Karjala 6/2 1940
Hälsa Tiljander o alla jag känner glöm inte Aina G o Maju
Kära farsgubben
Om jag sku rita ihop några rader igen ett tag de har gått nån dag sen jag senast skrev åt dej . Tack ska du ha för breven jag fått. Annars är det nog lite svårt att hålla reda på vem man senast skrev åt, men jag försöker mitt bästa , de är nog knappt nån annan än jag här som skriver så många brev och till så många olika som jag gör. Men så väntar man ju brev alla dar fast de brukar ju inte alltid slå in.
Nu har vi underofficerare fått vår månalön 1300 bagare eller en långschal och tre hundralappar. Det har nog vållat många huvudbry för en del här men de kan man ju inget åt. Vi har köpt en batterimottagare av senaste modell, Telefunken, så nu tar vi vilken station som helst. söndag kväll satt jag här och lyssnade till aftongudstjänsten från Betelkapellet i Stockholm. Här var det lugnt o stilla, en del av schacket var i bastun när vi hade det lugnt o fridfullt. Det var uppbyggande att sitta o lyssna på predikan som var över 1 Kor13. Man kunde höra lika bra som med vilken mottagare som helst. Vi har satsat, och undersergeanter gav 100: på var och officerarna gav 300, manskapet blev det 30 mk för, så nu får vi nog alla nyheter direkt utan omvägar såsom förut.
Annars går det i samma stil som förut, men ryssarna har nog försökt pressa de senaste dagarna mot S som du säkert läst om på tidningen. Här behöver man bara gå utanför dörren för att höra m.g. knattret och kanondundret därifrån. Det är alldeles sagolika bedrifter som våra infanterister därframme utföra. Dom höll ju på med en artilleriförberedelse i 6 tim, och vi här brukar stå utanför och lyssna på musiken. Flygarna har inte flugit nu de sista dagarna, av lättförstådda skäl för dom fick ej på pälsen, här dessutom har det snöat idag.
Vi har fått Naras John Hit till vårt batteri, undrar nog lite smått huru han ska trivas, nog kan det inte vara lite annat att vara på linjepatrull än att åka bil.
Nu just sitter jag framför radion och hör på fin Hawaii musik från Belgrad. Pojkarna kokar kaffe så det luktar kaffeånga i näsan, grädden vill det vara lite svårt med men mjölk får vi varannan dag så vi reder oss nog fint. Hörde igår att Nylund kom med pipan in, hem på permission. Det är nog välkommet för de har legat vid eldledningen ända sedan krigets början. Där finns också min värnpliktskamrat undersergeant Brandt. Jag sände igår åt honom 12 mk juntta?! Vi köper nämligen såna från Viborg genom lottorna mm smått o gott!
Angående månalön så var det för dec månad och jan månad, kommer att sättas in på postsparbank för våra löpande utgifter. Skatter, skulder mm. Jag hade ju inte så mycket skulder, något över 100 mk till Höglunds samt till Mattsons. Ifall det nu kommer något meddelande om saken, som det nog borde göra i en snar framtid, så ta nu och betala till Höglund och Mattsons, skatterna kan vi ju betala åt morbror men inte allt på en gång, för vi har ju moratorium, men för ordning-ens skull. Alltså ca 150 o 200 mk till Mattsons o 300 mk till skatterna nu att börja med. Ta nu och meddela åt mej fortast möjligt om det kommer nånting per postsparbanken för det borde nog göra det, om det slår in gamla märken. Som sagt 1 200 mk har jag nu i fickan men mera kommer det om nån dag igen då vi får vår dagpenning 225 mk.
Nu just kommer nyheterna genom Viipuri, vi formerar oss en smula med bombattentat mot 6 th Cavells staty i London, Belgiens arméchefs avsked mm.
Helmer är ju på permission men han skall väl gifta sig efter vad jag förstod då han reste. Får se när man får den äran att resa hem. Roligt vore det ju om ryssen skulle vara 100 km härifrån så att man inte behövde resa tillbaka. För nog var det roligt att få komma hem men återresan hu då. Men kommer dag kommer råd. Månne mamma ännu är i Lepplax med flickorna nog vore det bäst för henne att hon var där för om det skulle va flygväder ditåt ….
