20.9.1941
Kära Alice. Frid
Jag fick ditt brev idag av den 16.9 så tack skall du ha. Tunnsått med brev har det varit den senaste tiden så jag har nog väntat. Nu blir du nog bortskämd då du får brev tre gånger från en och samma vecka, men jag vet huru roligt det är att få brev så man får ju tänka som så, ” Allt vad I viljen att mänskorna skola göra eder det gören I och dem”.
Idag har det återigen varit sånt där stug-väder med regn och klott nästan hela dan. I morse väcktes jag av ett ihållande bullrande, efter vad vi fick höra sen på dagen idag, så gjorde ryssarna ett anfall, ja, två var det föresten , men de blevo blodigt slagna tillbaka. Annars hör man samma mullrande från den stora staden, sådär ½ 8-tiden hördes en par kraftiga explosioner som kom oss att tro att det var krevader. Intet är som väntans tider, men var så säker på att vi vänta på att staden skall falla.
Som sagt, det har varit stugväder och inget har vi gjort idag annat än sovit. Ja visst, vi har stekt plättar och druckit surro på, så jag känner mej på allt sätt mätt och belåten. Men poikarna har just kokat en sats till, så jag måste väl hålla mej framme.
Nog börjar jag längta efter en ordentlig finnbastu och rena kläder. Skulle du se min undre skjorta skulle du falla och sitta. Men det gör det samma, man faller nog mer eller mindre med långskägg och mustascher, ja, jag då.
Vad du skall tycka att det blir enformiga brev, men faktiskt så sker det ingenting av vikt här. Henry Timgren finns några 100 m härifrån. Jag tror nog ang. Saga Forstén som du att hon lider av inbillningssjuka, hoppas blott att det är övergående.
Poikarna här i korsun ber om sina hälsningar till dej, men mest är du hälsad och ihågkommen av mej.
Matti
8.10.1941
Min kära Alice. Frid
Tack skall du ha för brevet, om du visste vad jag väntade på det. Jag har gått här precis som du skrev, i min ensamhet och väntat och tänkt både ett och annat, men mest ändå har jag längtat efter dej. Men brevet kom som en balsam på all längtan jag haft efter dej. Nog gissade jag att det skulle höras både ett och annat efter det jag var hemma, men det bryr vi oss inte om du och jag. Andra må säga och gissa vad dom vill, vi själva har inte haft några hemligheter för varandra, du allra minst, det har jag känt då jag varit tillsammans med dej och det är jag tacksam för. Att man inte ska behöva gå och gissa sej till den andras tankar och känslor utan verkligen känna av hela hjärtat att man älskar. Vad Saga beträffar så tar vi det lugnt, men så är det just som du skrev. Jag hade trott att det så småningom skulle bli slut med visan om Paul, men se nej. Faktiskt jag tycker mer synd om Paul, hans synd blir nog ihågkommen åtminstone i den gården.
Om du visste huru fint vi har det nu ikväll. Vi har nämligen flyttat in i vårt nya slott. Lundkvist håller på att baka och säger att ugnen jag hamstrat är finfin. Allaredan har vi avprovat den första kakan, men han ändrade om smeten till en ordentlig deg och nu kommer det bullakransar i stekpannan. Annars har vi inga plåtar så vi måste anlita stekpannan men bara tills vidare. Jag sade just att nu är det ingen nöd huru länge vi komma att stanna här, för man trivs faktiskt, nu är det bara du som fattas för att trivseln skulle vara fullständig. Veden sprakar i spisen och Petromaxen spinner i taket och allt andas frid och fred, men man behöver bara gå utanför dörren för att nu och då höra knattret av m.g. och pjäser. Utan det skulle man inte det minsta märka att man ligger vid den finska östfronten.
Aj, aj lilla Kissen om jag hade dej här nu, sitter nämligen på sängkanten och skriver detta på ett riktigt bord med blickarna mot brasan i spisen. Lundkvist går och tontar och ser efter bullan som han har i ugnen, adjutanten sitter och skriver åt sin gumma, och Rosvall och Nordling ligger i varsin säng och resonerar. Jag skriver säng, som du märker, men faktiskt vi har gjort sängar åt oss, högsängar i varje säng. Alla äro ju så på gott humör och lukten vibrerar i näsborrarna av färsk bulla precis som hemma i det civila före kriget.
