Vestervik 12/6 -43
Älskade hjärtevännen min!
Frid!
Klockan är allaredan tolv som vanligt, men förstår jag att du tycker dej väntat länge nog nu redan. Har hållit på så länge nu alla kvällar så jag sist och slutligen varit för trött att börja med någon brevskrivning. Är det nog egentligen i kväll också, eller har varit, och höll jag nästan på att somna på kvällsmötet. Men så har man ju varit hela dagen på möten i en kvävande varm lokal, och var det nästan olidligt varmt på förmiddagen. Men på eftermiddagen hade vi ett bättre åskväder här som i någon mån rensade upp den kvalmiga luften. Annars har vi haft det ganska gott på Sion, en dag i Herrens hus och gårdar, och har vi som sångare fått stå i rätt duktigt. Potpurrit gick också riktigt bra, så du hade bort fått höra den. Den borde vara ganska vacker om man bara finge höra på.
I går kväll voro vi i V: viken, plus Eva som ju också är här, och sjöngo för ”allas vår Hilma” som det ju stod i Vasabladet, vilket du kanske lagt märke till. Hon fyller ju sina 70 år i dag, och foro vi dit och började hyllningen genast kl. 12 natten till i dag. Hon är ju också församlingsmedlem och var hon riktigt gripen när vi sjöngo för henne ” Hela vägen går han med dig. . . ”och glad blir man själv av att göra andra glada.
Ertappade mej i kväll under mötets gång med att i tanken vara där hos dej och undrade jag hur månne har du det nu? Vad har du gjort en sådan här varm och vacker pingstlördag? Kunde inte hjälpa att jag fick riktigt lessamt efter dej, och kände jag mej nästan som barnen, manad att räkna på fingrarna dagarna till dess du kommer.
Skall avsluta brevet nu dagen efter, ty orkade jag inte längre i går kväll. Du skulle veta så länge vi legat här i dag. Bara till klockan halv tolv, men vet du ju själv hur skönt det är, i all synnerhet när regnet står som spön i backen. D.v.s. vaken var man nog sen kl. 10 ungefär, men som du kan förstå har jag haft rik underhållning här av Eva, och har vi som sagt legat och dragit oss och varit lata. Nu regnar det inte mera så vi kan så småningom kanske börja bege oss till staden och tre-ans möte. Din älskade syster ber om sina hälsningar till brodern.
Har du någon möjlighet att träffa och tala med Rodney mera telefonledes, hur det riktigt står till med honom? Han kanske så småningom slipper hemåt, och blir han väl knappast mera någon frontman. Levi Käld är för tillfället hemma på permis. Går nästan och hoppas på att du skall slippa hem till söndagen. Tänk du att Arne som hela tiden fått vara på hemmafronten nu just i förra veckan fick order att fara dit ut någonstans, och reste han visst i onsdags. Få se nu om han får permis så genast att han slipper hem till sitt eget bröllop eller hur det blir. . .
Rodney Sand och Levi eller Isak Käld
De käraste hälsningar och
på återseende ------- snart önskar
Din egen Alice
Älskade hjärtevännen min!
Frid!
Klockan är allaredan tolv som vanligt, men förstår jag att du tycker dej väntat länge nog nu redan. Har hållit på så länge nu alla kvällar så jag sist och slutligen varit för trött att börja med någon brevskrivning. Är det nog egentligen i kväll också, eller har varit, och höll jag nästan på att somna på kvällsmötet. Men så har man ju varit hela dagen på möten i en kvävande varm lokal, och var det nästan olidligt varmt på förmiddagen. Men på eftermiddagen hade vi ett bättre åskväder här som i någon mån rensade upp den kvalmiga luften. Annars har vi haft det ganska gott på Sion, en dag i Herrens hus och gårdar, och har vi som sångare fått stå i rätt duktigt. Potpurrit gick också riktigt bra, så du hade bort fått höra den. Den borde vara ganska vacker om man bara finge höra på.
I går kväll voro vi i V: viken, plus Eva som ju också är här, och sjöngo för ”allas vår Hilma” som det ju stod i Vasabladet, vilket du kanske lagt märke till. Hon fyller ju sina 70 år i dag, och foro vi dit och började hyllningen genast kl. 12 natten till i dag. Hon är ju också församlingsmedlem och var hon riktigt gripen när vi sjöngo för henne ” Hela vägen går han med dig. . . ”och glad blir man själv av att göra andra glada.
