10. 9 . 1944
Käraste efterlängtade Lisen min
Det är söndagsmorgon och sitter jag här och har ingenting särskilt att göra.
Vi skall just sätta upp f.m. potatisen. Skall därför under tiden skriva några rader åt dej. Vi sitter ännu kvar här i vår korsu och håller på att evakuera åt andra. Lagerros far väl idag, men kommer jag troligtvis med Lönnholm, tills vi får allting klart här. Helst är jag här så länge, tills jag får höra huru det blir för oss, om vi kommer att få fara hem, eller om vi ska stanna under vapen. Men detta får man nu höra så fort fredsvillkoren bliva klara.
Det hörs nog på de flesta man talar med att den gängse uppfattningen är den, att vi kommer att slippa hem. För min egen del så är jag nog ganska skeptisk till saken. Tror i detta fall ingenting mera än jag ser. Så har man ingenting att gräma sej över ifall att det börjar smälla igen. Vilket skulle vara så typiskt för våra östra grannar. Jag kommer såväl ihåg gumman här i Koirinaja, som sade som tillägg till mitt resignerade svar på hennes undran, då vi under återtåget anlände till K och inte orkat hålla stånd mot övermakten.
De äro för många sade jag henne. ” Ja sitten viela piru nilta auttaa”. Och det verkar nog som om dom givits makt och välde åtminstone till en tid. Nu verkar det ju som om hela norra Finland skulle gå åt också. Så vi har dem alldeles inpå knutarna. Tänker man sej något närmare över saken så öppnar sej sorgliga perspektiv. Men man behöver ju inte hänge sej åt spekulationer, utan taga en dag i sänder.-------
Helst av allt vill vi hem nu, bara det på något sätt låter sej göras! Någon permis ser jag inte ut att slippa på förrän det klarnat läget något. Blir det så att vi slipper hem, så är det ju onödigt att komma hem emellan. Det är ju bara så retfullt att återigen resa tillbaka.
Allt detta avgörs nog i dessa dagar. Kanske är det klart då du fått detta brev.--------
Idag var det du skulle sjunga. Sorgligt nog så har vi så dålig radio här så vi hör nog inte Vasa på dagarna. Dessutom så måste jag till posten just den tiden. Jag vet ännu inte huru på sätt jag skulle kunna arrangera saken.-----------
Karl-Erik har jag träffat. De ligger igen några km härifrån. Var en dag dit för att träffa honom. Han har en rätt så bra radio, skall ringa och fråga om han hör Vasa.---------
Namnet på blomman du fick hörde jag nog namnet på, men det har jag naturligtvis glömt bort, så du får väl hålla dej till det namnet du nämnde.
Men du skall vet att jag längtar efter er båda och hoppas på den dagen då jag skall få komma hem. För huru lång tid det sedan blir, om det nu blir återstår att se.
Lagerros sitter som bäst här mitt emot mej och säjer att jag ska stanna med Lönnholm. Detta har jag ingenting emot och det blir nu inte så länge, om nu ingenting oförutsett inträffar. Ja, så var det ingenting mera för denna gång, så jag tänker väl på avslutning. Brevena går antagligen direkt till den nya platsen, men får jag ju dem i sinom tid.
De käraste hälsningar till er alla
Först och främst dej och lilla Stina
Käraste efterlängtade Lisen min
Det är söndagsmorgon och sitter jag här och har ingenting särskilt att göra.
Vi skall just sätta upp f.m. potatisen. Skall därför under tiden skriva några rader åt dej. Vi sitter ännu kvar här i vår korsu och håller på att evakuera åt andra. Lagerros far väl idag, men kommer jag troligtvis med Lönnholm, tills vi får allting klart här. Helst är jag här så länge, tills jag får höra huru det blir för oss, om vi kommer att få fara hem, eller om vi ska stanna under vapen. Men detta får man nu höra så fort fredsvillkoren bliva klara.
Det hörs nog på de flesta man talar med att den gängse uppfattningen är den, att vi kommer att slippa hem. För min egen del så är jag nog ganska skeptisk till saken. Tror i detta fall ingenting mera än jag ser. Så har man ingenting att gräma sej över ifall att det börjar smälla igen. Vilket skulle vara så typiskt för våra östra grannar. Jag kommer såväl ihåg gumman här i Koirinaja, som sade som tillägg till mitt resignerade svar på hennes undran, då vi under återtåget anlände till K och inte orkat hålla stånd mot övermakten.