Du Alice gitarren som är hos Alanko den borde snart börja bli färdig, den skall jag betala och du får ha den som din så länge jag har din här ute. Nog är det roligt att knäppa på den många gånger då man vill bli melankolisk.
Nu har vi druckit en panna ordentligt kaffe och skall vi snart koka surro på sumpen som är kvar.
Ingemar (Pethrus) har jag haft brev av igen, men han har varit hemma en tid, men skall resa på en 14 dars kampanj till Bollnäs med Bramvall. Våra f.d. pastor har svartmålat förhållandena för honom, så han var inte vidare pigg på att komma över fast han dras hitåt. Det står nog lilla svarta Elsa för i Jakobstad. Det draget menar jag. Skrev igår åt honom ett långt långt brev och försökte berätta för honom om faktiska förhållandet här. Inte har vi nu det alltför benigt ännu, värre kan det bli. För min del tycker jag att så länge man har mat och inte lider nöd så måste man vara tacksam. Men vår vän J.F. har inte nångång varit rigtigt tacksam, utan alltid haft något att kritisera.
Ja du Alice nu skall jag inte skriva mera denna gång.
Hoppas att du skriver rigtigt fort.
Käraste hälsningar till dej min egen Kära vän
din Egen Matti
Västervik 20.10.41
Käraste Matti! Frid
Har just i all väta och slask anlänt hem, ty ute råder ett riktigt slaskväder, ett snöblandat blask som gör allting träckit, grått och dystert och hela dagen har det rått en sådan där dyster halvskymning som vill tränga in och tynga en ända in i själen.
Dock finns det en och annan ljusglimt i tillvaron. Som till ex. våran postiljon, höll jag nästan på att säga, eller var det viss fältpost han brukar leverera. Kan du tänka dej du, att dom har en viss förmåga att skänka en känsla av, på, huru skall jag nu säga? Det känns nästan som om man ägde en strimma av sol inom sej hela dagen trotts dysterheten ute, runtom en, tack, du kära, tack för brevet hälsningen jag återigen fått. Har just suttit och läst det igen samtidigt som jag njuter värmen från kakelugnen, som gör sitt till för att förljuva ens tillvaro och nog är det skönt med en brasa, dubbelt skönt när man hör och vet hurudant det är ute en sådan här kväll. Ni tycks ju ha det riktigt idealiskt, ombonat och fint nästan så en annan avundas er - färskbullan – den borde man nästan komma och avprova er färdighet i den konsten. Den Lundkvist han måste visst vara bagare i det civila?
Här har annars gått rykten om någon förflyttning från näset, något ombyte, men kanske få ni vara där, och hoppas jag trevnaden och värmen där inne tar sej och förbliver. Annars kanske kunde jag avstå litet av värmen härifrån just nu, från brasan förstås, vad skulle jag annars mena?
Du skriver så intressangt om ert vildmarksliv, vore det inte så många ”om” i vägen hade man nästan lust att komma och hälsa på. Tyvärr blir de endast fantasifärder, med den fördelen dock att dem kan man göra så ofta man vill och ofta i ensamheten ilar nog tanken iväg, vart, och på vilka vingar, ja gissa det om du kan!
Det märks nästan att man steg upp halv sex i morse, gäspar och är sömnig så, God Natt då.
Hälsn. många, sänder vännen din Alice
22.10.41
Käraste Matti Frid!
Har just i all väta och slask anlänt hem, ty ute råder ett riktigt slaskväder. Ett snöblandat slask som gör allting grått och dystert och hela dagen har det varit en sådan där dyster halvskymning som vill tränga in och tynga en ända in i själen. Dock finns det ju en och annan ljusglimt i tillvaron.
Som till exempel vår postiljon, höll jag nästan på att säga, eller var det kanske vissa fältpost” han brukar leverera. Kan du tänka dig du att dom har en viss förmåga att skänka en känsla av, ja huru skall jag nu säja? Det känns nästan som om man ägde en strimma inom sej hela dagen trotts dysterheten ute, runtom en. Tack du käre, tack för brevet hälsningen jag återigen fått.