Har du hört någonting från Alfons, det vore roligt att veta hans adress,och Rodney Sand vet jag nog nu var han är och hoppas med det snaraste komma i förbindelse med honom. Har det hörts någonting av Fredriksson ännu, månne han slipper tillbaka. Jag skrev åt Tage Sjöberg till Sverige, och hoppas att han får mitt brev. Det vore snällt om jag kunde få hit Härolden, har ni fått den i år också eller hur?
Jag hade brev av Miriam Kronholm i förrgår, skall nog skriva så fort jag hinner. Helge han är och avlöser den som är på permission ännu. Jag anmälde mig att fara som frivillig ditut men de har nog av underofficerare där. Di marrar ju alla som är där att di har det krångligt och jag tänker nog att Helmer har samma åsikt och tycker att vi inte gör nånting här var vi är.
Enligt Mija så ligger vi på rygg här och det stämmer nog ganska bra om man undantar att man skall vara ut på natten med alla möjliga o omöjliga uppdrag som man inte kan uträtta på dan för flygarnas skull. Jag har nog fått vara ganska bra ifred de senaste, för jag hade turer på lager, men nu är det nog min tur igen. I natt är jag vaktchef så man behöver inte nån annanstans.
Slutar nu med det här protokollet hoppas att censuren inte är alltför svår inte har jag ju nämnt några hemligheter eller hur, höga vederbörande
Många hälsningar, din son Matti
natten mot
lördag 10.2.40
1 Kor. 4:16-18
Kära mamma! Frid. Frid.
Skall nu skriva några rader igen då Vikblad far på permission så får du det ganska snart. Jag blev just väckt och sitter nu som vaktchef, har just väckt Set så han gick ut och vaktar. Jag hade litet sjuk hals så jag kokade upp vatten åt mej å så fick jag svartvinbärssylt utav en av poikarna. Klockan är nu något över 3 på natten och poikarna har just anlänt från sina köror, å dom sitter och pratar lågmält med varandra. Allting är så tyst och stilla här nu för alla sover ju i lugn och ro. Vi behövde inte vara i arbete igår på dagen för det var så kallt, utan vi höllo oss inomhus.
Det var den gladaste dag annars igår som jag haft på länge. Jag har ju vetat att Rodney funnits nånstans här i samma nejder som vi men inte vetat ändå var nånstans han fanns. Så igår, då jag låg på rygg kom en av poikarna och sade ”att de är nån som söker mej, å de var Rodney.
Vi hade så trevligt tillsammans där vi låg och resonerade om gångna tider och erfarenheter vi gjort under kriget.
En sak var vi mest överens om, att det är tryggt att vi är frälsta, sen får det gå med oss huru som helst. Jag tog mej för och lagade litet att äta civilt i matväg, några potäter, sedan stekte jag fläsk av en stor skinka som vi hade här, väldigt gott fläsk som nog sku kosta många slantar i det civila. Som dessert åt vi fruktkonserv, försök fråga om det smakade.
Här går nu den ena dagen efter den andra. Striderna vid Summa pågår ju med oförminskad kraft. Vi behöver bara gå utanför dörren för att kunna höra smattret från maskingevären. Vi blevo nog så påminda om krigets förbannelse. Vi blevo tillsammans med finska pionjärer i all broderlig sämja. Och jag är, kan ju säga speciellt, god vän med alla för jag brukar prata mycket med dem. Men olyckan drabba dem ganska svårt här i början på veckan då hundratals kg sprängämnen for i luften för dem. Det var många som for med då, flera stycken som vi umgåtts mycket med. Inte kan man skriva om allt, man skulle inte få göra det det heller men jag gör nu ett undantag…
Där satt man efteråt i deras korsu och grät tillsammans med deras kamrater, och tyckte att livet var hårt att leva. Ett tråkigt avbrott i enformigheten, men kriget fortsätter och som deras kompanichef sade, me täyty uhria autta täytymme voitta ( fritt översatt: Vi måste se offer för att kunna skåda segern.. övers fr. Google, rätta mej om det blev fel. (H.E)
Jag fick så lov att ge mej ut på natten, satt och huttra i släden i 5 timmar i kölden och mörkret. Men det är så roligt att komma hem hit i vårt vinterhotell. Varmt, skönt och hemtrevligt har vi det här. Jag har känt mej så tacksam till Gud för att vi får ha det så fint på allt sätt, intte lida nöd, varken i materiellt eller andligt avseende, det är ju krig i alla fall och nöd på många håll. Men lite har Herren hulpit, ära vare hans namn.