Ertappade mej i kväll under mötets gång med att i tanken vara där hos dej och undrade jag hur månne har du det nu? Vad har du gjort en sådan här varm och vacker pingstlördag? Kunde inte hjälpa att jag fick riktigt lessamt efter dej, och kände jag mej nästan som barnen, manad att räkna på fingrarna dagarna till dess du kommer.
Skall avsluta brevet nu dagen efter, ty orkade jag inte längre i går kväll. Du skulle veta så länge vi legat här i dag. Bara till klockan halv tolv, men vet du ju själv hur skönt det är, i all synnerhet när regnet står som spön i backen. D.v.s. vaken var man nog sen kl. 10 ungefär, men som du kan förstå har jag haft rik underhållning här av Eva, och har vi som sagt legat och dragit oss och varit lata. Nu regnar det inte mera så vi kan så småningom kanske börja bege oss till staden och tre-ans möte. Din älskade syster ber om sina hälsningar till brodern.
Har du någon möjlighet att träffa och tala med Rodney mera telefonledes, hur det riktigt står till med honom? Han kanske så småningom slipper hemåt, och blir han väl knappast mera någon frontman. Levi Käld är för tillfället hemma på permis. Går nästan och hoppas på att du skall slippa hem till söndagen. Tänk du att Arne som hela tiden fått vara på hemmafronten nu just i förra veckan fick order att fara dit ut någonstans, och reste han visst i onsdags. Få se nu om han får permis så genast att han slipper hem till sitt eget bröllop eller hur det blir. . .
Rodney Sand och Levi eller Isak Käld
De käraste hälsningar och
på återseende ------- snart önskar
Din egen Alice
Vestervik 18/6 -43
Älskade hjärtevännen min!
Naturligtvis är klockan strax midnatt men skall jag väl ändå skriva en några rader som tack för som jag fått. Har varit på sångövning i kväll igen och höll vi på till halv elva. Bland annat övade vi in den där sången ”Blott en dag. .i stämmor och har jag ju äran att sjunga solopartiet. Tror den blir riktigt vacker och ämnade vi sjunga den nu på bröllopet. Få se nu hur det går med Arne om han alls får vara med på det tilltänkta bröllopet sitt. Har så gått och glatt mej åt att du möjligen också hade fått vara med, och är det inte fritt så jag inte förlorat en stor procent lust nu när den förhoppningen krupit i skrinet, nämligen lusten att själv fara, alltid ensam som vanligt. Och Saga stackare, hon har helt och hållet blivit portförbjuden av släkten, märk väl trotts att brudparet själva inbjudit henne. Hon fick först ett maskinskrivet brev undertecknat ”Släktingarna” i vilket hon, Fröken Saga Forstén, ombads att för sin egen och det allmännas bästas skull, för fridens bevarande hålla sej borta därifrån. Och har hon nu ännu ytterligare fått påringning av V. Björklund om samma sak. Nog är det ruskigt med hela den där historien som aldrig tar någon ände och verkar det bra sjukt. Stackars P. så han kommer att vantrivas mitt i feststämningen. Gerda lär ju inte heller längre höra till församlingen.
Hade en väldig debatt med Bertel här, just innan jag började med brevskrivningen, och kommer du att bli uppställd med dina båda svågrar när du kommer hem. Tobak, Tobak, samma visa alla dagar. Det var ju tack vare honom du fick fläskbiten, och när jag i kväll sku börja betala mina skulder tog han inget, utan sa han hoppas få någon tobak i stället. Nästan jämt får jag höra: ”Du har väl inte glömt skriva åt gubben din att han spar tobaken”. Så kom nu för all del inte hem utan propsar.
Sen är det en annan sak som jag tänkt på, och också talat med Bertel om, nämligen vedfrågan för den kommande vinterns behov. Han har här ett vedparti som han tänker sälja, och tycker jag det vore redigast om vi köpte vårt vinterbehov så där skilt för oss, så kunde du ta cirkeln och såga det någon dag när du är hemma.
