Till er alla
Här börjar en lång rad av brev, skrivna av vår far, Matti Englund och den flicka som blev hans fru, Alice Pellas, och som funnits bevarade i decennier, väntande på nya läsare. Det första brevet skrevs då Matti påbörjade sin militära utbildning i Vasa. Den uniform han då tog på sig kom han att bära, med få månaders uppehåll, i sju år ända fram till freden hösten 1944. Många förspillda dagar i en ung människas liv.
Då det inte finns några brev till eller från Alice får vi anta att de ännu inte officiellt blivit ett par, även om de kände varann, och att det är orsaken till att inga brev växlades mellan dem under vinterkriget.
Här följer de brev som Matti skrev till sina föräldrar...........
H.E.
Här börjar en lång rad av brev, skrivna av vår far, Matti Englund och den flicka som blev hans fru, Alice Pellas, och som funnits bevarade i decennier, väntande på nya läsare. Det första brevet skrevs då Matti påbörjade sin militära utbildning i Vasa. Den uniform han då tog på sig kom han att bära, med få månaders uppehåll, i sju år ända fram till freden hösten 1944. Många förspillda dagar i en ung människas liv.
Då det inte finns några brev till eller från Alice får vi anta att de ännu inte officiellt blivit ett par, även om de kände varann, och att det är orsaken till att inga brev växlades mellan dem under vinterkriget.
Här följer de brev som Matti skrev till sina föräldrar...........
H.E.
Söndag
Vasa 9-5-37
Kära Pappa och Mamma!
Jag sitter nu på soldathemmet och skriver. Vi är lediga i dag, på förmiddagen voro vi ute i terrängen och sprang. Jag försökte slippa för jag har lite skoskav, men Fänriken ville se på foten, och så sa han det att nog borde det gå, och förresten ska man inte sjukanmäla sej, för ni har värre av det själv. Alltnog så sprang jag med storstövlarna på, men nog gick jag emellanåt och inte hade jag brottomt.
Igår träffade jag Helge när de var hit första gången då, och nog börjar de gå för honom också. I går voro vi på kommendering på kaptens tennisbana men inte jobbade vi allt för hårt som ni förstår, jag låg och sola mej nästan hela tiden. Idag skulle vi ha storgranskning men lyckligtvis slapp vi den för vi hade fått mycket extra jobb då. Något gevär har vi inte fått ännu, men det kommer väl snart, och nog tänkte jag ta gevär, men inte svär jag faned.
Men allt går nog bra, för jag märker nog att allting är förberett, och jag vet att det är allas förbön som hjälpt allt till det bästa. På kvällarna har det varit så välsignat för mej att stiga på knä förrän jag lagt mej, ingen har sagt nånting utan alla respekterar på ett bra sätt.
I morgon skall vi i stallet och putsa hästar få se huru de går, nå allting går och de som inte går, de går också. Pöntinen som är korpral han är ju från Jeppo, han är en sån där krigstokig som låtsas härja med oss. Idag fick vi sätta oss på golvet och stiga upp igen många gånger, bara för att vi inte ropade ylös då han kom i stugan.
Upp! på taburetten och ropa Ylös!! 10 gånger, men så ropa en 11 gången, och så fick vi ropa på nytt. Och då man går förbi dem måste man smälla ihop klackarna och gör man inte de så ropa de tibaaak , ihop med klackarna, försvinn! Fort!
Allt är ju löjligt men inte gör de nånting, man gör bara som de seir så har ingen nånting att mucka. Det finns ju några Sven Duva typer här å de är synd med dem för de blir nog körda med.
Ja jag får väl sluta nu med många kära hälsningar till alla, hälsa alla att jag mår bra, och utan humör är jag inte som ni ju hör!
Guds Frid.
Matti
P.S. Var snäll och skicka spikskorna
om ni hittar dem så jag inte behöver klappa på
i de här stövlarna som man nästan kan tappa
Vasa 9-5-37
Kära Pappa och Mamma!
Jag sitter nu på soldathemmet och skriver. Vi är lediga i dag, på förmiddagen voro vi ute i terrängen och sprang. Jag försökte slippa för jag har lite skoskav, men Fänriken ville se på foten, och så sa han det att nog borde det gå, och förresten ska man inte sjukanmäla sej, för ni har värre av det själv. Alltnog så sprang jag med storstövlarna på, men nog gick jag emellanåt och inte hade jag brottomt.
Igår träffade jag Helge när de var hit första gången då, och nog börjar de gå för honom också. I går voro vi på kommendering på kaptens tennisbana men inte jobbade vi allt för hårt som ni förstår, jag låg och sola mej nästan hela tiden. Idag skulle vi ha storgranskning men lyckligtvis slapp vi den för vi hade fått mycket extra jobb då. Något gevär har vi inte fått ännu, men det kommer väl snart, och nog tänkte jag ta gevär, men inte svär jag faned.
Men allt går nog bra, för jag märker nog att allting är förberett, och jag vet att det är allas förbön som hjälpt allt till det bästa. På kvällarna har det varit så välsignat för mej att stiga på knä förrän jag lagt mej, ingen har sagt nånting utan alla respekterar på ett bra sätt.
I morgon skall vi i stallet och putsa hästar få se huru de går, nå allting går och de som inte går, de går också. Pöntinen som är korpral han är ju från Jeppo, han är en sån där krigstokig som låtsas härja med oss. Idag fick vi sätta oss på golvet och stiga upp igen många gånger, bara för att vi inte ropade ylös då han kom i stugan.
Upp! på taburetten och ropa Ylös!! 10 gånger, men så ropa en 11 gången, och så fick vi ropa på nytt. Och då man går förbi dem måste man smälla ihop klackarna och gör man inte de så ropa de tibaaak , ihop med klackarna, försvinn! Fort!
Allt är ju löjligt men inte gör de nånting, man gör bara som de seir så har ingen nånting att mucka. Det finns ju några Sven Duva typer här å de är synd med dem för de blir nog körda med.
Ja jag får väl sluta nu med många kära hälsningar till alla, hälsa alla att jag mår bra, och utan humör är jag inte som ni ju hör!
Guds Frid.
Matti
P.S. Var snäll och skicka spikskorna
om ni hittar dem så jag inte behöver klappa på
i de här stövlarna som man nästan kan tappa
Den 30/11 1939 gick ryssarna över gränsen utan krigsförklaring. Vinterkriget tog sin början. Det skulle bli en av de kallaste vintrar man någonsin uppmätt med temperaturer mellan -20 till -40
Söndag 4.12.39
Klockan 19-20
Kära Pappa. Frid
Skall försöka få ihop några rader åt dej nu i kväll. Läste just om bombregnet i H:fors i H:bl av den 1.12. Jag vet inte vad det beror på men ni skall be Gud för mej att jag inte blir för hatisk för det vill jag nog inte men nog har det väckt harm ibland oss här, alla de fräcka övergreppen. Finlands öde, och vårt härute, har nog ventilerats ibland oss och nog äro vi av den åsikten här att göra vad på oss ankommer. Vi har ju fått en försmak allaredan av det som komma skall.