Har just suttit och läst det igen samtidigt som jag njuter av värmen från kakelugnen, som gör sitt till för att förljuva ens tillvaro och nog är det skönt med en brasa, dubbelt så skönt när man hör och ser hurdant det är ute en sådan här kväll. Ni tycks ju ha det riktigt idealiskt, ombonat och fint. Nästan så en annan avundsjukas er ------- färskbullan den borde man nästan komma och avprova, er färdighet i den konsten. Den Lundqvist han måtte visst vara bagare i det civila?
Här har annars gått rykten om någon förflyttning från näset något ombyte. Men kanske ni får vara där och hoppas jag trevnaden och värmen där inne tar sig och förbliver. Annars kanske jag kunde avstå lite av värmen härifrån, just nu från brasan förstås, vad skulle jag annars mena? Du skrev så intressant om ert vildmarksliv, vore det ej så många ”om” i vägen hade man nästan lust att komma och hälsa på. Tyvärr blir det endast fantasifärder, med den fördelen dock, att dem kan man göra så ofta man vill och ofta alltid i ensamheten ilar nog tanken iväg vart, och på vilka vingar ja, gissa det du om du kan? Det märks nästan att man steg upp halv sex i morse, gäspar och är sömnig så, God natt då!
Hälsningar många sänder vännen din.
Bungalowen 25.10.1941
Käraste Alice.
Jag har gått här och väntat på brev men idag då jag hörde att posten kommit men inga brev, kom bara Huvudstadsbladet. Annars tyckte jag att dagen var så tråkigt lång och ointressant, men så med maten som hämtas hit kom några brev, och så fick jag ditt brev. Tack skall du ha vännen min. Nog för att du blir bortskämd då du nu får brev så här varje dag, men gåva fordrar gengåva. Men vet du, nog fattas mej nånting nu, en besynnerlig sjukdom. Jag misstänker att det finns en annan som också lider av en liknande sjukdom. Huru har det blivit på detta sätt, jag vet inte. Men vet du, nog vill dagarna bli så långa för jag längtar så efter dej. Vad i all världen skall detta bli, Lisen lilla.
I kväll har Helmer och Vinberg varit hit till främmands, så de har suttit här och druckit kaffe och färsk bröd som vi bakat idag utav grahamsmjöl. Det blev rigtigt bra fast Lundkvist är på loma. Nu sitter poikarna och pokulerar, de är bara Rosvall och jag som är klara i knoppen. Man kan ingenting annat än skratta åt dem fast man borde rätteligen gråta. Men världen är uppochned och hela jorden är i den ondes våld. Det svärs och bannas och domderas och pratas en massa smörja. Ändå måste man flyta ovanpå och hållas vid liv i denna lejongrop. Vet du vännen min, man funderar nog en hel del, men man känner sej urusel invärtes själv, och inte kan man skylla andra än sej själv. Men det blir nog bättre efter hand.
Adjutanten Bäckman från Wasa har varit rigtigt trevlig den senaste tiden, bra har vi alla kommit överens. Det beror nog på att vi fått vara så länge i fred och ro.
I morron skall de äldre lämna oss, nämligen de som är födda 1911 och före, de skall flytta till Tigerns sektion tillsvidare, vi yngre stanna ju kvar ännu. Man vet ju ingenting vad vårt framtida öde blir, om vi skall stanna här eller transp. nån annanstans. Men den tiden den sorgen.
Du skrev att det vore roligt att få komma och hälsa på. Ja vet du, inte skulle det vara så dumt att få litet besök av några andra mänskor än dem man är van att se varje dag omkring sig. Det vore den omväxling man behövde här i detta trista liv. Men synd av oss att klandra, det finns ju många som har det sjufalt värre i detta nu, men vad skall man göra då längtan blir en övermäktig, och man vill ha lilla vännen sin här för att krama om rigtigt ordentligt.
Ja nu skall jag sluta igen, bara det nu inte blir enformiga brev så du tröttnar. Men då man känner längtan gripa en så finns det ett bra medel då man vistas på 800 km avstånd och det är brevskrivning.
