Nu börjar livet som gifta för Matti och Alice!
Matti ute vid fronten vid Karelska näset och Alice hemma på gården. Permissionerna är sparsamma och umgänget sker mest brevledes
Min kära hustru. Frid.
Sitter här vid bordet igen och skriver till dej några rader. Mina tankar går titt som tätt till dej däruppe och undrar jag huru du skulle ha det. Tack för brevet som kom igår. Det är roligt att se hur humöret återvänt. Såg nog på stationen att inte voro tårarna så allt för långt borta. Inte var det så lätt för mej heller, som jag kanske nämnt förut, så var det nog den tråkigaste gången jag reste ut. Men har det för mej börjat gå bättre nu också. Jag har haft en aning mera jobb nu om dagarna då Julle varit borta, men kommer han i morgon på e.m. Efter vad det hörs så har det inte gått så vidare bra för dem där i J:stad, utan fick dom stryk första matchen och frestar det nog, så segersäkra som dom voro då de reste. Annars så händer det ett och annat nuförtiden här. En par av pojkarna som inte gåvo hedersbetygelse eller honnör för en officerspatrull blevo bestraffade med 2 dygns skärpt arrest, och fick de stå idag med 16 kg i packningen och 8 kg i brödväskan. Inte vidare trevligt i sommarhettan. En av grabbarna stod nog och gungade av utmattning. De är inte så vidare uppmuntrande för oss att se på de heller, och ville man nog bli bitter åt småaktigheter. Det finns saker och ting som man ser här som inte precis gör en glad. Sektionen har fått två stycken radior av ”Propaganda reveljet” för manskapets behov. Men inte har manskapet fått dem, utan den ena har und.hålls chefen, och den andra kommendören. Mej kvittar det för min egen delm men för andras skull. Då det låss varas så precist med en del sakerm allting skall gå efter reglementetm så tycker man att också i dessa saker kunde man vara ordentlig och rättvis. Sektionen fick häromsistens 7000 mk att använda till förströelse såsom böcker spel mm. Det har hänt en gång förut, och kapten Raassina var till H-fors och köpte en massa skräpböcker som ingen brydde sej om att läsa. Bl.a hade han köpt en del småbarnspel som ingen brydde sej om att använda. Jag gick till Spök och bad honom ringa till R och ha honom att köpa lite bättre böcker den här gången, vilket han lovade göra.
Detta om detta som rör sej om detta man lever i härute. Undrar huru det månne är med krigsmånadslönen, har du varit och försökt få ut den ännu. Jag skickade ett intyg över mitt varande i tjänst här, och hoppas jag att du fått det. Om du sänder något paket, så kan du sända sötningsmedel samtidigt för det glömdes nog hemma. Så skulle jag vilja ha några stycken kort till. Utav det där vi sitter och ror i samma båt 3 st. Det som är taget vid frihetsstatyn 3 st samt av det där när jag står och klämmer dej på skären, du veit, samt några st av bröllopskortena de som du tycker är bäst.
Så kunde du ringa hem till J:stad så fort du kan och be dem sända med någon som är hemma på permis, simdräkt eller byxor. Vet nu inte huru jag har med den saken, men tror nog att jag borde ha nånting i den vägen. Dessutom en sidenskjorta med kort ärmar mamma vet nog, du veit.
Ja så var det slut för dagen från M.E
Käraste hälsningar till min egen
Kära lilla lilla hustru
Din Egen Matti
Obs!Bif kort från frihetsstatyn!
Käraste lilla gubben min! Frid
Det är tisdag, och nu äntligen efter en lååång veckas väntan fick jag först idag dina brev, men kom det ju då också hela tre stycken på en gång. Tusen Tack!