Men Pappa nog är jag beredd evad som än möter och kommer att hända, för jag vet att mitt och vårt lands öde ligger i Guds hand. Sade just åt pojkarna här, att nog är det han som sist och slutligen bestämmer om oss och vårt kära fosterland. Men Jesus sade ja, jag går bort och bereder er rum. I min faders hus o.s.v.
Jag har bedit Gud om frimodighet här, och kan jag säga att inte blyges jag för evangelium, pojkarna vet vad jag går och står för.
Efter en par dagar, hörde vi ikväll, så börjas det på allvar för vår del. Jag är sådan att inte tror jag att dom kommer igenom huru som helst här, det kommer nog att kosta våra fredsvänner att trampa in här. Mest oroliga äro vi för alla er därhemma, hoppas ni tar det lika lugnt som vi härute. Vi bli väl omskötta här med ordentlig mat, varma kläder, bussigt kamratligt befäl, mera behövs inte, jovisst en frälst själ, men det har jag.
Kanhända tycker du att jag skriver lite konstigt men jag har rannsakat mitt samvete och känner mej fri. Vet ju inte vad som kan hända nu härefter, men ”blott en dag” var det ju.
Lisa skrev om Daddas bröllop, få se huru det sist och slutligen går med hans giftas, gratulera honom från mej, han har inte skrivit en rad, ja minns int när. Niila Hernberg var hit ut idag och berättade hemifrån samt deras äventyrliga hitresa med bombangrepp nära Lahtis, ingen blev skadad.
Fagerudd har jag inte ännu träffat. Helmer ligger i tältet
(sen saknas resten av brevet!!)
10.12.39. sönd. kväll
Kära Mamma Frid.
Har just druckit kaffe, är nämligen härute igen o har stått på vakt, klockan närmar sig ett o pojkarna sover i allsköns ro. Därute hörs några enstaka skott från kanonerna annars är det stilla, intet tyder på att det är krig, men bara man rör sej litet utomhus märker man genast att vi inte lever i normala förhållanden. Inga civila syns till just, endast militär i alla möjliga variationer och åldrar. Nu bo vi inte mera i tält utan har flyttat in i vårt skyddsrum under jorden, här har vi det varmt och skönt, för varmt vill här vara och litet fuktigt i början men det blir bättre efter hand.
Var idag uppe till byn där också Helge är för tillfället, måste få mina stövlar halvsulade, så jag var borta härifrån ett dygn. Passa på tillfället och var till en Lotta-Cantin och köpte upp åt pojkarna ett och annat i matväg, bulla konsumeras så mycket man kunde skaffa, men det finns ingen annan möjlighet just, för det är slut med butikerna här, alla har slutsålt och flyttat bort.
Men där köpte jag för just 850 Fmk. Skrivpapper, bulla, konserver, smör tobak m.m. m.m., allt for som smör på heta stenar. Inte betyder pengar här nånting mera, min plånbok hade jag att ligga i tältet med pengar i. Inte har jag haft nån brist på den varan ännu, reder mej fint på mina 300 mk i mån. Socker fick jag köpa 2 kg, o kaffe nästan lika mycket ännu, de går ingenting av mitt privata kaffe för staten består oss med vad vi behöver i den vägen. Det är fint ordnat med mat åt oss, nog tycks det finnas allt möjligt hur länge det nu räcker.
Vad vår utrustning beträffar är den utan tvivel bästa man kan tänka sej, med tvätten vill det vara litet värre för den får vi sköta om själv jag har nog bytit en gång i veckan o varit i bastun nästan lika mycket. Det finns en bastu här nära till som vi använder så länge den nu inte blir bortskjuten.
På tal om de så olyckades det med ett fältkök här nära, 5 km ungefär, härifrån, en granat kom singlande och slog ner mitt i köket och tog 3 man med sej, bl.a. en............
( sen saknas resten av brevet)
Matti är nummer två från höger i mörka kläder
Söndag 4.12.39
Klockan 19-20
Kära Pappa. Frid
Skall försöka få ihop några rader åt dej nu i kväll. Läste just om bombregnet i H:fors i H:bl av den 1.12. Jag vet inte vad det beror på men ni skall be Gud för mej att jag inte blir för hatisk för det vill jag nog inte men nog har det väckt harm ibland oss här, alla de fräcka övergreppen. Finlands öde, och vårt härute, har nog ventilerats ibland oss och nog äro vi av den åsikten här att göra vad på oss ankommer. Vi har ju fått en försmak allaredan av det som komma skall.
Men Pappa nog är jag beredd evad som än möter och kommer att hända, för jag vet att mitt och vårt lands öde ligger i Guds hand. Sade just åt pojkarna här, att nog är det han som sist och slutligen bestämmer om oss och vårt kära fosterland. Men Jesus sade ja, jag går bort och bereder er rum. I min faders hus o.s.v.
Jag har bedit Gud om frimodighet här, och kan jag säga att inte blyges jag för evangelium, pojkarna vet vad jag går och står för.
Efter en par dagar, hörde vi ikväll, så börjas det på allvar för vår del. Jag är sådan att inte tror jag att dom kommer igenom huru som helst här, det kommer nog att kosta våra fredsvänner att trampa in här. Mest oroliga äro vi för alla er därhemma, hoppas ni tar det lika lugnt som vi härute. Vi bli väl omskötta här med ordentlig mat, varma kläder, bussigt kamratligt befäl, mera behövs inte, jovisst en frälst själ, men det har jag.
Kanhända tycker du att jag skriver lite konstigt men jag har rannsakat mitt samvete och känner mej fri. Vet ju inte vad som kan hända nu härefter, men ”blott en dag” var det ju.
Lisa skrev om Daddas bröllop, få se huru det sist och slutligen går med hans giftas, gratulera honom från mej, han har inte skrivit en rad, ja minns int när. Niila Hernberg var hit ut idag och berättade hemifrån samt deras äventyrliga hitresa med bombangrepp nära Lahtis, ingen blev skadad.
Fagerudd har jag inte ännu träffat. Helmer ligger i tältet
(sen saknas resten av brevet!!)
10.12.39. sönd. kväll
Kära Mamma Frid.
Har just druckit kaffe, är nämligen härute igen o har stått på vakt, klockan närmar sig ett o pojkarna sover i allsköns ro. Därute hörs några enstaka skott från kanonerna annars är det stilla, intet tyder på att det är krig, men bara man rör sej litet utomhus märker man genast att vi inte lever i normala förhållanden. Inga civila syns till just, endast militär i alla möjliga variationer och åldrar. Nu bo vi inte mera i tält utan har flyttat in i vårt skyddsrum under jorden, här har vi det varmt och skönt, för varmt vill här vara och litet fuktigt i början men det blir bättre efter hand.
Var idag uppe till byn där också Helge är för tillfället, måste få mina stövlar halvsulade, så jag var borta härifrån ett dygn. Passa på tillfället och var till en Lotta-Cantin och köpte upp åt pojkarna ett och annat i matväg, bulla konsumeras så mycket man kunde skaffa, men det finns ingen annan möjlighet just, för det är slut med butikerna här, alla har slutsålt och flyttat bort.