Men i alla händelser, nu slutar jag med de varmaste hälsningar
Din egen Matti
Kära Alice. Frid
Jag fick ditt brev idag av den 16.9 så tack skall du ha. Tunnsått med brev har det varit den senaste tiden så jag har nog väntat. Nu blir du nog bortskämd då du får brev tre gånger från en och samma vecka, men jag vet huru roligt det är att få brev så man får ju tänka som så, ” Allt vad I viljen att mänskorna skola göra eder det gören I och dem”.
Idag har det återigen varit sånt där stug-väder med regn och klott nästan hela dan. I morse väcktes jag av ett ihållande bullrande, efter vad vi fick höra sen på dagen idag, så gjorde ryssarna ett anfall, ja, två var det föresten , men de blevo blodigt slagna tillbaka. Annars hör man samma mullrande från den stora staden, sådär ½ 8-tiden hördes en par kraftiga explosioner som kom oss att tro att det var krevader. Intet är som väntans tider, men var så säker på att vi vänta på att staden skall falla.
Som sagt, det har varit stugväder och inget har vi gjort idag annat än sovit. Ja visst, vi har stekt plättar och druckit surro på, så jag känner mej på allt sätt mätt och belåten. Men poikarna har just kokat en sats till, så jag måste väl hålla mej framme.
Nog börjar jag längta efter en ordentlig finnbastu och rena kläder. Skulle du se min undre skjorta skulle du falla och sitta. Men det gör det samma, man faller nog mer eller mindre med långskägg och mustascher, ja, jag då.
Vad du skall tycka att det blir enformiga brev, men faktiskt så sker det ingenting av vikt här. Henry Timgren finns några 100 m härifrån. Jag tror nog ang. Saga Forstén som du att hon lider av inbillningssjuka, hoppas blott att det är övergående.
Poikarna här i korsun ber om sina hälsningar till dej, men mest är du hälsad och ihågkommen av mej.
Matti
8.10.1941
Min kära Alice. Frid
Tack skall du ha för brevet, om du visste vad jag väntade på det. Jag har gått här precis som du skrev, i min ensamhet och väntat och tänkt både ett och annat, men mest ändå har jag längtat efter dej. Men brevet kom som en balsam på all längtan jag haft efter dej. Nog gissade jag att det skulle höras både ett och annat efter det jag var hemma, men det bryr vi oss inte om du och jag. Andra må säga och gissa vad dom vill, vi själva har inte haft några hemligheter för varandra, du allra minst, det har jag känt då jag varit tillsammans med dej och det är jag tacksam för. Att man inte ska behöva gå och gissa sej till den andras tankar och känslor utan verkligen känna av hela hjärtat att man älskar. Vad Saga beträffar så tar vi det lugnt, men så är det just som du skrev. Jag hade trott att det så småningom skulle bli slut med visan om Paul, men se nej. Faktiskt jag tycker mer synd om Paul, hans synd blir nog ihågkommen åtminstone i den gården.
Om du visste huru fint vi har det nu ikväll. Vi har nämligen flyttat in i vårt nya slott. Lundkvist håller på att baka och säger att ugnen jag hamstrat är finfin. Allaredan har vi avprovat den första kakan, men han ändrade om smeten till en ordentlig deg och nu kommer det bullakransar i stekpannan. Annars har vi inga plåtar så vi måste anlita stekpannan men bara tills vidare. Jag sade just att nu är det ingen nöd huru länge vi komma att stanna här, för man trivs faktiskt, nu är det bara du som fattas för att trivseln skulle vara fullständig. Veden sprakar i spisen och Petromaxen spinner i taket och allt andas frid och fred, men man behöver bara gå utanför dörren för att nu och då höra knattret av m.g. och pjäser. Utan det skulle man inte det minsta märka att man ligger vid den finska östfronten.
Aj, aj lilla Kissen om jag hade dej här nu, sitter nämligen på sängkanten och skriver detta på ett riktigt bord med blickarna mot brasan i spisen. Lundkvist går och tontar och ser efter bullan som han har i ugnen, adjutanten sitter och skriver åt sin gumma, och Rosvall och Nordling ligger i varsin säng och resonerar. Jag skriver säng, som du märker, men faktiskt vi har gjort sängar åt oss, högsängar i varje säng. Alla äro ju så på gott humör och lukten vibrerar i näsborrarna av färsk bulla precis som hemma i det civila före kriget.