Du förstår jag gått här och oroat mej, med anledning härav och funderat om det månne berodde något, hade något samband med avfärden härifrån. Roligt var det att höra att allt hade gått bra för dej. Har annars, kan inte riktigt fatta och förklara hur det hela gått till, kanske är det så enkelt som att de tu verkligen upplevt och känner att de äro ett, kanske är det alla gemensamma gjorda upplevelser, löftena inför gud, och särskilt har jag kommit ihåg stunden efteråt inför Guds ansikte. Kände och tyckte att det var som om Gud själv trotts allt hade beseglat vårt förbund, och blir det någon gång svårt och man kanske frestas att tvivla därpå, då önskar jag åter bli påmind om den stunden. Då Matti, ska du åter ta mej vid handen och på nytt krypa ned där inför Honom igen, bära fram oss själva inför hans ansikte.
Kanske är det allt detta som gjort det så dyrbart värdefullt för mej, och mer än förr påmint mej om att Du, jag allt ju vilar i vår faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då. Det har ju såväl i ny som nedan skiftat om därinne sen du reste, vilket också förstås skymtat fram mellan raderna när jag skrivit, och har man nog känt sej en aning duven. Men lättade det betydligt med morgonposten i dag, och i stället för grälor tror jag rakt att han fick en riktigt kärleksfull blick den postiljon, och ett extra soligt leende tack vare den värmebölja jag vid åsynen av honom, eller var det brevena, kände där inombords.
Visste inte riktigt vad jag sku börja tro om dröjsmålet och sa´jag nog åt mamma igår kväll, att får jag nu inget brev i morgon så, ja då blir jag visst tvungen att vidtaga några åtgärder. Kanske har han i ensamheten nyktrat till, vaknat upp till fakta och funnit för gott att separera i och för alla eventualiteters och vidare efterräkningars skull. Nåja jag slapp ju besväret och felet med hela eländet, förseningen. Trotts att jag nog genast påminde farbrodern därom, har han ändå gått och undrat vem och var personen ifråga fanns. Själv känner jag mej också rätt så ovan ännu, och har jag nog inte riktigt lärt mej lystra till det nya tilltalsordet. Förrästen får jag fortsättningsvis vara ”fröken” alla dagar. Den gamla inrotade vanan och känner jag mej inte alls förnärmad därför, eller på något sätt illa berörd därav.
Sänder här kortena du beställde av Saga. De övriga har jag ännu inte hunnit få. Sen var det ditt köpkort, ryggen du ville ha, hur går det om den inte mera finns? Tog det nämligen när vi räknade kuponger, tvivlar på om jag mera hittar det, men ska jag försöka ytterligare söka i morgon bitti där bland våra kuponger.
Mamma hälsade och undrar om det blir något annat än tuppar av dina försökskycklingar, för övrigt hälsa vi alla- Och en hjärtekram
sänder Din egen Alice
P:S Har sökt , men kan nog inte få tag på någon kvarleva av kortryggen, tyvärr.
Älskade lilla gubben min Frid!
Fick brev av min man idag för vilket jag först får säja ett Tackar – allra – mjukast! Det är nog rätt så sent redan och vore det nog skäl att gå och lägga sej, för en som knappt vill hinna få sömnen ur ögonen och bli startklar till kl åtta om mornarna. Tyvärr hör jag redan i andanom någonting liknade ett svagt mummel där nerifrån Näset, ja du kanske redan rentav tror det gått därhän och påminner dej om min hotelse om att inte skriva på en hel vecka om ja – om.
Ja, eftersom jag två hela dar´helt och hållet tycks ha förgätit din existens, så kanske jag, för att nu inte alldeles falla i onåd griper verket an, nu då kommer här på en lite tripp och hälsar på med en rad eller ett par och får mej en liten pratstund förrän jag kryper i min säng -------- ensam.
Annars har jag nog haft främmande här, en och annan nu och då, så inte har man ju alltid varit ensam, trotts att du övergav mej. På tal om främmande, i onsdags hade vi riktigt storfrämmande här hos Englunds och förökas namnena här i vår gästbok. C. M Söderman med familj var här och hälsade på och hade vi det riktigt trevligt, gemytligt tillsammans. Här har nog varit nästan ständigt ett kommande och gående, någon sorts efterdyning av festandet och är dom ju nyfikna att komma och titta på hur vi hare´t förstås. I morgon blir det igen en
fru och fröken bjudning. Undrar sen på om det inte vankas brev så ofta som det borde.