Men där köpte jag för just 850 Fmk. Skrivpapper, bulla, konserver, smör tobak m.m. m.m., allt for som smör på heta stenar. Inte betyder pengar här nånting mera, min plånbok hade jag att ligga i tältet med pengar i. Inte har jag haft nån brist på den varan ännu, reder mej fint på mina 300 mk i mån. Socker fick jag köpa 2 kg, o kaffe nästan lika mycket ännu, de går ingenting av mitt privata kaffe för staten består oss med vad vi behöver i den vägen. Det är fint ordnat med mat åt oss, nog tycks det finnas allt möjligt hur länge det nu räcker.
Vad vår utrustning beträffar är den utan tvivel bästa man kan tänka sej, med tvätten vill det vara litet värre för den får vi sköta om själv jag har nog bytit en gång i veckan o varit i bastun nästan lika mycket. Det finns en bastu här nära till som vi använder så länge den nu inte blir bortskjuten.
På tal om de så olyckades det med ett fältkök här nära, 5 km ungefär, härifrån, en granat kom singlande och slog ner mitt i köket och tog 3 man med sej, bl.a. en............
( sen saknas resten av brevet)
Matti är nummer två från höger i mörka kläder
19.12.39
Kära Mamma. Frid
Jag har nog redan skrivit ett brev idag men skall skriva några rader till nu. De har hållit på och skjutit på oss med artilleri så de har dundrat i ett. Skall nu, så fort det lugnar litet, på ett uppdrag till Kämärä som ligger några km härifrån. Man har fått så lov att vänja sej vid oljudet och att det kan hända vad som helst och när som helst men i alla fall inte förän Gud vill. Jag är nog beredd på att om det är Guds vilja så ske som han vill, men ni skall inte vara oroliga. Jesus kommer snart. Något brev har jag inte fått ännu, hälsa alla vännerna o bed att di skriver
Matti
________________________________________________________
24.12.40 Julafton
Kära Mamma Frid!
Förstår att ni många gånger sinsemellan undrat huru skall nu Matti ha sin julafton. Skall försöka ge er en liten inblick ungefär huru det har varit. Klockan är nu tio min, över 12 eller 24. Med jämna mellanrum låter det bom bom å pang så spånorna darra i korsun, vi bo i underjorden. Så är det lugnt en stund, telef. pinglar till, telefonledningen till ”maito” (täcknamn på stationen) är avbruten, en ledningspatrull skall ut och reparera. Stackars telefonister nog får de stå i, med sina trasiga ledningar. Förbindelserna äro ju nödvändiga för oss här 3 km från fronten.
Någon julstämning att tala om har man ju inte känt till, skulle inte vi ha radion här och lyssna på rikssvenska programmet visste vi inte att det var jul. Nerverna på oss vill nog vara lite krångliga och humöret är ju inte det allra bästa. Någon annan funktion än vakt har vi just inte här nu men det räcker nog till att stå och vakta 2 tim. å sen sova 4 tim. Det visslar av granater och shrapnels som inte säger till fören de kommer utan smäller bara då de spricker. Vi har ju fått utkvitterade stålhjälmar och nog sätter man dem tacksamt på huvudet då man sticker näsan utanför dörren.
Kurirn hörde vi att sku ha varit hitut, men har vi int ännu sett något resultat av vad han varit hit med. Telefonförbindelsen har varit avskjuten, men nu just blev den klar så fänriken skall ringa om att vi få paketen o breven hit ut i natt ännu, för dom måste köra på natten då det är mörkt och inte flygväder.
Jag har legat och sovit samt läst och lyssnat på radion och julhälsningarna. Funktionerar som vaktchef nu så jag behöver inte stå ute i natt.
Pojkarna som foro bort härifrån har inte hörts av nu sedan de foro, vart vet vi int, undrar just huru de har sin julafton, Helmer, Helge m.fl. Vi ha ju det efter förhållandet finfint för det är kallt ute o månljust, spöklikt verkar det om man så kan säga ni i dessa tider.
Skriv och berätta huru ni firat julen hemma.
Be David skriva. Slutar för denna gång nu, hälsa alla
Julhälsningar
Din Matti
Fredag 5.1.40
Kl.12.45
Kära Pappa Frid
Igen några rader, veckan har förflutit lugnt heter det ju i rapporterna från västfronten. Sku man inte se flygmaskiner med den grannröda stjärnan samt höra det dova mullret av kanonerna från fronten skulle man knappast veta av att de är krig.
Inf. i främre linjer ha äntligen fått välbehövlig avlösning efter en hel lång månads segt motstånd. Kanhända samlar sig Ivan nu då han inte på annat sätt låter höra av sej.
Förfärligt kallt är det ute, minus 29 och flygväder, så vi är lediga i dag. Det är ju trettond.aft. för all del, jag ligger på rygg här på min brits då jag skriver det här, vi ha det varmt och skönt. Bredvid mig ligger Lind från Skutnäs, o Set ligger bredvid honom, Andersson är också här bredvid och ber mej hälsa.
Posten funktionerar skralt nu, brev som är dat. 17.12 kommer fram nu först, fick ett brev från Vasa i går o de var också dat. 17.12. Kan förstå att de samlas post nu jul o nyår. Vi ha nu fått påhöjning nu, så man har nu 15 lock om dan.
Har ni haft påhälsning av flygare dit, såg att dom varit i Vasa. Nu just är det flyglarm man kan höra hit huru det surrar hit med, då de flyger över oss.
Maten tror jag att jag, alla ggr nästan, skrivit om att den är bra, du sku se vilka kött- o fläskmängder vi får för vårt batteri. G. Packalén är ju chefskock å han sköter sej o oss fint. Kaffe får vi utav staten så mycket vi behöver o mera till, hoppas att det fortsätter. De får ju koka på dagen för flygarnas skull så vi får välling på mornarna o ärter makaroner eller potatissoppa på kvällarna. Ett Primus ha vi som surrar hela dagen i ända.
Nu finns just inget mera att skriva om, hälsa Fredriksson o församlingen med Romarbrevets 8:e kap.
Framför mitt tack till Hjelms för paketet.
din son Matti
Kära Mamma. Frid
Jag har nog redan skrivit ett brev idag men skall skriva några rader till nu. De har hållit på och skjutit på oss med artilleri så de har dundrat i ett. Skall nu, så fort det lugnar litet, på ett uppdrag till Kämärä som ligger några km härifrån. Man har fått så lov att vänja sej vid oljudet och att det kan hända vad som helst och när som helst men i alla fall inte förän Gud vill. Jag är nog beredd på att om det är Guds vilja så ske som han vill, men ni skall inte vara oroliga. Jesus kommer snart. Något brev har jag inte fått ännu, hälsa alla vännerna o bed att di skriver
Matti
________________________________________________________
24.12.40 Julafton
Kära Mamma Frid!