Du Alice gitarren som är hos Alanko den borde snart börja bli färdig, den skall jag betala och du får ha den som din så länge jag har din här ute. Nog är det roligt att knäppa på den många gånger då man vill bli melankolisk.
Nu har vi druckit en panna ordentligt kaffe och skall vi snart koka surro på sumpen som är kvar.
Ingemar (Pethrus) har jag haft brev av igen, men han har varit hemma en tid, men skall resa på en 14 dars kampanj till Bollnäs med Bramvall. Våra f.d. pastor har svartmålat förhållandena för honom, så han var inte vidare pigg på att komma över fast han dras hitåt. Det står nog lilla svarta Elsa för i Jakobstad. Det draget menar jag. Skrev igår åt honom ett långt långt brev och försökte berätta för honom om faktiska förhållandet här. Inte har vi nu det alltför benigt ännu, värre kan det bli. För min del tycker jag att så länge man har mat och inte lider nöd så måste man vara tacksam. Men vår vän J.F. har inte nångång varit rigtigt tacksam, utan alltid haft något att kritisera.
Ja du Alice nu skall jag inte skriva mera denna gång.
Hoppas att du skriver rigtigt fort.
Käraste hälsningar till dej min egen Kära vän
din Egen Matti
Västervik 20.10.41
Käraste Matti! Frid
Har just i all väta och slask anlänt hem, ty ute råder ett riktigt slaskväder, ett snöblandat blask som gör allting träckit, grått och dystert och hela dagen har det rått en sådan där dyster halvskymning som vill tränga in och tynga en ända in i själen.
Dock finns det en och annan ljusglimt i tillvaron. Som till ex. våran postiljon, höll jag nästan på att säga, eller var det viss fältpost han brukar leverera. Kan du tänka dej du, att dom har en viss förmåga att skänka en känsla av, på, huru skall jag nu säga? Det känns nästan som om man ägde en strimma av sol inom sej hela dagen trotts dysterheten ute, runtom en, tack, du kära, tack för brevet hälsningen jag återigen fått. Har just suttit och läst det igen samtidigt som jag njuter värmen från kakelugnen, som gör sitt till för att förljuva ens tillvaro och nog är det skönt med en brasa, dubbelt skönt när man hör och vet hurudant det är ute en sådan här kväll. Ni tycks ju ha det riktigt idealiskt, ombonat och fint nästan så en annan avundas er - färskbullan – den borde man nästan komma och avprova er färdighet i den konsten. Den Lundkvist han måste visst vara bagare i det civila?
Här har annars gått rykten om någon förflyttning från näset, något ombyte, men kanske få ni vara där, och hoppas jag trevnaden och värmen där inne tar sej och förbliver. Annars kanske kunde jag avstå litet av värmen härifrån just nu, från brasan förstås, vad skulle jag annars mena?
Du skriver så intressangt om ert vildmarksliv, vore det inte så många ”om” i vägen hade man nästan lust att komma och hälsa på. Tyvärr blir de endast fantasifärder, med den fördelen dock att dem kan man göra så ofta man vill och ofta i ensamheten ilar nog tanken iväg, vart, och på vilka vingar, ja gissa det om du kan!
Det märks nästan att man steg upp halv sex i morse, gäspar och är sömnig så, God Natt då.
Hälsn. många, sänder vännen din Alice
22.10.41
Käraste Matti Frid!
Har just i all väta och slask anlänt hem, ty ute råder ett riktigt slaskväder. Ett snöblandat slask som gör allting grått och dystert och hela dagen har det varit en sådan där dyster halvskymning som vill tränga in och tynga en ända in i själen. Dock finns det ju en och annan ljusglimt i tillvaron.
Som till exempel vår postiljon, höll jag nästan på att säga, eller var det kanske vissa fältpost” han brukar leverera. Kan du tänka dig du att dom har en viss förmåga att skänka en känsla av, ja huru skall jag nu säja? Det känns nästan som om man ägde en strimma inom sej hela dagen trotts dysterheten ute, runtom en. Tack du käre, tack för brevet hälsningen jag återigen fått.
