalen, färdiga smörgåsar och mjölk. Det är ju lite svårt att få något till smörgåsarna, värst kanske med smöret, men hoppas också den saken skall ordnas, och förstår dom ju att förhållandena gör att man får ta allting enklare än vanligt.
Annars går det som förr, en dag i sänder, dock alltför fort när jag tänker på allt jag velat få ordnat. Har några hemliga planer, men vet ej om jag hinner få dem utförda, i så fall får det bli en överraskning. Har annars knogat ganska duktigt i butiken sen den första. Det blev ju inget ombyte av ägare, men istället har vi tömt det extra rummet, du vet, och tänker dom försöka fortsätta och hålla endast butikslokalen. Har hållit på med kupongräkningen nu för att få det undan denna vecka, och är det meningen att jag ska få sommarledigt sen från och med måndagen. Vet inte sen hur du ska göra, kanske är det bäst du adresserar breven bara Västervik då, ty det är ju inte sagt huru ofta man då far in till stan. Du skriver väl sen närmare vilken dag och vilken tid du kommer, så jag åtminstone då kommer till staden, och hoppas jag du får ordnat lite fler än åtta dygn.
Går och när en förhoppning att Stalina fortsättningsvis vad äggena och värpningen beträffar visar flit och uppmärksamhet, men glömmer jag ju rakt bort att hon var upptagen på annat håll, och hoppas jag i stället den övriga sviten sköter om att paketförlusten inte blir så kännbar. Måtte de bli Stalinor hela samlingen, om det ska bli några framtidsutskter på äggmarknaden. Här har vi också fått familjeförökning. Katten Lisa har i dagarna nedkommit med femlingar och befinner hon sej som det vidare brukar heta efter omständig-heterna väl.
Då gör även hela den övriga familjen, och sänder vi alla våra varmaste hälsningar och för en gångs skull
Puss och kram från Lisen Din
Västervik den 7. 6. -42
Min Egen! Frid!
I väntan på middagskaffet ska jag passa på att få en liten pratstund med dej. Det är så många olika detaljer i samband med detsamma ”giftase” vårt, och det är många gånger som jag önskat dej hemma och riktigt resonera och höra din åsikt, vad du tycker om den och den saken, och hur man skulle få ordnat och arrangerat olika detaljer på bästa sätt. Jag har ju visserligen skrivit om ett och annat, men räcker det ju så hopplöst länge innan man får svaret därpå, så man är ju ändå sist och slutligen tvungen att på egen hand bestämma och besluta sej, och funderar jag nog understundom, att naturligtvis glömmer jag någonting viktigt.
Tro nu inte att jag tar det alltför tungt, det hade ju varit trevligare och lättare om du varit hemma, och vi fått hjälpas åt att lösa och dela bekymrena, men mitt i alla bestyr gömmer det sej ändå glädje, på något förunderligt sätt känns det så, trotts att pannan allt emellanåt fåras av bekymrade veck, innan lösningen av problemen är funna, och kommer jag säkert att dra en lättnadens suck om vi lyckligt kommer över den dagen. Har just idag morgon vari ner till Seppäläs för att möjligen få lite extra smör därifrån tänkte jag, men nej, just ingenting. Har nog fått lite från annat håll, och den där tobaken du minns. Fick lite på den i förra veckan, och begärde jag att få hålla det för ändamålet. Vad säger du och tycker du om en sådan begäran. Förstår nog att dom hemma mer än väl behövde detsamma, men kommer det mera framdeles mot desamma bytet.
Biljetterna får vi nu inkommande tisdag, och ska jag väl sända dej en några medsamma. Hoppas du till dess skrivit vad ungefär du tror du behöver, och hur många jag ska sända till J:stad. Hade ju inte en aning om huru många jag sku börja beställa, och tog jag hundra sådär på en slump. Jag behöver nog inte hälften efter vad jag beräknat, så månne det inte ska räcka till för sådana som inte hör till församlingarna?
Fick inte personligen träffa eller tag på Andström när han var på trakterna. Nu har dom ju flyttat och installerat sej i Ekenäs, och ska jag så snart jag hinner sända dem en biljett. Men tänkte jag, om du ytterligare skulle skriva till dem en extra inbjudan. Tror det knappt, när de så nyss kommit dit, men som sagt försök en extra gång. Sen har jag kommit ihåg Nisse Nylund där nere. Honom tänkte jag skriva åt, och sen en annan som jag funderat på men inte vet hur på sätt man ska formulera inbjudningen. Vännen Paul, tror du han ska bjudas med fästmö eller ska vi bjuda dem båda skilt för sej? Sen talte du en gång om någon annan därifrån, men som sagt skriver du väl närmare åt vem jag ska sända. Dina vänner i Vallgrund hör ju till församlingen. Men bad jag G:son sköta om att dom verk-ligen kände sej bjudna. Har sprungit och stått i och om igen försökt, men är det alldeles omöjligt att få tag på en fotograf på söndagen. Hoppet jag hyste, den enda som möjligen för min skull sku ha brutit bestämmelserna har lagt sej sjuk och har en lång tid haft vikarie. Så efter allt att döma finns det väl ingen annan råd än att göra om det dagen efter, trotts att det nog förstås blir ett ”dagen efter” kort.