Förstår att ni många gånger sinsemellan undrat huru skall nu Matti ha sin julafton. Skall försöka ge er en liten inblick ungefär huru det har varit. Klockan är nu tio min, över 12 eller 24. Med jämna mellanrum låter det bom bom å pang så spånorna darra i korsun, vi bo i underjorden. Så är det lugnt en stund, telef. pinglar till, telefonledningen till ”maito” (täcknamn på stationen) är avbruten, en ledningspatrull skall ut och reparera. Stackars telefonister nog får de stå i, med sina trasiga ledningar. Förbindelserna äro ju nödvändiga för oss här 3 km från fronten.
Någon julstämning att tala om har man ju inte känt till, skulle inte vi ha radion här och lyssna på rikssvenska programmet visste vi inte att det var jul. Nerverna på oss vill nog vara lite krångliga och humöret är ju inte det allra bästa. Någon annan funktion än vakt har vi just inte här nu men det räcker nog till att stå och vakta 2 tim. å sen sova 4 tim. Det visslar av granater och shrapnels som inte säger till fören de kommer utan smäller bara då de spricker. Vi har ju fått utkvitterade stålhjälmar och nog sätter man dem tacksamt på huvudet då man sticker näsan utanför dörren.
Kurirn hörde vi att sku ha varit hitut, men har vi int ännu sett något resultat av vad han varit hit med. Telefonförbindelsen har varit avskjuten, men nu just blev den klar så fänriken skall ringa om att vi få paketen o breven hit ut i natt ännu, för dom måste köra på natten då det är mörkt och inte flygväder.
Jag har legat och sovit samt läst och lyssnat på radion och julhälsningarna. Funktionerar som vaktchef nu så jag behöver inte stå ute i natt.
Pojkarna som foro bort härifrån har inte hörts av nu sedan de foro, vart vet vi int, undrar just huru de har sin julafton, Helmer, Helge m.fl. Vi ha ju det efter förhållandet finfint för det är kallt ute o månljust, spöklikt verkar det om man så kan säga ni i dessa tider.
Skriv och berätta huru ni firat julen hemma.
Be David skriva. Slutar för denna gång nu, hälsa alla
Julhälsningar
Din Matti
Fredag 5.1.40
Kl.12.45
Kära Pappa Frid
Igen några rader, veckan har förflutit lugnt heter det ju i rapporterna från västfronten. Sku man inte se flygmaskiner med den grannröda stjärnan samt höra det dova mullret av kanonerna från fronten skulle man knappast veta av att de är krig.
Inf. i främre linjer ha äntligen fått välbehövlig avlösning efter en hel lång månads segt motstånd. Kanhända samlar sig Ivan nu då han inte på annat sätt låter höra av sej.
Förfärligt kallt är det ute, minus 29 och flygväder, så vi är lediga i dag. Det är ju trettond.aft. för all del, jag ligger på rygg här på min brits då jag skriver det här, vi ha det varmt och skönt. Bredvid mig ligger Lind från Skutnäs, o Set ligger bredvid honom, Andersson är också här bredvid och ber mej hälsa.
Posten funktionerar skralt nu, brev som är dat. 17.12 kommer fram nu först, fick ett brev från Vasa i går o de var också dat. 17.12. Kan förstå att de samlas post nu jul o nyår. Vi ha nu fått påhöjning nu, så man har nu 15 lock om dan.
Har ni haft påhälsning av flygare dit, såg att dom varit i Vasa. Nu just är det flyglarm man kan höra hit huru det surrar hit med, då de flyger över oss.
Maten tror jag att jag, alla ggr nästan, skrivit om att den är bra, du sku se vilka kött- o fläskmängder vi får för vårt batteri. G. Packalén är ju chefskock å han sköter sej o oss fint. Kaffe får vi utav staten så mycket vi behöver o mera till, hoppas att det fortsätter. De får ju koka på dagen för flygarnas skull så vi får välling på mornarna o ärter makaroner eller potatissoppa på kvällarna. Ett Primus ha vi som surrar hela dagen i ända.
Nu finns just inget mera att skriva om, hälsa Fredriksson o församlingen med Romarbrevets 8:e kap.
Framför mitt tack till Hjelms för paketet.
din son Matti
7.1.40
Söndag morgon
Kära Mamma Frid. Frid.
Några rader igen då j. har tillfälle därtill, kommer just in från vakten och klockan är kvart över fyra på söndagsmorgonen. Termometern visar nog åtskilligt över 20 – så inte är det varmt ute, men här inne har vi varmt o skönt.
Igår kväll förän vi gick och lade oss höll pastorn en liten andaktsstund för oss. Han är på besök i vår ”korsu” för tillfället, Sandvik heter han och har varit Terjärv, en mycket nervös man. Annars har det nog i fortsättningen varit ganska lugnt sedan julen ännu tillsvidare, men man vet ju inte när ryssen försöker igen med allt vad han kan. Varje dag försöker de anfalla våra linjer här framför men inte kommer dom nånstans, deras artilleri trummar på natt o dag utan att kunna åstadkomma något nämnvärt. Gör dom anfall med tanks så följer inte ”jalkanväen” efter, han är så rädd stackarn, oh så synd om dem. (=infanteriet)
Vi ha det bra på allt sätt här, varmt och skönt som sagt o mat, vår chaufför är allt som oftast till Viborg o i natt kom han hit så vi fick köpa litet konserver och bulla till omväxling, pengar finns obegränsat, så inte går det någon nöd på mej inte.
Men posten vill det vara litet bedrövligt med. Har inte fått något brev av er sedan strax efter jul som var skrivet 17.12, med paketet fick jag visserligen ett som var adresserat den 21. Vi ha ju idag redan den 7.1.40 så nog måste ju nånting komma snart annars börjar det bli otrevligt. Alla väntar post, den brukar komma hit ut först på natten, men i natt fick vi intet, så det blir och vänta igen till näst natt, men den som väntar på något gott…. Undrar om ni fått alla mina brev, de är nog åtskilliga som jag skrivit, skrev många under julen o lika många efter, men några svar får man inte, kanhända beror de på posten.
Sände också 150 mk i ett brev åt dej de va visst dat. 25.12. huru månne det gått med det brevet det borde vara framme nu så småningom.
Såg just Jakobstadstidning dat.30.12, såg att Fredriksson var annonserad och att ni hade Elim ännu. Huru är det med alla ungdomar är alla med ännu, sjunger Elsa H. o Anna med strängbandet, huru är det med Alina, månne döpt ännu? Ni måste berätta mera då ni skriver, såna saker som ni inte tycker är nånting att skriva om är just roliga att höra. Nog det att berätta om man bara tar fram ur minnet vad som händer och sker.
Vi följer nog ganska bra med händelserna i världen, ikväll fick vi också ett Huvudstadsbl. från 5.1.40 1 dag gammalt.