Sjöblom kom ju hem i går, eller hemifrån rättare sagt, han hade färska hälsningar. Likaså träffade jag Max häromkvällen då jag var ut till ställningarna. Helmer borde komma snart tillbaka men 7 dygn går ju snabbt som tanken. Pappas brev fick jag ju med Sjöblom. Han undrade om det inte blev min tur snart. Men nog räcker det då man inte skall hem att gifta sej eller bygga sina tänder, Mor sjuk eller dylika orsaker, som dom haft, affärer skylls det på, och jag har beslutat det, att de får gå när dom vill väck! Sen huru länge som helst, då vi ändå skall få, och den som väntar på något gott väntar alldrig förgäves.
Dagarna går väldig snabbt undan här så man hinner intte hålla räkningen på dom utan man vill nog bli ”vikovill” Davids brev har jag intte fått ej heller nån annans nu på de två senaste dygnen men de kommer, de kommer hoppas jag.
Pappa skrev at jag skulle sända hem pengarna för att ni skall sätta in dem på banken, men de är nog fel, intte skall dom dit utan då jag skickar hem skall ni använda dem till något nyttigt för er själva, men kom ihåg inga grälor om pengar, utan försök nu samsas om bästa sättet att använda dem på. Jag skickar nu 500:- med Vikblad och hoppas att ni hittar en lämplig grop att sätta i, t.ex. nån matskuld klädskuld eller dyl. Mina skulder ska ni intte bekymra er om annors för det kommer mera efter vad jag kan förstå. Finfint va, här har man förut haft 1750:- i mån. och fritt upp. Friheten vill ju vara litet begränsad, så den ryms knappt inom 4a väggar men de går ändå.
Undrar om du kunde sända litet socker, då det börjar sina för mej nu så småningom.
Sänder nu med många kära hälsningar, Rodney bad mej hälsa också.
Matti
Joutseno 26.2.40 f.m.
Kära Pappa Frid.
Några rader nu igen efter någon tid, solen skiner så vackert som om ingenting skulle ha hänt. Nu ä vi långt bakom fronten, för att få litet vila, men hittills har det varit si och så med den saken. Men vi tog saken i egen hand, först kvartera dom in oss i ett stort kallt skyddskårshus, men så frös man ju som en hund på morron. Vinberg o jag gav oss ut i byn o sökte kvarter o vi hitta en utrymd gård som vi flytta in i tillsammans med Helge A. Pelle Karlsson o Lill-Andersson å nu må vi tjockt igen. Mat finns o pengar, ingen sorg o ingen nöd, bara vi sku få brev men de vill vara lite slarvigt med den saken nu då vi flyttat, så dom samlas upp nånstans igen till de igen får tag på oss. Mammas brev av den 14.2 genom Vilhelmsson var det senaste jag fått.
Nog har man ju hunnit med bra mycket den senaste tiden. Vi ha marchat på natten i 35 graders kyla mellan 30 – 40 km o fått ta kvarter var vi hittat men det ä ju ingen konst bara man går på i ullstrumporna utan att vara blyg.
Det kändes nog litet märkligt att se civila mänskor igen efter så lång tid, än mera att få dricka färsk varm mjölk. Det ryktades om att vi skulle resa upp till Vasa för komplettering av material, ett o annat som vi mistat bl.a. nya ”byssor”, men efter vad det ser ut så har det krypit i skrinet. Poikarna här var ju så hoppfulla om att slippa till kända platser, för min del så trodde jag inget vidare på den saken, allt möjligt skräp som man får ta med reservation.
Skriv opp att man fått se krigets förbannelse på nära håll, tappra finska poikar med sönderskjutna lemmar, en del fullkomligt utmattade i brist på sömn och vila, ja de ha varit ödit. Jag satt som telefondijur på vår central då ryssarna börja brassa på med offensiven mot vårt avsnitt. De sköts nog såna massor av granater mot våra linjer så inte fanns det några skyttegravar kvar för infanteristerna att vara i, o sen var några tanks o slapp igenom, å så var de färdigt med det samma, de var bara att packa o resa så fort som möiligt. Nog var det pinande att stå i telefon å lyssna huru läget låg.
Det tar för lång tid att mera detaljerat börja berätta, men mera nästa gång.