De äro för många sade jag henne. ” Ja sitten viela piru nilta auttaa”. Och det verkar nog som om dom givits makt och välde åtminstone till en tid. Nu verkar det ju som om hela norra Finland skulle gå åt också. Så vi har dem alldeles inpå knutarna. Tänker man sej något närmare över saken så öppnar sej sorgliga perspektiv. Men man behöver ju inte hänge sej åt spekulationer, utan taga en dag i sänder.-------
Helst av allt vill vi hem nu, bara det på något sätt låter sej göras! Någon permis ser jag inte ut att slippa på förrän det klarnat läget något. Blir det så att vi slipper hem, så är det ju onödigt att komma hem emellan. Det är ju bara så retfullt att återigen resa tillbaka.
Allt detta avgörs nog i dessa dagar. Kanske är det klart då du fått detta brev.--------
Idag var det du skulle sjunga. Sorgligt nog så har vi så dålig radio här så vi hör nog inte Vasa på dagarna. Dessutom så måste jag till posten just den tiden. Jag vet ännu inte huru på sätt jag skulle kunna arrangera saken.-----------
Karl-Erik har jag träffat. De ligger igen några km härifrån. Var en dag dit för att träffa honom. Han har en rätt så bra radio, skall ringa och fråga om han hör Vasa.---------
Namnet på blomman du fick hörde jag nog namnet på, men det har jag naturligtvis glömt bort, så du får väl hålla dej till det namnet du nämnde.
Men du skall vet att jag längtar efter er båda och hoppas på den dagen då jag skall få komma hem. För huru lång tid det sedan blir, om det nu blir återstår att se.
Lagerros sitter som bäst här mitt emot mej och säjer att jag ska stanna med Lönnholm. Detta har jag ingenting emot och det blir nu inte så länge, om nu ingenting oförutsett inträffar. Ja, så var det ingenting mera för denna gång, så jag tänker väl på avslutning. Brevena går antagligen direkt till den nya platsen, men får jag ju dem i sinom tid.
De käraste hälsningar till er alla
Först och främst dej och lilla Stina
V-vik 10. 9. –
Söndag kväll
Älskade Matti!
Frid!
Ja, så har man då det här ”dagsverket ” uppskrivet och över för den här gången igen, och som vanligt känner man sej riktigt schack matt efteråt. Det är förstås en viss spänning framför mikrofon som gör att man känner sej riktigt trött efteråt och sa Georg sej känna på samma sätt. Undrar om du kunnat höra, och undrar jag vad kritiken inom dej har att påstå. Om än det nu inte är för det fina utförandets skull vi sjungit, så har ju alla ändå sin bedömning, och tyckte du med rätta att det inte var så bra som du kanske hoppats få lyssna till. Vet sen inte vad det berodde på, men gick det nog lite rokot tyckte vi själva åtminstone, och mikrofon ville han ju inte riktigt heller få på rätt plats, trots flera omflyttningar. Nåja, detta om detta. Annars tyckte jag sjöng Georg riktigt bra. Sen ett tack för brevet som kom igår kväll, kärt och välkommet. Frun din har annars visst börjat slarva rätt duktigt när hon skriver numera, eftersom jag igår igen fick ett brev tillbaka, vilket jag skrivit den 18-de. Tycker det är så gammalt nu redan så jag ids inte sända det mer, förresten stod där visst ingenting av vikt. Förstår bara att du i sammanhanget fått vänta länge på brev.
Ja, nu vänta vi bara med spänning på ”freden”, väntar för varje dag få höra något nytt och närmare detaljer därom. Så kanske man något så-när kan börja räkna ut hur snart man får vänta hem dej. Tänk du, det har man ju inte riktigt vågat drömma om ligga inom möjligheternas gräns i någon närmare framtid som man nu gör. Vi väntar dej och Christina har visst vuxit en hel del när du får se henne, över 5 kg redan. En snäll och glad liten pia. Våra käraste hälsn.
Din Lisen
Söndag kväll
Älskade Matti!
Frid!