Slutar nu med mina hälsningar till er alla Tollan också (lillasyster Rode)
Din Matti
Karjala 6/2 1940
Hälsa Tiljander o alla jag känner glöm inte Aina G o Maju
Kära farsgubben
Om jag sku rita ihop några rader igen ett tag de har gått nån dag sen jag senast skrev åt dej . Tack ska du ha för breven jag fått. Annars är det nog lite svårt att hålla reda på vem man senast skrev åt, men jag försöker mitt bästa , de är nog knappt nån annan än jag här som skriver så många brev och till så många olika som jag gör. Men så väntar man ju brev alla dar fast de brukar ju inte alltid slå in.
Nu har vi underofficerare fått vår månalön 1300 bagare eller en långschal och tre hundralappar. Det har nog vållat många huvudbry för en del här men de kan man ju inget åt. Vi har köpt en batterimottagare av senaste modell, Telefunken, så nu tar vi vilken station som helst. söndag kväll satt jag här och lyssnade till aftongudstjänsten från Betelkapellet i Stockholm. Här var det lugnt o stilla, en del av schacket var i bastun när vi hade det lugnt o fridfullt. Det var uppbyggande att sitta o lyssna på predikan som var över 1 Kor13. Man kunde höra lika bra som med vilken mottagare som helst. Vi har satsat, och undersergeanter gav 100: på var och officerarna gav 300, manskapet blev det 30 mk för, så nu får vi nog alla nyheter direkt utan omvägar såsom förut.
Annars går det i samma stil som förut, men ryssarna har nog försökt pressa de senaste dagarna mot S som du säkert läst om på tidningen. Här behöver man bara gå utanför dörren för att höra m.g. knattret och kanondundret därifrån. Det är alldeles sagolika bedrifter som våra infanterister därframme utföra. Dom höll ju på med en artilleriförberedelse i 6 tim, och vi här brukar stå utanför och lyssna på musiken. Flygarna har inte flugit nu de sista dagarna, av lättförstådda skäl för dom fick ej på pälsen, här dessutom har det snöat idag.
Vi har fått Naras John Hit till vårt batteri, undrar nog lite smått huru han ska trivas, nog kan det inte vara lite annat att vara på linjepatrull än att åka bil.
Nu just sitter jag framför radion och hör på fin Hawaii musik från Belgrad. Pojkarna kokar kaffe så det luktar kaffeånga i näsan, grädden vill det vara lite svårt med men mjölk får vi varannan dag så vi reder oss nog fint. Hörde igår att Nylund kom med pipan in, hem på permission. Det är nog välkommet för de har legat vid eldledningen ända sedan krigets början. Där finns också min värnpliktskamrat undersergeant Brandt. Jag sände igår åt honom 12 mk juntta?! Vi köper nämligen såna från Viborg genom lottorna mm smått o gott!
Angående månalön så var det för dec månad och jan månad, kommer att sättas in på postsparbank för våra löpande utgifter. Skatter, skulder mm. Jag hade ju inte så mycket skulder, något över 100 mk till Höglunds samt till Mattsons. Ifall det nu kommer något meddelande om saken, som det nog borde göra i en snar framtid, så ta nu och betala till Höglund och Mattsons, skatterna kan vi ju betala åt morbror men inte allt på en gång, för vi har ju moratorium, men för ordning-ens skull. Alltså ca 150 o 200 mk till Mattsons o 300 mk till skatterna nu att börja med. Ta nu och meddela åt mej fortast möjligt om det kommer nånting per postsparbanken för det borde nog göra det, om det slår in gamla märken. Som sagt 1 200 mk har jag nu i fickan men mera kommer det om nån dag igen då vi får vår dagpenning 225 mk.
Nu just kommer nyheterna genom Viipuri, vi formerar oss en smula med bombattentat mot 6 th Cavells staty i London, Belgiens arméchefs avsked mm.
Helmer är ju på permission men han skall väl gifta sig efter vad jag förstod då han reste. Får se när man får den äran att resa hem. Roligt vore det ju om ryssen skulle vara 100 km härifrån så att man inte behövde resa tillbaka. För nog var det roligt att få komma hem men återresan hu då. Men kommer dag kommer råd. Månne mamma ännu är i Lepplax med flickorna nog vore det bäst för henne att hon var där för om det skulle va flygväder ditåt ….
Har du hört någonting från Alfons, det vore roligt att veta hans adress,och Rodney Sand vet jag nog nu var han är och hoppas med det snaraste komma i förbindelse med honom. Har det hörts någonting av Fredriksson ännu, månne han slipper tillbaka. Jag skrev åt Tage Sjöberg till Sverige, och hoppas att han får mitt brev. Det vore snällt om jag kunde få hit Härolden, har ni fått den i år också eller hur?
Jag hade brev av Miriam Kronholm i förrgår, skall nog skriva så fort jag hinner. Helge han är och avlöser den som är på permission ännu. Jag anmälde mig att fara som frivillig ditut men de har nog av underofficerare där. Di marrar ju alla som är där att di har det krångligt och jag tänker nog att Helmer har samma åsikt och tycker att vi inte gör nånting här var vi är.
Enligt Mija så ligger vi på rygg här och det stämmer nog ganska bra om man undantar att man skall vara ut på natten med alla möjliga o omöjliga uppdrag som man inte kan uträtta på dan för flygarnas skull. Jag har nog fått vara ganska bra ifred de senaste, för jag hade turer på lager, men nu är det nog min tur igen. I natt är jag vaktchef så man behöver inte nån annanstans.
Slutar nu med det här protokollet hoppas att censuren inte är alltför svår inte har jag ju nämnt några hemligheter eller hur, höga vederbörande
Många hälsningar, din son Matti
natten mot lördag 10.2.40
1 Kor. 4:16-18
Kära mamma! Frid. Frid.
Skall nu skriva några rader igen då Vikblad far på permission så får du det ganska snart. Jag blev just väckt och sitter nu som vaktchef, har just väckt Set så han gick ut och vaktar. Jag hade litet sjuk hals så jag kokade upp vatten åt mej å så fick jag svartvinbärssylt utav en av poikarna. Klockan är nu något över 3 på natten och poikarna har just anlänt från sina köror, å dom sitter och pratar lågmält med varandra. Allting är så tyst och stilla här nu för alla sover ju i lugn och ro. Vi behövde inte vara i arbete igår på dagen för det var så kallt, utan vi höllo oss inomhus.
Det var den gladaste dag annars igår som jag haft på länge. Jag har ju vetat att Rodney funnits nånstans här i samma nejder som vi men inte vetat ändå var nånstans han fanns. Så igår, då jag låg på rygg kom en av poikarna och sade ”att de är nån som söker mej, å de var Rodney.Vi hade så trevligt tillsammans där vi låg och resonerade om gångna tider och erfarenheter vi gjort under kriget.
En sak var vi mest överens om, att det är tryggt att vi är frälsta, sen får det gå med oss huru som helst. Jag tog mej för och lagade litet att äta civilt i matväg, några potäter, sedan stekte jag fläsk av en stor skinka som vi hade här, väldigt gott fläsk som nog sku kosta många slantar i det civila. Som dessert åt vi fruktkonserv, försök fråga om det smakade.
