Nu har Lillan kommit till jorden! Christina Viveka Alice föddes den 4 juni 1944 och till all lycka föddes hon 3 veckor för tidigt när Matti var hemma på permission. Allt har gått bra och Lillan mår bra trots att hon var ganska liten när hon föddes! Men som vanligt var permissionen inte lång och Matti är tillbaka igen vid fronten där slutstriderna pågår för fullt. Alice verkar ha fullt upp med att sköta Christina så det blir en lång rad med brev från Matti först!
Bilden är tagen på gården i Västerviken!
10.6. 1944
Käraste Lisen min!
Nåd och Frid!
Sitter nu på ett resande hem rum i Matkaselkä, och skall jag skriva några rader till dej så att du inte behöver vänta så alltför länge----------
Jag hade ressällskap av Levi och Isak Käld, samt en annan av pojkarna från min gamla enhet ända till R-mäki, så den biten gick snabbt. I R-mäki hade vi ju kommit överens om att träffa varandra Kock och jag. Och mycket riktigt så stod han på perrongen och väntade på mej då jag anlände. Men han hade rest på samma tåg som jag. Fårena skulle komma efteråt per ilgods. Men det visade sej krångligare än så. Tåget och vagnarna anlände som de hade blivit lastade i, men i vagnen fanns ingen låda. Nu voro goda råd dyra. Vi kommo överens om att fortsätta österut med första tåg till Matkaselkä. Hit anlände vi sent inatt.
Här blev det ett frågande av alla möjliga packmästare tågexpeditörer mm. mm. Men ingen visste nånting. Väldigt hyggliga voro de nog och hjälpsamma, men kunde de inte någonting göra förrän idag morse. Men vi tog saken lugnt och gick in i väntsalen och hittade en ledig fläck på golvet, där vi kröpo ner och lade oss på golvet med en mantel under och en ovanpå oss. Så vaknade vi inte förrän en polis kom och väckte oss och sade att tåget till Mäkiä avgår -------. Jag gick in till tåg expeditionen, varifrån de ringde till Joensuu och hörde efter vår låda och där var den. Det föll ju en sten från bröstet. Nu borde de komma hit efter en timme. Vi togo in här på resandehemmet, lade oss med kläderna på under täcket och sova till halv tolv. Det har regnat och är en aning kyligt. Nu reder vi oss nog härefter, sedan vi fingo tag på kreaturen. Skall telegrafera till majoren, så vi får bilen lämnad till oss när vi kommer fram inatt.
Jag har så kommit ihåg dej och lilla pian, hoppas och önskar att ni båda mår bra och att lillan ska repa sej och växa stor, tills jag kommer hem härnäst. Mera vet jag inte för denna gång. Sköt om dej, och skriv nu och berätta hur det börjar arta sej för lillan och frun, när de nu har blivit två.
Med många kära hälsningar från
din Egen Matti
Käraste Lisen min!
Nåd och Frid!
Sitter nu på ett resande hem rum i Matkaselkä, och skall jag skriva några rader till dej så att du inte behöver vänta så alltför länge----------
Jag hade ressällskap av Levi och Isak Käld, samt en annan av pojkarna från min gamla enhet ända till R-mäki, så den biten gick snabbt. I R-mäki hade vi ju kommit överens om att träffa varandra Kock och jag. Och mycket riktigt så stod han på perrongen och väntade på mej då jag anlände. Men han hade rest på samma tåg som jag. Fårena skulle komma efteråt per ilgods. Men det visade sej krångligare än så. Tåget och vagnarna anlände som de hade blivit lastade i, men i vagnen fanns ingen låda. Nu voro goda råd dyra. Vi kommo överens om att fortsätta österut med första tåg till Matkaselkä. Hit anlände vi sent inatt.
