Matti käraste
Älskade hjärtevännen min!
För att riktigt överraska dej börjar jag i kväll också på en några rader ty väntar du väl knappast få något brev i kväll och brukar det vara roligt med överraskningar i den stilen.
Jo som du märker är hon alla tiders, din fru, riktigt ”rama” för att uttrycka sej på äkta österbottniska, och tycker jag också att hon vore värd en extra berömmande uppmuntran för bevisad flit och gott uppförande, va?
Blev för trött i går kväll så jag orkade inte skriva allt vad jag hade på hjärtat och skall jag försöka fortsätta nu då, trotts att det nog är i senaste laget igen. Har ju varit jordbrukare i kväll och satt ett land med potatis varför jag är just inkommen. Det låter nästan som om jag ensammen hade satt hela landet själv märker jag av mitt sätt att uttrycka mej, men i så fall hade det nog varit skralt beställt med frugan så här dags. Det är ju egentligen Aisha (hästen?) som utför det mesta arbetet vid potatisplanteringen här i gården, så det går ju ganska raskt undan. Någon riktig sommar vill det ändå inte bli på allvar ännu ty är de omväxlande ganska kallt trotts solskensvädret och hade vi t.o.m. köldgrader här en natt men var det ju ingenting som tog skada därav så här tidigt på året. Annars går det bra, en dag i sänder, aptiten växer och frun blomstrar och frodas som andra blommor om våren, och av allt att döma tänker hon visst på att förlänga kjollinningen om vi ska döma efter matlusten. Vårtröttheten har gett med sej det värsta, på dagen åtminstone, och går ruliangsen som vanligt sådär i sakta mak.
Var annars uppkallad inför ”högsta rådet”, chefskapet, i går för att framlägga våra önskningar angående sommarledigheten som han så fint uttryckte sej d.v.s. när han ringde och bad oss dit. Det är ju egentligen på grund av den där arbetsplikten för vilken skull det måste ordnas så där pass tidigt, ty måste ju chefskapet inlämna uppgifter om sin personal huruvida dom behövs i firman eller ej. Och var det naturligtvis han som förde talan och hade vi just ingenting att tillägga än ja och amen till det hela, nämligen att vi behövs i firman och kommer att arbeta under vår sommarledighet, d.v.s. den tid av sommarledigheten som den nya lagen bestämmer man själv inte får disponera. Va’ säjer du, och ser jag din undrande frågande min när det gäller din fru, huru blir det med henne? Ja du, rätteligen är det ju så att dom nog inte behöver låtsas om någon ledighet alls när man varit så kort tid som jag i tjänst och gjorde jag mej inga förhoppningar heller. Men lär vi nya nog ändå ska få varsin en vecka ledig. Nu är frågan den när vi var och en ska få vår ledighet, och oss fruar emellan ville vi förstås alla helst ha den när vi få våra respektive män hem på permission och hoppas vi nu att ni inte alla måtte komma på en gång. Skulle därför med det snaraste vilja veta när du slipper, men kom för all del inte i slutet av juli eller början av aug. ty då får fru Staffans sin man hemma och kan vi ju inte vara borta mer än en i taget. Försök ta reda på den saken nu och skriv så fort du får veta så har vi någonting att rätta oss efter när vi ska ordna våra ledigheter.
Tänk du att få en hel vecka tillsammans, va skall vi hitta på då? Men som sagt försök så fort som möjligt låta mej veta när det blir. Sen är det en annan fru som också har sin man ute men vet jag ännu inte när han möjligen slipper.
Du Matti, det där ärendet, överenskommelsen med Georg du minns. Han hade ämnat ge dej pengar förrän du for och väntade de på att vi skulle komma dit då som det var planerat. Nu undrade han om du möjligen kunde få skickat med någon som kommer hem före dej, om inte allt så någon del därav. D.v.s. det beror ju på huru rik du är nu när du slagit dej på kaninodling, och kunde du nog skicka någon hit hem också om det passar. Ja jag menar inte kaniner nu.