Här går nu den ena dagen efter den andra. Striderna vid Summa pågår ju med oförminskad kraft. Vi behöver bara gå utanför dörren för att kunna höra smattret från maskingevären. Vi blevo nog så påminda om krigets förbannelse. Vi blevo tillsammans med finska pionjärer i all broderlig sämja. Och jag är, kan ju säga speciellt, god vän med alla för jag brukar prata mycket med dem. Men olyckan drabba dem ganska svårt här i början på veckan då hundratals kg sprängämnen for i luften för dem. Det var många som for med då, flera stycken som vi umgåtts mycket med. Inte kan man skriva om allt, man skulle inte få göra det det heller men jag gör nu ett undantag…
Där satt man efteråt i deras korsu och grät tillsammans med deras kamrater, och tyckte att livet var hårt att leva. Ett tråkigt avbrott i enformigheten, men kriget fortsätter och som deras kompanichef sade, me täyty uhria autta täytymme voitta ( fritt översatt: Vi måste se offer för att kunna skåda segern)
Jag fick så lov att ge mej ut på natten, satt och huttra i släden i 5 timmar i kölden och mörkret. Men det är så roligt att komma hem hit i vårt vinterhotell. Varmt, skönt och hemtrevligt har vi det här. Jag har känt mej så tacksam till Gud för att vi får ha det så fint på allt sätt, intte lida nöd, varken i materiellt eller andligt avseende, det är ju krig i alla fall och nöd på många håll. Men lite har Herren hulpit, ära vare hans namn.
Sjöblom kom ju hem i går, eller hemifrån rättare sagt, han hade färska hälsningar. Likaså träffade jag Max häromkvällen då jag var ut till ställningarna. Helmer borde komma snart tillbaka men 7 dygn går ju snabbt som tanken. Pappas brev fick jag ju med Sjöblom. Han undrade om det inte blev min tur snart. Men nog räcker det då man inte skall hem att gifta sej eller bygga sina tänder, Mor sjuk eller dylika orsaker, som dom haft, affärer skylls det på, och jag har beslutat det, att de får gå när dom vill väck! Sen huru länge som helst, då vi ändå skall få, och den som väntar på något gott väntar alldrig förgäves.
Dagarna går väldig snabbt undan här så man hinner intte hålla räkningen på dom utan man vill nog bli ”vikovill” Davids brev har jag intte fått ej heller nån annans nu på de två senaste dygnen men de kommer, de kommer hoppas jag.
Pappa skrev at jag skulle sända hem pengarna för att ni skall sätta in dem på banken, men de är nog fel, intte skall dom dit utan då jag skickar hem skall ni använda dem till något nyttigt för er själva, men kom ihåg inga grälor om pengar, utan försök nu samsas om bästa sättet att använda dem på. Jag skickar nu 500:- med Vikblad och hoppas att ni hittar en lämplig grop att sätta i, t.ex. nån matskuld klädskuld eller dyl. Mina skulder ska ni intte bekymra er om annors för det kommer mera efter vad jag kan förstå. Finfint va, här har man förut haft 1750:- i mån. och fritt upp. Friheten vill ju vara litet begränsad, så den ryms knappt inom 4a väggar men de går ändå.
Undrar om du kunde sända litet socker, då det börjar sina för mej nu så småningom.
Sänder nu med många kära hälsningar, Matti
Rodney bad mej hälsa också.
Joutseno 26.2.40 f.m.
Kära Pappa Frid.
Några rader nu igen efter någon tid, solen skiner så vackert som om ingenting skulle ha hänt. Nu ä vi långt bakom fronten, för att få litet vila, men hittills har det varit si och så med den saken. Men vi tog saken i egen hand, först kvartera dom in oss i ett stort kallt skyddskårshus, men så frös man ju som en hund på morron. Vinberg o jag gav oss ut i byn o sökte kvarter o vi hitta en utrymd gård som vi flytta in i tillsammans med Helge A. Pelle Karlsson o Lill-Andersson å nu må vi tjockt igen. Mat finns o pengar, ingen sorg o ingen nöd, bara vi sku få brev men de vill vara lite slarvigt med den saken nu då vi flyttat, så dom samlas upp nånstans igen till de igen får tag på oss. Mammas brev av den 14.2 genom Vilhelmsson var det senaste jag fått.
Nog har man ju hunnit med bra mycket den senaste tiden. Vi ha marchat på natten i 35 graders kyla mellan 30 – 40 km o fått ta kvarter var vi hittat men det ä ju ingen konst bara man går på i ullstrumporna utan att vara blyg.
Det kändes nog litet märkligt att se civila mänskor igen efter så lång tid, än mera att få dricka färsk varm mjölk. Det ryktades om att vi skulle resa upp till Vasa för komplettering av material, ett o annat som vi mistat bl.a. nya ”byssor”, men efter vad det ser ut så har det krypit i skrinet. Poikarna här var ju så hoppfulla om att slippa till kända platser, för min del så trodde jag inget vidare på den saken, allt möjligt skräp som man får ta med reservation.
Skriv opp att man fått se krigets förbannelse på nära håll, tappra finska poikar med sönderskjutna lemmar, en del fullkomligt utmattade i brist på sömn och vila, ja de ha varit ödit. Jag satt som telefondijur på vår central då ryssarna börja brassa på med offensiven mot vårt avsnitt. De sköts nog såna massor av granater mot våra linjer så inte fanns det några skyttegravar kvar för infanteristerna att vara i, o sen var några tanks o slapp igenom, å så var de färdigt med det samma, de var bara att packa o resa så fort som möiligt. Nog var det pinande att stå i telefon å lyssna huru läget låg.
Det tar för lång tid att mera detaljerat börja berätta, men mera nästa gång.
Kära hälsningar
Matti
Söndag morgon
Kära Mamma Frid. Frid.
Några rader igen då j. har tillfälle därtill, kommer just in från vakten och klockan är kvart över fyra på söndagsmorgonen. Termometern visar nog åtskilligt över 20 – så inte är det varmt ute, men här inne har vi varmt o skönt.
Igår kväll förän vi gick och lade oss höll pastorn en liten andaktsstund för oss. Han är på besök i vår ”korsu” för tillfället, Sandvik heter han och har varit Terjärv, en mycket nervös man. Annars har det nog i fortsättningen varit ganska lugnt sedan julen ännu tillsvidare, men man vet ju inte när ryssen försöker igen med allt vad han kan. Varje dag försöker de anfalla våra linjer här framför men inte kommer dom nånstans, deras artilleri trummar på natt o dag utan att kunna åstadkomma något nämnvärt. Gör dom anfall med tanks så följer inte ”jalkanväen” efter, han är så rädd stackarn, oh så synd om dem. (=infanteriet)
Vi ha det bra på allt sätt här, varmt och skönt som sagt o mat, vår chaufför är allt som oftast till Viborg o i natt kom han hit så vi fick köpa litet konserver och bulla till omväxling, pengar finns obegränsat, så inte går det någon nöd på mej inte.