Nej nu får jag väl nog så lov att sluta igen. Eva är ju här alltfort, och firar hon ju ner rullgardinen och bereder sej att sova och avslutar hon momangen med ett ” Kära syster hälsar”. Hoppas det inte uppenbarar sej något streck i räkningen mer nu med permisen och skall jag väl försöka höra mej för hur det blir med ledigheten. Hoppas det ordnar sej, och glömmer du väl inte bort vad du lovat mej, så många som helst, eller hur var det?
Go’ natt nu käraste
Och dröm om din egen, egen längtande hustru Alice
Älskade hjärtevännen min!
Naturligtvis är klockan strax midnatt men skall jag väl ändå skriva en några rader som tack för som jag fått. Har varit på sångövning i kväll igen och höll vi på till halv elva. Bland annat övade vi in den där sången ”Blott en dag. .i stämmor och har jag ju äran att sjunga solopartiet. Tror den blir riktigt vacker och ämnade vi sjunga den nu på bröllopet. Få se nu hur det går med Arne om han alls får vara med på det tilltänkta bröllopet sitt. Har så gått och glatt mej åt att du möjligen också hade fått vara med, och är det inte fritt så jag inte förlorat en stor procent lust nu när den förhoppningen krupit i skrinet, nämligen lusten att själv fara, alltid ensam som vanligt. Och Saga stackare, hon har helt och hållet blivit portförbjuden av släkten, märk väl trotts att brudparet själva inbjudit henne. Hon fick först ett maskinskrivet brev undertecknat ”Släktingarna” i vilket hon, Fröken Saga Forstén, ombads att för sin egen och det allmännas bästas skull, för fridens bevarande hålla sej borta därifrån. Och har hon nu ännu ytterligare fått påringning av V. Björklund om samma sak. Nog är det ruskigt med hela den där historien som aldrig tar någon ände och verkar det bra sjukt. Stackars P. så han kommer att vantrivas mitt i feststämningen. Gerda lär ju inte heller längre höra till församlingen.
Hade en väldig debatt med Bertel här, just innan jag började med brevskrivningen, och kommer du att bli uppställd med dina båda svågrar när du kommer hem. Tobak, Tobak, samma visa alla dagar. Det var ju tack vare honom du fick fläskbiten, och när jag i kväll sku börja betala mina skulder tog han inget, utan sa han hoppas få någon tobak i stället. Nästan jämt får jag höra: ”Du har väl inte glömt skriva åt gubben din att han spar tobaken”. Så kom nu för all del inte hem utan propsar.
Sen är det en annan sak som jag tänkt på, och också talat med Bertel om, nämligen vedfrågan för den kommande vinterns behov. Han har här ett vedparti som han tänker sälja, och tycker jag det vore redigast om vi köpte vårt vinterbehov så där skilt för oss, så kunde du ta cirkeln och såga det någon dag när du är hemma.
Nej nu får jag väl nog så lov att sluta igen. Eva är ju här alltfort, och firar hon ju ner rullgardinen och bereder sej att sova och avslutar hon momangen med ett ” Kära syster hälsar”. Hoppas det inte uppenbarar sej något streck i räkningen mer nu med permisen och skall jag väl försöka höra mej för hur det blir med ledigheten. Hoppas det ordnar sej, och glömmer du väl inte bort vad du lovat mej, så många som helst, eller hur var det?
Go’ natt nu käraste
Och dröm om din egen, egen längtande hustru Alice
Vestervik 22/6 -43
Älskade min egen allra käraste!
Ja, du kära, så får jag då åter till allra först säga ett hjärtevarmt tack för det i dag anlända telegrammet. Det var en oväntad glad överraskning, och undrar jag om du kan ana vilken betydelse det har för mej alla små och stora bevis om din och vår gemensamma kärlek, och påminnelsen om den underbaraste dagen i vårt liv. Det blev med ens så underbart ljuvligt, varmt och gott, därinne i hjärtevärlden när jag läste det korta men rika innehållet, och svarar det i mitt innersta: ”Ja, Matti, Du och jag, till livets slut!”.
Nu sitter jag här och känner mej lycklig, med ett hjärta överfullt av kärlek. Ville på något sätt nå dej och känner jag det som om jag vill ge dej något i gengäld för all din rika varma kärlek. Tack, Matti, käraste för allt och tack för brevet från i går ty tror jag rakt jag glömde säga det i gårdagens brev.