Tröttheten och skymningen tar överhanden, varför det kanske är bäst att jag skrider till avslutning av raden här. Får vi väl kanske ändå innan jag slutar lov att lite hålls på spänningen, angående om ´et som spökas på andra sidan. Skulle nog haft lust att hålla dej på sträckbänken lite grand men har jag väl inte riktigt hjärta ändå. Du Matti, förstår jag saken rätt, så oerfaren jag är så tror jag knappt du behöver spekulera på någon ny titel ännu varken för dej eller Din egen Lisen.
Min egen älskade!
Frid!
Det är den allra vackraste sommardag, soligt och varmt och ljuvligt utan att vara för kvavt och hett. Hade tänkt ta mej en riktig sådan där långpromenad per brev idag, och hade jag tänkt ren tidigt idag komma och hälsa på, men ……. Efter det jag sent omsider kom mej i farten och kom ut på trappan där jag satt en stund och lapade sol, svek mej mina tidigare gjorda goda föresatser. Där var så varmt och skönt, inte en molntapp på himlen och fick jag för första gången i sommar den där känslan av hur skönt det sku´vara med ett uppfriskande dopp.
Alltnog jag föll för frestelsen, svek mina tidigare planer och sällskapet jag spekulerat på för dagen, det svek mej också, eller kanske var det jag som var otrogen. Försökte nog uppbjuda hela min övertalningsförmåga. Dvs jag satt och fantiserade igen om hur allting hade varit trevligare, hur allting sku´bli ännu soligare, vackrare, roligare. Man känner hur man ville dela det alltsammans med den älskade, och hyste jag en fåfäng önskan och kände jag åter en hopplös längtan, den där ständigt återkommande, du veit.
Jag har tänkt och reflekterat över en sak, och i samband därmed kommer särskilt minnet av en dag för mej, dagen efter den där nattliga uppgörelsen, du minns. Det kom för mej också idag, där vi lågo och solade oss Ethel och jag ute vid Sallys villa, och man kände sej ensam trotts att man inte var ensam. Jag tänkte på hur det är när man är tillsammans. Man promenerar tillsammans, vandrar hand i hand mången gång tysta, ordlösa sitter man eller går man där, man känner ändå varandras närhet, känner att man äger varandra, känner det med en blick, och en stunds handtryckning övertygar en om och liksom säger; ” Jag är här, här vid din sida”.
Det är i samband med sådana tankar som jag särskilt kommer ihåg dagen jag redan nämnde om här ovan. Vet inte, kanske berodde det på nattens upplevelser vårt samtal, under vilket jag kände hur allt vad jag under dagen byggt upp av motståndskraft sådär småningom fick ge vika och du tog tag i mej -----------
Jag gav mej -----------helt. Matti käraste, jag har gett mej åt dej förut, som du sade, men det var då du vann mej. Jag har påmint mej den efterföljande dagen hur intensivt jag kände min kärlek, och för varje liten stund längtade få vara och känna din närhet, och undrade jag under dagens lopp huruvida du kände något liknande. Svaret det kom av sej självt, då på kvällen midsommarafton, när vi vandrade där vid Georgs och du klädde i ord alla mina tankar, och märkte jag då att vi båda två behärskades av samma känsla. Det är underligt vilket värde allting får så här efteråt, mycket mera än om man ständigt dagligen finge vara tillsammans, icke sant?
Hade en riktigt spännande upplevelse därute idag. Där uppenbarade sej en huggorm och ställde till en sådan skräck och uppståndelse där på närmsta grannvillan. Med ett tag blevo de som kastade upp på verandan, alla dom där stadsfröknarna, och stodo de där och jämrade sej hurusom de hade till hjärtat, en mera än den andra. Och var det vi landkrabbor som fick förhjälpa husets herre att få död på den. Var vi inte modiga, så som den väste och spottade och levde om, och var det nog hemskt spännande och nervkittlande innan vi hade kål på den.