Men posten vill det vara litet bedrövligt med. Har inte fått något brev av er sedan strax efter jul som var skrivet 17.12, med paketet fick jag visserligen ett som var adresserat den 21. Vi ha ju idag redan den 7.1.40 så nog måste ju nånting komma snart annars börjar det bli otrevligt. Alla väntar post, den brukar komma hit ut först på natten, men i natt fick vi intet, så det blir och vänta igen till näst natt, men den som väntar på något gott…. Undrar om ni fått alla mina brev, de är nog åtskilliga som jag skrivit, skrev många under julen o lika många efter, men några svar får man inte, kanhända beror de på posten.
Sände också 150 mk i ett brev åt dej de va visst dat. 25.12. huru månne det gått med det brevet det borde vara framme nu så småningom.
Såg just Jakobstadstidning dat.30.12, såg att Fredriksson var annonserad och att ni hade Elim ännu. Huru är det med alla ungdomar är alla med ännu, sjunger Elsa H. o Anna med strängbandet, huru är det med Alina, månne döpt ännu? Ni måste berätta mera då ni skriver, såna saker som ni inte tycker är nånting att skriva om är just roliga att höra. Nog det att berätta om man bara tar fram ur minnet vad som händer och sker.
Vi följer nog ganska bra med händelserna i världen, ikväll fick vi också ett Huvudstadsbl. från 5.1.40 1 dag gammalt.
Slutar nu med mina hälsningar till er alla Tollan också (lillasyster Rode)
Din Matti
Karjala 6/2 1940
Hälsa Tiljander o alla jag känner glöm inte Aina G o Maju
Kära farsgubben
Om jag sku rita ihop några rader igen ett tag de har gått nån dag sen jag senast skrev åt dej . Tack ska du ha för breven jag fått. Annars är det nog lite svårt att hålla reda på vem man senast skrev åt, men jag försöker mitt bästa , de är nog knappt nån annan än jag här som skriver så många brev och till så många olika som jag gör. Men så väntar man ju brev alla dar fast de brukar ju inte alltid slå in.
Nu har vi underofficerare fått vår månalön 1300 bagare eller en långschal och tre hundralappar. Det har nog vållat många huvudbry för en del här men de kan man ju inget åt. Vi har köpt en batterimottagare av senaste modell, Telefunken, så nu tar vi vilken station som helst. söndag kväll satt jag här och lyssnade till aftongudstjänsten från Betelkapellet i Stockholm. Här var det lugnt o stilla, en del av schacket var i bastun när vi hade det lugnt o fridfullt. Det var uppbyggande att sitta o lyssna på predikan som var över 1 Kor13. Man kunde höra lika bra som med vilken mottagare som helst. Vi har satsat, och undersergeanter gav 100: på var och officerarna gav 300, manskapet blev det 30 mk för, så nu får vi nog alla nyheter direkt utan omvägar såsom förut.
Annars går det i samma stil som förut, men ryssarna har nog försökt pressa de senaste dagarna mot S som du säkert läst om på tidningen. Här behöver man bara gå utanför dörren för att höra m.g. knattret och kanondundret därifrån. Det är alldeles sagolika bedrifter som våra infanterister därframme utföra. Dom höll ju på med en artilleriförberedelse i 6 tim, och vi här brukar stå utanför och lyssna på musiken. Flygarna har inte flugit nu de sista dagarna, av lättförstådda skäl för dom fick ej på pälsen, här dessutom har det snöat idag.
Vi har fått Naras John Hit till vårt batteri, undrar nog lite smått huru han ska trivas, nog kan det inte vara lite annat att vara på linjepatrull än att åka bil.
Nu just sitter jag framför radion och hör på fin Hawaii musik från Belgrad. Pojkarna kokar kaffe så det luktar kaffeånga i näsan, grädden vill det vara lite svårt med men mjölk får vi varannan dag så vi reder oss nog fint. Hörde igår att Nylund kom med pipan in, hem på permission. Det är nog välkommet för de har legat vid eldledningen ända sedan krigets början. Där finns också min värnpliktskamrat undersergeant Brandt. Jag sände igår åt honom 12 mk juntta?! Vi köper nämligen såna från Viborg genom lottorna mm smått o gott!
Angående månalön så var det för dec månad och jan månad, kommer att sättas in på postsparbank för våra löpande utgifter. Skatter, skulder mm. Jag hade ju inte så mycket skulder, något över 100 mk till Höglunds samt till Mattsons. Ifall det nu kommer något meddelande om saken, som det nog borde göra i en snar framtid, så ta nu och betala till Höglund och Mattsons, skatterna kan vi ju betala åt morbror men inte allt på en gång, för vi har ju moratorium, men för ordning-ens skull. Alltså ca 150 o 200 mk till Mattsons o 300 mk till skatterna nu att börja med. Ta nu och meddela åt mej fortast möjligt om det kommer nånting per postsparbanken för det borde nog göra det, om det slår in gamla märken. Som sagt 1 200 mk har jag nu i fickan men mera kommer det om nån dag igen då vi får vår dagpenning 225 mk.
Nu just kommer nyheterna genom Viipuri, vi formerar oss en smula med bombattentat mot 6 th Cavells staty i London, Belgiens arméchefs avsked mm.
Helmer är ju på permission men han skall väl gifta sig efter vad jag förstod då han reste. Får se när man får den äran att resa hem. Roligt vore det ju om ryssen skulle vara 100 km härifrån så att man inte behövde resa tillbaka. För nog var det roligt att få komma hem men återresan hu då. Men kommer dag kommer råd. Månne mamma ännu är i Lepplax med flickorna nog vore det bäst för henne att hon var där för om det skulle va flygväder ditåt ….
Har du hört någonting från Alfons, det vore roligt att veta hans adress,och Rodney Sand vet jag nog nu var han är och hoppas med det snaraste komma i förbindelse med honom. Har det hörts någonting av Fredriksson ännu, månne han slipper tillbaka. Jag skrev åt Tage Sjöberg till Sverige, och hoppas att han får mitt brev. Det vore snällt om jag kunde få hit Härolden, har ni fått den i år också eller hur?
Jag hade brev av Miriam Kronholm i förrgår, skall nog skriva så fort jag hinner. Helge han är och avlöser den som är på permission ännu. Jag anmälde mig att fara som frivillig ditut men de har nog av underofficerare där. Di marrar ju alla som är där att di har det krångligt och jag tänker nog att Helmer har samma åsikt och tycker att vi inte gör nånting här var vi är.
Enligt Mija så ligger vi på rygg här och det stämmer nog ganska bra om man undantar att man skall vara ut på natten med alla möjliga o omöjliga uppdrag som man inte kan uträtta på dan för flygarnas skull. Jag har nog fått vara ganska bra ifred de senaste, för jag hade turer på lager, men nu är det nog min tur igen. I natt är jag vaktchef så man behöver inte nån annanstans.
Slutar nu med det här protokollet hoppas att censuren inte är alltför svår inte har jag ju nämnt några hemligheter eller hur, höga vederbörande
Många hälsningar, din son Matti
natten mot lördag 10.2.40
1 Kor. 4:16-18
Kära mamma! Frid. Frid.