Här blev det ett frågande av alla möjliga packmästare tågexpeditörer mm. mm. Men ingen visste nånting. Väldigt hyggliga voro de nog och hjälpsamma, men kunde de inte någonting göra förrän idag morse. Men vi tog saken lugnt och gick in i väntsalen och hittade en ledig fläck på golvet, där vi kröpo ner och lade oss på golvet med en mantel under och en ovanpå oss. Så vaknade vi inte förrän en polis kom och väckte oss och sade att tåget till Mäkiä avgår -------. Jag gick in till tåg expeditionen, varifrån de ringde till Joensuu och hörde efter vår låda och där var den. Det föll ju en sten från bröstet. Nu borde de komma hit efter en timme. Vi togo in här på resandehemmet, lade oss med kläderna på under täcket och sova till halv tolv. Det har regnat och är en aning kyligt. Nu reder vi oss nog härefter, sedan vi fingo tag på kreaturen. Skall telegrafera till majoren, så vi får bilen lämnad till oss när vi kommer fram inatt.
Jag har så kommit ihåg dej och lilla pian, hoppas och önskar att ni båda mår bra och att lillan ska repa sej och växa stor, tills jag kommer hem härnäst. Mera vet jag inte för denna gång. Sköt om dej, och skriv nu och berätta hur det börjar arta sej för lillan och frun, när de nu har blivit två.
Med många kära hälsningar från
din Egen Matti
12.6. 1944
Älskade efterlängtade Lisen min!
Frid!
Skall här mitt i all röra försöka få ihop ett brev år dig. Vi anlände ju hit natten mot söndagen. Jag är ännu inte framme i btri?! (batteri?) utan här i 12 btri en bit ifrån. Fårena och hönsen har vi nu här ännu. Lagerros är borta för tillfället, osäkert är det om han kommer igen och hur det sedan blir med hela tyskan får vi se i framtiden.
Jag talade med honom i telefon, och lovade han sköta om saken, så få nu se. Men detta är ju i och för sig endast en lite bagatell i det stora skeendet. Vi har gått in i en mera allvarligare fas då det gäller vårt vara, eller icke vara som land och folk.----------
Man har varit så upptagen med tanken med hur pojkarna skall ha det borta på Näset nu. Det är just i de trakterna som jag var för ett år sedan. Uppgifterna som lämnas i radion äro så knappa, men kan man ju en aning tänka sig resten, då man kanske en liten aning kanske haft en försmak av, vad det vill säga att vara med i stridens brännpunkt.------- Här har vi det lugnt och fridfullt, så du behöver inte oroa dig. Visst har jag velat tyngas ner av oro för den närmaste framtiden. Men hur gott är det inte att ha en att gå till. En som bär och burit våra bördor och som har omsorg om oss. Icke för att vi skulle vara förtjänta av det, men för hans outgrundliga nåds skull. I dessa dagar har vi mera än annars att hålla oss till, ”en dag ett ögonblick i sänder”………….
Mina tankar har nu mera än annars kretsat kring dig och lillan. Jag har så längtat efter er båda, den längtan jag känner kan jag inte tolka i ord, men känns det gnagande och tärande i mitt inre. Trotts allt så hoppas jag att det inte skall räcka så länge innan vi får träffas igen. Jag slutar nu för denna gång mina rader med de käraste hälsningar från
Din Egen Matti
13.6 .44 ( ett postkort)
Kära Alice
Måste skriva på ett sånt här kort då brev inte lär gå fram.. Jag mår bra på allt sätt så oroa dej inte i onödan för mej. Vi har det lugnt här, om det är lugnet före stormen återstår att se. Jag har inte fått något brev ännu sedan jag reste, men har då knappast hunnit ännu.
Väntar på att få höra huru lillpian och du mår. Hoppas att det tar sej för er så småningom. Blir det något längre uppehåll i korrespondensen, så skall du inte bli orolig. Det beror i så fall på omständigheternas tvång. Med de käraste hälsningar.
Din Egen Matti
Älskade efterlängtade Lisen min!
Frid!