Har just grejat ihop två paket åt dej här, potatis i det ena, men gick det inte många i ett två-kilos paket. Det andra innehåller bl.a även lite smör. Har nog saltat på det riktigt duktigt, men misstänker jag det är i upplösningstillstånd vid framkomsten. Du skriver väl sen hur det gått med innehållet, hur länge det nu dröjer på väg.
Sköt nu väl om dej så du inte hamnar i några dåliga böcker, en sådan disciplin som ni fått. Hoppas den där kortryggshistorien inte har några menliga följder.
Kamerakorten anländer så småningom. Krigsmånadslönen, dom hade ju utbetalning av den igår, och var jag ju och fick min beskärda del, och fick jag utan vidare för två månader direkt. Har lagt undan tionden, resten spar vi väl för ändamålet.
Slutar igen för denna gång med många kära hälsningar, en kram och kanske en puss från
Din egen Lisen
Min egen kära hustru. Frid.
Kommer just in efter att ha suttit nästan hela kvällen i radisternas blockhus och resonerat tillsammans med kusin Helmer och Kalle Berg, Leas bror. Pojkarna härinne snarkar och sover sin sötaste sömn, men har jag legat och sovit nästan hela dagen och vilat mej ordentligt, med den påföljd att jag just nu känner mej pigg och kry. Just nu, förrän jag började skriva mina rader har jag suttit och pimplat i mej en stor ryssmugg härligt rykande äkta kaffe ( märkväl äkta) . Vi fick nämligen av staten nu vid senaste utdelning en smula äkta vara. Dessutom bakade jag mej en fin kaka, som jag efter att den kallnat, avnjutit och smakade den inte så allt för ganska illa.
Vi har som sagt suttit och resonerat om våra respektive bättre hälfter, och det samstämmiga uttrycket har varit, om man ändå finge vara hemma hos lilla hon. Sitta så här på söndagskvällen med en bok i knäet, med radiomusik och dämpad belysning, och hon sittande i den andra länstolen med ett handarbete, virkande på små mystiska plagg, som man inte såhär att börja med kan förstå vem dom ska tillhöra, -du veit, inte sku´he bätter vaa från he. Men nu sitter man i ett pafftält och skriver några fattiga rader, hundratals km från henne dit ens tankar oupphörligt gå. Skrivningen ackompanjeras nu just av maskingevärens ilskna knatter och 6 tum gevärens dova krevader någon km härifrån.
Natthimlen är mulen och dyster och det hjälper inte till att förhöja stämningen, eller dämpa den längtan som gör sej påmind.
Du! Jag har tänkt så smått om vi inte skulle beställa länstolarna vi voro och titta på då du minns, eller vad tycker du, ska vi vänta? Du får ju göra som du vill i den här saken. Inte för att det nu brådskar, men tror jag inte att de bättrar heller med att vänta. Men som sagt, du gör ju som du tycker. Inte har du väl händelsevis hört om huru de blir med möblemanget vi spekulerat på, har de närmat sej avgörandet ännu månne? Nåja inte ska vi håsa i de fallet heller, så att de skulle se alltför mycket ut som om vi äro mycket angelägna. Men bra vore det ju för oss, om de så vore att direktörns köper sej nya möbler, att vi då övertoge deras, men som sagt det brådskar inte på något vis.
Jag läste i J:stads tidningen att Haldins ska uppför ett miljonbygge i Oravais. Det skall bli intressant att se huru det blir med den saken också. Det har blivit så klart för mej då jag nån gång tänkt på saken, efter det jag hörde att Arvid sagt åt dej om saken, att är det så att vår plats är där, så kommer vi dit, är den inte där så ska vi nån annanstans. Detta ordnar sej nog också som det skall, ingenting att bekymra sej över i onödan. Jag skall säja dej en sak käraste mami. Kanske du oroar dej över vad vi ska taga oss till om det nån gång blir fred. Jag för min del är inte det ringaste orolig över att det inte skall ordna sej för oss. Den saken sköter nog Gud om skall du få se. Slutar nu mina rader för ikväll med käraste hälsningar
Din Egen Matti