Skall nu skriva några rader igen då Vikblad far på permission så får du det ganska snart. Jag blev just väckt och sitter nu som vaktchef, har just väckt Set så han gick ut och vaktar. Jag hade litet sjuk hals så jag kokade upp vatten åt mej å så fick jag svartvinbärssylt utav en av poikarna. Klockan är nu något över 3 på natten och poikarna har just anlänt från sina köror, å dom sitter och pratar lågmält med varandra. Allting är så tyst och stilla här nu för alla sover ju i lugn och ro. Vi behövde inte vara i arbete igår på dagen för det var så kallt, utan vi höllo oss inomhus.
Det var den gladaste dag annars igår som jag haft på länge. Jag har ju vetat att Rodney funnits nånstans här i samma nejder som vi men inte vetat ändå var nånstans han fanns. Så igår, då jag låg på rygg kom en av poikarna och sade ”att de är nån som söker mej, å de var Rodney.Vi hade så trevligt tillsammans där vi låg och resonerade om gångna tider och erfarenheter vi gjort under kriget.
En sak var vi mest överens om, att det är tryggt att vi är frälsta, sen får det gå med oss huru som helst. Jag tog mej för och lagade litet att äta civilt i matväg, några potäter, sedan stekte jag fläsk av en stor skinka som vi hade här, väldigt gott fläsk som nog sku kosta många slantar i det civila. Som dessert åt vi fruktkonserv, försök fråga om det smakade.
Här går nu den ena dagen efter den andra. Striderna vid Summa pågår ju med oförminskad kraft. Vi behöver bara gå utanför dörren för att kunna höra smattret från maskingevären. Vi blevo nog så påminda om krigets förbannelse. Vi blevo tillsammans med finska pionjärer i all broderlig sämja. Och jag är, kan ju säga speciellt, god vän med alla för jag brukar prata mycket med dem. Men olyckan drabba dem ganska svårt här i början på veckan då hundratals kg sprängämnen for i luften för dem. Det var många som for med då, flera stycken som vi umgåtts mycket med. Inte kan man skriva om allt, man skulle inte få göra det det heller men jag gör nu ett undantag…
Där satt man efteråt i deras korsu och grät tillsammans med deras kamrater, och tyckte att livet var hårt att leva. Ett tråkigt avbrott i enformigheten, men kriget fortsätter och som deras kompanichef sade, me täyty uhria autta täytymme voitta ( fritt översatt: Vi måste se offer för att kunna skåda segern)
Jag fick så lov att ge mej ut på natten, satt och huttra i släden i 5 timmar i kölden och mörkret. Men det är så roligt att komma hem hit i vårt vinterhotell. Varmt, skönt och hemtrevligt har vi det här. Jag har känt mej så tacksam till Gud för att vi får ha det så fint på allt sätt, intte lida nöd, varken i materiellt eller andligt avseende, det är ju krig i alla fall och nöd på många håll. Men lite har Herren hulpit, ära vare hans namn.
Sjöblom kom ju hem i går, eller hemifrån rättare sagt, han hade färska hälsningar. Likaså träffade jag Max häromkvällen då jag var ut till ställningarna. Helmer borde komma snart tillbaka men 7 dygn går ju snabbt som tanken. Pappas brev fick jag ju med Sjöblom. Han undrade om det inte blev min tur snart. Men nog räcker det då man inte skall hem att gifta sej eller bygga sina tänder, Mor sjuk eller dylika orsaker, som dom haft, affärer skylls det på, och jag har beslutat det, att de får gå när dom vill väck! Sen huru länge som helst, då vi ändå skall få, och den som väntar på något gott väntar alldrig förgäves.
Dagarna går väldig snabbt undan här så man hinner intte hålla räkningen på dom utan man vill nog bli ”vikovill” Davids brev har jag intte fått ej heller nån annans nu på de två senaste dygnen men de kommer, de kommer hoppas jag.
Pappa skrev at jag skulle sända hem pengarna för att ni skall sätta in dem på banken, men de är nog fel, intte skall dom dit utan då jag skickar hem skall ni använda dem till något nyttigt för er själva, men kom ihåg inga grälor om pengar, utan försök nu samsas om bästa sättet att använda dem på. Jag skickar nu 500:- med Vikblad och hoppas att ni hittar en lämplig grop att sätta i, t.ex. nån matskuld klädskuld eller dyl. Mina skulder ska ni intte bekymra er om annors för det kommer mera efter vad jag kan förstå. Finfint va, här har man förut haft 1750:- i mån. och fritt upp. Friheten vill ju vara litet begränsad, så den ryms knappt inom 4a väggar men de går ändå.
Undrar om du kunde sända litet socker, då det börjar sina för mej nu så småningom.
Sänder nu med många kära hälsningar, Matti
Rodney bad mej hälsa också.
Joutseno 26.2.40 f.m.
Kära Pappa Frid.
Några rader nu igen efter någon tid, solen skiner så vackert som om ingenting skulle ha hänt. Nu ä vi långt bakom fronten, för att få litet vila, men hittills har det varit si och så med den saken. Men vi tog saken i egen hand, först kvartera dom in oss i ett stort kallt skyddskårshus, men så frös man ju som en hund på morron. Vinberg o jag gav oss ut i byn o sökte kvarter o vi hitta en utrymd gård som vi flytta in i tillsammans med Helge A. Pelle Karlsson o Lill-Andersson å nu må vi tjockt igen. Mat finns o pengar, ingen sorg o ingen nöd, bara vi sku få brev men de vill vara lite slarvigt med den saken nu då vi flyttat, så dom samlas upp nånstans igen till de igen får tag på oss. Mammas brev av den 14.2 genom Vilhelmsson var det senaste jag fått.
Nog har man ju hunnit med bra mycket den senaste tiden. Vi ha marchat på natten i 35 graders kyla mellan 30 – 40 km o fått ta kvarter var vi hittat men det ä ju ingen konst bara man går på i ullstrumporna utan att vara blyg.
Det kändes nog litet märkligt att se civila mänskor igen efter så lång tid, än mera att få dricka färsk varm mjölk. Det ryktades om att vi skulle resa upp till Vasa för komplettering av material, ett o annat som vi mistat bl.a. nya ”byssor”, men efter vad det ser ut så har det krypit i skrinet. Poikarna här var ju så hoppfulla om att slippa till kända platser, för min del så trodde jag inget vidare på den saken, allt möjligt skräp som man får ta med reservation.
Skriv opp att man fått se krigets förbannelse på nära håll, tappra finska poikar med sönderskjutna lemmar, en del fullkomligt utmattade i brist på sömn och vila, ja de ha varit ödit. Jag satt som telefondijur på vår central då ryssarna börja brassa på med offensiven mot vårt avsnitt. De sköts nog såna massor av granater mot våra linjer så inte fanns det några skyttegravar kvar för infanteristerna att vara i, o sen var några tanks o slapp igenom, å så var de färdigt med det samma, de var bara att packa o resa så fort som möiligt. Nog var det pinande att stå i telefon å lyssna huru läget låg.
Det tar för lång tid att mera detaljerat börja berätta, men mera nästa gång.
Kära hälsningar
Matti
RSS Feed