Kära hälsningar
Matti
Hälsa Tiljander o alla jag känner glöm inte Aina G o Maju
Kära farsgubben
Om jag sku rita ihop några rader igen ett tag de har gått nån dag sen jag senast skrev åt dej . Tack ska du ha för breven jag fått. Annars är det nog lite svårt att hålla reda på vem man senast skrev åt, men jag försöker mitt bästa , de är nog knappt nån annan än jag här som skriver så många brev och till så många olika som jag gör. Men så väntar man ju brev alla dar fast de brukar ju inte alltid slå in.
Nu har vi underofficerare fått vår månalön 1300 bagare eller en långschal och tre hundralappar. Det har nog vållat många huvudbry för en del här men de kan man ju inget åt. Vi har köpt en batterimottagare av senaste modell, Telefunken, så nu tar vi vilken station som helst. söndag kväll satt jag här och lyssnade till aftongudstjänsten från Betelkapellet i Stockholm. Här var det lugnt o stilla, en del av schacket var i bastun när vi hade det lugnt o fridfullt. Det var uppbyggande att sitta o lyssna på predikan som var över 1 Kor13. Man kunde höra lika bra som med vilken mottagare som helst. Vi har satsat, och undersergeanter gav 100: på var och officerarna gav 300, manskapet blev det 30 mk för, så nu får vi nog alla nyheter direkt utan omvägar såsom förut.
Annars går det i samma stil som förut, men ryssarna har nog försökt pressa de senaste dagarna mot S som du säkert läst om på tidningen. Här behöver man bara gå utanför dörren för att höra m.g. knattret och kanondundret därifrån. Det är alldeles sagolika bedrifter som våra infanterister därframme utföra. Dom höll ju på med en artilleriförberedelse i 6 tim, och vi här brukar stå utanför och lyssna på musiken. Flygarna har inte flugit nu de sista dagarna, av lättförstådda skäl för dom fick ej på pälsen, här dessutom har det snöat idag.
Vi har fått Naras John Hit till vårt batteri, undrar nog lite smått huru han ska trivas, nog kan det inte vara lite annat att vara på linjepatrull än att åka bil.
Nu just sitter jag framför radion och hör på fin Hawaii musik från Belgrad. Pojkarna kokar kaffe så det luktar kaffeånga i näsan, grädden vill det vara lite svårt med men mjölk får vi varannan dag så vi reder oss nog fint. Hörde igår att Nylund kom med pipan in, hem på permission. Det är nog välkommet för de har legat vid eldledningen ända sedan krigets början. Där finns också min värnpliktskamrat undersergeant Brandt. Jag sände igår åt honom 12 mk juntta?! Vi köper nämligen såna från Viborg genom lottorna mm smått o gott!
Angående månalön så var det för dec månad och jan månad, kommer att sättas in på postsparbank för våra löpande utgifter. Skatter, skulder mm. Jag hade ju inte så mycket skulder, något över 100 mk till Höglunds samt till Mattsons. Ifall det nu kommer något meddelande om saken, som det nog borde göra i en snar framtid, så ta nu och betala till Höglund och Mattsons, skatterna kan vi ju betala åt morbror men inte allt på en gång, för vi har ju moratorium, men för ordning-ens skull. Alltså ca 150 o 200 mk till Mattsons o 300 mk till skatterna nu att börja med. Ta nu och meddela åt mej fortast möjligt om det kommer nånting per postsparbanken för det borde nog göra det, om det slår in gamla märken. Som sagt 1 200 mk har jag nu i fickan men mera kommer det om nån dag igen då vi får vår dagpenning 225 mk.
Nu just kommer nyheterna genom Viipuri, vi formerar oss en smula med bombattentat mot 6 th Cavells staty i London, Belgiens arméchefs avsked mm.
Helmer är ju på permission men han skall väl gifta sig efter vad jag förstod då han reste. Får se när man får den äran att resa hem. Roligt vore det ju om ryssen skulle vara 100 km härifrån så att man inte behövde resa tillbaka. För nog var det roligt att få komma hem men återresan hu då. Men kommer dag kommer råd. Månne mamma ännu är i Lepplax med flickorna nog vore det bäst för henne att hon var där för om det skulle va flygväder ditåt ….