Du fick ju en hel lång epistel nu igen alldeles sådär utan vidare, men måste jag nog tänka på refrängen – sängen nu.
Slutar med de Käraste hälsningar från lilla gumman
God natt Sov gott, men akta dej för onda drömmar. . .
Älskade Mami min,
Efter att jag nu fått så småningom under allting, klockan är nu 2400 fredag kväll. Hela dagen har jag tillsammans med Vilmar B:s svåger hållit på och lagat kaninburen. Gunnar heter han, en rejäl poike, men något svår att dricka. Han kom i morse med 5 st som han varit och hämtat på en kommendering till Kronoby. Två stycken ska just få ungar i dessa dagar, en den 23.5. och den andra 26.5. Det sku vara riktigt roligt dehär, bara jag inte hade så mycket annat att jobba med. Men som finnen säger ”5 viikoa ja kuusi nälkää”. Känner mej nog trött och utschasad ikväll. Då jag sent omsider fick posten klar fick jag börja jobba med en hel hop papper som samlat sej de senaste dagarna.
Det är annars ett s.k. sjöslag här i batterit. Rudnäs Gunnar kom förutom med kaninerna också med flere liter brännvin och har de suttit här och pokulerat tillsammans med våra fiskaler. De försvann ut just för en stund sedan så här är lugnt nu igen.
Rudnäs hade träffat mamma och Rut på tåget då de reste hem till Jakobstad och hade de sänt hälsningar åt mej. Rut tycks av allt att döma vara återställd, hoppas nu att hon börjar klara sej på sitt nya jobb.
Får ännu en gång tacka för paketet, allt var så välkommet. Böcklingen var rigtigt god och bjöd jag kapten smaka och undrade han om det vore nån möjlighet att få mera av den. Du kan ju skriva och berätta så skall vi försöka arrangera att på något sätt få hit den. Ernst Mattas far ju snart på permis så kunde det ju gå att sända med honom om det finns som sagt att få.
Det blev inte mycket denna gång men får du ha överseende med mej ibland för försöker jag mitt bästa men har det som sagt varit något mycket idag så jag måste nu gå och lägga mej för att orka i morgon.
Med de käraste hälsningar från din Egen Matti
Min egen älskade!
Frid!
Det är en den allra ljuvligaste söndagsmorgon, eller förmiddag, en dag som man önskar man skulle fått tillbringa tillsammans med den älskade och säger mej en aning att du också just nu där du sitter och njuter av värmen och solljuset sänder en tanke av längtan hit upp till din egen lilla Mami. Det är så vackert så även den ”lataste” hade ju inte ro att ligga och slöa hur länge som helst, trotts att det är söndag och har jag suttit ute en stund och försökt andas in så mycket som möjligt av allt det ljuvliga. Det har varit lungt och stilla, men nu börja det blåsa friska havsvindar igen vilket förstås gör sitt till att sommaren häruppe kommer långsammare och längre låter vänta på sej än där på era breddgrader med en inlandsluft. Häggen kommer kanske allaredan? Här låter den nog vänta på sej till pingsten ändå, tänker jag, och dock går ju nog allting tidigare i år än i fjol. Allas våra vänner, staren, har t.o.m. fått ungar redan och är det riktigt intressant att följa med och se vilken brådska där råder när det gäller att skaffa föda åt dessa ständigt hungriga skrikhalsar. Och hör jag också som bäst svalans kvitter där utifrån gården där dom antagligen sätter sig sin vana trogen på elektriska ledningen och mediterar med sina vänner.
Annars går livet i sedvanliga hjulspår och har jag just ingenting nytt att komma med och skriva om.Som omväxling i enformigheten fick jag ju brev i går kväll igen, så ingen klagan mer utan säjer jag i stället tusen tack! Matti käraste, börjar bli lite mera van nu igen så småningom, men antar jag det vart en iver, en oro, och min dagliga längtan efter dej, särskilt nu den här första tiden igen, som framkallat gnisslet ifråga om breven.
Skulle du inte kunna ge mej en? - - - en puss nu eller vad tycker du, till omväxling, och så glömmer vi det där gnället mitt, och hoppas i fortsättningen att det var av övergående art. Håhå jaja!
