13 . 8. 1944
Käraste Lisen min.
Frid.
Skulle så stort skriva igår kväll, men var jag så sömnig. För hade jag måst stiga upp före sju och koka korvike? åt mej. Men det blev inte något sovande på natten här heller, för fick vi eldfunktion och fick jag sitta med telefon invid örat till kl. 2. på natten. Då var jag nog så sömnig så jag höll på att trilla från stolen.-----------
Jag skall också be att få tacka för paketena som anlände i förrgår, tusen tack skall du ha för alltsammans. Satt här då jag fick dem, man öppnar dem med samma förväntningar som man i forna tider öppnar julpaketen.-----
Jag fick härom dagen ett bokpaket från ”Taborförlaget”. Några av de senste nyheterna bl. a. Strindbergs och Lidmans väg till korset. En mycket intressant bok, så synd bara att den är så liten att man läser ut den i ett nafs. Majoren såg dem på hyllan och tog ut och tittade på dem. Jag fick också en som handlade om judarnas problem. Vi kommo in på ämnet, och talade bl.a. om de saker som S kände till. Jag visade S porträtt ur Härolden, varefter majoren tog Härolden och läste en artikel ur den.
Annars mår jag bra här, bättre kan man inte må under dessa förhållanden. Visst är det ett passande och ett kokande och paistande. Men jag har ju vanan inne från den tiden jag paistade pastorerna. Men nu är det ju några fiskaler som jag paistar. Vi har det rätt så gemytligt här. Majorn han är som en av oss andra, och kapten som är här är riktigt trevlig han också. Jag gjorde ett uppehåll och stekte plättar. Majorn kokte sylt av svarta vinbär och hallon. Socker sparade han inte på precist skulle man kunna säga, men jag är nu inte så mycket för sylten som du ju vet. Men plättarna blevo goda och sylten likaså. Så nu känner jag mej mätt och belåten på allt sätt.----
Så kan jag nu såhär i förbifarten nämna att jag om nu inte någonting oförutsätt inträffar kanske slipper hem i slutet av nästa månad. Men det är ju lång tid dit ännu, och dess-förinnan kan vad som helst inträffa så vi får nu ta det lugnt t.v. Något att se fram emot och hoppas på i alla fall. Han sade det just majoren då jag var inne och lade eld i ugnen. De har nämligen bröllopsdag 24.9 och tänkte han att jag skulle fara efter deras ringar samt köpa blommor och föra dem åt hans fru, som är i en by nära Tammerfors. Samtidigt skulle jag då försöka evakuera djurena nån annanstans. Hoppas att du fått mitt brev och att det nu kunde ordnas på något sätt.
Vi får ju hoppas att kriget tar slut på något sätt, för verkar det som om det inte skulle räcka så länge mera. Stora förhoppningar ställs ju på de nya männen, men ändå så har vi bara att vänta och se. Roligt skulle det vara att slippa hem till lillan och dej ett tag. Jag längtar så ibland efter er, då jag understundom släpper mej till att meditera och fundera. Slutar för denna gång mina rader med de käraste hälsningar till er båda.
Pappa Matti
Käraste Lisen min.
Frid.
Skulle så stort skriva igår kväll, men var jag så sömnig. För hade jag måst stiga upp före sju och koka korvike? åt mej. Men det blev inte något sovande på natten här heller, för fick vi eldfunktion och fick jag sitta med telefon invid örat till kl. 2. på natten. Då var jag nog så sömnig så jag höll på att trilla från stolen.-----------
Jag skall också be att få tacka för paketena som anlände i förrgår, tusen tack skall du ha för alltsammans. Satt här då jag fick dem, man öppnar dem med samma förväntningar som man i forna tider öppnar julpaketen.-----
Jag fick härom dagen ett bokpaket från ”Taborförlaget”. Några av de senste nyheterna bl. a. Strindbergs och Lidmans väg till korset. En mycket intressant bok, så synd bara att den är så liten att man läser ut den i ett nafs. Majoren såg dem på hyllan och tog ut och tittade på dem. Jag fick också en som handlade om judarnas problem. Vi kommo in på ämnet, och talade bl.a. om de saker som S kände till. Jag visade S porträtt ur Härolden, varefter majoren tog Härolden och läste en artikel ur den.