Min sommarledighet har ju begynt, solen skiner, häggarna håller på att slå ut i blom och är det varmt och vackert ute trotts att det lär varit köldgrader i natt.
Hoppas ”vår dag ” blir lika strålande vacker, den första begynnelsens dag på vår gemensamma livsvandring. Mattti käraste, det är både med längtan och bävan jag tänker på den dagen och blandas det nog ett stänk vemod i lyckokänslan, allvaret, tidsläget allt det ovissa och det att du så snart lämnar din lilla fru ensam och allena, det är malörtsdroppen i lyckobägaren och spöket som skymtar i bakgrunden. Dock det bästa av allt att vi får börja och överlämna hela vår livs-dag i en allsmäktig fadershand och veta, att ett fadersöga följer och leder oss i lust och nöd, till livets slut.
Din egen lilla Lisen
P.S Kände mej nog en aning och kanske lite mer en aning lovligt snål när jag läste om alla godsakerna du fått, på samma gång som jag delade din glädje,
lättade det skuldkänslan av att jag själv inget paket sänt. Ifall du inte gjort slut på cacaon skulle jag be om litet eller mycket, allt som det passar, för ett visst ändamål.
Min Egen! Frid!
I väntan på middagskaffet ska jag passa på att få en liten pratstund med dej. Det är så många olika detaljer i samband med detsamma ”giftase” vårt, och det är många gånger som jag önskat dej hemma och riktigt resonera och höra din åsikt, vad du tycker om den och den saken, och hur man skulle få ordnat och arrangerat olika detaljer på bästa sätt. Jag har ju visserligen skrivit om ett och annat, men räcker det ju så hopplöst länge innan man får svaret därpå, så man är ju ändå sist och slutligen tvungen att på egen hand bestämma och besluta sej, och funderar jag nog understundom, att naturligtvis glömmer jag någonting viktigt.
Tro nu inte att jag tar det alltför tungt, det hade ju varit trevligare och lättare om du varit hemma, och vi fått hjälpas åt att lösa och dela bekymrena, men mitt i alla bestyr gömmer det sej ändå glädje, på något förunderligt sätt känns det så, trotts att pannan allt emellanåt fåras av bekymrade veck, innan lösningen av problemen är funna, och kommer jag säkert att dra en lättnadens suck om vi lyckligt kommer över den dagen. Har just idag morgon vari ner till Seppäläs för att möjligen få lite extra smör därifrån tänkte jag, men nej, just ingenting. Har nog fått lite från annat håll, och den där tobaken du minns. Fick lite på den i förra veckan, och begärde jag att få hålla det för ändamålet. Vad säger du och tycker du om en sådan begäran. Förstår nog att dom hemma mer än väl behövde detsamma, men kommer det mera framdeles mot desamma bytet.
Biljetterna får vi nu inkommande tisdag, och ska jag väl sända dej en några medsamma. Hoppas du till dess skrivit vad ungefär du tror du behöver, och hur många jag ska sända till J:stad. Hade ju inte en aning om huru många jag sku börja beställa, och tog jag hundra sådär på en slump. Jag behöver nog inte hälften efter vad jag beräknat, så månne det inte ska räcka till för sådana som inte hör till församlingarna?
Fick inte personligen träffa eller tag på Andström när han var på trakterna. Nu har dom ju flyttat och installerat sej i Ekenäs, och ska jag så snart jag hinner sända dem en biljett. Men tänkte jag, om du ytterligare skulle skriva till dem en extra inbjudan. Tror det knappt, när de så nyss kommit dit, men som sagt försök en extra gång. Sen har jag kommit ihåg Nisse Nylund där nere. Honom tänkte jag skriva åt, och sen en annan som jag funderat på men inte vet hur på sätt man ska formulera inbjudningen. Vännen Paul, tror du han ska bjudas med fästmö eller ska vi bjuda dem båda skilt för sej? Sen talte du en gång om någon annan därifrån, men som sagt skriver du väl närmare åt vem jag ska sända. Dina vänner i Vallgrund hör ju till församlingen. Men bad jag G:son sköta om att dom verk-ligen kände sej bjudna. Har sprungit och stått i och om igen försökt, men är det alldeles omöjligt att få tag på en fotograf på söndagen. Hoppet jag hyste, den enda som möjligen för min skull sku ha brutit bestämmelserna har lagt sej sjuk och har en lång tid haft vikarie. Så efter allt att döma finns det väl ingen annan råd än att göra om det dagen efter, trotts att det nog förstås blir ett ”dagen efter” kort.
Min sommarledighet har ju begynt, solen skiner, häggarna håller på att slå ut i blom och är det varmt och vackert ute trotts att det lär varit köldgrader i natt.