Skall här mitt i all röra försöka få ihop ett brev år dig. Vi anlände ju hit natten mot söndagen. Jag är ännu inte framme i btri?! (batteri?) utan här i 12 btri en bit ifrån. Fårena och hönsen har vi nu här ännu. Lagerros är borta för tillfället, osäkert är det om han kommer igen och hur det sedan blir med hela tyskan får vi se i framtiden.
Jag talade med honom i telefon, och lovade han sköta om saken, så få nu se. Men detta är ju i och för sig endast en lite bagatell i det stora skeendet. Vi har gått in i en mera allvarligare fas då det gäller vårt vara, eller icke vara som land och folk.----------
Man har varit så upptagen med tanken med hur pojkarna skall ha det borta på Näset nu. Det är just i de trakterna som jag var för ett år sedan. Uppgifterna som lämnas i radion äro så knappa, men kan man ju en aning tänka sig resten, då man kanske en liten aning kanske haft en försmak av, vad det vill säga att vara med i stridens brännpunkt.------- Här har vi det lugnt och fridfullt, så du behöver inte oroa dig. Visst har jag velat tyngas ner av oro för den närmaste framtiden. Men hur gott är det inte att ha en att gå till. En som bär och burit våra bördor och som har omsorg om oss. Icke för att vi skulle vara förtjänta av det, men för hans outgrundliga nåds skull. I dessa dagar har vi mera än annars att hålla oss till, ”en dag ett ögonblick i sänder”………….
Mina tankar har nu mera än annars kretsat kring dig och lillan. Jag har så längtat efter er båda, den längtan jag känner kan jag inte tolka i ord, men känns det gnagande och tärande i mitt inre. Trotts allt så hoppas jag att det inte skall räcka så länge innan vi får träffas igen. Jag slutar nu för denna gång mina rader med de käraste hälsningar från
Din Egen Matti
13.6 .44 ( ett postkort)
Kära Alice
Måste skriva på ett sånt här kort då brev inte lär gå fram.. Jag mår bra på allt sätt så oroa dej inte i onödan för mej. Vi har det lugnt här, om det är lugnet före stormen återstår att se. Jag har inte fått något brev ännu sedan jag reste, men har då knappast hunnit ännu.
Väntar på att få höra huru lillpian och du mår. Hoppas att det tar sej för er så småningom. Blir det något längre uppehåll i korrespondensen, så skall du inte bli orolig. Det beror i så fall på omständigheternas tvång. Med de käraste hälsningar.
Din Egen Matti
V-vik den 14.6 -44
Älskade papps! Frid!
Onsdag e. m. och skall jag passa tillfället att skriva igen en några rader medan lillan sover. Hon är nog fortsättningsvis fortfarande lika snäll bara sover och äter, men är det ju också så som det skall vara, i synnerhet så tidigt som hon kom till världen. Är annars allena här sedan Gerda reste igår och är jag andra dagen uppe. Lite ben svag är man ju förstås ännu, men försöker jag ju vila mellan verserna. Så det går riktigt bra och vet du, kände jag mej som en riktig ny människa när jag steg upp och åter fick söka fram någonting annat än tvåvåningsklänningen att sätta på mej, som Kaj brukar uttrycka sej. Hon visste nog lilltösen, att det var bäst att komma lite på förhand, så slapp mamma den värsta tiden och slapp att bli ännu mera knärrig och retlig, och tror jag nog att det blir bra med liten Christina också, ty äter gör hon och hoppas jag att jag i fortsättningen också ska ha att ge henne. Tror att det mycket berodde på, att jag inte fick in henne och låg och vantrivdes på BB, att jag då inte hade tillräckligt. Men försöker jag också att pimpla i mej ”surr” här om dagarna, förutom all maten, och sade jag just år Gerda igår när dom riktigt har mej på gödkur, att jag tror dom nästan ämnar se till att jag inte alls blir smalare. Men som jag redan skrev, känner jag mej som en helt ny människa, så smal och nätt som man blivit kantänka!