Du ser, inte är det något fel på flickan, det är bara tålamodet som ibland är för kort, men vill jag bara understryka än en gång, allom till varnagel och efterrättelse, som det brukar heta, att du har mej presis som du lärt mej. Så det så! Och för att göra dej på riktigt gott humör nu bakte jag en kaka i går kväll vilken jag hoppas inte dröjer alltför länge på väg. Lite plättmjöl ska du välan också få. Själv skall jag nu gå in och dricka mitt söndagssurr, och eftersom det inte finns mer att ventilera nu ut ur mitt hjärtas kontor så säger vi väl ett farväl till härnäst och famnen full av hälsn.
Sänder Din egen Mami
Älskade gumman min
Skall jag igen åtminstone börja på ett brev åt dej, men får jag det knappast färdigt ikväll för börjar jag känna mej lagom trött efter allt håsande. Om du visste vad det är vackert ute ikväll. Sjön ligger spegelblank, inte en krusning rör vattenspegeln. En sak stör den vackra stämningsfulla bilden. Det är myggen som det finns i myriader av här. Sorgligt nog kan man inte sätta sej nånstans utanför, för är det fara att man blir uppäten av vilddjuren.
Jag skrev ju ett p. s. i föregående brev men hade jag så brått så jag hann inte skriva så många rader. Det har gått bra med permisen här nu och är jag i tur som sagt i slutet på nästa mån. Det beror på att jag fick vänta så länge på min tur senaste gång varför jag om ingenting oförutsett inträffar kommer hem midsommartiden. Jag har ännu inte hört nånting av Bagge och skall det vara intressant att se om jag kan krångla mej till några dygn extra. Spåre var här i dag och talade jag med honom, men inte om loman utan var det om kaninerna. Var och visade dem för honom och åt en major som han hade med sej. Han ringde i telefon och frågade när bastun skulle bli färdig och då jag sade att det var serg. Englund som var i telef. så sade han att han hade en förnimmelse av att han var skyldig mej pengar vilket han också var, bara 25: -.
Ja du Mami älskade nog skulle vi fira då om det är så att jag slipper hem till midsommaren. Du mami vi kunde nog resa nånstans om du hade fritt. Varför inte till Ekenäs eller någon annanstans. Kanske du har några förslag. För mej kostar resan ingenting skriv upp det. Roligt hade vi den dagen vi voro i H: fors och säkert kunde vi ha det lika trevligt nån annanstans. Som jag i förbigående nämnde Ekenäs med hemresa över Åbo för exempel.
Nu har jag rantat omkring med dej i tankarna över hela Finland, nu återstår att höra din åsikt i saken vart du skulle vilja resa. Sedan först och sist att jag slipper hem, detta är ju ett stort Om, men om lyckan är mej bevågen så skall jag väl slippa hem på permis utan att det skulle bli något mankemang för en gångs skull.
Det blev allaredan hela fyra sidor, men innehållet är inget vidare att tala om, men slutar jag nu för denna gång. Klockan ½ 7 är det väckning här i gården numera men har jag redan hunnit hitta kryphål, jag far helt enkelt i en annan korsu och sover en knyck så jag ordentligt hinner vakna.
Med de varmaste hälsningar
från din Egen Matti
Älskade Papi !
Tänker visst börja ta efter dina manér att så här vid midnattstimmen i brev söka sej dit ut till dej. Käraste, så jag längtar efter dej. Just nu skulle jag så innerligt gerna ha velat ha dej hemma. Förresten är du alltid såhär om kvällarna i mina tankar när jag sitter här och arbetar, syr eller vad jag har mej för händer. Oupphörligt gå de dit, sen tror jag är det en ständig undermedveten längtan man bär på som först i stillheten om kvällarna först då får får fritt utlopp, och med fantasiens hjälp drar ut på sina drömfärder där i vårt lyckoland.