Hoppas ”vår dag ” blir lika strålande vacker, den första begynnelsens dag på vår gemensamma livsvandring. Mattti käraste, det är både med längtan och bävan jag tänker på den dagen och blandas det nog ett stänk vemod i lyckokänslan, allvaret, tidsläget allt det ovissa och det att du så snart lämnar din lilla fru ensam och allena, det är malörtsdroppen i lyckobägaren och spöket som skymtar i bakgrunden. Dock det bästa av allt att vi får börja och överlämna hela vår livs-dag i en allsmäktig fadershand och veta, att ett fadersöga följer och leder oss i lust och nöd, till livets slut.
Din egen lilla Lisen
P.S Kände mej nog en aning och kanske lite mer en aning lovligt snål när jag läste om alla godsakerna du fått, på samma gång som jag delade din glädje,
lättade det skuldkänslan av att jag själv inget paket sänt. Ifall du inte gjort slut på cacaon skulle jag be om litet eller mycket, allt som det passar, för ett visst ändamål.
Karjalan Kaunas 7. 6. 1943 P.S. Nisse var här ikväll och sover han i vårt tält,
han ber om sin hälsning, kanske kommer han
Kl 2 – 3 på natten. på bröllopt D.S
Älskade, efterlängtade, Lisen
Jag har legat uppe på min brits och vänt mej oroligt utan att kunna sova. Mina tankar har hela tiden varit hos dej, kretsat omkring dej oavbrutet. Har legat och tänkt på tiden vi varit tillsammans, denna underbara period i mitt liv, då jag fått vara tillsammans med dej. Du som gett och gjort livet värt att leva, trotts krig och elände. Du som hjälpt mej att hoppas på framtiden, som visserligen synes så oviss, ovaraktig, men som man trotts detta hoppas på, ser framemot då man nån gång om Gud vill får lämna detta liv man tvingas att leva, för att återvända till din sida, för upptaga kampen för brödet för livet ”i nöd och lust”.
Jag har legat och i minnet genomgått första tidens sällskapande, då man blygsamt kamratligt följde dej hem till grinden, utan att våga ens kyssa dej. Den första kyssen du minnes, den kommer jag aldrig att glömma, huru man likasom badade i ett hav av sällhet och lycka, huru man riktigt skrattade av lycksalighet och huru hjärtat ville sprängas av sällhet. Det följde en tid då man inte riktigt visste var man hade sej själv och frågande sporde? Vad är meningen, och man sade sej att det kan ändå inte bli till nånting. Hemkomsten från Sverige, då förstod jag att man stod inför ett avgörande i vårt förhållande. Trotts mitt tvivel att nånting kunde bliva av vårt förhållande, så minnes jag huru jag otåligt väntade på bussen. Efter vår samvaro då hemma i J:stad, förstod jag att det fanns nånting att bygga på i vårt förhållande. Det kanske ännu finnes sidor hos oss båda som vi inte känna, som livet kommer att nöta bort, men tror jag nog att vi lärt känna varandra bra. Här slutar brevet, nästa sida är borta!
han ber om sin hälsning, kanske kommer han
Kl 2 – 3 på natten. på bröllopt D.S
Älskade, efterlängtade, Lisen
Jag har legat uppe på min brits och vänt mej oroligt utan att kunna sova. Mina tankar har hela tiden varit hos dej, kretsat omkring dej oavbrutet. Har legat och tänkt på tiden vi varit tillsammans, denna underbara period i mitt liv, då jag fått vara tillsammans med dej. Du som gett och gjort livet värt att leva, trotts krig och elände. Du som hjälpt mej att hoppas på framtiden, som visserligen synes så oviss, ovaraktig, men som man trotts detta hoppas på, ser framemot då man nån gång om Gud vill får lämna detta liv man tvingas att leva, för att återvända till din sida, för upptaga kampen för brödet för livet ”i nöd och lust”.
Jag har legat och i minnet genomgått första tidens sällskapande, då man blygsamt kamratligt följde dej hem till grinden, utan att våga ens kyssa dej. Den första kyssen du minnes, den kommer jag aldrig att glömma, huru man likasom badade i ett hav av sällhet och lycka, huru man riktigt skrattade av lycksalighet och huru hjärtat ville sprängas av sällhet. Det följde en tid då man inte riktigt visste var man hade sej själv och frågande sporde? Vad är meningen, och man sade sej att det kan ändå inte bli till nånting. Hemkomsten från Sverige, då förstod jag att man stod inför ett avgörande i vårt förhållande. Trotts mitt tvivel att nånting kunde bliva av vårt förhållande, så minnes jag huru jag otåligt väntade på bussen. Efter vår samvaro då hemma i J:stad, förstod jag att det fanns nånting att bygga på i vårt förhållande. Det kanske ännu finnes sidor hos oss båda som vi inte känna, som livet kommer att nöta bort, men tror jag nog att vi lärt känna varandra bra. Här slutar brevet, nästa sida är borta!
RSS Feed