Har du hört någonting från Alfons, det vore roligt att veta hans adress,och Rodney Sand vet jag nog nu var han är och hoppas med det snaraste komma i förbindelse med honom. Har det hörts någonting av Fredriksson ännu, månne han slipper tillbaka. Jag skrev åt Tage Sjöberg till Sverige, och hoppas att han får mitt brev. Det vore snällt om jag kunde få hit Härolden, har ni fått den i år också eller hur?
Jag hade brev av Miriam Kronholm i förrgår, skall nog skriva så fort jag hinner. Helge han är och avlöser den som är på permission ännu. Jag anmälde mig att fara som frivillig ditut men de har nog av underofficerare där. Di marrar ju alla som är där att di har det krångligt och jag tänker nog att Helmer har samma åsikt och tycker att vi inte gör nånting här var vi är.
Enligt Mija så ligger vi på rygg här och det stämmer nog ganska bra om man undantar att man skall vara ut på natten med alla möjliga o omöjliga uppdrag som man inte kan uträtta på dan för flygarnas skull. Jag har nog fått vara ganska bra ifred de senaste, för jag hade turer på lager, men nu är det nog min tur igen. I natt är jag vaktchef så man behöver inte nån annanstans.
Slutar nu med det här protokollet hoppas att censuren inte är alltför svår inte har jag ju nämnt några hemligheter eller hur, höga vederbörande
Många hälsningar, din son Matti
natten mot
lördag 10.2.40
1 Kor. 4:16-18
Kära mamma! Frid. Frid.
Skall nu skriva några rader igen då Vikblad far på permission så får du det ganska snart. Jag blev just väckt och sitter nu som vaktchef, har just väckt Set så han gick ut och vaktar. Jag hade litet sjuk hals så jag kokade upp vatten åt mej å så fick jag svartvinbärssylt utav en av poikarna. Klockan är nu något över 3 på natten och poikarna har just anlänt från sina köror, å dom sitter och pratar lågmält med varandra. Allting är så tyst och stilla här nu för alla sover ju i lugn och ro. Vi behövde inte vara i arbete igår på dagen för det var så kallt, utan vi höllo oss inomhus.
Det var den gladaste dag annars igår som jag haft på länge. Jag har ju vetat att Rodney funnits nånstans här i samma nejder som vi men inte vetat ändå var nånstans han fanns. Så igår, då jag låg på rygg kom en av poikarna och sade ”att de är nån som söker mej, å de var Rodney.
Vi hade så trevligt tillsammans där vi låg och resonerade om gångna tider och erfarenheter vi gjort under kriget.
En sak var vi mest överens om, att det är tryggt att vi är frälsta, sen får det gå med oss huru som helst. Jag tog mej för och lagade litet att äta civilt i matväg, några potäter, sedan stekte jag fläsk av en stor skinka som vi hade här, väldigt gott fläsk som nog sku kosta många slantar i det civila. Som dessert åt vi fruktkonserv, försök fråga om det smakade.
Här går nu den ena dagen efter den andra. Striderna vid Summa pågår ju med oförminskad kraft. Vi behöver bara gå utanför dörren för att kunna höra smattret från maskingevären. Vi blevo nog så påminda om krigets förbannelse. Vi blevo tillsammans med finska pionjärer i all broderlig sämja. Och jag är, kan ju säga speciellt, god vän med alla för jag brukar prata mycket med dem. Men olyckan drabba dem ganska svårt här i början på veckan då hundratals kg sprängämnen for i luften för dem. Det var många som for med då, flera stycken som vi umgåtts mycket med. Inte kan man skriva om allt, man skulle inte få göra det det heller men jag gör nu ett undantag…
Där satt man efteråt i deras korsu och grät tillsammans med deras kamrater, och tyckte att livet var hårt att leva. Ett tråkigt avbrott i enformigheten, men kriget fortsätter och som deras kompanichef sade, me täyty uhria autta täytymme voitta ( fritt översatt: Vi måste se offer för att kunna skåda segern.. övers fr. Google, rätta mej om det blev fel. (H.E)
Jag fick så lov att ge mej ut på natten, satt och huttra i släden i 5 timmar i kölden och mörkret. Men det är så roligt att komma hem hit i vårt vinterhotell. Varmt, skönt och hemtrevligt har vi det här. Jag har känt mej så tacksam till Gud för att vi får ha det så fint på allt sätt, intte lida nöd, varken i materiellt eller andligt avseende, det är ju krig i alla fall och nöd på många håll. Men lite har Herren hulpit, ära vare hans namn.