Ja, så har man då det här ”dagsverket ” uppskrivet och över för den här gången igen, och som vanligt känner man sej riktigt schack matt efteråt. Det är förstås en viss spänning framför mikrofon som gör att man känner sej riktigt trött efteråt och sa Georg sej känna på samma sätt. Undrar om du kunnat höra, och undrar jag vad kritiken inom dej har att påstå. Om än det nu inte är för det fina utförandets skull vi sjungit, så har ju alla ändå sin bedömning, och tyckte du med rätta att det inte var så bra som du kanske hoppats få lyssna till. Vet sen inte vad det berodde på, men gick det nog lite rokot tyckte vi själva åtminstone, och mikrofon ville han ju inte riktigt heller få på rätt plats, trots flera omflyttningar. Nåja, detta om detta. Annars tyckte jag sjöng Georg riktigt bra. Sen ett tack för brevet som kom igår kväll, kärt och välkommet. Frun din har annars visst börjat slarva rätt duktigt när hon skriver numera, eftersom jag igår igen fick ett brev tillbaka, vilket jag skrivit den 18-de. Tycker det är så gammalt nu redan så jag ids inte sända det mer, förresten stod där visst ingenting av vikt. Förstår bara att du i sammanhanget fått vänta länge på brev.
Ja, nu vänta vi bara med spänning på ”freden”, väntar för varje dag få höra något nytt och närmare detaljer därom. Så kanske man något så-när kan börja räkna ut hur snart man får vänta hem dej. Tänk du, det har man ju inte riktigt vågat drömma om ligga inom möjligheternas gräns i någon närmare framtid som man nu gör. Vi väntar dej och Christina har visst vuxit en hel del när du får se henne, över 5 kg redan. En snäll och glad liten pia. Våra käraste hälsn.
Din Lisen
12.9. 1944
Käraste Lisen min!
Frid!
Jag får ingen post numera förrän jag kommer till nya stället, varför det vill bli en aning trist i längden. Men jag skall i alla fall skriva några rader till dej under tiden som jag väntar på att det skall bli någon förändring i tillvaron. ------
Det är med en viss spänning som man lyssnar på nyheterna, och med varje gång lyssnar man med spänning, att det skall ha kommit nån rapport från Moskva.
Det är nog några nervspännande dagar just dessa av förhoppningar eller missräkning.
Man hoppas ju helst av allt det bästa möjliga.--------- Trotts allt så tror jag hela armén, på något undantag när väntar på att få fara hem. Det skulle nog bli en besvikelse för många, om det igen skulle krångla till sej så att hoppet skulle grusas. Nu då allting ställts på detta sätt, för att vi skall kunna dra oss bakom tvångsgränsen. Men vi får så lov att också i detta skede taga en dag ett ögonblick i sänder. För många blir ju hempermitteringen ett problem.
Så har också jag också tänkt mej in i huru det skall gestalta sig för mej, och huru man skall ställa sej då man sist och slutligen kommit så långt.-----
En Sverige resa har ju hela kriget lekt mej i hågen, vår bröllopsresa du vet. Men kan det nog vara svårt att få pass i dessa tider. Men nog skall det försökas alltid, var så säker. Jag skrev till Pethrus här igår och skall jag sända dig duplikatet så småningom. Här i korsun finns ingen annan numera än Lönnholm och jag. Vi har sovit mest hela dagen, så inte går det nån nöd på oss inte. De käraste hälsningar till dej och pian från din
Egen Matti
Käraste Lisen min!
Frid!
Jag får ingen post numera förrän jag kommer till nya stället, varför det vill bli en aning trist i längden. Men jag skall i alla fall skriva några rader till dej under tiden som jag väntar på att det skall bli någon förändring i tillvaron. ------
Det är med en viss spänning som man lyssnar på nyheterna, och med varje gång lyssnar man med spänning, att det skall ha kommit nån rapport från Moskva.
Det är nog några nervspännande dagar just dessa av förhoppningar eller missräkning.
Man hoppas ju helst av allt det bästa möjliga.--------- Trotts allt så tror jag hela armén, på något undantag när väntar på att få fara hem. Det skulle nog bli en besvikelse för många, om det igen skulle krångla till sej så att hoppet skulle grusas. Nu då allting ställts på detta sätt, för att vi skall kunna dra oss bakom tvångsgränsen. Men vi får så lov att också i detta skede taga en dag ett ögonblick i sänder. För många blir ju hempermitteringen ett problem.