Ja käraste, du kanske går och väntar paket nu förgäves och lönar det sej inte heller mera att sända något, förresten är det väl nog svårt att kunna sända något i den här sommarvärmen. Jag har visst frågat en gång förut angående ett paket jag för länge sedan sänt, om huruvida det kommit fram eller ej?
Ja, så lovade jag visst att relatera något från ”Bröllopet i Kana”, storbröllopet hos Granlunds. Du må tro där var folk, åtminstone en fyrahundra personer från alla vädersträck, håll och kanter, så det var ungefär som en konferenssammandragning, och hade de ju hyrt tält för ändamålet. Nästan för mycket folk för att vara riktigt trevligt och familjärt, men med god stämning nog, med många tal, och lyckönskningar i det oändliga och drog ju allting långt ut på tiden när det var två brudpar att tala till och lyckönska. Enbart kaffedrickningen räckte en och en halv timme, så då kan du förstå vilken röra, och vilka arrangemang. Där vankades både kaffe med bulla, småbröd och kakor, och berg med härliga smörgåsar som vi lassade in förrän vi for hem på kvällen. Satt nog där och önskade att du varit med och tror jag nog att det var saknaden efter dej som gjorde sitt till att jag inte riktigt fick tag på den rätta stämningen. Du såg väl av tidningen att Nisse Björklund förlovat sej i sammanhanget och stråla han nog minst lika mycket som brudparen när han höll sitt korta men poängfulla tal. Det var riktigt lyckat, mest å hans egna vägnar.
Vår vän Paul vågade också vara närvarande, men såg jag inte till honom annat än på avstånd, och verkade han nog mera som en osalig ande, mörk och bister i uppsyn, stackars han och stackars Saga, att det inte ännu hunnit bli någon reda i den så hopplöst tilltrasslade härvan, och tror jag det tog hårt på Saga, det här senaste skandalartade, otrevliga intermezzot.
Fick ju blommor av mor och far från J: stad också i går och doftar här som i en riktig blomstergård. Skynda dej och kom hem nu så länge det varar
Tycker och önskar
Din egen längtande Lis.
Älskade min egen allra käraste!
Ja, du kära, så får jag då åter till allra först säga ett hjärtevarmt tack för det i dag anlända telegrammet. Det var en oväntad glad överraskning, och undrar jag om du kan ana vilken betydelse det har för mej alla små och stora bevis om din och vår gemensamma kärlek, och påminnelsen om den underbaraste dagen i vårt liv. Det blev med ens så underbart ljuvligt, varmt och gott, därinne i hjärtevärlden när jag läste det korta men rika innehållet, och svarar det i mitt innersta: ”Ja, Matti, Du och jag, till livets slut!”.
Nu sitter jag här och känner mej lycklig, med ett hjärta överfullt av kärlek. Ville på något sätt nå dej och känner jag det som om jag vill ge dej något i gengäld för all din rika varma kärlek. Tack, Matti, käraste för allt och tack för brevet från i går ty tror jag rakt jag glömde säga det i gårdagens brev.
Ja käraste, du kanske går och väntar paket nu förgäves och lönar det sej inte heller mera att sända något, förresten är det väl nog svårt att kunna sända något i den här sommarvärmen. Jag har visst frågat en gång förut angående ett paket jag för länge sedan sänt, om huruvida det kommit fram eller ej?
Ja, så lovade jag visst att relatera något från ”Bröllopet i Kana”, storbröllopet hos Granlunds. Du må tro där var folk, åtminstone en fyrahundra personer från alla vädersträck, håll och kanter, så det var ungefär som en konferenssammandragning, och hade de ju hyrt tält för ändamålet. Nästan för mycket folk för att vara riktigt trevligt och familjärt, men med god stämning nog, med många tal, och lyckönskningar i det oändliga och drog ju allting långt ut på tiden när det var två brudpar att tala till och lyckönska. Enbart kaffedrickningen räckte en och en halv timme, så då kan du förstå vilken röra, och vilka arrangemang. Där vankades både kaffe med bulla, småbröd och kakor, och berg med härliga smörgåsar som vi lassade in förrän vi for hem på kvällen. Satt nog där och önskade att du varit med och tror jag nog att det var saknaden efter dej som gjorde sitt till att jag inte riktigt fick tag på den rätta stämningen. Du såg väl av tidningen att Nisse Björklund förlovat sej i sammanhanget och stråla han nog minst lika mycket som brudparen när han höll sitt korta men poängfulla tal. Det var riktigt lyckat, mest å hans egna vägnar.