Sjöblom kom ju hem i går, eller hemifrån rättare sagt, han hade färska hälsningar. Likaså träffade jag Max häromkvällen då jag var ut till ställningarna. Helmer borde komma snart tillbaka men 7 dygn går ju snabbt som tanken. Pappas brev fick jag ju med Sjöblom. Han undrade om det inte blev min tur snart. Men nog räcker det då man inte skall hem att gifta sej eller bygga sina tänder, Mor sjuk eller dylika orsaker, som dom haft, affärer skylls det på, och jag har beslutat det, att de får gå när dom vill väck! Sen huru länge som helst, då vi ändå skall få, och den som väntar på något gott väntar alldrig förgäves.
Dagarna går väldig snabbt undan här så man hinner intte hålla räkningen på dom utan man vill nog bli ”vikovill” Davids brev har jag intte fått ej heller nån annans nu på de två senaste dygnen men de kommer, de kommer hoppas jag.
Pappa skrev at jag skulle sända hem pengarna för att ni skall sätta in dem på banken, men de är nog fel, intte skall dom dit utan då jag skickar hem skall ni använda dem till något nyttigt för er själva, men kom ihåg inga grälor om pengar, utan försök nu samsas om bästa sättet att använda dem på. Jag skickar nu 500:- med Vikblad och hoppas att ni hittar en lämplig grop att sätta i, t.ex. nån matskuld klädskuld eller dyl. Mina skulder ska ni intte bekymra er om annors för det kommer mera efter vad jag kan förstå. Finfint va, här har man förut haft 1750:- i mån. och fritt upp. Friheten vill ju vara litet begränsad, så den ryms knappt inom 4a väggar men de går ändå.
Undrar om du kunde sända litet socker, då det börjar sina för mej nu så småningom.
Sänder nu med många kära hälsningar, Rodney bad mej hälsa också.
Matti
Joutseno 26.2.40 f.m.
Kära Pappa Frid.
Några rader nu igen efter någon tid, solen skiner så vackert som om ingenting skulle ha hänt. Nu ä vi långt bakom fronten, för att få litet vila, men hittills har det varit si och så med den saken. Men vi tog saken i egen hand, först kvartera dom in oss i ett stort kallt skyddskårshus, men så frös man ju som en hund på morron. Vinberg o jag gav oss ut i byn o sökte kvarter o vi hitta en utrymd gård som vi flytta in i tillsammans med Helge A. Pelle Karlsson o Lill-Andersson å nu må vi tjockt igen. Mat finns o pengar, ingen sorg o ingen nöd, bara vi sku få brev men de vill vara lite slarvigt med den saken nu då vi flyttat, så dom samlas upp nånstans igen till de igen får tag på oss. Mammas brev av den 14.2 genom Vilhelmsson var det senaste jag fått.
Nog har man ju hunnit med bra mycket den senaste tiden. Vi ha marchat på natten i 35 graders kyla mellan 30 – 40 km o fått ta kvarter var vi hittat men det ä ju ingen konst bara man går på i ullstrumporna utan att vara blyg.
Det kändes nog litet märkligt att se civila mänskor igen efter så lång tid, än mera att få dricka färsk varm mjölk. Det ryktades om att vi skulle resa upp till Vasa för komplettering av material, ett o annat som vi mistat bl.a. nya ”byssor”, men efter vad det ser ut så har det krypit i skrinet. Poikarna här var ju så hoppfulla om att slippa till kända platser, för min del så trodde jag inget vidare på den saken, allt möjligt skräp som man får ta med reservation.
Skriv opp att man fått se krigets förbannelse på nära håll, tappra finska poikar med sönderskjutna lemmar, en del fullkomligt utmattade i brist på sömn och vila, ja de ha varit ödit. Jag satt som telefondijur på vår central då ryssarna börja brassa på med offensiven mot vårt avsnitt. De sköts nog såna massor av granater mot våra linjer så inte fanns det några skyttegravar kvar för infanteristerna att vara i, o sen var några tanks o slapp igenom, å så var de färdigt med det samma, de var bara att packa o resa så fort som möiligt. Nog var det pinande att stå i telefon å lyssna huru läget låg.
Det tar för lång tid att mera detaljerat börja berätta, men mera nästa gång.
Kära hälsningar
Matti
RSS Feed