Annars mår jag bra här, bättre kan man inte må under dessa förhållanden. Visst är det ett passande och ett kokande och paistande. Men jag har ju vanan inne från den tiden jag paistade pastorerna. Men nu är det ju några fiskaler som jag paistar. Vi har det rätt så gemytligt här. Majorn han är som en av oss andra, och kapten som är här är riktigt trevlig han också. Jag gjorde ett uppehåll och stekte plättar. Majorn kokte sylt av svarta vinbär och hallon. Socker sparade han inte på precist skulle man kunna säga, men jag är nu inte så mycket för sylten som du ju vet. Men plättarna blevo goda och sylten likaså. Så nu känner jag mej mätt och belåten på allt sätt.----
Så kan jag nu såhär i förbifarten nämna att jag om nu inte någonting oförutsätt inträffar kanske slipper hem i slutet av nästa månad. Men det är ju lång tid dit ännu, och dess-förinnan kan vad som helst inträffa så vi får nu ta det lugnt t.v. Något att se fram emot och hoppas på i alla fall. Han sade det just majoren då jag var inne och lade eld i ugnen. De har nämligen bröllopsdag 24.9 och tänkte han att jag skulle fara efter deras ringar samt köpa blommor och föra dem åt hans fru, som är i en by nära Tammerfors. Samtidigt skulle jag då försöka evakuera djurena nån annanstans. Hoppas att du fått mitt brev och att det nu kunde ordnas på något sätt.
Vi får ju hoppas att kriget tar slut på något sätt, för verkar det som om det inte skulle räcka så länge mera. Stora förhoppningar ställs ju på de nya männen, men ändå så har vi bara att vänta och se. Roligt skulle det vara att slippa hem till lillan och dej ett tag. Jag längtar så ibland efter er, då jag understundom släpper mej till att meditera och fundera. Slutar för denna gång mina rader med de käraste hälsningar till er båda.
Pappa Matti
| 17.8. 1944 Käraste Lisen min. Guds Frid. Några rader igen innan jag går och lägger mej. Sitter alena här nu, för Lönnbom är ut tillsammans med L. ros. Jag fick sitta och jobba ganska länge igår kväll, blev dessutom väckt två-tiden då det var någon funktion här och lite skjutande. Annars så knogar jag på här såsom förut, kokar och pajstar. Idag var det snålsoppa igen med plättar till efterrätt Med massor av fin marmelad på. ”Då de rika sku´ veit hur de fattiga mår”. Tusen tack för raderna igår kväll. Du ska veta att jag slukar med intresse allt du skriver om lilla pian. Ibland tar jag fram kortet där hon ligger i gräset och tittar på henne. Kan inte fatta att hon är någonting av oss, skapad av Gud genom dej och mej. Du kan nog sända kortet som jag har henne i famnen på. Mjölpaketet kom idag, så tusen tack skall du ha för detsamma. Stekte plättar av det på fm.-------- Nu kom majoren och Lönnbom hem här hör jag på rösterna i korsun bredvid. På tal om ditt sjungande i radion så berätta nu när det är. Inte får vi in Vasa här på dagen, bara på kvällen. Men vore det ju roligt i alla fall att veta när det är om man händelsevis skulle få veta av nån bättre radio. Skriver inte mera nu för denna gång utan kryper jag i säng och hoppas att få sova gott hela natten. Puss .puss till Er båda. Din egen Matti |
V – vik den 23. 8. -44
Kära lilla pappsen!
Frid!
Här borde vara radioutsändning nu så du finge höra hurudan röst dottern din har, ty har hon som bäst sin obligatoriska sångövning. ”Sisu” tycks hon åtminstone ha, när hon slår sej på det, ty har jag försökt t.o.m. nappen. Ingenting duger just nu förutom möjligen mat, men åt hon för endast två timmar sen, så hon måste väl skrika då nu en stund.
Det hör ju nästan till ordningen för dagen den här tiden. Och håller hon visst igen på och blir en aning bortskämd, bara en aning. Men hur vore det om pappa lilla kom hem nu ett tag emellan och sköta lite grann. Det är visst det, att hon har lessamt efter pappa som görét.
Här håller jag annars just på att greja ihop paket åt dej, ty som jag väntade senast jag skrev, fick jag två stycken brev där du bad om skjorta mm. Vet du, det börjar bli nästan så gott som slut med ditt sämre skjortförråd. Dom är både trasiga och nötta och måste jag väl försöka lappa upp dom, fast de flesta av dem ser nog inte ut att vara någonting att nöta på. Den här var nu den bästa av dem, och hoppas jag den håller något, och skall det väl någon gång bli bättre tider också i det avseendet , så man får någonting nytt. Läste om dina kocktalanger och tycks du ju vara för den där maten du. Bra som sagt
att du övar upp dej, ty kan jag ju inte skryta med att vara så värst intresserad därav.