Vår vän Paul vågade också vara närvarande, men såg jag inte till honom annat än på avstånd, och verkade han nog mera som en osalig ande, mörk och bister i uppsyn, stackars han och stackars Saga, att det inte ännu hunnit bli någon reda i den så hopplöst tilltrasslade härvan, och tror jag det tog hårt på Saga, det här senaste skandalartade, otrevliga intermezzot.
Fick ju blommor av mor och far från J: stad också i går och doftar här som i en riktig blomstergård. Skynda dej och kom hem nu så länge det varar
Tycker och önskar
Din egen längtande Lis.
Vasa den 4/9 -43
Matti älskade
lilla gubben min !
Tack käraste för brevet du gladde mej med här i morse, och medförde det en sådan lyckokänsla så jag riktigt tycker jag nödvändigt måste skriva åt dej ett sånt här extra oväntat brev och därmed göra dej lika glad och lycklig som jag känner mej. Hinner knappast skriva så många rader såhär på lördag e.m. men i alla händelser är det ju en hälsning ifrån din äskade och är det väl nog för att göra dej glad. Riktigt hjärteglad och lätt till sinnes som man understundom kan bli, i synnerhet när man får det oväntade, men efterlängtade brevet ifrån den älskade. Vet du Matti, det är din egen sinnesstämning, den där förnöjda, glada och hoppfulla, som jag förnam i raderna som smittat av sej och gett världen och tillvaron ett stänk och ett skimmer av solljus omkring mej, och tycker jag jag åter kan se ljust och förhoppningsfullt framåt.
Framåt ja ! Hur räknar man inte drömmarna och fantasierna där-om, om en framtid och en värld där man inte mera sku behöva bo åtskilda. Man hoppas och tror och önskar det man själv allra innerst inne sitter och längtade efter, fast det för tillfället inte ser så värst ljust och förhoppnings-fullt ut i världen av i dag, och rätteligen ha vi väl inte någon ljusning att vänta. Tiden lider och är det väl ingenting att hoppas av den här gamla, av synd fördärvade, onda värld. ” Men nya himlar och en ny jord förbida vi..”och borde vi väl mer än förr se och förstå och sträcka oss därefter. Men är man nog allt ännu bunden med sina förhoppningar till den närmaste tiden, och bygger man i sina drömmar på en gemensam framtid i hoppet på fred. Gud allena vet, och vet han kanske också att vi vill räkna med honom i det som gäller våra liv och vår gemensamma lycka och framtid.
Vet du vad som just hände? Jo chefen ringde och undrade om jag äventuellt skulle ha nånting emot en flyttning igen. Blev jag ganska häpen i första hastigheten, och skulle det gälla att flytta till andra filialen på Stora Långgatan. Hon kommer nämligen att sluta, hon som varit där, och nu har hans blickar fallit på mej igen såsom den lämpligaste.
Hör och häpna. Ja så det går väl nog därhän att jag så småningom får säja farväl till lugnet och friden här, ty misstänker jag att där är dubbelt så livligt som här, men kommer vi ju också att i stället vara två. Det blev ingenting bestämt eller avgjort men i så fall blir det väl att flytta nu snart. Hade ju ingenting tänkt fråga om H: fors-resan, men flög det i mej att jag frågar meddesamma, ifall det äventuellt skulle bli av så vet jag hur landet ligger. Och vet du var det inte på något sätt omöjligt alls, såvida det nu inte blir i själva månadsskiftet mente han.
Du skrev att det skulle bli i början av oktober, men måste du nog fått fel uppgifter ty enligt annonsen i K.B därom blir det nu från och med den 25e sept. Den 24e var det ju meningen att dom skulle vara här. Hur går det då för dej? Tror nog inte jag far om inte du slipper, förrästen, vet du är hela vagnen dom beställt härifrån fullsatt allaredan, men är det ju möjligt att det blir så många som tio till så finge vi 25% rabatt då också.