Matti käraste, jag vet inte om det är sant och och är någon hållbar verklighet, men tror jag nästan jag håller på att bli ”omvänd” eftersom poiken mer än förr också gått kring i min fantasi med längtan, och anar jag nog i stunden detta om moderslyckan du skrev om i brevet jag fick i går. Men vet jag inte hur det kändes som en tagg i mitt inre när jag läste vad du vidare skrev i den saken. Har tänkt och funderat däröver och tycker jag att jag inte riktigt förstår vad du menar och föranleder det mej att reflektera över huruvida du månne kunnat förstå mitt innersta, tack vare mitt ständiga argumenterande, och kom det mej just att tänka på huru underligt sammansatt kvinnoväsendet kan vara. Har du inte förstått, säkert har du anat det i stunder när vi gett oss åt varandra, känt denna längtan som också bott på djupet i mitt innersta, trotts att förståndet däremellan inte riktigt velat släppa fram den känslan. Skrev att jag kände som en tagg, men menar jag inte därmed att det var någonting i brevet som du hade bort utelämna, nej du kära, det var bara en känsla jag fick när jag läste vad du skrev, utan att riktigt fatta innebörden, en känsla av att du var ledsen, bedrövad, och att jag var orsaken därtill. Säg du kära, är det så, så förlåt din Lisen som trotts hennes förståndiga ”predikningar” ändå innerst inne bär på varje älskande kvinnas längtan efter ett barn med den älskade.
Du Matti, önskade få lägga mina armar om din hals, sakta smeka dej över håret, och med blicken vilande i din, trotts alla motsägelser i min natur, övertyga dej om att din längtan mer och mer håller på att bli min och, du Matti säg, ty betyder det så mycket för mej just nu, säg, inte kan väl själva känslan förändrats och längtan efter den lilla? Nog tror jag själva hoppet och längtan ändå, ända till dess att det går i fullbordan, lever kvar under allt, säg?
Det blev så här sent ty har vi hela ”konkarongen” varit till Georgs i kväll och provat hans nya bastu. For med lastbil så det gick ju fint, sen var ju bastun också fin. Dessutom fick jag hela fånget med nyutslagna häggblomster därifrån ty hinner den alltid fortare där, och står den nu här breve occh sprider sin vällukt. Hälsningar därifrån!
Tror nästan rakt att det tänker börja ljusna, men är klockan över ett, varför det kanske är tid på att sluta. Tusen tack för brevet som också kom i dag med Mattas. Gläder mej redan i tanken på midsommaren.
Med kärlek och längtan
Din Maka och -------- grabbens blivande mor.
29/5
Skall hastigt och lustigt raspa ner några rader skulle ju sända av det i dag morse, men när jag kom till stan och skulle börja söka fram brevet för att föra det i postlådan så var det naturligtvis hemma. Men så är det när man inte lagar sej i säng någon gång. Försovde mej och vaknade jag först en par minuter före halv åtta, och kan du förstå att här blev brått. Fick slänga på mej i en hast och glömde jag förstås brevet i brådskan. Hann i alla fall så pass fort så den var inte mer än fem min. över klockan när jag kom till stan, men fick jag nog trampa lite kvickare än vanligt som du kan förstå. Tror ändå att det inte ska bli så värst mycket försenat brevet här, ty håller Bertel just på att skruda sej lördagsfin och skall han ut på vift, varför jag skall sända det med honom nu. Kanske du ändå hinner få det i laga ordning.
Vet inte om du talte med Henrik angående överhalarna som du menade , då när du var hemma. Har talat med Bertel därom, och får han skaffat någon gång framdeles om du som sagt vill byta med tobak. Enligt priset för tyget borde du därför spara cirka 20 ask. Ty kostar detsamma nånting runt 300 mk. Är vi överens?
Undrar om du förstår mej och mina nattliga funderingar i det föregående, om du finner den röda tråden som det brukar heta. Kan du få tag i den och förstå vad den riktigt innebär? Vet och förstår det knappast själv riktigt ännu, skiftningarna i mitt eget väsen.
Nu får jag nog så lov att sluta om det skall komma i väg och börjar han visst bli resklar, brodern.
Käraste hälsn. Mami