Mest ett nödvändigt ont när man inte har någonting annat trevligt arbete för händer. Men eftersom ni nu tycktes vara så snåla på snålsoppa bevektes jag till att hassa och köpa ett blomkålshuvud idag, fastän den lilla stackarn kostade hela 30 mk. Dyra och svåråtkomliga, men ät nu för hela marken. Vår egen kål blir just till ingenting i år,
ty äter masken upp den. De övriga grönsakerna äro ny egen skörd, förutom tomaterna förstås, som vi ju bara skörda en och en och äter vartefter.
Ja, det blev nog många pauser och uppehåll i den här skrivningen, annars hade du fått ett riktigt långt brev nu, om vi ska se på klockan från när jag började tills nu, från sju till halv elva. Långt och intressant får du tänka dej det nu i stället, ty är jag för trött att skriva mera nu. Christina sover ju äntligen nu sådär ordentligt till natten, efter det att hon ställde till med ett bättre kalas här som sista program, just som jag lagat henne till natten.
God natt då och tack för brevet som kom ikväll
Med kär hälsning
Din Lisen
Kära lilla pappsen!
Frid!
Här borde vara radioutsändning nu så du finge höra hurudan röst dottern din har, ty har hon som bäst sin obligatoriska sångövning. ”Sisu” tycks hon åtminstone ha, när hon slår sej på det, ty har jag försökt t.o.m. nappen. Ingenting duger just nu förutom möjligen mat, men åt hon för endast två timmar sen, så hon måste väl skrika då nu en stund.
Det hör ju nästan till ordningen för dagen den här tiden. Och håller hon visst igen på och blir en aning bortskämd, bara en aning. Men hur vore det om pappa lilla kom hem nu ett tag emellan och sköta lite grann. Det är visst det, att hon har lessamt efter pappa som görét.
Här håller jag annars just på att greja ihop paket åt dej, ty som jag väntade senast jag skrev, fick jag två stycken brev där du bad om skjorta mm. Vet du, det börjar bli nästan så gott som slut med ditt sämre skjortförråd. Dom är både trasiga och nötta och måste jag väl försöka lappa upp dom, fast de flesta av dem ser nog inte ut att vara någonting att nöta på. Den här var nu den bästa av dem, och hoppas jag den håller något, och skall det väl någon gång bli bättre tider också i det avseendet , så man får någonting nytt. Läste om dina kocktalanger och tycks du ju vara för den där maten du. Bra som sagt
att du övar upp dej, ty kan jag ju inte skryta med att vara så värst intresserad därav.
Mest ett nödvändigt ont när man inte har någonting annat trevligt arbete för händer. Men eftersom ni nu tycktes vara så snåla på snålsoppa bevektes jag till att hassa och köpa ett blomkålshuvud idag, fastän den lilla stackarn kostade hela 30 mk. Dyra och svåråtkomliga, men ät nu för hela marken. Vår egen kål blir just till ingenting i år,
ty äter masken upp den. De övriga grönsakerna äro ny egen skörd, förutom tomaterna förstås, som vi ju bara skörda en och en och äter vartefter.
Ja, det blev nog många pauser och uppehåll i den här skrivningen, annars hade du fått ett riktigt långt brev nu, om vi ska se på klockan från när jag började tills nu, från sju till halv elva. Långt och intressant får du tänka dej det nu i stället, ty är jag för trött att skriva mera nu. Christina sover ju äntligen nu sådär ordentligt till natten, efter det att hon ställde till med ett bättre kalas här som sista program, just som jag lagat henne till natten.
God natt då och tack för brevet som kom ikväll
Med kär hälsning
Din Lisen
V – vik den 1 . 9. -44
Älskade Matti
Frid!
En några rader igen såhär på kvällskvisten. Här har det skvalat och regnat hela dagen, så jag hann inte ens få mitt byke torrt. Du må tro jag var trött igår kväll. Klockan halv tio
redan var jag i säng, men så hade jag också vari i farten sedan kl. fyra på morron. Men sov jag idag i stället till halv nio. Funderar på de där paketena som ni förstås börjar längta efter, men hoppas jag ni har tålamod och väntar jag tills det blir någon vackrare dag, så jag kan få det ordnat och slipper till stan. Och böcklingen det var fråga om. Vet du det är ganska länge sen vi sett stjärten av någon sådan. Visserligen såg jag att någon hade skrivit på dagens tidning om att det lär ha funnits, men visst också lika hastigt för- svunnit, och du förstår skulle det i så fall bara vara av en händelse om man råkar få någon. Men som man är här ute i Västerviken och mera sällan kommer sej till stan, får man nästan titta i månen efter dem. Du kan ju förklara saken, men skall jag gärna nog ordna om och sända, bara som sagt jag får tag på någon.