Sen är det ju bostadsfrågan i huvudstaden, men det ordnar väl sej på något sätt, fast av allt att döma kommer där nog att bli översvämning och rumsbrist kanhända. Har nog slägtingar där dit vi äro bjudna och möjligen också kunde bo hos, men det vet jag inte säkert.
Nu måste jag nog sluta ty är kl. över fyra, men skriv nu snart så jag vet hur det blir, men som sagt far jag nog inte om inte du kommer.
Käraste hälsningar
Din egen Alice
Matti älskade
lilla gubben min !
Tack käraste för brevet du gladde mej med här i morse, och medförde det en sådan lyckokänsla så jag riktigt tycker jag nödvändigt måste skriva åt dej ett sånt här extra oväntat brev och därmed göra dej lika glad och lycklig som jag känner mej. Hinner knappast skriva så många rader såhär på lördag e.m. men i alla händelser är det ju en hälsning ifrån din äskade och är det väl nog för att göra dej glad. Riktigt hjärteglad och lätt till sinnes som man understundom kan bli, i synnerhet när man får det oväntade, men efterlängtade brevet ifrån den älskade. Vet du Matti, det är din egen sinnesstämning, den där förnöjda, glada och hoppfulla, som jag förnam i raderna som smittat av sej och gett världen och tillvaron ett stänk och ett skimmer av solljus omkring mej, och tycker jag jag åter kan se ljust och förhoppningsfullt framåt.
Framåt ja ! Hur räknar man inte drömmarna och fantasierna där-om, om en framtid och en värld där man inte mera sku behöva bo åtskilda. Man hoppas och tror och önskar det man själv allra innerst inne sitter och längtade efter, fast det för tillfället inte ser så värst ljust och förhoppnings-fullt ut i världen av i dag, och rätteligen ha vi väl inte någon ljusning att vänta. Tiden lider och är det väl ingenting att hoppas av den här gamla, av synd fördärvade, onda värld. ” Men nya himlar och en ny jord förbida vi..”och borde vi väl mer än förr se och förstå och sträcka oss därefter. Men är man nog allt ännu bunden med sina förhoppningar till den närmaste tiden, och bygger man i sina drömmar på en gemensam framtid i hoppet på fred. Gud allena vet, och vet han kanske också att vi vill räkna med honom i det som gäller våra liv och vår gemensamma lycka och framtid.
Vet du vad som just hände? Jo chefen ringde och undrade om jag äventuellt skulle ha nånting emot en flyttning igen. Blev jag ganska häpen i första hastigheten, och skulle det gälla att flytta till andra filialen på Stora Långgatan. Hon kommer nämligen att sluta, hon som varit där, och nu har hans blickar fallit på mej igen såsom den lämpligaste.
Hör och häpna. Ja så det går väl nog därhän att jag så småningom får säja farväl till lugnet och friden här, ty misstänker jag att där är dubbelt så livligt som här, men kommer vi ju också att i stället vara två. Det blev ingenting bestämt eller avgjort men i så fall blir det väl att flytta nu snart. Hade ju ingenting tänkt fråga om H: fors-resan, men flög det i mej att jag frågar meddesamma, ifall det äventuellt skulle bli av så vet jag hur landet ligger. Och vet du var det inte på något sätt omöjligt alls, såvida det nu inte blir i själva månadsskiftet mente han.
Du skrev att det skulle bli i början av oktober, men måste du nog fått fel uppgifter ty enligt annonsen i K.B därom blir det nu från och med den 25e sept. Den 24e var det ju meningen att dom skulle vara här. Hur går det då för dej? Tror nog inte jag far om inte du slipper, förrästen, vet du är hela vagnen dom beställt härifrån fullsatt allaredan, men är det ju möjligt att det blir så många som tio till så finge vi 25% rabatt då också.
Sen är det ju bostadsfrågan i huvudstaden, men det ordnar väl sej på något sätt, fast av allt att döma kommer där nog att bli översvämning och rumsbrist kanhända. Har nog slägtingar där dit vi äro bjudna och möjligen också kunde bo hos, men det vet jag inte säkert.
Nu måste jag nog sluta ty är kl. över fyra, men skriv nu snart så jag vet hur det blir, men som sagt far jag nog inte om inte du kommer.
Käraste hälsningar
Din egen Alice
RSS Feed