Har varit ute på inspektionsrond härute runt knutarna idag, och nog må du tro här förändrats på en vecka och blivit vackert här på gården. Det är som om allting blivit nytt, bara man varit borta en liten tid. Kaninhonan har ju också nedkommit som du vet, kanske redan då du var hemma. Och nu för tillfället har vi Johannes Finne här och håller dom på och lagar en massa kaninburar. Ty blir farsan kanske tvungen att flytta hit alla nu från Särkimo. Ty var det frågan om han skulle bli inkallad, hans andra kompanjon.
Ja du Matti käraste, mitt innersta och mitt hjärta ha dessa dagar varit en ständig bön för båda mina kära. Du förstår att det är oro därinne i hjärtevärlden, oro för dej älskade därute, och ängslas jag understundom för lillan härhemma, så pickoliten som hon är.
Är jag ibland rädd för, att hon inte drar tillräckligt, för att få vad hon behöver. Fick av Sylvis svägerska låna en barnvåg, och försöker jag med den kontrollera någotsånär hur mycket hon äter. Men är det ändå gott och tryggt, att få anförtro er båda i dens hand, som har all makt i himlen och på jorden och får oron att lägga sej och ge vika, i förtröstan på hans löften.
Dock undrar man och spörjer och frågar sej om och om igen. Hur månne har ni det och hur skall det gå? Kan knappast forma tankarna till en bön i en eller annan riktning, men stiger det som en oavbruten suck, ett rop ur det innersta hjärtedjupen. ” Gud om möjligt förbarma dej över oss”.
Den går etappvis brevskrivningen min och borde det nog heta 15 - de redan. Fru Berglund kom ut igår kväll och hjälpte mej bada flickan, så därför lämnade det oavsänt idag. Hon var ju och fick nån slags utslag där på sjukhuset, så för den skull ville jag att fru Berglund skulle komma och titta på henne och få lite råd om vad som vore lämpligt för skötsel därav. Tycker nog nästan dom börjar torka upp redan, och har hon inte alls på
kroppen utan bara i ansiktet. Tror det är någon som börjar be om mat nu, så jag kanske slutar för denna gång med de käraste hälsningar från oss båda.
Gud vare med oss och må så gott önskar Christina och Alice
Älskade papps! Frid!
Onsdag e. m. och skall jag passa tillfället att skriva igen en några rader medan lillan sover. Hon är nog fortsättningsvis fortfarande lika snäll bara sover och äter, men är det ju också så som det skall vara, i synnerhet så tidigt som hon kom till världen. Är annars allena här sedan Gerda reste igår och är jag andra dagen uppe. Lite ben svag är man ju förstås ännu, men försöker jag ju vila mellan verserna. Så det går riktigt bra och vet du, kände jag mej som en riktig ny människa när jag steg upp och åter fick söka fram någonting annat än tvåvåningsklänningen att sätta på mej, som Kaj brukar uttrycka sej. Hon visste nog lilltösen, att det var bäst att komma lite på förhand, så slapp mamma den värsta tiden och slapp att bli ännu mera knärrig och retlig, och tror jag nog att det blir bra med liten Christina också, ty äter gör hon och hoppas jag att jag i fortsättningen också ska ha att ge henne. Tror att det mycket berodde på, att jag inte fick in henne och låg och vantrivdes på BB, att jag då inte hade tillräckligt. Men försöker jag också att pimpla i mej ”surr” här om dagarna, förutom all maten, och sade jag just år Gerda igår när dom riktigt har mej på gödkur, att jag tror dom nästan ämnar se till att jag inte alls blir smalare. Men som jag redan skrev, känner jag mej som en helt ny människa, så smal och nätt som man blivit kantänka!