Christina ligger och viftar och är hon inte riktigt belåten med tillvaron. Tror nästan det börjar bli i knappaste laget med maten hon får de senaste dagarna. Särskilt då det är sista kvällsmålet, så det ser ut som om jag skall få börja koka något mål åt henne nu, för att hon skall bli nöjd. Värsta tiden är ju ändå förbi, så jag får ju vara nöjd att det räckt såhär länge, och måste det nog gå härefter, så duktig som hon ändå är.
Du pappa lilla såhär kort om gott blir hälsningen ikväll och tror jag nästan vi går och ”tuta” nu, eller vad tycker du? Tycker du till omväxling skulle komma och sova med gumman nu ett tag, ty börjar det så småningom bli kallt om nätterna.
Hälsningar i mängd
Din Lisen
Älskade Matti
Frid!
En några rader igen såhär på kvällskvisten. Här har det skvalat och regnat hela dagen, så jag hann inte ens få mitt byke torrt. Du må tro jag var trött igår kväll. Klockan halv tio
redan var jag i säng, men så hade jag också vari i farten sedan kl. fyra på morron. Men sov jag idag i stället till halv nio. Funderar på de där paketena som ni förstås börjar längta efter, men hoppas jag ni har tålamod och väntar jag tills det blir någon vackrare dag, så jag kan få det ordnat och slipper till stan. Och böcklingen det var fråga om. Vet du det är ganska länge sen vi sett stjärten av någon sådan. Visserligen såg jag att någon hade skrivit på dagens tidning om att det lär ha funnits, men visst också lika hastigt för- svunnit, och du förstår skulle det i så fall bara vara av en händelse om man råkar få någon. Men som man är här ute i Västerviken och mera sällan kommer sej till stan, får man nästan titta i månen efter dem. Du kan ju förklara saken, men skall jag gärna nog ordna om och sända, bara som sagt jag får tag på någon.
Christina ligger och viftar och är hon inte riktigt belåten med tillvaron. Tror nästan det börjar bli i knappaste laget med maten hon får de senaste dagarna. Särskilt då det är sista kvällsmålet, så det ser ut som om jag skall få börja koka något mål åt henne nu, för att hon skall bli nöjd. Värsta tiden är ju ändå förbi, så jag får ju vara nöjd att det räckt såhär länge, och måste det nog gå härefter, så duktig som hon ändå är.
Du pappa lilla såhär kort om gott blir hälsningen ikväll och tror jag nästan vi går och ”tuta” nu, eller vad tycker du? Tycker du till omväxling skulle komma och sova med gumman nu ett tag, ty börjar det så småningom bli kallt om nätterna.
Hälsningar i mängd
Din Lisen
V – vik den 3 . 9. 44
Matti älskade hjärtevännen!
Frid!
Käraste min Matti, känner mej på något sätt så överväldigad inför den förhoppning om en möjlig fred i en snar framtid som de senaste nyheterna medfört, så jag tycker jag bara ville gråta. Ännu veta vi ju ingenting vad det innebär, och kanske också det medför av svårigheter för oss som land och kanske som enskilda, men vad vi hustrur först av allt tänker på är, att äntligen kanske vi ska börja få hem våra män. Skall det ändå ge ett slut på detta ändlösa krigande, som man så många gånger sett framför sej utan slut. Hur innerligt vi än längtar efter fred, är det också som om man ville gråta vid tanken på tyskarna och deras ställning. Inte för att vi nu här kan vara dem till någon hjälp, men sen när det går dåligt för dem, så överger alla dem. Skall den frågan månne lösas utan kravaller här månntro?