Så har också jag också tänkt mej in i huru det skall gestalta sig för mej, och huru man skall ställa sej då man sist och slutligen kommit så långt.-----
En Sverige resa har ju hela kriget lekt mej i hågen, vår bröllopsresa du vet. Men kan det nog vara svårt att få pass i dessa tider. Men nog skall det försökas alltid, var så säker. Jag skrev till Pethrus här igår och skall jag sända dig duplikatet så småningom. Här i korsun finns ingen annan numera än Lönnholm och jag. Vi har sovit mest hela dagen, så inte går det nån nöd på oss inte. De käraste hälsningar till dej och pian från din
Egen Matti
14. 9. 1944
Älskade Lisen min!
Guds nåd och frid
Intet är som väntans tider, men den som väntar på någonting gott väntar aldrig förgäves.
Om det nu sedan blir någonting gott återstår att se. Trotts att man fruktar för vad som kommer att fordras av oss som nation, så kan det inte överskugga den förhoppningen om att vi skall slippa hem till våra egna kära.-----------
Tanken härpå har de senaste dagarna gjort mej riktigt sjuk. Jag minns inte när jag skulle så intensivt ha längtat efter dej käraste, som nu dessa senaste dagar. Längtan efter att få sluta dej i min famn med den tanken i bakgrund att inte behöva återvända, gör att det svindlar för en på ett underligt sätt. Nej, man vågar inte fortsätta tankegången vidare. Ännu så vågar jag inte tro på denna överväldigande lycka, att på detta sätt få återvända hem till dej och Christina. Nog skall det i så fall bli en underbar dag att få se henne.
Hon börjar bli antar jag rätt så stor redan. Jag minns litet huru stor Ethels flicka var vid tre månader.-----------------
Här sitter vi ännu allt fortfarande, så jag har inte fått någon post nu på snart en vecka.
Men snart så blir det nog antagligen någon ändring åt andra hållet. Och då vi förenas med de andra, så får jag posten som anlänt under tiden vi varit här.-------- Jag kommer nu efter en stund att fara och hämta pengar, vår avlöning, samt en del andra jobb. Annars så blir det bara ett sovande här för oss. Men om det nu blir allmän evakuering får vi nog jobba och antar jag nätter och dar.
Slutar så för denna gång mina rader med de käraste hälsningar från din egen
Ps. Sänder nu samtidigt till dej Matt
brevet jag sände åt Pethrus.Ds
Älskade Lisen min!
Guds nåd och frid
Intet är som väntans tider, men den som väntar på någonting gott väntar aldrig förgäves.
Om det nu sedan blir någonting gott återstår att se. Trotts att man fruktar för vad som kommer att fordras av oss som nation, så kan det inte överskugga den förhoppningen om att vi skall slippa hem till våra egna kära.-----------
Tanken härpå har de senaste dagarna gjort mej riktigt sjuk. Jag minns inte när jag skulle så intensivt ha längtat efter dej käraste, som nu dessa senaste dagar. Längtan efter att få sluta dej i min famn med den tanken i bakgrund att inte behöva återvända, gör att det svindlar för en på ett underligt sätt. Nej, man vågar inte fortsätta tankegången vidare. Ännu så vågar jag inte tro på denna överväldigande lycka, att på detta sätt få återvända hem till dej och Christina. Nog skall det i så fall bli en underbar dag att få se henne.
Hon börjar bli antar jag rätt så stor redan. Jag minns litet huru stor Ethels flicka var vid tre månader.-----------------
Här sitter vi ännu allt fortfarande, så jag har inte fått någon post nu på snart en vecka.
Men snart så blir det nog antagligen någon ändring åt andra hållet. Och då vi förenas med de andra, så får jag posten som anlänt under tiden vi varit här.-------- Jag kommer nu efter en stund att fara och hämta pengar, vår avlöning, samt en del andra jobb. Annars så blir det bara ett sovande här för oss. Men om det nu blir allmän evakuering får vi nog jobba och antar jag nätter och dar.
Slutar så för denna gång mina rader med de käraste hälsningar från din egen
Ps. Sänder nu samtidigt till dej Matt
brevet jag sände åt Pethrus.Ds
RSS Feed