Har just suttit och läst det igen samtidigt som jag njuter av värmen från kakelugnen, som gör sitt till för att förljuva ens tillvaro och nog är det skönt med en brasa, dubbelt så skönt när man hör och ser hurdant det är ute en sådan här kväll. Ni tycks ju ha det riktigt idealiskt, ombonat och fint. Nästan så en annan avundsjukas er ------- färskbullan den borde man nästan komma och avprova, er färdighet i den konsten. Den Lundqvist han måtte visst vara bagare i det civila?
Här har annars gått rykten om någon förflyttning från näset något ombyte. Men kanske ni får vara där och hoppas jag trevnaden och värmen där inne tar sig och förbliver. Annars kanske jag kunde avstå lite av värmen härifrån, just nu från brasan förstås, vad skulle jag annars mena? Du skrev så intressant om ert vildmarksliv, vore det ej så många ”om” i vägen hade man nästan lust att komma och hälsa på. Tyvärr blir det endast fantasifärder, med den fördelen dock, att dem kan man göra så ofta man vill och ofta alltid i ensamheten ilar nog tanken iväg vart, och på vilka vingar ja, gissa det du om du kan? Det märks nästan att man steg upp halv sex i morse, gäspar och är sömnig så, God natt då!
Hälsningar många sänder vännen din.
Bungalowen 25.10.1941
Käraste Alice.
Jag har gått här och väntat på brev men idag då jag hörde att posten kommit men inga brev, kom bara Huvudstadsbladet. Annars tyckte jag att dagen var så tråkigt lång och ointressant, men så med maten som hämtas hit kom några brev, och så fick jag ditt brev. Tack skall du ha vännen min. Nog för att du blir bortskämd då du nu får brev så här varje dag, men gåva fordrar gengåva. Men vet du, nog fattas mej nånting nu, en besynnerlig sjukdom. Jag misstänker att det finns en annan som också lider av en liknande sjukdom. Huru har det blivit på detta sätt, jag vet inte. Men vet du, nog vill dagarna bli så långa för jag längtar så efter dej. Vad i all världen skall detta bli, Lisen lilla.
I kväll har Helmer och Vinberg varit hit till främmands, så de har suttit här och druckit kaffe och färsk bröd som vi bakat idag utav grahamsmjöl. Det blev rigtigt bra fast Lundkvist är på loma. Nu sitter poikarna och pokulerar, de är bara Rosvall och jag som är klara i knoppen. Man kan ingenting annat än skratta åt dem fast man borde rätteligen gråta. Men världen är uppochned och hela jorden är i den ondes våld. Det svärs och bannas och domderas och pratas en massa smörja. Ändå måste man flyta ovanpå och hållas vid liv i denna lejongrop. Vet du vännen min, man funderar nog en hel del, men man känner sej urusel invärtes själv, och inte kan man skylla andra än sej själv. Men det blir nog bättre efter hand.
Adjutanten Bäckman från Wasa har varit rigtigt trevlig den senaste tiden, bra har vi alla kommit överens. Det beror nog på att vi fått vara så länge i fred och ro.
I morron skall de äldre lämna oss, nämligen de som är födda 1911 och före, de skall flytta till Tigerns sektion tillsvidare, vi yngre stanna ju kvar ännu. Man vet ju ingenting vad vårt framtida öde blir, om vi skall stanna här eller transp. nån annanstans. Men den tiden den sorgen.
Du skrev att det vore roligt att få komma och hälsa på. Ja vet du, inte skulle det vara så dumt att få litet besök av några andra mänskor än dem man är van att se varje dag omkring sig. Det vore den omväxling man behövde här i detta trista liv. Men synd av oss att klandra, det finns ju många som har det sjufalt värre i detta nu, men vad skall man göra då längtan blir en övermäktig, och man vill ha lilla vännen sin här för att krama om rigtigt ordentligt.
Ja nu skall jag sluta igen, bara det nu inte blir enformiga brev så du tröttnar. Men då man känner längtan gripa en så finns det ett bra medel då man vistas på 800 km avstånd och det är brevskrivning.
Men i alla händelser, nu slutar jag med de varmaste hälsningar
Din egen Matti
RSS Feed