Du Matti, jag undrar hur det blir där nu? Månne ni fortsättningsvis kommer att stanna på gamla platsen, eller kommer ni kanske att börja flytta på er. Undrar bara om det kanske i så fall blir onödigt med den där grönsaksleveransen som det var fråga om. I alla händelser sänder jag det där mjölet i morgon du bad om, hur det sen går om du får det bakat. Det är samma mjöl i vardera påsarna, sammanmalet råg och vete, vilket borde bli ypperligt att baka av. Bertel har just varit och malat inatt till Pörtom, och kom han hem i morse. Han hade hela billasten härifrån byn. Är faktiskt lite villrådig nu vad jag ska göra med det övriga, och väntar jag kanske tills jag får höra något utav dej huru det blir. Smör kanske du också skulle börja behöva och hade jag tänkt sända nu, men återigen ville jag inte riskera att det komme bort, jag menar i så fall ni börjar röra på er och kanske inte alls får paketena. Därför kanske jag väntar litet på vidare meddelanden. Jag kanske ändå i väntan därpå sänder ett vanligt paket med grönsaker, så ni nu får någon snålsoppa som ni har möjlighet att koka och laga. Har varit till stan och övat nu på em. Och träffade jag Andström så han bad mej hälsa. Han var så stolt över sin lilla dotter som han påstod vara världens bästa. Men sade jag finns det nog en annan som är världens bästa. Han har ju varit upp till Torneå och hälsat på. Nämligen, han fick ju inte fara över till Haparanda för alla äventualiteters skull, utan dom fick i stället komma över.
Vårt sjungande om söndag blir kl. tre, och hörde jag idag att min värdige sångarbroder tillsammans med sin ”stallbroder” också de skall radiosjunga då samma dag. Undrar om du hört dem tillsammans . Jag menar förstås pastor Mattson, och sjunger dom riktigt bra och vackert tillsammans, så ni borde nog få höra. Det är nog annat det än då två oskolade pingströster uppträda, men med Guds hjälp och välsignelse över sångerna skall det väl gå.
Ja du Matti käraste! Satt här och småpratade med Christina ikväll förrän hon somnade, och undrade vi om vi snart kanske ska få lilla pappsen hem. Hon är så gullig må du tro när hon skall göra sina små inlägg och påståenden och ser så förståndig ut. Man väntar med spänning nu på varje ny dag och nytt meddelande.
Slutar så med de käraste hälsningar från Dina två
Christina och Alice
8 . 9. 1944
Käraste Lisen min!
Hjärtligt tack för brevena som kommit igår och i förrgår. Jag skall nu i all hast skriva några rader som svar. Måste nämligen om några minuter fara till posten. Här finns numera inga andra i sektionen än vi fyra här i hem korsun. Alla de andra har farit bakåt.
Vi far också kanske i morgon lördag eller på söndagen. Paketena skulle du nu inte behövt sända jag skrivit om. Hoppas du inte gjort det. Men om de nu avgått så är det ju precist ingen skada skedd. Smör är jag nog utan nu, har varit det en tid, men rett mej ändå då vi haft en stor fläskbit som vi stekt av morgon, middag och kväll.------
Det var tal om att vår adr. skulle ändras fr.o.m den 15 . 9. Men har det kommit återbud om saken, så vi har fortfarande kvar gamla adressen. Jag kan skriva åt pappa om saken, samt ge den nya adressen åt dem, så om du har nån förbindelse med dem så meddela samtidigt om detta.
Här har annars varit ett sjöslag som räckt i två dar. Mycket har jag inte kunnat sova under tiden, för har det varit ett skrål och liv som i helvetet. Mera om detta sedan muntligt. Jag tänkte så för mej själv, att nog är det bra att det blir slut, så slipper man allt som till detta krigande tycks höra.----------
Man väntar ju nu bara hur det skall bli och gå sist och slutligen för oss. Jag har inte vågat hänge mej åt drömmar om huru det skall vara att få komma hem, om det blir, för att inte sedan bli besviken om det sedan skulle bli på annat sätt. Bara vänta och hoppas det bästa av en dålig sak. Freden är ju välkommen men inte en sådan fred som för med sej fruktan för ett nytt krig i släptåget. Men den som lever får se.
Tills dess. Gud med oss.
Din Egen Matti
Matti älskade hjärtevännen!
Frid!
Käraste min Matti, känner mej på något sätt så överväldigad inför den förhoppning om en möjlig fred i en snar framtid som de senaste nyheterna medfört, så jag tycker jag bara ville gråta. Ännu veta vi ju ingenting vad det innebär, och kanske också det medför av svårigheter för oss som land och kanske som enskilda, men vad vi hustrur först av allt tänker på är, att äntligen kanske vi ska börja få hem våra män. Skall det ändå ge ett slut på detta ändlösa krigande, som man så många gånger sett framför sej utan slut. Hur innerligt vi än längtar efter fred, är det också som om man ville gråta vid tanken på tyskarna och deras ställning. Inte för att vi nu här kan vara dem till någon hjälp, men sen när det går dåligt för dem, så överger alla dem. Skall den frågan månne lösas utan kravaller här månntro?