Har varit ute på inspektionsrond härute runt knutarna idag, och nog må du tro här förändrats på en vecka och blivit vackert här på gården. Det är som om allting blivit nytt, bara man varit borta en liten tid. Kaninhonan har ju också nedkommit som du vet, kanske redan då du var hemma. Och nu för tillfället har vi Johannes Finne här och håller dom på och lagar en massa kaninburar. Ty blir farsan kanske tvungen att flytta hit alla nu från Särkimo. Ty var det frågan om han skulle bli inkallad, hans andra kompanjon.
Ja du Matti käraste, mitt innersta och mitt hjärta ha dessa dagar varit en ständig bön för båda mina kära. Du förstår att det är oro därinne i hjärtevärlden, oro för dej älskade därute, och ängslas jag understundom för lillan härhemma, så pickoliten som hon är.
Är jag ibland rädd för, att hon inte drar tillräckligt, för att få vad hon behöver. Fick av Sylvis svägerska låna en barnvåg, och försöker jag med den kontrollera någotsånär hur mycket hon äter. Men är det ändå gott och tryggt, att få anförtro er båda i dens hand, som har all makt i himlen och på jorden och får oron att lägga sej och ge vika, i förtröstan på hans löften.
Dock undrar man och spörjer och frågar sej om och om igen. Hur månne har ni det och hur skall det gå? Kan knappast forma tankarna till en bön i en eller annan riktning, men stiger det som en oavbruten suck, ett rop ur det innersta hjärtedjupen. ” Gud om möjligt förbarma dej över oss”.
Den går etappvis brevskrivningen min och borde det nog heta 15 - de redan. Fru Berglund kom ut igår kväll och hjälpte mej bada flickan, så därför lämnade det oavsänt idag. Hon var ju och fick nån slags utslag där på sjukhuset, så för den skull ville jag att fru Berglund skulle komma och titta på henne och få lite råd om vad som vore lämpligt för skötsel därav. Tycker nog nästan dom börjar torka upp redan, och har hon inte alls på
kroppen utan bara i ansiktet. Tror det är någon som börjar be om mat nu, så jag kanske slutar för denna gång med de käraste hälsningar från oss båda.
Gud vare med oss och må så gott önskar Christina och Alice
14.6. 44 (Ett postkort)
Käraste Lisen min
Kommer igen så här per/kort då det inte lönar sig med brev. Det har regnat nu de senaste dagarna, så att regnet stått som spö i backen. Idag har det varit lite soligare. Vi har hållit på och arbetat på korsutaket. Vi har det lugnt här på allt sätt tills vidare åtminstone. Vi följer naturligtvis med spänt intresse med, huru det går för pojkarna på Näset. Men det är då så ytterst lite man får höra. Jag går ju här och undrar huru det har gått för Nisse och Helmer m.fl. m.fl. Nåja så småningom skall det väl höras, hur de har klarat sig, man får ju hoppas det allra bästa. Du skall inte oroa dej för mej, för du skall se att det klarar sej så småningom. Jag kommer nog snart hem till dej och pian. Slutar för denna gång. Skriver brev i morgon och försöker om det går fram.
Käraste hälsningar från din Egen
Matti
Käraste Lisen min
Kommer igen så här per/kort då det inte lönar sig med brev. Det har regnat nu de senaste dagarna, så att regnet stått som spö i backen. Idag har det varit lite soligare. Vi har hållit på och arbetat på korsutaket. Vi har det lugnt här på allt sätt tills vidare åtminstone. Vi följer naturligtvis med spänt intresse med, huru det går för pojkarna på Näset. Men det är då så ytterst lite man får höra. Jag går ju här och undrar huru det har gått för Nisse och Helmer m.fl. m.fl. Nåja så småningom skall det väl höras, hur de har klarat sig, man får ju hoppas det allra bästa. Du skall inte oroa dej för mej, för du skall se att det klarar sej så småningom. Jag kommer nog snart hem till dej och pian. Slutar för denna gång. Skriver brev i morgon och försöker om det går fram.
Käraste hälsningar från din Egen
Matti
RSS Feed