Du Matti, jag undrar hur det blir där nu? Månne ni fortsättningsvis kommer att stanna på gamla platsen, eller kommer ni kanske att börja flytta på er. Undrar bara om det kanske i så fall blir onödigt med den där grönsaksleveransen som det var fråga om. I alla händelser sänder jag det där mjölet i morgon du bad om, hur det sen går om du får det bakat. Det är samma mjöl i vardera påsarna, sammanmalet råg och vete, vilket borde bli ypperligt att baka av. Bertel har just varit och malat inatt till Pörtom, och kom han hem i morse. Han hade hela billasten härifrån byn. Är faktiskt lite villrådig nu vad jag ska göra med det övriga, och väntar jag kanske tills jag får höra något utav dej huru det blir. Smör kanske du också skulle börja behöva och hade jag tänkt sända nu, men återigen ville jag inte riskera att det komme bort, jag menar i så fall ni börjar röra på er och kanske inte alls får paketena. Därför kanske jag väntar litet på vidare meddelanden. Jag kanske ändå i väntan därpå sänder ett vanligt paket med grönsaker, så ni nu får någon snålsoppa som ni har möjlighet att koka och laga. Har varit till stan och övat nu på em. Och träffade jag Andström så han bad mej hälsa. Han var så stolt över sin lilla dotter som han påstod vara världens bästa. Men sade jag finns det nog en annan som är världens bästa. Han har ju varit upp till Torneå och hälsat på. Nämligen, han fick ju inte fara över till Haparanda för alla äventualiteters skull, utan dom fick i stället komma över.
Vårt sjungande om söndag blir kl. tre, och hörde jag idag att min värdige sångarbroder tillsammans med sin ”stallbroder” också de skall radiosjunga då samma dag. Undrar om du hört dem tillsammans . Jag menar förstås pastor Mattson, och sjunger dom riktigt bra och vackert tillsammans, så ni borde nog få höra. Det är nog annat det än då två oskolade pingströster uppträda, men med Guds hjälp och välsignelse över sångerna skall det väl gå.
Ja du Matti käraste! Satt här och småpratade med Christina ikväll förrän hon somnade, och undrade vi om vi snart kanske ska få lilla pappsen hem. Hon är så gullig må du tro när hon skall göra sina små inlägg och påståenden och ser så förståndig ut. Man väntar med spänning nu på varje ny dag och nytt meddelande.
Slutar så med de käraste hälsningar från Dina två
Christina och Alice
8 . 9. 1944
Käraste Lisen min!
Hjärtligt tack för brevena som kommit igår och i förrgår. Jag skall nu i all hast skriva några rader som svar. Måste nämligen om några minuter fara till posten. Här finns numera inga andra i sektionen än vi fyra här i hem korsun. Alla de andra har farit bakåt.
Vi far också kanske i morgon lördag eller på söndagen. Paketena skulle du nu inte behövt sända jag skrivit om. Hoppas du inte gjort det. Men om de nu avgått så är det ju precist ingen skada skedd. Smör är jag nog utan nu, har varit det en tid, men rett mej ändå då vi haft en stor fläskbit som vi stekt av morgon, middag och kväll.------
Det var tal om att vår adr. skulle ändras fr.o.m den 15 . 9. Men har det kommit återbud om saken, så vi har fortfarande kvar gamla adressen. Jag kan skriva åt pappa om saken, samt ge den nya adressen åt dem, så om du har nån förbindelse med dem så meddela samtidigt om detta.
Här har annars varit ett sjöslag som räckt i två dar. Mycket har jag inte kunnat sova under tiden, för har det varit ett skrål och liv som i helvetet. Mera om detta sedan muntligt. Jag tänkte så för mej själv, att nog är det bra att det blir slut, så slipper man allt som till detta krigande tycks höra.----------
Man väntar ju nu bara hur det skall bli och gå sist och slutligen för oss. Jag har inte vågat hänge mej åt drömmar om huru det skall vara att få komma hem, om det blir, för att inte sedan bli besviken om det sedan skulle bli på annat sätt. Bara vänta och hoppas det bästa av en dålig sak. Freden är ju välkommen men inte en sådan fred som för med sej fruktan för ett nytt krig i släptåget. Men den som lever får se.
Tills dess. Gud med oss.
Din Egen Matti
RSS Feed
